Igår var det Melodifestival igen. Jag var naturligtvis klädd för kvällen i en glittrande spya som ni ser på bilden. Såhär tyckte jag om gårdagens låtar:

Linus Svenning med ”Forever starts today”. Linus kanske är mest känd för sin medverkan förra året med låten ”Bröder”. Jag trodde det var givet att årets låt skulle heta ”Systrar”, men tydligen inte. Kanske var det så att årets kvot av låtar tillägnade frånvarande familjemedlemmar blev fylld redan förra veckan då Daniel Gildenlöw sjöng sin låt ”Pappa” och fick hela Sverige att må dåligt i tre minuter? Linus nummer bestod av brinnande oljetunnor och kändes lite ukrainskt, dvs Ruslana i Eurovision 2004 med ”Wild dances” blandat med lite Nordman. Uppenbarligen ett vinnande koncept eftersom han gick till Andra Chansen. Låten handlade om att ”blicka framåt och släppa all skit som hänt”, ungefär som jag känner när jag kollar på mitt kontoutdrag efter en kväll på stan.

Emelie Irewald med ”Där och då med dig”. Emelie har ”hållit på med musik hela sitt liv”. Redan där blev det ointressant. Vissa kanske känner igen henne från TV3:s talangjakt True Talent 2011, men å ena sidan, vem fan kollade på det? Igår ställde hon upp med en feelbadlåt om cancer och ljus som släcks. Hennes framträdande var inte direkt en folkfest.

Samir Badran och Viktor Frisk med ”Groupie”. En dokusåpadeltagare och en modebloggare, dvs två framtidsyrken! Låten får en att tänka på fest och alkoholförgiftning. Framträdandet hade förmodligen blivit bättre om Samir och Viktor hade prioriterat att lära sig texten istället för att posera framför kameran. Låten hade bland annat textraden ”Oj oj oj, ingen vill vara helt själv, vi tar en groupie ikväll”. Ett starkt budskap om kärlek, solidaritet och gemenskap. ”Groupie” är verkligen en låt som bygger broar. Tillsammans har Samir och Viktor 450.000 instagramföljare, så man undrar ju vad fan de gjorde under röstningen eftersom det bara blev en biljett till Andra Chansen. De kanske redan hade gått och lagt sig, eftersom majoriteten av deras följare verkar vara i tioårsåldern.

Neverstore med ”If I was god for one day”. Ett grabbigt band från Skövde som spelar punkrock. Ja det säger väl allt egentligen. Bandet bildades redan år 2000. Konstigt att man inte hört något om dem tidigare, men enligt egen uppgift så har de ”en bred publik i Japan”, precis som Anna Book! Låten kändes som ljummen Rix FM-rock, tänk typ ”Nickleback” eller annat valfritt heterosexuellt band.

Marie Bergman och Sanne Salomonsen med ”Nonetheless”. Marie Bergman är den artist som vunnit Melodifestivalen flest gånger (lika många gånger som Carola!), vilket är märkligt eftersom man knappt sett henne. I och för sig så peakade hon 1972, men ändå. Sanne Salomonsen är mest känd i Sverige för att vara dansk, men har ändå haft en del hits. Låten påminner om First Aid Kit fast 40 år äldre. Tyvärr så höll det inte hela vägen den här gången, och de gick inte ens vidare till andra omgången. Nu väntar jag bara på att Elisabet Höglund ska skriva en till text i Aftonbladet om åldersrasismen i Sverige.

Magnus Carlsson med ”Möt mig i Gamla stan”. Bästa låten jag hört i HELA mitt liv! Okej inte fullt så bra kanske, men typ den enda låten jag ärligt kan säga att jag hittills har gillat i årets tävling. Magnus hade gått ner 23 kilo inför sin comeback, men eftersom han hållit sig borta från rampljuset de senaste åren så har ingen märkt att han lagt på sig. Nu stod han på scen igen och var lika fit som 2003, så det känns som att ingenting har förändrats! Älskar Magnus! Var typ kär i honom när jag var mindre:( På scenen hade Magnus med sig fyra lådor med galler och en fläkt, dvs allt man behöver för en lyckad kväll. Dessutom hade låten textraden ”Stoppa en taxi, kapa ett tåg, eller spring allt du orkar hit!”. Låter ungefär som mina SMS jag skickar 02.45 på lördagsnätter. Äntligen en text man kan relatera till!

Mariette Hansson med ”Don’t stop believing”. Bara en person som HATAR musik döper en låt till ”Don’t stop believing”. Det visade sig dock att låten var bra? Mariette känner ju många igen från Idol, och hon pallade trycket till skillnad från Molly förra veckan. Jag gillade den! Lite halvt Loreen-inspirerad utan att vara för obvious.

Mellanakterna till programmet var ”sådär”. Sanna Nielsen och Robin lekte Alicia Keys och Jay Z (…) och Peter Settman visade skinkorna i en sketch. Det var typ det närmaste som Melodifestivalen kom Fifty Shades of grey igår. Sen drog Filippa Bark ett SEXSKÄMT också. Personligen tyckte jag att det varit trevligare om Samir hade visat skinkorna istället.

Kan dock inte understryka hur mycket ni måste kolla på mitt och Hannas mellosnack på SVT Play!!! HÄR kan ni kolla på det, och jag lovar att det är kul att kolla på även i efterhand. Vi sänder parallellt med Mello från 19.30 och har JÄTTEKUL! Igår i eftersnacket berättade jag t.ex. om min förlossning och mycket annat, och Rickard Olsson avslöjade hemligheter om programledarskapet i Melodifestivalen. Ja ni hör ju själva!

Läs också om när Döskalle och mästerligt mötte Samir Badran.

Idag är det Alla hjärtans dag. Hittade en hjärtformad smörgåstårta på Ica Kvantum för 150 kronor. Den avnjuts med fördel i ensamhet, men jag ska trycka i mig den innan kvällens sändning av mitt och Hannas mellosnack på SVT Play. Vi har dessutom tvingat Rickard Olsson, Parisa Amiri och Robin Olsson att titta förbi och göra oss sällskap eftersom ingen annan vill fira alla hjärtans dag med oss. Förutom att min mage vibrerar och ger ifrån sig avgrundsdjupa bröl så känner jag att jag är i mitt livs form inför kvällens sändning. En brölande mage behöver ju dock inte alltid vara något negativt.

Kolla på programmet HÄÄÄÄÄÄÄÄÄR från 19.30 och framåt. Vi är den enda dejten ni behöver på alla hjärtans dag i år.

Först trodde jag att det var ett skämt, men tydligen så är det sant. Australien ska ställa upp i Eurovision Song Contest och har blivit direktkvalificerade till finalen i Wien den 23 maj. Anledningen till det är för att tävlingen fyller 60 år, och för att temat på årets tävling är ”Building bridges”. Då blir det genast lite mer begripligt, för det blir ju betydligt billigare att låta Australien ställa upp i Eurovision än att bygga en bro över halva jordklotet. Europa är ju redan bankrutt som det är, och det sista vi behöver är väl en bro som uppmuntrar till privatbilism.

Min första reaktion när jag fick höra att Australien skulle vara med var att jag blev fruktansvärt kränkt. Tänkte att de skulle komma alldeles solbrända och vara sköna softa killen och säga ”Cheers mate” till allihopa och vara allmänt australiensiska och förstöra den slaviska stämningen. Sen så ändrade jag mig, och kom fram till att det är BRA att Australien ska vara med. Ärligt talat så har ju Australien brytt sig mer om Eurovision än de flesta europeiska länder under de senaste årtiondena, och om det är NÅGOT som Eurovision behöver nu för tiden så är det engagemang och att någon faktiskt bryr sig. Många europeiska länder verkar ju knappt ha lust eller råd att vara med längre, och det är väl förståeligt om valet står mellan konfetti och välfärd. Då är det nog bara bra att Australien kommer in och ”rör om i grytan” i äkta Paradise Hotel-stil. De verkar ju vara så bekymmerslösa och roliga.

Australiens bidrag är ännu inte framröstat, men jag gillar det här. Om Australien dessutom skulle VINNA tävlingen så får de vara med nästa år också! Tyvärr kommer tävlingen inte att arrangeras i Sydney isåfall, utan i en europeisk stad fast med ett australiensiskt tevebolag. Inte alls omständigt att flyga in all personal och resurser från andra sidan jordklotet, men det är väl iallafall ett bättre alternativ än att flyga ner halva Europa till Australien. Christer Björkman blir ju så lätt rödbränd när han är ute i solen.

Jag hoppas faktiskt att det här bara är början på en större trend, och att fler länder ska få ställa upp även i framtiden. Tycker det är så töntigt när vissa bah ”Uuuh, Eurovision ska vara europeiskt, Israel borde inte få vara med!”. FEL! Jag tycker alla som vill ska få vara med. Tror inte att tävlingen kommer överleva annars, eller iallafall inte behålla samma popularitet som idag. Det är omöjligt att vara konservativ om man gillar Eurovision, och det ligger i programmets natur att utvidga sig. Om Eurovision inte hade tillåtit nya länder att tävla så hade det fortfarande varit sju deltagande länder som det var första året 1956, och hur kul hade DET varit på en skala mellan Sanna Nielsen och Petra Mede? I år så är 40 länder med. Förmodligen så kommer man vilja hålla för öronen under 35 av bidragen, men annars hade det inte känts som Eurovision på riktigt.

Good morning wine lovers! Har haft en dag fylld med spännande, kreativa idéer idag. Skoja. Dagen började hos min frisör, där jag grundade med två glas bubbel innan klockan hann slå tolv. Älskar henne! Hon sa att det var champagne, men jag misstänker att det var Chapel Hill. Tur att man inte är så kräsen och inte har problem med att dricka ur plastglas. Sån är jag! Riktigt jordnära. Är inte helt säker på hur lagligt det är att servera alkohol hur som helst på frisörsalong, men det är väl inte mitt problem i vilket fall som helst.  

Sen var det dags för ett brainstormingmöte på Wienercaféet tillsammans med Hanna! Tyvärr så tror jag att det enda som stormade var bubblorna i våra glas. Men men. Tre glas bubbel innan klockan 13.30 är ovanligt till och med för mig. Imorgon lördag kl 19.30 så kör vi iallafall vårt mellonsnack igen och ni MÅSTE kolla! 

Undrar vad man ska göra nu då? Typ…koka lite pasta och pesto, dvs den enda maträtten jag kan laga med självförtroende. Förlåt för lite okreativt bloggande från min sida, men det är inte lätt alla gånger. Aja! 

Ni vet när man inte kan bestämma sig för vilken tapet man ska ha och därför mejlar en inredningsarkitekt som ger inspirationsbilder till hur man matchar möblerna till de olika tapeterna för att sedan bestämma sig utifrån det? Nä jag bara skojar, jag är inte Blondinbella som försöker inreda Gillis rum. Allvarligt talat så förstår jag inte varför man bryr sig hur barnens rum ser ut. De kommer ju ändå bara ligga där och dregla på tapeterna och få kolikutbrott. De kommer inte bry sig om spjälsängen har en lite mörkare ekfärg än byrån. Men men! 

Var iallafall på IKEA idag och valde ut tusen möbler till min nya lägenhet! Jag åkte dit själv eftersom jag visste att ett eventuellt sällskap inte skulle kunna stå ut med mig. Var dock väldigt effektiv och power-provade ALLA soffor och hade MYCKET obekväma diskussioner med personalen på sängavdelningen. Funderade på om jag skulle välja en 120-säng eller 140-säng och killen på sängavdelningen ba ”ja asså 120 är ju lite trångt om man är två” och jag ba ”amen det är väl mysigt!” och han ba ”eh….”.Kan aldrig gå dit igen nu! 

Det här är ju tack och lov inte en inredningsblogg, men det ska faktiskt bli kul att få flytta till min första lägenhet som bara är MIN och kunna köpa möbler utan att behöva oroa sig för att flytta två månader senare. Det enda jag äger hittills är ca två stycken pallar, så jag måste köpa ALLT nytt och det är skitjobbigt eftersom man vill det ska bli bra. I alla lägenheter jag bott i hittills i Stockholm så har jag alltid kunnat skylla ifrån mig på inredningen och ba ”aa det ser ut som skit här men jag äger inga av möblerna iallafall”, men nu måste jag SJÄLV välja hur jag vill ha det? Det känns jättekonstigt! 

Tänker iaf beställa montering av ALLT pga vägrar lyfta ett enda finger själv. Jag orkar inte! Vill bara att det ska komma hem tre killar till mig och montera ihop min soffa medan jag själv dricker ett glas vin och kollar på. Drömmen! 

Flyttar tredje mars. Har typ tusen saker att fixa tills dess och kommer typ att dö, men men. Slipper ju iallafall välja tapet som Blondinbella.

Jag hade tänkt mig en shabby chic-stil till hela min lägenhet.Typ som på bilden! Skoja!