SVT ska göra om Melodifestivalen till nästa år. Till exempel så ska man minska antalet bidrag i varje deltävling från åtta till sju. Wow vilken banbrytande förändring! Märks att SVT verkligen tar tjuren vid hornen och provar på något helt nytt nästa år. Det här innebär alltså att man kan lägga ner ännu mer tid på tveksamma sketcher som enbart programledarna själva tycker är roliga. Varför inte ta bort alla musikbidrag helt och hållet och göra programmet till en enda lång pausunderhållning? De brukar ju vara så uppskattade!

Nä förlåt nu var jag bitter. Jag tror säkert att det kan bli kul och bra eftersom det ändå bara brukar vara ca en och en halv bra låt per deltävling. Man behöver inte åtta låtar per deltävling eftersom de ändå inte brukar hålla en speciellt hög nivå. Det är ju inte direkt Polarpriset. Det nya formatets eventuella succé hänger dock till 100% på programledarna. Om programledarna är bra så är jag enbart positiv till förändringen, men om det kommer vara samma nivå som förra året så tror jag att Melodifestivalen kommer gräva sin egen grav. Man kan inte både ha dålig musik och dåliga programledare.

Ingen kollar på Melodifestivalen för musikens skull, så programledarna och underhållningen måste väga upp den ojämna nivån. Egentligen så förstår jag inte varför man MÅSTE byta programledare varje år. Hittar man någon bra som man vet fungerar så borde man inte vara rädd att köra på ett vinnande koncept som man vet fungerar istället för att slänga in någon ny varje år som behöver fyra deltävlingar för att bli varm i kläderna. Jag vill ha mer LAS i Melodifestivalen!

Röstningen har också blivit omgjord. Nu får man inte rösta mer än 20 gånger per telefon och bidrag. Troligtvis så kommer detta bara att påverka en marginell del av befolkningen. Till exempel jag själv som inte längre kommer kunna ringa och rösta på Anton Ewald för hela min månadslön.

Jag åker till Barcelona på onsdag. Sitter här och har strött ut lite sand på vardagsrumsgolvet och lyssnar på ”Hero” med Enrique Iglesias för att komma i stämning. Tyvärr så råkade jag alldeles nyss läsa att Christina Schollin (Pernilla Wahlgrens mamma, för er som inte läser Svensk Damtidning) också är i Barcelona nu och har blivit ”rånad” på sin fräcka väska. Såhär säger Christina själv om stölden på sin Facebook: 

”Rånad i Barcelona!!!!!!! Lämnade min plats en minut – när jag kom tillbaka var väskan med ALLT borta: kreditkort, körkort, mobil-telefon, agenda m.m.! Nu har jag tillbringat hela förmiddagen med att gå till App-store, lämna in rapport hos polisen, spärra alla kort, spärra mobilen. Jag har ingen telefon att ringa med, inga pengar, men kunde uppsöka min spanska bank: Unicaja och ta ut de 109 Euro som fanns på kontot.”

Vad konstigt att någon tog din väska med samtliga dina värdesaker när du lämnade den helt utan uppsikt och gick iväg ”en minut”! Det hade man ju aldrig kunnat föreställa sig skulle hända! Jag brukar alltid lämna min väska utan uppsikt på gator och torg och det har aldrig varit något problem! Man kan lämna den på en bänk vid Plaza Cataluña och komma tillbaka tre timmar senare och finna den 100% intakt. 

Vem kan man lita på nu för tiden om man inte ens kan lämna sin väska helt utan uppsikt i en storstad och gå iväg en stund? 

Inte för att vara sån, men ett ”rån” brukar väl ändå bestå av att någon kommer fram och hotar en med en kniv, tillhygge eller liknande? Christina, du blev utsatt för en STÖLD. Det kunde vara värre. De flesta av mina vänner som varit i Barcelona under en längre tid har blivit bestulna på något. Det hör liksom till när man är där. Jag kommer förmodligen också att bli bestulen någon gång när jag är där med tanke på vilket lätt byte jag är, så du är inte ensam gumman! 

Hoppas att det gick bra för Christina att ”gå till App Store” efteråt. Undrar vart hon gick då? Tur att hennes spanska bank Unicaja var hjälpsamma iallafall. 

Här ovan ser vi en bild på den trevliga middagen som Christina avnjöt i goda vänners lag precis innan hon blev bestulen. Christina sitter längst ner till vänster. Notera hur hon har lagt sin telefon på bordet tillsammans med läsglasögonen. Gumman! Skickar mina styrkekramar till dig. 

Jaha. Vissa av frågorna i förra inlägget om Magdalena Ribbing var inte på riktigt. Chokladkakan med besticken och soppan var tydligen referenser till Seinfeld som någon skickat in till spalten för att lura stackars Magdalena. Lågt att lura de äldre tycker jag. Det här är nästan lika fult som att vara telefonförsäljare och lura pensionärer att teckna prenumeration på VitaePro eller gå med i Postkodlotteriet. 

Jag blev ju också uppenbarligen lurad, men det är för att hennes spalt brukar vara sjuk i huvudet ändå. Jag hade inte blivit förvånad om det var sant. 

JAG ÄR DEN JAG ÄR, som härliga Maud Olofsson skulle ha sagt. Kan tyvärr inte hålla koll på alla Seinfeldavsnitt som någonsin har sänts. Köpte Mauds självbiografi idag eftersom jag älskar destruktiva läsupplevelser. Längtar! Lovar att recensera den för er när jag har läst klart. Har hört att den ska vara lite som Fifty shades of grey. 

Det var längesen jag läste Magdalena Ribbings etikettspalt i DN. Nu så är det dags igen. Folk i landet har umgåtts mycket (eventuellt för mycket) med varandra under hela sommaren och stört sig på varandra utan att våga säga till, och har istället skrivit passivt aggressiva mejl med svettiga fingrar till Maggan. Här kommer de bästa!

”Jag har blivit bjuden på ett bröllop om ett par veckor. Problemet är att jag har stark allergi mot nötter och reagerar även om folk har ätit nötter innan. Kan jag be brudparet att informera alla gäster om att inte äta nötter innan festen?”

Naturligtvis så ska alla 200 inbjudna på bröllopet anpassa sig efter dig och dina behov! Helt rätt! Allt handlar om dig, det är ju inte så att brudparet ska stå i centrum på bröllopet.

”Hjälp mig, hur ska jag svara utan att låta oförskämd, de personer som först frågar var jag bor och sen alltid ställer nästa fråga ‘är det bostadsrätt’?. Jag blir lika less och irriterad varje gång för det är något jag inte alls har lust att berätta om eller redogöra för vem som helst”. 

Shit vad synd det är om dig som bor i bostadsrätt! Det måste vara jättejobbigt med alla som frågar. Eller? Naturligtvis så blir det en annan sak om personen börjar fråga om ens bolånekostnader och ekonomiska situation, men om man inte ens klarar av att säga att man äger sitt boende så borde man nog stanna hemma i sin bostadsrätt istället för att vara ute bland folk. Det finns ju mer integritetskränkande frågor man kan få än den om vilken boendeform man har.

”När jag dukar så lägger jag gaffeln på vänster sida om tallriken och kniven om högra. Under en hemkunskapslektion blev jag tillsagd av min lärare att det var fel. Enligt henne skulle båda besticken ligga på samma sida om tallriken. Vad är rätt, undrar en fundersam nia.”

Jag vill inte ens tänka på vilken sorts person man kommer växa upp till att bli om man redan skriver till Magdalena Ribbing om bordsdukning när man är 15 år gammal? Gå och tjuvrök på skolgården DIREKT och dra ett halsbloss!

”I min bransch känner alla varandra. Min kollega B gav mig en fin present utan att jag bad om den. Jag tackade artigt för presenten och bad om att få bjuda på middag i gengäld. Vid middagen säger B att han inte är hungrig och beställer in en soppa. Efter måltiden säger B att han ser fram emot måltiden jag ska bjuda på snart. När jag undrar hur han menar eftersom vi nyss avslutat måltiden så hävdar han att soppa inte är en måltid och att jag borde bjuda honom på en fin restaurang snart”.

VAD ÄR DET SOM PÅGÅR HÄR EGENTLIGEN?! Sjukaste jag någonsin läst. Man får ju skylla sig själv om man inte passade på att äta när chansen fanns. Usch!

”Jag är 24 år gammal och har ofta gäster hemma för att t.ex. se på film. Ofta ser jag till att ha något gott hemma. Nu till min fråga, ska jag verkligen behöva be mina gäster att använda bestick och assiett till chokladkakor som Snickers eller Twix?”

Förlåt, men om du bjuder på Twix så kan du inte förvänta dig att dina gäster ska äta den med kniv och gaffel (?). Mest för att det inte är meningen att man ska äta chokladkaka med BESTICK? 

”Jag (62 år) träffar många ungdomar som praktikanter och inom idrotten. De har en förmåga att hela tiden säga ‘Va sa du?’. Jag blir ibland arg på dessa ungdomar. Om man inte hör vad någon säger så bör man väl säga ‘Ursäkta, jag hörde inte vad ni sa?'”.

Ja naturligtvis så ska du bli tilltalad med ”Ni” av alla ungdomar som du möter i vardagliga samtal. Speciellt inom idrotten! Ni vet hur det är, man står på fotbollsplanen och nån säger nåt man inte hör, typ ”passa mig!”. Då måste man skrika ”URSÄKTA JAG HÖRDE INTE VAD NI SA!” för att inte vara oartig. Inga konstigheter! 

Här kommer min första krönika för Arbetarbladet! Den går att läsa här också om man vill njuta av bylinebilden och spegla sig i min blänkande panna.

”Häromveckan blev det offentligt att TV3 spelar in ett nytt program som de beskriver som ”en fulkulturvariant av Stjärnorna på slottet”. Nu behöver man alltså inte längre ha varit skådis på Dramaten i hela sitt liv för att få gratis herrgårdsvecka med all inclusive på tevekanalers bekostnad!

Det är inte ofta man vrålar ”Äntligen, precis vad Sverige behöver!” över en dokusåpa på TV3, men jag tror verkligen på det här! Inte för att vi behöver ett till program där kändisar äter middag och bryter ihop varje kväll, men för att en fulkulturversion av Stjärnorna på slottet skulle göra cirkeln sluten och ge både oss själva och deltagarna ett avslut så att vi kan gå vidare med våra liv. Vi har väl alla legat sömnlösa och funderat på vad Robinson-Robban gör just nu. Vad hände sen? Det här programmet känns som artiklarna i Aftonbladet Plus fast i teveformat för analfabeter.

Exempel på profiler som ska vara med i programmet är Martin Melin, Robinson-Zübeyde, Paradise Hotel-Samir, nån gammal bonde från Bonde söker fru och Gunilla Persson. Det säger väl egentligen det mesta om vad vi har att förvänta oss. Gunilla Persson slänger trånande blickar efter Samir, Martin Melin bryter ihop när han talar ut om sitt förhållande med Camilla Läckberg, bonden börjar grina för att han saknar kossorna hemma på gården.

De flesta känner till att dokusåpor kan bli ihopklippta lite hur som helst för att få deltagarna att framstå på ett visst sätt, men jag hoppas att det här programmet kommer låta deltagarna prata till punkt. Vi behöver reda ut vad som hände när ingen filmade. En dokusåpa spelas ofta in i flera månader, och det är bara en bråkdel som visas på teve. Tänk vad mycket vi missar! Det här programmet täpper till luckorna och ger oss informationen vi inte visste att vi behövde.

Jag vill veta ALLT skvaller som deltagarna kommer att dela med sig av. Gunilla Persson kommer äntligen få tala ut om hur ond hon tycker Maria Montazami är, och det blir säkert kul för Zübeyde och Martin Melin att träffas under lite mer ordnade förhållanden där inte båda luktar svett och torkar rumpan med grus.

Programmet håller på att spelas in just nu utanför Flen. Ni kanske hörde tidigare i veckan om jordskalvet som drabbade stora delar av Mellansverige, och jag skulle tro att orsaken till det var ett raseriutbrott av Gunilla Persson.

Det är fortfarande hemligt när programmet kommer ha premiär, men jag vet att jag kommer sitta redo i soffan med en flaska överprisat kändisvin när dagen kommer.”