Jag har följt Anna Book på instagram i snart 22 timmar och har aldrig känt mig så utmattad som just nu. Både själsligt och fysiskt. Vet inte hur länge till jag kommer klara av det här. Det tar aldrig slut! Ovan ser vi t.ex. Annas härliga rosa bordsdukning. Nobelfesten kan slänga sig i väggen! Är det inte väldigt SMÅ tallrikar och väldigt tätt mellan dem dessutom? Bor Anna Book egentligen i ett dockhus? Det var längesen jag såg ett hemma hos-reportage hos Anna, så man börjar ju undra?

Jag ska börja skriva nöjeskrönikor i Arbetarbladet en gång i månaden. Min gamla morgontidning hemma i Gävle! Ja jag blev intervjuad om det ovan om ni inte fattade det. Jag tänkte att det skulle kunna vara ett bra sätt att få mina gamla lärare att kräkas upp morgonkaffet i ren chock när de slår upp tidningen på morgnarna. De trodde att de blev av med mig en gång för alla, men så kommer jag nu flera år senare och gör comeback som det där döda husdjuret man trodde man hade begravt men som nu återuppstått. Precis som i en Stephen King-roman. 

”Slick” är Gävles absolut TRENDIGASTE nattklubb för er som inte visste om det.  Det finns en (1) annan att välja på också, men Slick är den största. Den är precis som Berghain i Berlin! Eller inte. 

Nu kommer jag väl aldrig att kunna åka hem till Gävle igen. Mamma och pappa kommer väl få gå runt och skämmas på stan över tokerierna jag kommer skriva om. Kanske flytta till annan ort och gå under jorden med skyddad identitet. Vi får se.

Egentligen så vet jag ingen värre personlighet än manlig tidningskrönikör med uppblåst självbild, och nu har jag blivit en sån själv? LIVET HÖRNI!!! 

I dessa tider av parlamentariskt kaos så är det få människor som fokuserar på vad som är viktigt på riktigt, det vill säga Gunilla Persson och hennes bråk med Paradise Hotel-Aina under inspelningen av TV3:s nya realityserie inspirerad av Stjärnorna på slottet. Igår så var det fotografering med samtliga deltagare, varpå Gunilla Persson ”reagerade starkt” på att Ainas ben syntes mer än hennes egna som fått en ”undanskymd roll” på bilden. Såhär säger Gunilla själv om skandalen:

”Det var jag som tyckte det var märkligt att jag, som tjänat miljontals kronor på mina ben, skulle ha mina ben täckta.”

Helt rätt tycker jag, Gunilla. Jag tror bara Aina är avundsjuk på din livserfarenhet och episka modellkarriär som konstigt nog ingen har hört talas om. Typiskt Aina att inte kunna hantera en framgångsrik mogen kvinna som både är snygg och talangfull och har hela paketet. Stå på dig, Gunilla! Inte lätt att vara den enda vettiga personen på ett slott fyllt med galningar.

Jag ska börja göra samma sak själv på fotograferingar när jag inte får tillräckligt mycket utrymme. Vråla ”NI HAR INGA MODELLBEN!” och sedan storma ut. T.ex när man ska ta passfoto och blir missnöjd över att bara ansiktet får vara med på bild.

Här står jag och poserar med gårdagens kändisvin! Le Bistro, av Mat-Tina. Tyvärr så var det skitäckligt, så köp det aldrig! Förstör alla flaskor av Le Bistro som ni kan se! Jag anade oråd redan på Systembolaget då jag upptäckte att det bara kostade 69 kronor. Alla BRA kändisviner kostar från hundralappen och uppåt. T.ex Per Morbergs och Maria Montazamis. Om ett kändisvin är misstänksamt billigt så vet man att det är skit, och nu talar jag av ren erfarenhet här. 

Jag förväntade mig verkligen mer av dig, Mat-Tina. Jag är inte arg, jag är bara besviken på hur allt slutade. Jaja. Det är väl det här som är livet. Sviken av ett kändisvin. Det är bara att bryta ihop och börja om på nytt igen. 

Här gick man runt och var glad för att all politisk reklam ÄNTLIGEN är borta, bara för att två sekunder senare upptäcka att de blivit ersatta av Andreas Wijk i en kampanj för Södertörns högskola? Aldrig får man en lugn stund!

Ett litet karismatiskt tips från mig till Andreas Wijk är att kolla in i kameran eller in i ögonen på den som man vill förmedla sin kunskap till. Lärare brukar oftast inte kolla ner snett på marken och puta med läpparna som en del av deras utlärningsstil eftersom det inte ger ett speciellt engagerat eller intressant intryck.

Inte konstigt att svenska skolan är på väg utför när den bästa personen man kunde hitta för att fronta en kampanj för läraryrket var Andreas Wijk. Vad har han med läraryrket att göra? Visst, han tar snygga bilder, har dyra kläder, ser bra ut och har släppt en singel som heter ”Like my style” men vad har det med något att göra?

Den enda pedagogiska gärningen som Andreas Wijk gör på sin blogg är ju att skriva varifrån han köpt sina kläder, och det är ju inte så svårt. Varje inlägg ser exakt likadant ut. Han poserar i Acne-kavaj och Marc Jacobs-klocka och tar bilder på när han åker helikopter. Inte så ”berörande” om ni frågar mig eftersom vem som helst med pengar skulle kunna göra exakt samma sak. 

Det kanske är ett superinspirerande liv för vissa och han är säkert en förebild för många, men att koppla det här till läraryrket förstår jag verkligen inte. Läraryrket innebär tyvärr inte speciellt mycket helikopteråkande över Manhattan, så jag vet inte var Södertörns högskola vill komma med den här kampanjen. Södertörn säger att de vill ”skapa lärare för verkligheten”, men vems verklighet avspeglar Andreas Wijk? Han har förmodligen mer gemensamt med en nyrik saudisk prins än en ung svensk lärarstudent.