Joan Rivers dog igår. Som tur är så hade hon dock lämnat en kravlista inför sin begravning. Bara för att man är död så ska man ju inte behöva gå med på att bli behandlad hur som helst. Det är ju inte som att Joan bor på ett vanligt svenskt äldreboende med resursbrist! Nedan så följer några av kraven på begravningen.

1: Meryl Streep måste gråta på minst fem olika dialekter. Varför nöja sig med bara fem? Jag tycker hon ska gråta på alla världens språk! Hulka på swahili och ångestskrika på isländska. Kommer det tas någon hänsyn till döva med vrålgråtande på teckenspråk? Den här begravningen är större än prinsessan Dianas.

2: Bobby Vinton ska hålla i Joans döda huvud och sjunga ”Mr Lonely”. Inte för att jag vet vem Bobby Vinton är, men jag antar att det viktigaste är att någon håller i hennes döda huvud och visar upp för massorna och sjunger något fint. Att visa upp avhuggna huvuden inför folkmassor var mer vanligt på medeltiden, men precis som mode från tidigare epoker alltid kommer tillbaka så antar jag att detsamma gäller avhuggna huvuden.

3: Jag vill se bättre ut död än levande. Det här tycker jag ändå är rätt rimligt när jag tänker efter. När man lever så är ju risken rätt stor att man kanske råkar göra någon ful min eller att någon tar en bild i en osmickrande vinkel, men när man är död så håller ju ens makeup betydligt bättre plus att man alltid sitter stilla så att håret inte blir sabbat.

4: Jag vill bli begraven i en Valentino-klänning. Helt rätt val tycker jag. Helst så ska den ha ett långt släp också där man t.ex skulle kunna väva Joans livshistoria.

5: Jag vill ha en vindmaskin så att mitt hår blåser som Beyoncés. Om man ligger där helt död och orörlig så måste man ju liva upp ens look litegrann. Bara för att ens hjärta har slutat slå och man inte längre andas så behöver ju inte det innebära att man ska vara helt stilla. Jag säger såhär: installera en mekanisk vevarm och fäst den på kroppen så att man kan ha ett vinglas i handen och skåla repetetivt under hela ceremonin.

IKVÄLL så var det premiär för What’s up allihop på SVT Play och det blev givetvis en MAGISK kväll med mycket härligt gaggande framför kameran. Jag fick till exempel ta ställning till det etiska dilemmat ”Vem skulle du helst adoptera, Blue Ivy eller Estelle?” (svarade SJÄLVKLART Estelle) samt recenserade Donatella Versaces misslyckade ice bucket challenge. Ni hör ju själva att det är något ni inte kan missa, och HÄR kan ni se programmet i efterhand. 

Det känns bra att kameran redan älskar mig trots min begränsade tevevana. Om jag får säga det själv så börjar jag verkligen få till det! 

Efteråt så gick vi ut och firade och åt ost och öl för hela gaget. SVT:s partiledarutfrågare Anna Hedenmo och Mats Knutsson kom också förbi på samma ställe men jag blev så nervös att jag var tvungen att gå. Vågade inte ens smygfota dem? Jag blev typ rädd att de skulle ifrågasätta mitt val av öl och ställa frågor som t.ex ”Valde du den där ölen för att den var billigast?”, ”Har du råd att finansiera den här ölen?” samt ”Jag tycker inte du erbjuder ett trovärdigt dryckesalternativ till väljarna”. LIVRÄDD!!! 

Jaja. Förhoppningsvis så kan de båda få gästa What’s up allihop någon gång under hösten. Tills dess så får ni stå ut med mig och resten av panelen. Jag är med nästa vecka igen och tills dess kanske jag har hittat ett puder som passar min hudton! Längtar! 

Det kan ju inte ha undgått någon att det pågår ett brinnande rosettkrig i vårt land. Många tror att krisen i Ukraina är Europas största oroshärd, men är ovetande om den brinnande konflikt som rasar på för fullt här hemma. Var är NATO när man behöver dem egentligen? Kan vi inte ens få en fredsbevarande FN-trupp? Ser de inte de lidande folket på gatorna och misären som breder ut sig över Hagaparken i krigets skugga?

Estelle befinner sig självklart i händelsernas centrum precis som vanligt, mitt i skottgluggen. Alla tjafsar och försöker ta åt sig äran, men få vet sanningen. Det här var det sista som Estelle behövde nu när hon har så fullt upp med skolstarten och planeringen av höstens alla partyn. Estelle känns verkligen som vår tids motsvarighet till Winston Churchill. Båda två är stora ledare och har lett sina respektive land genom stora kriser.

Vems sida står DU på i rosettkriget? Man kan verkligen inte lita på någon längre. Speciellt inte de stora medierna, som av någon anledning vägrar rapportera om rosettkriget. Ska man behöva förlita sig på Svensk Damtidning för att få ordentlig krigsjournalistik nu för tiden?

Paradise Hotel fortsätter att dundra på snabbare än Europas samlade statsskuld. Den här veckan har temat varit skola och utbildning, ett nytt påfund för många av deltagarna. För mig så kom det som en överraskning att majoriteten av deltagarna faktiskt verkar vara tillräckligt läskunniga för att kunna läsa de brev som med jämna mellanrum dimper ner på hotellet. Nedan kommer några höjdpunkter från veckan som gått: 

När Kristian i gårdagens avsnitt spelade gitarr tills fingrarna började blöda. Kristian har tagit konceptet entusiastisk gitarrkille lite för långt. Efter att ha rivit av låten ”Om du drar ner min byxa ska du få se en yxa” så konstaterade Smail att Krisitan blödde från fingrarna, varpå Kristian ba ”Min gitarr är alltid blodig när jag är klar”. Vilken drömkille! Om det hade funnits en lägereld så hade Kristian förmodligen sprungit in i den också bara för att det är så FÖRBASKAT mysigt. 

Big Brother-Amandus kom in på hotellet. Ja, ni läste rätt. Trots att dokusåpapersonlighet inte har blivit listat som framtidsyrke av Arbetsförmedlingen så verkar det redan nu råda en skriande brist på såna. Amandus är iallafall på hotellet nu, redo att ”röra om i grytan” på bästa Paradise Hotel-manér. Som ni ser på hans röda bränna gjorde Amandus 106 dagar i Big Brother-huset att han inte tål solen speciellt bra, men det är smällar man får ta när man är dokusåpaprofil. 

När deltagarna blev kallade till skolbänken för att studera grundskolegeografi. Saga Scott undrade vad ett landskap var för något. Hon kommer förmodligen att bli smärtsamt medveten om det när hon åker Sverige runt på barturné inom kort. Sen sa hon att hon är sämst på ”geometri” och lämnade rummet. Om man frågade deltagarna vilken världsdel de befinner sig i under inspelningarna så skulle förmodligen minst hälften svara fel. Vissa tror till och med att de fortfarande befinner sig i Sverige eftersom de pratar svenska med den mexikanska hotellpersonalen som servar deltagarna 24 timmar om dygnet. 

När Eric high fiveade Smail för att han legat med 300 tjejer men tyckte att det var ”fruktansvärt mycket” när Jasmine avslöjade att hon legat med 30 killar. Logik är ju tyvärr inte en paradgren i Paradise Hotel och det kommer inte som någon överraskning att vissa av de manliga deltagarna har en unken syn på kvinnlig sexualitet, men skönt att vi fick det bekräftat iallafall. 

Calle talade ut och berättade att han gillade en tjej hemma i Sverige. Calle blev sentimental på fyllan och berättade om en tjej han tycker om därhemma. Det här fick hans partner Saga Scott att vråla ”fuck off”. Saga, det här kanske är en obekväm insikt men du är faktiskt inte den första och enda tjejen i Calles liv bara för att ni har delat säng i några nätter. 

Jaja, där hade ni några härliga händelser från veckan som gått. Vad var det som hände i själva SPELET då? Jo, paren tävlade om vem som var bäst på geografi (eller snarare vem som var minst sämst) och vinnaren Smail fick immunitet fram till nästa parceremoni. Det verkar knappt finnas kvar några par längre eftersom alla ligger med alla, och i gårdagens avsnitt arrangerades en skolbal där Amandus fick utse balens kung och drottning som blev Kian och Ulrika. De blev sedan tvingade att ingå tvångsäktenskap och deras tidigare partners fick nöja sig med att ta den andres ex. Inget konstigt alls. Ikväll är det dags för parceremoni igen, och en kille kommer att få lämna hotellet. 

Hängde ni med? Det är KNAPPT så att jag själv gjorde det. Egentligen tror jag att Paradise Hotel-deltagarna är smartare än många av oss andra eftersom det är så svårt att hänga med och förstå allt som händer. Jag blir helt matt bara av att titta på det i fyrtio minuter, så jag vill inte ens tänka mig hur det skulle vara att själv delta i programmet. 

Idag presenterade Miljöpartiet en helt ny satsning inför valspurten den kommande veckan, som går ut på att partiet har gått och skaffat sig själva en helt egen realityserie!

Wow vad hippt! Hoppas att fler partier följer efter och spelar in sina egna teveserier också, för att ge oss väljare en inblick i hur deras liv och vardag egentligen ser ut bakom kulisserna. Det skulle göra partiledarna mer mänskliga och få oss väljare att förstå de är precis som oss själva egentligen! Såhär tror jag att typiska scener från de olika partiernas realityserier skulle kunna se ut.

1: Gustav Fridolin tar en shoppingtur på stan för att inhandla rekvisita. 
Med en ekologisk närproducerad smoothie i handen glider Gustav Fridolin runt på Stockholms gator och inhandlar kolbitar, prinsesstårtor samt vindkraftverk i naturlig storlek att ta med sig inför nästa partiledardebatt i tevehuset. En riktigt härlig och lyxig shoppingrunda precis som i The Hills.

Avsnittet slutar med att Gustav gasar iväg mot solnedgången i en nercabbad elbil.

2: Annie Lööf tar en fika på Espresso House med en kvinnlig entreprenör inom vårdbranschen. 
Annie Lööf pratar hela tiden om alla dessa entreprenörskvinnor med egna företag inom vårdbranschen som brutit sig fria från de ondskefulla landstingen som inte vill något annat än förstöra för Sveriges kvinnor. I Annie Lööfs värld så verkar det finnas lika många entreprenörer inom vården som det finns sjuksköterskor, och vi skulle gärna vilja se ett möte mellan Annie och en livs levande entreprenör inom vårdbranschen!

De skulle t.ex. kunna skvallra om elaka landstingsdirektörer och rabiata vänsterfeminister som inte förstår att riktig feminism är att kunna driva sitt egna äldreboende i privat regi för statens pengar.

3: Fredrik Reinfeldt bråkar med Filippa om barnen. 
Fredrik är en frånskild pappa precis som många andra män i Sverige. Hur ser egentligen relationen med exet Filippa ut? I en exklusiv scen från Moderaternas nya realityserie (inspirerad av Katie Price och Peter Andrés kaotiska liv) så får vi se ett infekterat bråk mellan Fredrik och exet, där Carl Bildt med sin unika konfliktexpertis får ta en paus från krisen i Ukraina för att stiga in som medlare i relationen.

Avsnittet slutar med att Filippa Reinfeldt lägger upp en bild på Instagram med texten ”What doesn’t kill you makes you stronger” och en smiley som bildtext. 

4: Stefan Löfvén söker koalitionspartner. 
En realityserie inspirerad av Bonde söker fru, där Stefan Löfvén får dejta olika personer från partier på vänsterkanten för att se om någon gnista uppstår i jakten på Det Trovärdiga Regeringsalternativet.

Programmet avslutas med en parceremoni á la Paradise Hotel efter valet där Stefan får välja vem han vill fria till.

Jag hade absolut följt samtliga partiers realityserier. Vissa politiker borde verkligen börja överväga att spela in realityserier på riktigt, eftersom de förmodligen kommer behöva något annat att försörja sig på om de förlorar valet.