Var på en jävla roadtrip tidigare i veckan. Hela vägen till Södertälje. Var typ överdrivet entusiastisk och köpte lösgodis att äta under vägen och tänkte att det skulle vara som att åka till Sälen. Ville typ stanna halvvägs också vid någon bullrig rastplats och äta en sladdrig korv. Det är dock så svårt att åka bil runt Stockholm för allt går så mycket snabbare än om man tar det kollektivt. Det säger bara SWOOOSH så ser man typ en kossa beta vid sidan om vägen trots att man lämnade Kungsholmen fem minuter innan. Om man åker kollektivt så hinner man ju typ få mens två gånger innan man kommer fram till sitt slutmål. Om jag träffar en kille så måste han gilla motorvägar i solnedgången lika mycket som jag. Det är nog det enda kravet jag har. Annars kommer det aldrig funka.

JAG HAR ÄNTLIGEN BÖRJAT TRÄNA!!! Jag började igår! Nu kan jag inte höra något annat än mina egna flåsande andetag och era dömande blickar som skär i min själ som ett par illa åtsittande träningsbyxor. Ingen kan dock stoppa mig nu när jag susar fram genom Vällingby och Spånga som en hårig travhäst. Jag laddade ner den där RunKeeper-appen också (tänker inte dra skämtet om runk-keeper) så att jag kan mäta allt och uppmuntra min statistik-OCD. Sen så kan jag föra in allt i avancerade Excel-ark och ha möte med mig själv i slutet av varje månad och gå igenom siffrorna. Eller typ en powerpoint, fast jag fick ju typ svagt G i datakunskap så de skulle säkert bli jättefula och då skulle jag inte bli motiverad att träna och gå upp jättemycket i vikt och behöva göra en gastric bypass när jag är tjugofem. FAN!

Jag ska börja springa några gånger i veckan iallafall. Om jag verkligen börjar göra det på riktigt så ska jag köpa träningskläder i skrikiga färger också så att det blir ”roligt” att träna. HAHAHA.

Saknar typ skolmaten ibland. Fast inte just nu. Man undrar ju hur det gick till? Eller det känns så oklart. Hur hamnade bajsvattnet bland potatisbullarna? Var det ingen som märkte någon egentlig skillnad eftersom skolmaten smakar skit i vanliga fall också? Inget förvånar mig längre över huvud taget. 

Här är ett typiskt samhällsproblem som får alldeles för lite uppmärksamhet tycker jag. Grodornas livssituation i Bromma. Skönt att någonting äntligen görs åt problemet för det är inte hållbart alls. Grodorna kan inte vänta länge till.

Ända sedan jag flyttade hemifrån och bor själv så har jag typ börjat tänka ut massor av skräckscenarion som kanske skulle kunna hända. Typ som att jag ska ramla på vardagsrumsmattan och landa med ansiktet i lurven och bli kvävd till döds och dö en lång, ovärdig död och bli hittad typ tre månader senare för att jag inte har betalat min Netflix-faktura. Varje gång jag ser lappen på mattan tänker jag på det.