Läser att Nojesguiden.se har fått 100.000 unika besök senaste veckan!!!! Inte för att vara en glädjedödare, men jag skulle inte alls bli förvånad om det var min mamma som gått in på sajten från massa olika datorer för att läsa min blogg. Iallafall 50.000 av besöken kommer förmodligen från henne och min släkt, men ja, det ska vi väl inte tala högt om. Jag är stolt iallafall, och är glad om en bråkdel av alla besökare hittar till min lilla blogg. Den känns ju lite som Nöjesguidens…… Kroatien. En liten dold skatt bortom de stora besöksströmmarna, men maten är bra och sånt. 

Det där med ”bråk” förresten. Minns på mellanstadiet när folk bara ”Tigger du bråk eller?” och man bara ”Ja, ekvationer också, och halvor och fjärdedelar och allting!” och blev mobbad resten av terminen. 

Här är en bild från gårdagens afterwork som jag hade med mig själv! Banan och hallonsaft! Älskar de där linjerna man kan piffa upp bilden med om man redigerar lite. Alla fjortisbloggar som var något för typ ett år sedan hade alltid sånadär sladdrande eldflammor på bilderna för att göra dem lite mer coola. Man kan ju säga att de där flammorna påminner lite om min egen blodsockerkurva. Upp och ner och upp och ner. Lite som en berg-och-dal-bana. Det är bara att hoppa ombord på en fettvalk och hänga med på åkturen! 

Minns att det var någon kines som sålde sin njure för att få en iPad. Själv så nöjer jag mig med att fjäska för mäktiga bananföretag och försöker förklara för dem vad bananer betyder i mitt liv och hur de får mig att skratta när jag har en dålig dag. Om man motiverar tillräckligt bra så vinner man en iPad, så det är det  jag sitter och försöker göra. Håll tummarna för mig. 

Är kanske inte jättesugen på att köpa brödet med skosula, men det är ju alltid skönt med lite mer originella sorter än de där vanliga lingongrovan man brukar parkera i munnen annars. Man kan ju säga att skosulebrödet är en ny tappning av Lady Gagas köttklänning, alltså den här trenden att man blandar kläder med mat. Jag gillar det. Nu väntar jag bara på glass-västen och laxarmbandet. 

Jag har inte berättat om den pinsamma händelsen som inträffade igår på fransklektionen. Vi skulle *mingla* i klassrummet. Ni vet så där som man brukar göra i början av terminen i en ny klass så att folk ska lära känna varandra. Jättetrevligt! Jag öppnade starkt med att gå fram till en tjej jag aldrig sett förr, sträckte fram min hand och sa ”Bonjour” med ett leende lika bländande som kvällssolen och såg hur MVG:et låg framför mig som i en liten ask. 

En sekund efter att jag hade sträckt fram min hand så upptäckte jag att hon inte hade en hand. Det var bara en liten stump där fingrarna brukar vara. Det slutade med att jag sa ”Enchanté!” (”Trevligt att råkas”) och kramade hennes… stump med min hand. Sen så återvände jag till min plats och satt där resten av lektionen och hade ångest. Alltså hon blev inte sur eller så, MEN ÄNDÅ!!! 

Känner mig sååååå hemsk nu. Alltså på riktigt. VEM GÖR SÅ????? Jag kunde inte veta att hon inte hade en hand, men att jag kramade hennes stump???? Nä det här håller inte. Sitter här i skamvrån nu och äter chèvre.