Jag brukar ju se till att lyxa till mitt liv så mycket det bara går och typ låtsas att jag är utomlands. Till exempel på morgonen när jag vaknar och går till toaletten och sedan spolar. För er andra så kanske toalettspolningen bara är just en toalettspolning och typ det mest vardagliga som finns. Själv så brukar jag sluta ögonen och drömma mig bort till någon paradisstrand i Karibien och låtsas att det är vågskvalpet från havet som jag hör, när det egentligen bara är ljudet av en spolande toalett.

Det brukar bli en riktig stämningshöjare, och speciellt om man har golvvärme på toaletten och kan drömma sig bort med fötterna också. Om man inte har det, så kan man köra ner fötterna i en låda med kattsand istället och låtsas att man står på en finkornig drömstrand i Honolulu. Komplettera sedan med att skölja munnen med SB12 och låtsas att det är en kall Piña Colada direkt från strandbaren gjord av någon bartenderhunk. 

Efter en sån inledning på dagen så är man redo för att möta vilken regning höstdag som helst. Jag ska fortsätta att ge er lite mer tips inför att göra livet lite mer utomlands nu när det börjar bli höst. Det blir en liten bloggföljetong. 

Tänk om Hugo Boss skulle ha haft en dålig dag på jobbet och blivit nergraderad till typ Hugo Mellanchef, Hugo Sekreterare eller Hugo praoelev? Typ om han skulle göra något helt oförlåtligt och få byta kontor från ett penthouse på Upper East Side till en liten kabin utan fönster bredvid en soptipp för farligt avfall och inte få behålla sin titel längre. 

Då hade väl Kicks och alla andra fått anpassa sig och sälja hans nya, lite billigare parfymer. Lansera en stor reklamkampanj och ba ”Köp Hugo Praoelev Eau de Studiebidrag för endast 29:- och få en trendig tandställning på köpet.” och rikta in sig till en lite yngre målgrupp som kan attraheras av prao-approachen. 

Det här var dock den enda Hugo i mitt liv när jag var yngre. Kommer aldrig att glömma Playstation-Hugo som man fick typ om man köpte en barnmeny på Max och hur han var typ min enda vän mellan 1997-2003. Om han lanserade en parfym så skulle jag ha köpt den direkt. 

Igår kväll hade jag en rivjärnsrelaterad olycka som den hemmafru jag blivit. Jag satt helt lycklig vid köksbordet och rev gurka till en tzatziki-orgie och blev lite carried away och råkade sliza upp ett finger och ba BAM, och så forsade blodet som om att jag hittat Afrodites källa. Ni vet den där scenen i Mamma Mia-filmen när alla dansar och så spricker marken plötsligt och det börjar forsa upp vatten som en fontän? EXAKT SÅ VAR DET!!!!!! 

Funderar verkligen på att skaffa den där handförsäkringen jag bloggade om för länge sen för att säkra mina händers välbefinnande vid framtida tzatzikirelaterade olyckor. Det var därför jag inte bloggade igår kväll. Fick sitta och smeka mitt finger istället och försöka egoboosta det lite så att det skulle läka snabbare. Jag vet att det inte ser så illa ut på bilden men jag vill ju inte skrämma er (min mamma) i onödan. 

Jag har filosoferat lite och har kommit fram till att det förmodligen inte finns något mer otacksamt uppdrag än att handla lösgodis till en kompis. Det blir alltid fel. Det börjar med att kompisen bara ”ååååh köp lösgodis till mig, ta den här femtiolappen och ta lite av varje, du vet vad jag gillar typ”. Man bara ”Jaa okej!” och går till Ica och är glad och kommer fram till godiset och börjar plocka. Man tar lite av sånt man själv inte gillar (romerska bågar, skumbanan, jelly beans och annat äckligt) och tänker ”Mmmm det här kommer hen att gilla” och är övertygad om att det kommer bli succé. Sen så kommer man hem med påsen och möts av reaktionen ”Bluuuuuuääääääääh vad har du för SMAK egentligen????”, och så var det förtroendet förbrukat. 

Det finns inget djupare förtroende man kan få som vän än att få handla lösgodis till någon annan. Det är typ på samma nivå som att donera en njure. Ändå så misslyckas man alltid. 

Ni vet den där låten va? ”This is the rhytm of the night, the niiiiight, oh yeaaaah, the rhythm of the night” . Förr så trodde jag typ att den handlade om någon urspårad girls night out, men det är först nu som jag har fattat att den egentligen handlar om en hemmafru som har en partner som snarkar jättemycket. Hon ligger bredvid sin man i sängen hela natten helt utarbetad och hör hur han snarkar och så skriver hon en sång om det. Sen så blir hon asrik på den och spelar in en hel CD inspirerad av hans snarkningar. Hon tjänar jättemycket pengar på den och får råd till en operation åt sin man så att han inte ska snarka mer, men när han har slutat snarka så behöver hon inte honom längre och förhållandet dör. 

This is the rhythm of the night 

The night, oh yeah

The rhythm of the night

This is the rhythm of my life

My life oh yeah

The rhythm of my life

Solklart att låten handlar om snarkningar om ni frågar mig. Speciellt om man läser den som en dikt med sorgligt tonfall. Typ ba ”ja…… det här är nattens rytm….. och mitt liv blir inte roligare än såhär”. Ett väldigt djupt budskap om ni frågar mig. Tänk på det nästa gång ni hör den låten på Rix FM.