Vem behöver egentligen en sambou när man kan ha en marabou istället? Man letar sålänge efter den perfekta partnern. Man kanske vill att hen ska ha magrutor, men så köper man en chokladkaka från Marabou istället och inser att den har alla rutor man någonsin kommer att behöva. Brun och solbränd är den också. Den tröstar och finns till när ingen annan gör det. Den har överseende med att man har mens. Om man tröttnar på den kan man alltid lägga in den i kylskåpet och ta fram den igen nästa gång man är sugen. Jag vet inte vilka andra livskamrater som skulle gå med på att behandlas så. 

Här är min nya. Kanske inte så solbränd, men den kompenserar det genom att vara jätteskön istället. 

Den där rubriken skrev jag bara så att ni skulle tro att jag var där. HAHA! Nä gud vad tragiskt. Förra året så var jag inbjuden. Då hade jag inte ens en blogg. Nu när jag faktiskt har en blogg så kom det ingen inbjudan. Orka leva!!!!! Ibland är det bättre att bara vara tyst och låtsas som ingenting. 

Minns hur jag stod där och skålade med Sara Montazami. Hon ba ”Add me on Facebook”  och jag ba ”YEAH TOTALLY” och var livrädd . Addade henne kanske två sekunder efteråt, MEN DÅ DISSADE HON MIN VÄNFÖRFRÅGAN!!!!! Det har gått exakt ett år nu men jag har fortfarande inte kunnat släppa det. Ligger sömnlös på nätterna och sånt. Trodde jag var speciell och att vi hade någonting ihop. Det hade vi uppenbarligen inte. 

Där stod hon som en solbränd kalifornisk älva bredvid mig och jag log mitt mest obehagliga leende. Jag minns det inte själv och allt är bara svart så det var tur att någon tog en bild. 

Jag har kommit på en grej. Jag har börjat kalla kolhydrater för coolhydrater för att jag ser upp till dem så mycket och för att jag önskar att jag var som dem. Man kan säga att de är en förebild i mitt liv. Ibland så tänker jag såhär: ”ÅHHH POTATIS ÄR SÅ HIMLA ÄCKLIGT USCH USCH USCH JAG KAN LIKA GÄRNA ÄTA STEN”, men så inser jag att de behövs för att man ska kunna tillverka chips och bara ”Mmm potatis min bästa rotfrukt och livets sötma<3 <3 <3″. 

Vet inte ens vad mitt liv skulle vara utan kolhydrater. Imorse satt jag och hällde knäckebrödssmulor över yoghurten och låtsades att det var konfetti. Det är glamour för mig. 

Alltså jag orkar inte med annonserna på min Facebook. Vill slänga datorn i väggen. ”Vill du bli modell?” man ba ”Åååååh ja kolla hur snyggt jag viker mina fettvalkar på bild!!!” och ”Mmmm ser ni hur fint jag ler med chips mellan tänderna”. Sugen faktiskt på att gå till castingen för jag känner på mig att jag är precis den de söker. Jag och min personliga fotograf iPhone Framkamerabergsson ska nog jobba på lite nytt fräscht material först så att vi har något att visa upp. Nästa gång ni ser mig kanske jag pryder långsidan på en buss och posar liggandes. 

Håller knappt räkningen på all mat jag applicerar i mitt ansikte nu för tiden. I natt så sov jag med ett tjockt lager olivolja i ansiktet hela natten. PÅ RIKTIGT!!!! Tänk er en ordentlig foundationkaka på en fjortis, fast med olivolja istället. När jag vaknade på morgonen så hade den absorberats av huden och jag var så mjuk att jag bara ville göra en filt av mitt ansikte. Jag var orakad också och hade skägg, så jag låg där som ett mjukt litet fårskinn som tagit ett dopp i olivolja.

Ni borde prova det ni också. Vi pratar alltså om helt vanlig olivolja nu. Tvätta ansiktet på kvällen och massera in några droppar olivolja i ansiktet medan det fortfarande är blött och låt det sjunka in och gå och lägg dig. Sen när man vaknar upp morgonen efter så har man samma hy som Cleopatra. 

Tidigare i veckan så provade jag att ha yoghurt i ansiktet och det blev jag jättelen av också. Men jag orkar inte lägga upp någon bild på mitt yoghurtansikte för då skulle jag behöva dra någon ordvits och ba ”Höhöhö, blev nersprutad av…yoghurt”  och alla ba ”mmm visst att DET är yoghurt”. Det är så jobbigt att ALLA alltid MÅSTE dra det skämtet så fort som man lägger upp en bild på en ansiktsmask. Är astrött på det.