Antar att ingen av er missade dramat bakom Ann Wilsons dramatiska broschbyte i Let’s Dance igår? Hela Sverige höll andan! Såhär rapporterade Aftonbladet: 

”Efter en reklampaus var det flera uppmärksamma tittare som förvånat noterat att jurymedlemmen Ann Wilson bytt ut sin Michael Kors-brosch. Flera av Aftonbladets läsare reagerade också på det plötsliga bytet”. 

Ja, flera av Aftonbladets läsare ”reagerade” alltså på broschbytet. Antar att flera satte baginbox-vinet i halsen och kastade sig på tipstelefonen eller skrev något upprört inlägg i livechatten som en äkta toppkommentator. Tur att folk bryr sig om vad som verkligen är viktigt. 

Stackars Ann Wilson. Allt hon ville var att vara fin i en Michael Kors-brosch men så fick hon byta till något annat:( Personligen trodde jag att TV4 sket i om loggor syns för tydligt, men uppenbarligen inte. Nu får man inte ens ha på sig Michael Kors-kläder längre! Vart är det här landet på väg egentligen?

Hade en riktigt stressig dag igår och flängde runt halva stan för att prata om Eurovision. Tur att någon vill ha mina åsikter om aktuella händelser under iallafall EN av årets 52 veckor. Först så besökte jag Radiohuset och P3 Nyheter, och därefter gästade jag Nöjesguidens egen podcast NG-Punkten och trendspanade lite. Jag kom t.e.x fram till att årets trend i Eurovision-sammanhang är att vara funktionshindrad! Både Finland och Polen skickade artister med någon form av funktionshinder till tävlingen i år, så det tycker jag ändå får ses som någon form av trend. Iallafall på andra sidan Östersjön. Om förra årets Eurovision tillägnades den falska transkvinnan, så känns i år helt klart som de funktionshindrades år!

Måns Zelmerlöw är dock inte funktionshindrad, men det gick bra för honom igår ändå i och med att han gick vidare! Antar att ingen av er hade missat det, men jag förutsätter ju alltid att min blogg är er enda nyhetskälla. Jag var lite sur på Måns när han vann Melodifestivalen i vintras eftersom jag tyckte att det kändes så förutsägbart och väntat (och för att jag crushade stenhårt på Jon Henrik heheheheeeeee), men jag har kommit över det nu och kan unna Måns framgång! Antar att detta innebär att jag har gått igenom de fem olika stegen av sorg och att jag inte längre är förälskad i Jon Henrik. Skönt för mig!

Kan dessutom erkänna att jag fick lite gåshud igår när Måns sjöng. Känner sån hatkärlek till honom! Han är ju typ den smådryga killen från parallellklassen som var bra på allt och som visste lite för bra att han var snygg, men som alla gillade ändå eftersom han var så snäll och redan jobbade med åttans mattebok fast han bara gick i sjuan! Ni vet den sortens kille?

Han är dock inte ens hälften så bra som när Charlotte Perrelli sjöng ”Hero” 2008. Om man måste välja Heroes eller Hero så väljer jag naturligtvis Charlotte alla dagar i veckan.

Bästa Charlotte 2008! Tråkigt bara att hela Europa hatade henne:(

Resten av tävlingen igår då? Jo det var inget nytt. Som vanligt när det gäller Eurovision så fanns det ingen röd tråd över huvud taget, men det bjöds på en hel del klena duetter och bristfällig engelsk grammatik. Inget direkt nämnvärt.

Nu är det iallafall snart dags för finalen på lördag, och jag hejar på Ryssland, Albanien, Spanien och Montenegro (min största favorit!), men det får man väl inte säga i det här landet! Lovar iallafall att komma med en bättre Eurovision-rapport efter lördagens final. Igår var jag så besatt av Måns att jag glömde bort samtliga övriga artister. Efter imorgon kommer jag förhoppningsvis ha samlat mig.

Det här känns i och för sig som öppet mål, men jag läste i Dagens Media att ett företag som heter Wonderboo har börjat producera hundmat och säljer in det som ”ett livsstilskoncept för medvetna hundägare”. Wonderboos PR-ansvariga säger såhär i en kommentar till tidningen:

”Tidigare har det varit stora familjer som skaffat en schäfer och bott i förorten. Nu är många hundägare singelpersoner med hög inkomst som bor i storstaden eller par som inte har barn. Det har skett en förändring hos hundägarna och deras köpbeteenden”.

Ja, en dvärgschnauzer i Stockholms innerstad kan ju naturligtvis inte ha samma kost som en schäfer ute i förorten, det förstår väl vem som helst? Varför skulle en Vasastan-hund nöja sig med ett storpack Frolic, när man kan få en ”slow cooked svensk oxe som kokats i 48 timmar” , som Wonderboo säljer på sin hemsida för 224 kronor (men då räcker det i en hel vecka!). För den hälsomedvetna hunden som gillar crossfit på SATS, så kan man även köpa en lightportion med färre kalorier samt extra kalcium och mineraler. Wonderboos PR-ansvariga fortsätter att sälja in konceptet:

”Den nya generationens hundägare har ett socialt liv. Hunden är inte längre bara ett husdjur utan den följer med överallt. Därför vill hundägare ha en produkt som hänger ihop med deras livsstil”.

Den ”gamla generationens hundägare” hade alltså inget socialt liv, om jag har förstått det här rätt. De satt bara inomhus och blängde på sina hundar som glodde tillbaka med ledsna hundögon och lyssnade på moraklockans tickande. Den gamla generationens hund fick inte heller ”följa med överallt”. I bästa fall så fick man gå ut och kissa två gånger om dagen och kanske följa med på en skogspromenad några gånger i veckan, men man fick aldrig följa med och äta tryffelpizza på Brillo eller t.ex. få tasspedikyr i Moodgallerian.

Vilken tur att hunden numera får vara med och umgås överallt hela tiden och t.ex. följa med på event, bruncher med mera. Det är ju det som hundar är till för från början. Min hund får jag t.ex. skjutsa runt överallt hela tiden! Det är bokklubbar och weekendresor och kvällskurser i italienska osv i all oändlighet. Tar man inte hand om sin hund och stimulerar den socialt så kanske den börjar umgås i dåliga kretsar och börjar röka på gården utanför hunddagiset osv. Jag har sett alldeles för många hundar som hamnat på glid, och det bästa sättet att stoppa det verkar vara att ge den slow cooked oxfilé från tidig ålder för att ge den en bra start i livet. Tur att Wonderboo finns!

Jag skulle gärna se en vidareutveckling av konceptet och skapa en ännu bättre hundmatsprodukt, t.ex. med varierade måltider för frukost, lunch och middag (och eventuellt brunch och afternoon tea). Det är ju inte så kul att äta samma slow cooked oxfile tre gånger om dagen? Hundar behöver variation och en varierad kost!

Igår så var det ÄNTLIGEN dags för Eurovision Song Contest igen! Jag satt i vanlig ordning hemma och stirrade och väntade på att det skulle börja redan klockan 15.30. 79-kronorsbubblet var uppkorkat och Kettle-chipsen kostade ungefär lika mycket som hela bubbelflaskan, men det var det värt! Som ni ser så står min teve på golvet eftersom jag fortfarande inte orkat göra något åt det trots att jag flyttade in för snart tre månader sen. 

Hur var själva tävlingen då? Jo som vanligt. Tre stycken programledare som behärskade vartenda europeiskt språk förutom engelska. Det var stelt, men det är ju en del av charmen! Det är ju inte varje dag man ser tre stycken österrikiska kvinnor stå och skämta på skolboksfranska med varandra. 

Första bidraget som uppträdde var Moldavien. Ett smakfullt, sofistikerat framträdande med mycket klass som ni kan se på bilden. 

Finland ställde upp med en 85 sekunder lång låt med enbart funktionshindrade artister. Det gick tyvärr inte speciellt bra, och det kanske inte var så konstigt eftersom det inte ens var en riktig låt. Ska man ställa upp i Eurovision kan man väl iallafall bemöda sig med att se till att ens låt iallafall är tre minuter och har både vers och refräng. Det borde vara det minsta man kan begära?

Ryssland ställde upp med en låt om fred. Det kändes ungefär lika trovärdigt som om man skulle ha bett Carola sjunga en låt om ateism. 

Vitryssland skickade en kille som verkade älska sig själv lite för mycket och som mest bara stod och bah ”här är jag!” och tyckte att han själv var läcker och tog sig i skrevet. Violintjejen (eller vad fan det är hon spelar) ser lite uppgiven ut. 

Georgiens sångerska hade en kråkinspirerad outfit. Kanske inget man brukar ha på sig en vanlig tisdag, men whatever! Kråka funkar ju till allt. 

Låtmässigt så var ju det mesta en katastrof som vanligt, men det är ju inte därför man kollar. Det är inte direkt så att man kommer köpa dubbel-CD:n på Statoil med samtliga bidrag från tävlingen.

Jag längtar redan till semifinal 2, och den äger naturligtvis rum på torsdag. Då kommer även Måns Zelmerlöw att ställa upp om han inte har fullt upp med att beundra sig själv och sitt utseende på hotellrummet istället. Man vet ju aldrig med han. 

Jag hade faktiskt missat det här tidigare, men jag läser nu att castingprocessen till Paradise Hotel från och med i år ska sändas på teve! Ungefär som en auditionturné för Idol, fast istället för att leta talang så letar man efter solbrända sexpack och personer med tveksamma alkoholvanor! Castingturnén ska besöka Stockholm, Göteborg, Malmö och Åre, och det kommer troligtvis inte att vara alltför svårt att hitta personer som möter kriterierna.

Stoppet i Åre är troligen mest till för att man ska kunna hitta sköna gitarrkillar som jobbar som trubadurer på After Ski-restauranger. Programledare för denna expedition är iallafall Saga Scott och Samir Badran, två intellektuella ess från tidigare säsonger av Paradise Hotel.

TV3 lovar dessutom oss tittare att ”få en unik inblick i vad som krävs för att bli en av de lyckliga som får åka iväg till Mexiko”. Sedan tidigare så vet vi att fler personer sökte till Paradise Hotel än till samtliga lärarutbildningar på svenska universitet och högskolor, men troligtvis så är kriterierna nedan det som krävs.

1. Giltigt svenskt pass.

2. Vaccinerad mot hepatit B och malaria.

3. Fri från klamydia i minst sex månader.

4. Minst en (1) tveksam tatuering.

5. Ingen eftergymnasial utbildning (enda undantaget är om du pluggat på European Bartender School i Magaluf och/eller Sunny Beach).

Det känns inte speciellt förvånande att TV3 gör allt de kan för att krama ut så mycket tevetid som möjligt av Paradise Hotel, eftersom det och Gunilla Persson är det enda som ger deras kanal löpsedlar och någon form av uppmärksamhet. Man får dessutom vara glad över att stora aktörer som TV3 tar sitt ansvar för Sveriges ungdomsarbetslöshet och ger ungdomar en sysselsättning samt massa Instagram-följare så att de kan få sina naglar fixade gratis och ge ut rabattkoder på spraytanbehandlingar till sina följare. Hela Sverige ska leva!

Har det gjorts någon studie i vad som skulle hända med Paradise Hotel om man höjde arbetsgivaravgifterna för unga? Alla jobb är viktiga, och hur många solbrännor ligger i farozonen att försvinna? Hur mycket skulle en koldioxidskatt på flygresor försvåra ungdomars rätt att åka till Mexiko och vara ansvarslösa inför kameror? Man hör sällan politiker prata om det här.

Paradise Hotel kommer tillbaka på TV3 i höst, och jag längtar redan. Har än så länge inte fått frågan själv om jag vill vara med, men jag antar att de kommer ringa när som helst.