Som ni alla säkert förstår så är jag i upplösningstillstånd inför Carl-Philips och Sofias bröllop nu på lördag. Det här blir ju faktiskt det sista kungliga bröllopet i Sverige på EVIGHETER??? Jag hoppas nästan att antingen Victoria, Chris eller Carl-Philip ska skilja sig om några år och träffa någon ny så att man får chansen att uppleva ytterligare ett kungabröllop om inte alltför lång tid. Att vänta tills Estelle blir giftasmogen känns ju som en mindre evighet. Vem vet, Sverige kanske har förvandlats till en REPUBLIK om 30 år!? *ryser*

Jag kan iallafall stolt berätta att jag kommer att medverka i Expressens TV-sändningar som livebevakar Carl-Philips och Sofias bröllop i helgen! Vi sänder live både imorgon fredag och under själva bröllopsdagen på lördagen, och jag kommer att vara med på fredag kväll från klockan 17 och lördag kväll efter klockan 19. Carl Jan Granqvist kommer också! Min personliga övertygelse är att vi kommer bli mycket goda vänner under kvällens lopp. Soliga Carl Jan! Känns speciellt att få dela den historiska dagen med honom! 

Jag är inbjuden till sändningen i egenskap av ”kungabloggare”??? Är det alltså en sån jag har blivit nu? Allt jag gjort är att blogga lite om Estelles outfit och varit lite elak mot Chris O’Neill, och så vips blir man inkallad direkt till Expressen och sitter där med ett kilo foundation i ansiktet som expert! Det hade jag inte kunnat tro när jag började skämtblogga om drottning Silvia för x antal år sedan. Livet hörni! 

Kan knappast påstå att jag är någon expert på ämnet kungligheter. Det är bara det att jag tycker det är roligt att bevaka, och att jag läser samtliga nummer av Svensk Damtidning. Mer än så är det faktiskt inte. 

HÄR kan ni iallafall läsa mer om upplägget på TV-sändningen. Hoppas ni kollar! Jag vägrar tro att ni har något bättre för er på en helgkväll. 

Foto: Kungahuset.se

Jag fortsatte min yolo-affärsresa till Linköping igår med att ha en AW ensam på hotellets uteservering! Ni kanske minns sedan tidigare att jag tycker om att resa själv, men Östergötland är ju inte direkt Sveriges Barcelona. Klarade dock av att vara här själv också utan att dö! Satt och tjuvlyssnade på ett härligt gäng östgötska kvinnor mitt i livet som också hade afterwork. Tog dock aldrig någon kontakt med dem och nöjde mig med att sitta och glo. Det känns SÅ skönt att kunna gå ut och äta själv utan att känna sig helt misslyckad. Det kräver lite träning, men när man väl har lärt sig så är det bara skönt att slippa prata med någon. Plus att man får behålla all aioli för sig själv.

Tja. Bjuder här på en skön throwback till igår kväll då jag satt fast i ett SJ-tåg i fem timmar på grund av en nedriven kontaktledning vid Stockholm Södra. Inget jag rekommenderar, men jag köpte iallafall en burk öl för mina sista SJ Prio-poäng. Ni anar inte hur fulla folk blir när de sitter fast på ett tåg utan möjlighet att ta sig därifrån! Själv så blev jag bästis med en tandhygienist. Efter sju timmar kom jag iallafall fram till LINKÖPING och nu är jag här tills på torsdag! Är på mitt livs första ”affärsresa” helt ensam och spenderar mina kvällar med att sitta i hotellbaren i kostym och dricka whisky eftersom det är det jag har hört att man gör när man reser i jobbet. Har aldrig varit här tidigare så jag är naturligtvis livrädd och andas i en påse. Spännande!

Paolo Roberto levererade många obekväma sanningar igår på Instagram efter en dag ”full med möten”, eller som Paolo själv kallar det, ”en stor jävla bullfest”. Den som unnar sig en kaka när det inte råkar vara helg kan lika gärna gå och göra en gastric bypass direkt. Du kommer bli jättetjock!

Själv så tror jag inte att det spelar så stor roll rent fetmamässigt om man trycker i sig en kaka på en lördag eller på en måndag. Man blir troligtvis lika fet och osexig ändå. Därefter så gör dock Paolo en helomvändning efter halva inlägget och hävdar att bullar är bra för själen, men bara om de är ”av kvalité” och noggrant inplanerat i kalendern sedan länge. Själv så har jag bokat in att jag ska äta ett mariekex i augusti. Längtar redan tills dess!

Vi var många som var ledsna i helgen över att premiären av årets Diggiloo-turné i Grebbestad blev inställd ”på grund av en storm” och ”vindbyar på 20 meter i sekunden”. Mesar! Jag tycker att det låter som en helt vanlig svensk sommardag. Charlotte Perrelli uttalar sig om det inträffade:

”Det är så himla tråkigt. Vi har varit här nere i en vecka och kört så hårt och repat så mycket. Vi var så taggade. Vi satt och lockade håret, var färdigsminkade och jag satt där och målade naglarna. Jag trodde det var ett skämt när producenten kom och sa att det var inställt, säger Charlotte Perrelli, som tillägger att alla artister förstod att säkerheten går först.”

Äeh, så typiskt! Naglarna var färdigmålade, lockarna var färdiga och Charlotte var redo att sjunga ”Tusen och en natt” så många gånger hon behövde för att ha råd med nästa Chanel-väska, men förgäves!

”Efter beskedet gick artisterna i tårar ut och sjöng och spelade en stund vid utgången där besökarna vände hem.

– Vi gick ut och skulle träffa folk och jag kände bara hur jag började storböla, tårarna rann och jag kunde knappt sjunga. Jag blev så ledsen och tycker att det är så synd. Folk var ledsna för att de inte fick se showen, men samtidigt var det flera som sa att de satt i publiken och undrade hur i helsike vi skulle kunna genomföra det hela när det blåste så hårt, säger Perrelli.”

Att döma av den där rapporteringen så verkar det ju faktiskt som att artisterna var ledsnare än publiken över att det inte blev någon konsert. Charlotte ”storbölade” och de andra ”gick ut i tårar” och ”kunde knappt sjunga”. Publiken verkar dock ha tagit det hela med ro och förstått att konserten inte gick att genomföra, till skillnad från artisterna själva som bara storgrinade och rusade mot entrén för att desperat försöka sjunga refrängen till ”Give me your love” med Jessica Andersson medan besökarna bara ville hem.

Det är ju sedan tidigare känt att ingen yrkesgrupp i hela Sverige har högre arbetsmoral än våra schlagerdivor, och det visar sig extra tydligt vid sånahär tillfällen. Det är ju väldigt få yrkesgrupper som förtvivlat skulle börja storgråta om deras arbetspass blev inställt på grund av dåligt väder. Det är därför jag älskar Charlotte och hennes vänner.

Nu finns det bara 22 stopp kvar på Diggiloo-turnén i sommar. Riktigt trist!