Igår nåddes jag av nyheten att hertiginnan Kate och prins William av England har fått sitt andra barn. Troligtvis så blev de inspirerade av Blondinbella och Odd, som också blev föräldrar för andra gången häromveckan! Barnet är ännu inte namngivet, men det blev iallafall en flicka. Nedan kommer ett härligt bildspel. 

Direkt efter att man torkat av allt äckligt bebis-klägg och skrapat bort allt sekret så var det dags för Kate att hoppa in i klänning och högklackat för att posera inför världens samlade pressuppbåd utanför sjukhuset. Det är precis det som man vill göra efter att ha fött barn hela dagen. 

Ni vet när man precis har blivit nyförlöst och håret är gudomligt lockat och makeupen är perfekt? Exakt så var det för Kate! Helt otroligt! 

Det nyfödda barnet verkar dessutom vara en riktig solstråle. Karismatisk och lättsam. Bjuder på sig själv, och gör det bästa av situationen trots de torra spruckna läpparna. Virkad mössa är ju dessutom helt rätt nu i vår. Hon ser precis ut som drottning Elizabeth redan! 

Soliga Elizabeth!

Häromveckan så intervjuades den debuterande deckarförfattarinnan Mikaela Bley i Svenska Dagbladets helgbilaga A perfect guide, som har en reportageserie där flera mer eller mindre kända personer får berätta om en typisk helg i deras liv. Det var ungefär 5000 tecken där hon berättar om hur hon bjuder sina barn på tryffelpizza på restaurang, hävdar att rawfoodglass är den godaste glassen samt att hon alltid har bordsplaceringskort hemma på helgerna när det vankas frukost. Som en kontrast till det reportaget så tänkte jag nu bjuda på en inblick i hur min egen helg brukar se ut!

Fredag: 16.30: Jag slutar på jobbet! Mentalt så har jag dock varit utcheckad sedan onsdagen. Dags att hasta iväg till systemet och köpa 69-kronorsbubbel

20.00: Middag! En cheeseburgare på McDonalds. Om man precis fått lön kan man unna sig en dubbel för 20 kronor, men då får man skära ner på något annat lite senare. Till exempel köpa lite grovare toapapper från Ica Basic istället för något från Lambi.

22.00: Hemmafest med många nya personer man inte träffat förr. Kvällen måste därför spenderas med att berätta 700 gånger vad man jobbar med. Dessutom måste man själv låtsas vara intresserad när de man pratar med berättar att de pluggar genus, konst eller något annat som arbetsmarknaden inte direkt skriker efter.

Lördag: 08.00: Vaknar upp av en hänsynslös morgonsol som skiner rätt in i ögonen för att jag glömde dra ner persiennerna igår. Kollar bankappen och konstaterar att jag betalade 150 kronor i inträde på en klubb men åkte hem en halvtimme senare för att de vägrade spela ”Dansa i neon” med Lena PH.

11.00: Jag kommer på att bostadsrättsföreningen har städdag ute på gården hela dagen. Måste därför stanna inne hela dagen och låtsas vara död och hålla mig undan från samtliga fönster så ingen ser att jag är hemma.

21.00: När solen gått ner så vågar jag äntligen ta mig ut. Går till Ica och köper veckans klippvara, ett kilo frysta köttbullar för 30 kronor. Går därefter hem och somnar framför ”Är du smartare än en femteklassare?” som jag spelat in på min tv.

Söndag: 07.00: Det här var den enda tiden som fanns kvar i tvättstugan. Vägrar gå till H&M igen och köpa nya kalsonger för att alla andra ligger i tvätten.

10.00: Dags för brunch! Och med brunch menar jag chips som stått framme sedan lördagskvällen. Lyxigt!

12.00: Dags att börja ha ångest inför den kommande arbetsveckan. Jag passar dessutom på att deklarera och konstaterar jag är skyldig Skatteverket 9000 kronor. Härliga söndag!

Denna text publicerades även i Arbetarbladet den 1 maj 2015. Läs även Frans text om Mikaela Bleys livstilsreportage.

42.00: Anna Book avslöjar att hon planerar att anställa sin man Roberto som sin egen säkerhetsvakt.

55.30: Anna Book vill ge ut en kokbok! SOM jag längtar!

Jag måste dock säga, helt orioniskt, att jag fick mer förståelse för individen, mamman, älskarinnan och karriärkvinnan Anna Book efter att ha lyssnat på podden. Jag tycker faktiskt att hon är väldigt rolig och bjuder väldigt mycket på sig själv. Det är massa gråt och sexskämt och konstiga historier, och till och med små glimtar av självdistans. Det senare brukar inte komma fram speciellt mycket i hennes instagramflöde.

Anna Book bjuder på sig själv tusen gånger mer än vad många andra offentliga personer skulle göra, och det älskar jag henne för. Jag fick nästan lite dåligt samvete nu när jag summerade podden och tog massa lösryckta citat, men jag hoppas hon kan förstå att det är med glimten i ögat och att jag inte är ute efter att håna henne. Jag tycker hon är fantastisk!

Synd bara att hon blockade mig på instagram efter #annabookgate. Jag fattar att det inte är så kul för henne att mitt blogginlägg hamnar högre upp bland sökträffarna än hennes egen blogg när man googlar henne, men men!

Jag hoppas att vi någon dag i framtiden kommer att kunna ses på ett event och skåla i prosecco (eller iste) och skratta tillsammans. Förlåt Anna!

Häromdagen så besökte jag Pernilla Wahlgrens lifestylebutik Minilla på Kungsholmen. Jag hade sett på Instagram att Pernilla skulle ta ett skift i kassan just den dagen, så jag släppte allt jag hade och sprang dit. Det blev ett riktigt spännande möte. 

Jag gjorde en storstilad entré i butiken och inspekterade utbudet. Bianca Wahlgren satt i trappan och tog selfies medan Pernilla stod i kassan och valde mellan olika instagramfilter. Det kändes som att jag var hemma i deras kök på Lidingö! Bara Benjamin fattades! De var båda lite nedstämda över att deras hund blivit överkörd förra veckan av en bil, men vad ska man säga? Livet går vidare. 

Kläderna från Pernilla Wahlgren Collection ser ut ungefär som om Gudrun Sjödén och Odd Molly hade fått ett barn tillsammans. Mycket animal-prints och härliga mönster inspirerade av Desigual. Förutom kläderna finns även ett stort utbud av shabby chic-inredningsdetaljer. Doftljus, väggord, kuddar, bordstabletter. Allt man behöver för hemmet! 

Det sjukaste med butiken är dock priserna. ALLT är SKITDYRT! T.ex. ett rosa doftljus från Pernilla Wahlgren Collection för 399 kronor? Man ba tror du att du är Byredo eller? Tyvärr så verkar det som att det är ett släktdrag i familjen Wahlgren att inte förstå pengars värde och vad som är rimligt att ta betalt. Det här såg vi speciellt i Pernillas mamma Christina Schollins webshop, som jag recenserade för några månader sedan.

Jag provade inte några kläder i butiken eftersom jag inte är en medelålders kvinna med utflugna barn, men det hade väl ändå inte passat. 

Till sist så greppade jag det billigaste jag kunde hitta i hela butiken (ett doftljus med myrra för 150 kronor) och skred mot kassan, redo för att betala och samtidigt be om att få ta en bild med Pillan. Bianca erbjöd sig snabbt att fota med min telefon som den vana fotograf hon är, och jag tycker att bilden blev riktigt snygg! Tycker att vi båda strålar och ser riktigt fräscha ut. Bianca tipsade mig bland annat om att alltid fota direkt i Instagram-appen eftersom ansiktet inte blir felvänt då. Tack Bianca! 

Pernilla var faktiskt supertrevlig men hade bristande kassavana. Hon gjorde så gott hon kunde iallafall, och slog in doftljuset i ett omslagspapper med animalprint och önskade mig en trevlig dag. Jag sa ”detsamma” och gick därifrån. 

Tack för ett härligt möte Pernilla och lycka till med butiken! Hoppas vi ses snart igen! Om ni fortsätter ta lika bra betalt så kommer omsättningen förmodligen att gå om hela Sveriges BNP inom kort. 

Har jag sagt att jag har börjat springa…? BAHAHAHA. Alltid denna vårpsykos. Som tur är så är min kost fortfarande ett skämt, så jag förväntar mig inte att få några resultat. Gillar bara att plåga mig! Senast jag sprang till något som inte var en buffé eller butiksöppning med gratis alkohol måste ha varit någon gång i september förra året, men nu är jag igång igen! 

Senaste löprundan slutade med att jag sprang 6 kilometer i skogen. Sen fick jag blodsmak i munnen och fick sätta mig på en bänk på Hässelby Torg och ”ta igen mig” som en alkis eftersom jag inte orkade gå uppför trapporna till min lägenhet. BLODSMAK!!! Kändes typ jobbigare än att försöka förstå Kissies meningsuppbyggnad. 

Det värsta av allt var att min motivation till att gå ut och springa var att jag kunde ta en drink efteråt, men så ville jag bara spy istället<3 Hatar när det händer!

Vad jag har på mig när jag springer? En tröja från Weekday och ett par shorts jag hade i åttan på idrotten. MVH kan inte relatera till konceptet ”träningskläder”? Kollade på någon ”sport-tshirt” någon gång som kostade 400 kronor och fick panik och stormade ut från affären. Därför kan jag bara springa i skogen där ingen ser mig. Kommer väl sluta med att man blir uppäten som brunch av en trendig björnfamilj som sliter mig i stycken.