1.

Alexandra:

Jag säger det en gång till

det är så tråkigt med folk som är pessimistiska

folk blir så himla provocerade av Lukas

när han kritiserar saker

men jag bara kom på

alltså jag har varit på väg att säga det tre gånger

och jag måste nog säga det nu

Lukas: Nej

Alexandra: Varför då?

Lukas: Jag vet inte haha

Alexandra: Nej, men du vet ju inte vad jag ska säga

Lukas: Nej, jag vet inte vad du ska säga

Alexandra: Jag tycker det är lite tråkigt med all sexism och utseendefixering

Loa: Nu mitt lilla hjärta är det så att… Fantomen förstår du…

Alexandra: Precis, förminska inte mig nu och håll på såhär att…

Loa: … kommer att…

Alexandra: … ”åh”

Alexandra klappar Loa på huvudet

Loa: … bli arg…

Alexandra: … jag menar det, jag tycker det är skittråkigt

Loa: Ja! Hör du? Nu hör han

Ja, ja, ja, ja, ja vi ska sluta… Maestro!

Alexandra gör hånfulla gester bakom Loa

Loa: Varsågod gå och sätt er

och lyssna på vacker musik

från hovkapellet och maestro Garrido!

2.

Speakern: Och priset för bästa manuskript har tilldelats Lukas Moodysson

Lukas: Filmen borde försvinna från Operan

Publiken: Buuuuuuuuuuu

Lukas håller upp två sträckta långfingrar mot publiken

Lukas: Till er som inte höll med mig

Lukas: Fy Harry Schein

det du gjorde igår på flygplanet

var fult, dumt

man ska vara snäll mot barn

man ska inte vara elak mot barn

/Elis

Hej, här kommer ett inlägget som legat på lut (??) nåt dygn eftersom jag är rädd att såra nån genom det… tycker det är lite läskigt att blogga på en ”plattform”, har för mig vi skrivit på nåt kontrakt om att inte förtala och sånt men det är sånt som jag inte riktigt märker om jag gör. Är rädd att jag en dag kommer bli nya K Svensson eller Marcus Birro :( skulle liksom inte märka det förens det va försent.

I alla fall så har jag kommit på att jag hatar deprimerade människor… Eller det är väl inte direkt nåt nytt. Men så fort nån i min närhet visar svaghet så blir jag påmind om att det är det som provocerar mig mest. Känner hur hela min hållning utstrålar: skärp dig. Jag tycker liksom att själva grundförutsättningen för livet är ju att livet suger, så varför inte göra det bästa av det? Kämpa eller dö, säger jag. Vet att det är kemiska substanser i hjärnan som gör att man blir deprimerad o att det är en sjukdom… men jag säger jag bara Jahopp.. ser det ut som jag bryr mig.

Missförstå mig rätt, jag fattar att man har ångest. DEt har jag också, väldigt mycket faktiskt. Men varför väljer man att bli deppig när man kan bli tex psykotisk? Då kan man måla en vacker tavla och få saker gjort. Då får andra ut saker av det också. Att ligga i sängen en hel dag har inte gjort någon glad.

Förr var det ju så att det var tabu med psykisk sjukdom och att må dåligt var inte på tapeten för vem skulle då bruka jorden? Kan vi inte gå tillbaka dit?

Med det sagt så ska jag vara i Oslo 4-7 februari, på Oslopoesifilmsfestival för att diskutera några twitterkonton och förhoppningsvis läsa själv också. Programmet är inte helt spikat än. Elis fick inte följa med den här gången, vi var tvugna att välja en av ”oss” :( I Norge vet de inte att sära på Elis & Anna är som att sära på Filip & Fredrik eller Hannah & Amanda. Oj vilket äckligt ord ”sära” är? Iaf fick det bli jag som åker för likt ett barn är jag den som ”kommer glädjas mest av det”. Jag lever för att när jag blir gammal kunna säga ”jag minns de där åren då varje helg spenderades på ett nytt hotellrum”, kan säga att jag inte riktigt är där än men det kommer!!!!  There is only one thing that makes a dream impossible to achieve: the fear of failure!!!! (qoute: Paulo Coelho)

//Anna

just nu är vi 5 personer

som lyssnar på johan jönson

i det här rummet

personalens skratt från nedervåningen

sipprar in i johan jönsons dikt om ickeplatsen

johan jönson hostade

johan jönson läste precis

pissa de njutande i ansiktet

och det vore kul om jag

reste mig upp och gick ut

i protest från antikvariatet

nu kom det in turister

som inte har en relation

till johan jönson

och de snyter sig

går till johan jönsons marathonläsning

för att chatta med anna axfors på mobilen

nu analyserar johan jönson film igen,

fish tank

/Elis

PS. Ja, det händer inte särskilt mycket i Stockholm just nu… imorgon får jag väl krysta fram något om en toppgoogling. Nu ska jag titta på Guldbaggegalan strax, hoppas Johan Jönson tittar på den, jag tror nog att han älskar galor exakt lika mycket som jag.

Hej! Jag glömde lägga upp veckans poetiska babe igår, förlåt förlåt. Det stod mellan mastodontbokaktuella snubbsötnosen Johan Jönson och coolaste stjärnan Helena Fagertun. Såhär retroaktivt (?) utnämner jag Helena Fagertun till veckans poetiska babe, ja, så får det bli. För att hon skrev den här väldigt fina dikten som också är en recension av Roxane Gays Bad Feminist. Den handlar bland annat om literära projekt och ensamhet; ”Jag tänker att jag borde / säga någonting om / ensamhet / medan jag fortfarande / minns / hur den känns i kroppen / Innan jag har blivit / så van vid detta/denna / andra / att jag tror att det är ett / normaltillstånd.” Länge leve hundra namn! Kate Zambreno-peppen är lika komplex som total.

Igår var ju den officiella ”recensera Johan Jönson”-dagen, annars. (Hur firade du?) Idag smygstartade han sitt småfalliska marathonläsningsprojekt på Rönnells Antikvariat. Jag var där. (Det vore kul att starta ett anti-antikvariat, by the way. En bokhandel som specialiserar sig på motståndslektyr, alltså texter som ställer sig kritiska till antikvariatskulturen, det borde skrivas fler såna pamfletter, fler ironiska pamfletter om den för ungdomen så destruktiva antikvariatskulturen). I nästa vecka kommer han att läsa diktsamlingarna med.bort.in, mot.vidare.mot och nya dit.dit.hään från ”pärm till pärm”, han kommer alltså att sitta eller stå där och läsa dikt mellan 10-18 som en sorts evighetsinstallation i svart luvtröja. Om du har vägarna förbi, kika in och sug i dig, det blir en liten klassisk resa.

Men idag var det alltså tjuvstart och jag var där. Det var egentligen releasefest för dit.dit.hään, men eftersom Johan Jönson hatar releaser så fick ingen kalla det för releasefest och vinet var bara halvt uppställt, så att det inte skulle kännas för mycket som en release. Så att alla kunde låtsas att det inte var en release. Det var verkligen ”inte” en release för hans nya bok som släpptes idag. Jag var bakfull. Felicia skrev att jag borde ha spytt på någon av hans spy-dikter, som ett sorts performance, men jag vet inte riktigt hur det skulle orkestrerats rent praktiskt och det kändes fräckt att kräkas helt riktningslöst över bokhögarna. Ska man spy på böcker så ska man spy med precision som Sylvia Plath skulle sagt. Hursomhelst, det var härlig. Han läste i 40 minuter, som en liten modest uppvärmning inför veckans strapatser. Han stretchade sin sammetslena röst. Alla var där (skoja?). Det var fint som snus, som en andakt. Och jag livetwittrade, som jag alltid gör när jag vill förgöra mina chanser att vistas i nuets få lyckliga ögonblick. (Jag har valt att skildra livet, inte leva det! Det är ett kontrakt jag skrev med djävulen ;) Hahaha!) Här är mina tweets, och utskrivna såhär ser det ju nästan ut som en dikt! Lol!

nu ska jag livetwittra johan jönsons marathonläsning

han har drömt om att läsa alla tre men trodde inte att nån skulle fråga

är det nåt han inte dissar i de här böckerna är det boken

det här kommer ta 40 minuter

nu läser johan jönson att han drunknar

”lyfta halva kropp”, jag är den enda som håller på med mobilen, ”mina naglar därinne”

nu läser johan jönson variationer av ordet slut

anna hallberg och jörgen gassilewski är här och jag är här med min danska kompis

johan jönson är klädd i svart

en kille på första raden har hörlurar i öronen och johan jönson läser om vägen till helvetet och en partiell mytologi

jag är bakfull och johan jönson läser som en spegel

johan jönson läser blåmärken för all framtid och han har ännu inte druckit vatten

johan jönson läser kräkas formbart och ingen har gått

35 minuter in gör johan jönson sin första längre konst/andningspaus

det finns inga barn på johan jönsons marathonläsning

nu tog första passet slut och johan jönson hatar releaser     

Jag kommer nog kika förbi i veckan och livetwittra lite mer. Ska bli spännande att se hur stämningen i rummet är när Johan Jönson läser för noll människor. Eller en. Människa. Jag älskar, förresten, att man inte behöver läsa hans diktsamlingar kronologiskt. Det går, men man måste inte. Jag älskar att man kan läsa Johan Jönsons böcker så sporadiskt som man vill, så blaserat som man vill, så koncentrerat som man vill, så slappt man vill. Att omfånget i kombination med ett sylvasst fokus bjuder in till det. Men nu är det lördagskväll och livet är en fest. Glöm inte att ta betalt! Puss.

/Elis

Idag, den 14 januari, sker läsningar i 31 olika länder i solidaritet med den dödsdömde Ashraf Fayadh. 

Berlins Internationella Litteraturfestival har tagit initiativet till en synkroniserad läsning av den palestinska poeten och konstnärens texter världen över. I Sverige sker läsningarna på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm och på Göteborgs litteraturhus, i samarbete med Svenska PEN.

I Stockholm läser Ghayath Almadhoun, Ashraf Atraqchi, Faraj Bayrakdar, Athena Farrokhzad, Ann Jäderlund, Jasim Mohamed, Marie Silkeberg och Jenny Tunedal. Emad Qasem står för ett musikaliskt framträdande.

I Göteborg läser Meira Ahmemulic, Rasha Al-Qasim, Kristín Bjarnadóttìr, Jesper Brygger, Karin Brygger, Stewe Claeson, Åke Edwardson, Lina Ekdahl, Helena Eriksson, Louise Halvardsson, Gunnar D Hansson, Andreas Varas Hernandez, Hanna Jedvik, Kennet Klemets, Malin Lindroth, Ola Nilsson, Peter Nilsson, Ingrid Norrman, Tetz Rooke och Jessica Schiefauer.

Läsningarna kommer att ske på svenska och arabiska. Båda har fri entré och pågår mellan kl. 18-19.

”Den palestinske poeten och konstnären Ashraf Fayadh dömdes den 17 november 2015 till döden för apostasi (avfall från islam) av en domstol i Abha i Saudiarabien. Domen baserades på Fayadhs diktsamling Instructions Within, på hans twitterposter och privata konversationer. För att markera motståndet mot detta har Berlins Internationella Litteraturfestival tagit initiativ till en Worldwide reading den 14 januari, där författare och poeter världen över läser Fayadhs texter.”