Hej! Vad har hänt? Jag har skrivit en långdikt som utspelar sig under några dagar på poesifestivalen, den handlar om intern sorgsenhet och att inte vilja sticka ut sina ögon med en gaffel när man ”hängt lite” med sina idoler, ”vi hade ansträngt oss på lite olika sätt”, är titeln (för en gångs skull en titel som handlar om innehållet). Jag har varit på Tranans julfest och lajvat Karolina Ramqvist och Alltings början, spanat efter Per Hagmans uppknäppta skjorta och slitna kontanter, fått nöja mig med att stirra in i Fredrik Lindströms rygg (här skulle min vän Ludvig inflikat: ”Fredrik Lindström är faktiskt en bra poet” och jag skulle vägrat hålla med, inte för att jag läst hans poesi, mest för att den lät så töntig när han pratade om den i nåt gammalt Värvet-avsnitt, men jag borde vara större än så, jag är inte emot att Fredrik Lindström uttrycker sig konstnärligt/poetisk och värderar det högt i sin karriär, det skadar ingen).

Jag har läst Medusas skratt av Hélène Cioxus också, en liten julklapp från Modernista (har jag sagt att det vore härligt om man kunde äta och betala hyran med recensionsexemplar?). En sjukt mäktig kritik, sådär sinnesutvidgande och skarp som bara riktigt bra poetisk/konstnärlig forskning/essä/kritik kan vara? (Som motsatsen till det här blogginlägget skrivet i all hast). En stram och spretig, maximal och sträng, dogmatisk och öppnande/uppfläkande feministisk pamflett/essä/manifest/whatever som besitter en sån språklig kraft att det var helt sjukt att jag lyckades få in orden i skallen på julaftons kväll samtidigt som de välklädda barnen (Our Legacy-spons?! retroaktiv!? Björn af Kleens inspiration?) i Kan du vissla Johanna härjade ikapp med mina blaserade små kusiner framför skärmen. Jag kan verkligen rekommendera Medusas skratt, alltså! Den är kort, men pekar ut en helt ny riktning för ”det kvinnliga” skrivandet, eller pekade, en riktning (kaosartad och konkret), den var ny då när den kom och känns ny nu (för tyvärr, i motsats mot vad julkalendern lärde ut, har vi inte nått jämlikhetens lustgård). En brutal och intelligent text , visionär och kanske smärtsamt omöjlig pga patriarkatets äckliga seghet men ändå… Tror det är peppande att läsa den på svenska nu som till exempel kvinnlig konstnär: förneka ingenting, skriv framtiden, krossa allt; en hoppfull och vacker bok på nåt vis, jag gav den vidare direkt till min 6 år gamla kusin. Hon fick Medusas skratt och en förgylld dödskalle att lägga pengar i. Jag ska lära henne tidigt att skrivandet (det poetiska, skrivandet som inte begränsar sig självt) det och pengar, kan vara fett.

På tal om framtiden… Tänker på den blödiga filmen Interstellar som jag såg häromdagen (började gråta när kärleken var svaret på allt) och på första kapitlet i Alex och Sigges bok TID (som jag fick i julklapp med en hälsning från författarna: ”Till poeten Elis, vi är nyfikna på dig, vi vill träffa dig”, obehagligt, jag och Anna ska nog chatt-recensera den sen). Tiden som tema känns väldigt hett just nu, eller, det är väl självklart, alltid hett, men tid i förhållande till text, som strategi osv, tänk Mara Lees utforskande av temporalitet, den queera tiden bla bla bla, vet inte var jag vill komma men kastar ut det som anteckning så kan jag skriva en lång essä om det år 2016 och väva ihop det med exempelvis Medusas skratt och nåt annat matnyttigt (matnyttigt kommer att bli ett inneord 2016).

Jag har också börjat läsa antologin Logue som jag nämnde tidigare (Darcie Wilder är verkligen ett geni) och försökt läsa klart Lolita (Modernista, i översättning av Aris Fioretos) vilket går ganska långsamt för det är en, minst sagt, utmanande läsning i all sin vidriga ekvilibrism, den som Sara Stridsberg skrivit så väldigt fruktansvärt bra om påtal om oöverträffbar poetisk kritik (”… varje ord i den här romanen är en kista: orden är så söta, utsökta och smittade, så oemotståndliga, och jag är så svag när jag är i den här romanen, och varje sött ord leder oundvikligen till döden…”) Jag har sett Carol (Cate Blanchett är så bra, jag skrev det i en dikt en gång, i Romantisk eftertext närmare bestämt: ”vi är så svaga för Cate Blanchett”, och med vi menade jag alla, hon fick till och med gamla Woody Allen att verka relevant i Blue Jasmin = enorm bedrift).

Jag har lovat att jag ska blogga mer nästa år och må sämre. Jag har försökt gå med i Författarförbundet, men de verkar inte tro att mina fysiska publikationer existerar… fair enough. Inga av mina litterära produktioner ”finns på riktigt”. Det kan bli en följetong i Erin Brokovich-anda (?).

Jag har också suttit och petat i mitt diktmanus, det är klart nu!, och jag är så rädd att folk ska hata det när det kommer ut i mars eftersom jag till stora delar är väldigt allvarlig den här gången och det är relativt nytt för mig, men vad gör man inte. Bloggar mer om den ångesten sen. Detta var en mindre uppdatering. Vi hörs snart. Jag fyller år på lördag! Säg att jag ser ut som Michèle Bernstein i håret! Författaren, inte kocken! Puss.

 

//Elis

Hallå!!! Hallå hallå i julestugan, finns det några snälla bloggläsare som gjort sig förtjänta av ett blogginlägg??

…

Jaaaa ni är så snälla men en ledtråd: kommentera fint så ger det profit!!!

 

Ni vet ju att många här på Nöjesguiden skriver om tv-program och jag vill inte vara sämre. Därför kommer jag börja skriva om Stjärnorna på slottet. Hoppas inte det finns nån tv-redaktör eller liknande vars jobb jag nu snor. I så fall: hojta!

 

Jag undrar om det inte är så att tv-program just nu uppelver en riktig guldålder? Då menar jag inte för att det varit jul utan överlag, tv-program känns väldigt intressant nu. Annars kan man ju va rädd att tv-programmen håller på att dö ut i och med youtube och allt men nej det tror jag ej. Det är som radioprogram som inte försvann bara för radion dog ut. Eller radion kanske inte har dött ut? Aja jag tänkte nog på… bandspelaren. Jaja, låt oss gå vidare.

 

Varje år när Stjärnorna på slottet kommer på tv så tänker jag YEEESSS!!! Gud vad kuuul, älskar kändisar, älskar slott, skvaller och sorgliga minnen!!

Sen kollar jag alltid på första programmet och får en känsla av tomhet i mig. Känner att gud, det stämmer verkligen att kändisskap är så ointressant i sig. För i Så mycket bättre är det ju kul eftersom de sjunger och så också, sina egna låtar, visar upp sina talanger liksom men i Stjärnorna på slottet visar de bara upp sina egon. Sen är det oftast 70% skådisar och de är ju kända för att va ointelligenta (har hört att man måste va lite tom om man lätt ska kunna ikläda sig en roll). (Uppdatering: det är 100% skådisar, glömde att Morgan Alling va skådis :(:( haha)

Årets stjärnor på slottet är alltså: Morgan Alling, Claire Wikholm (kul att google föreslår att jag vill söka på Claire Wikholm död), Amanda Ooms och Marika Lagercrantz (därav poesikopplingen, Marika Lagercrantz är ju dotter till Olof Lagercrantz som bland annat är författare till den OUMBÄRLIGA boken Om konsten att läsa och skriva).

 

Jag tycker det är så hemskt i sådana här program när vissa känner varandra sen innan och ska visa det som nån slags statusmarkör (inbillar jag mig), jag känner mig utstött och som att de medvetet vill göra mig osäker (jag vet att jag bara är tittare men ändå, har väldigt lätt att leva mig in i att jag är där som deltagare), som här när Lagercrantz säger till Amanda Ooms: “En hel vecka med dig, vilken lyx!” då känner jag: men mig då? Är det inte en lyx att va med mig i en vecka??

 

Amanda Ooms säger till Marika nånting i stil med “Jag är nervös men bra att du är här i alla fall!!!” Antar att hon är som en andra mamma för henne. Eller de kanske är lika gamla, jag vet inte.

 

“Goddag!” säger Amanda till Stefan. ”Är det du som bor här eller?”

 

“Jaa jag ska måla om här, jag tänkte blå..”

Hahaha, om man kan skoja sådär så känner man verkligen varandra sen innan.

Stefan Sauk säger “Marika min älskling” för att markera att de känner varandra SEN INNAN och Amanda återupprepar skämtet om att Stefan skulle äga slottet, “det känns ju som att det är du som bor här…”

 

 

Här säger Amanda skämtet igen: det ÄR du som bor här!!! :D (när Stefan ska servera dem) och det är fortfarande KUL.

 

Morgan Alling (som alltså är SKÅDIS) kommer och säger det roliga skämtet att han har gått hela vägen dit och sen det SUPERROLIGA skämtet ”bor du här?!” (till Amanda)

 

”Hahaha! Nej, jag sa just det skämtet till Stefan, det är han som bor här!” säger Amanda. Hahaha. Hjärtligt 2015!!

Claire Wikholm anländer i en Volvo med massa uppblåsbara badgrejer i baksätet, vet inte om det ska anspela på att hon var med i filmen Vi hade i alla fall tur med vädret?? Inte sett den filmen men tänker att den är ungefär som Sunes sommar eller Sällskapsresan.

“Vilken entré!!!!” ropar alla. Stämningen är på topp

 

Marika måste knyta nävarna i eutusiasm: “Jag tyckte att Claires entré var helt underbar, så jääävla rolig!”

Alltså seriöst, de har ingen humor????

 

Morgan pratar om hur Claire verkligen bröt konventionerna genom sin entré. Normbrytande! Woho! Då vet han inte vad som komma skall! 

 

Marika poserar bredvid massa hakkors, vet inte varför det känns passande?? Känns som alla gamla “svenska släkter” är nazister..

 

Morgan skämtar 100 gånger om att han har en dildo om vibrerar i sin necessär men det är en rakapparat “Jag vet att det kan låta som nåt annat…” förlåt men vet han ens hur en dildo låter..?

 

Men det är nånstans när Claire Wikholm börjar packa upp sin packning som man verkligen känner att åh nej, kan skådisar hålla sig till att gestalta andra istället för att VARA SIG SJÄLVA?? Claire Wikholm har massa dockor, “sin familj”, som hon tar med sig överallt och den vi ser på bilden är hennes blackface-docka Mister Boo Djungle som ska “puffa till henne” (?) Hon har fått den av Staffan Westerberg, som tydligen blivit anklagad för att ha förstört 70-talisternas barndom. Han gjorde det där programmet Vilse i pannkakan ni vet som ens föräldrar kollade på när dom var små :) Så om era föräldrar är förstörda och har fört vidare det trasiga till er så vet ni varför!

“Jag har en jättefamilj, jag har minst 25 till som heter olika saker. Jag har en hel värld!!!!” alltså förlåt, men jag blir inte imponerad Claire. Lite mer ska till för att ha ”bra fantasi” i min bok. 

Gänget enligt Morgan:

Amanda: rocktjejen, rebellen

Claire: bohemen

Marika: cool, belevad, kunnig, trygg

Stefan: sin energi som han har när han gör sina gubbar 

 

Här skojar Claire till det med en referens till filmen som kanske flest känner till henne ifrån: ”jag hade i alla fall tur med vädret!!!”

 

Ja, det är Claire Wikholms dag och hon ska bestämma vad denna intelligenta klick ska få göra idag, och vad är det? Jo de ska göra konst. “Att vi ska ha kul, nya idéer och fantasi och lite allvar är det faktiskt också”.

“Vi ska göra en installation av Sverige. Hur vi uppfattar Sverige – seriöst, på skoj, allting, mångkulturellt, galet, och fantasi och hur abstrakt som helst” “Vi ska göra ett häftigt Sverige som vi uppfattar det”

Till sin hjälp har de:

samt massa målarfärg och glitter och mjölkpaket (väääldigt svenskt hiih, mellanmjölkslandet ju!) och en curryburk (ny spännande grej som vi fått i Sverige?).

Det är så kul med vissa vuxnas sätt att hantera “mångkulturen”, att det är “häftigt” och “färgrikt”!!!! Man bara herregud vi har inte mänsliga rättigheter för att det ska vara häftigt och färgrikt. 

Morgan: jag älskar att kreera (skapa) och det är så härligt att vara nära en person som har den här galenskapen i huvudet !!!!

Alla har typ ”kommit överens” om att Claire är galen och fantastisk och normbrytande. Innan alla börjar skapa sina konstverk så måste alla kyssa Claires leksakskanin som heter Ninen. Det är ett ganska pinsamt ögonblick.

Claire kan såklart inte låta bli att dränka en docka i svart färg så den blir “mörkhyad”

Sverige är så galet!!!! :P

 

Claire om Morgans docka: hon är ju transvestit!!! :D *sprudlande glad* 

Morgan: Nä.

 

Claire blir jättekonfuderad, wft, är dockan inte transvestit så säg..? JA JAG HAR ETT VÄLDIGT ”FRITT” TÄNKANDE MEN DET BETYDER VÄL INTE ATT JAG KLARAR AV ATT INTE PLACERA IN SAKER OCH MÄNNISKOR I FACK?? 

 

Claire om sitt ”konstverk”: ”hon kommer ju från Afrika, hon är invandrare och hon väntar på asyl.” (sic haha)

Herregud det är för lätt för människor att bli sedda som kreativa!!

 

Amanda Ooms är ju.. konstnär.. vilket märks!! För hon kan tänka flera tankar samtidigt och knyta ihop säcken så att säga, alla är jätteimponerade. Såhär beskriver hon sitt konstverk: “jag har en teori om att hela jordklotet håller på och liksom förvirras av lösenordet. medan vi håller på och försöker komma ihåg våra lösenord så har dom en annan plan för hela mänskligheten.”

 

Alla instämmer i att det märks att Amanda är en riktig konstnär.

Claire drar skämtet “vi hade i alla fall tur med vädret” igen :)

För att följa upp Sverige-temat ska alla va så brokigt klädda de bara kan till middagen säger Claire. För Sverige är brokigt. Var galna!!

Stefan Sauk har målat sin tumnagel svart, Marika är imponerad av kreativiteteten och galenskapen

 

 

 

 

 

Claires galna upptåg vid middagen är att hon har sina grejer i en strumpa istället för handväska

Ni kanske är nyfikna på bråket som uppkommer som det stått om i tidningarna, det består i att Stefan Sauk har politikerförakt (får vibbar av att han skulle kunna va ett nättroll) och Marika Lagercrantz tycker att politiker gör ett ”jättebra jobb!”. Stefan försöker få henne att erkänna att hon också hatar politiker, nu när de sitter bara dom, eller ”mellan skål och vägg, mellan skål och vägg!!” som han säger.

Marika vägrar. ”Nej, varför är det fel att engagera sig politiskt???”

”Marika, Marika, Marika snälla rara…”

Sen ska alla gömma sig under bordet när Claire är iväg för att hämta efterrätten. Hon upptäcker dem direkt när hon kommer tillbaka och det blir lite antiklimax. Men det var ändå ett ganska galet upptåg.

Morgan Alling sammanfattar Claires dag: rolig, anarkistisk, varm och knäpp!

 

Nästa avsnitt av Stjärnorna på slottet kommer jag recensera några dagar försent *surprise surprise när det gäller mig* eftersom när det sänds ligger jag och solar på Tropical Island!!! ;);) medans ni är kvar i tråkiga, kalla Sverige. Om jag fick göra ett konstverk om Sverige med hjälp av en liten blond docka så skulle jag raka av henne håret i ren irritation och sen låta henne drunkna i ett mjölkpaket. Det är Sverige för mig!

Tropical Islands fick jag nys om i ett avsnitt av En varg söker sin pod för ett tag sen och jag är så glad att drömmen av åka dit nu blir verklighet. Jag och mitt MANLIGA SÄLLSKAP har bokat ett tält i “djungeln”, om det inte är inspelade djurljud så blir jag besviken. Tänk nåt lejon som ryter i bakgrunden och man blir sådär mysigt rädd… aaaahh jag vill va där nu. Kommer såklart berätta om det för er sen. Jag är beredd på att bli besviken, jag har nämligen aldrig haft såhär höga förväntningar på nåt sen jag konfirmerades. Fakta om Tropical Island:

I Tropical Islands enorma kupol finner du ett 66 000 kvadratmeter stort semesterparadis. Här kan du promenera längs den vita sandstranden året om, gå med i en expedition genom den tropiska regnskogen eller koppla av i det tropiska bastu- och spakomplexet. Här finns även konstgjort solljus, beachvolleyplaner, vattenfall, laguner, restauranger, förstklassig underhållning och bäst av allt – tropisk värme.

 

Idag har vi som aldrig skrev prosa fått se lite härlig statistik från våra 2 första månader på denna jord! Vi kanske inte kommer med på topplistan i Greta Thurfjells hetsiga veckomail och vi kanske inte skriver om att måla naglarna och vi kanske gillar Beatles mer än Justin Bieber… skoja.. så är det inte, vi hatar såklart Beatles även fast de gav oss sin musik, MEN man kan väl säga som så att ha en liten bunt återkommande läsare snarare än en stor bunt tillfälliga läsare. Och det är vi stolta över! Säg till om det finns nåt mer vi kan göra för er! Jag håller på och kollar över möjligheterna att ge ut sitt eget vin.

En annan av alla saker vi åstadkommit är att va med i Författarförbundets tidskrift Författaren:

 

… som har blivit typ Sveriges snyggaste litteraturtidskrift? Känns som att få hem KP i brevlådan igen. Obs det är ingen diss utan en 100% härlig känsla. I det senaste numret kan man läsa bland annat intervjuer med Ebba Witt-Brattström och Moa Gammel och om att göra teater av litteratur. Skulle vilja att det fanns en Kropp & Knopp-avdelning också där man kunde utbyta erfarenheter kring olika kulturmän och kanske en Prat-avdelning där Malte Persson skulle kunna skriva sina åsikter om saker. Sen en affisch på mittuppslaget som alltid hade Aris Fioretos som motiv.

 

Jag, Anna, vill också be om ursäkt för att jag är så oberäknelig och ibland inte skriver nåt, men det är för att jag är totalt luststyrd, det brukar alla som känner mig säga. T.ex. när jag är hungrig så MÅSTE jag äta exakt det jag är sugen på, jag kan gå hungrig i flera timmar tills jag fått tag på det. Borde lära mig att bara stilla min hunger precis som jag borde lära mig att skriva blogginlägg regelbundet för att stilla eran hunger. Haha skoja, såklart.. tror inte direkt ni hungrar efter mig. Eller? *förhoppningsfull* Förlåt att vår julkalender stannade av, men det var ärligt talat dömt att hända. Min dröm var egentligen att ha en sån kommersiell julkalender där man lottar ut olika saker som företag sponsrat med. T.ex. en body lotion, kaffemaskin med såna kaffekapslar eller en ny diktsamling av Ann Jäderlund !! Fast det senare går att få tag på först i vår, lyssna förresten på denna mysiga intervju med henne. Störde mig på nåt sätt på han som intervjuar för att han ville få henne att prata om kristendom och tolka hennes dikter kristet fast hon uppenbarligen inte var så pepp på det, men kan vara för att jag jobbar i kyrkan och har fått den rollen på fester att folk vill anförtro sig om gudomliga upplevelser till mig. Så lite överkänslig mot när folk vill göra någon till 100% KRISTEN bara för att den är och simmar i dom vattnen.

JAja. Godnatt änglar, ni är… underbara små väsen. Ni hade verkligen förtjänat en kaffemaskin. Hoppas eran jul är jättebra. Godnatt

jag hade bara ätit efterrätter under en lång tid och

det var därför jag var lite knäpp

 

ditt lilla ansikte

kommer hamna

i helvetet

jag menade vackra

jag menade nog

ditt vackra ansikte

i helvetet

 

där har vi en bild

och den kan vi tänka på

som en animerad

rätt soft

tillvaro

 

vi tänker på den här bilden

ett tag

och vi gör det

tillsammans

 

vi är verkligen ett gäng

som tänker i grupp

 

tänker du på samma sak

som jag

 

ditt lilla face

i helvetets eld

det är faktiskt

vackert

 

/Elis

PS. Här är en väldigt bra årsbästalista, Dennis Coopers. Han är född 1953 och bäst på internet. Läs Dennis Cooper 2016. Läs, till exempel, My Loose Thread.

Oj! Tydligen missade ”Vi som aldrig skrev prosa” att utse veckans poetiska babe i fredags. Hemskt ledsna. Och nu är vi inte så sugna på att lägga upp en babe på en måndag, det känns märkligt, ja nästan lite barockt. Ska vi lägga upp en pliktskyldig bild på Aris Fioretos kanske, som en sorts ursäkt? Nej. Det vore att ta den enkla vägen. Vi har bättre saker för oss. Typ som att fundera över varför Nina Bouraoui lägger upp skojiga bilder på artisten Prince illustrerad som den ”Lille prinsen” på sitt Instagramkonto och taggar in Johan Hilton? Någon som vet varför? Konspirationen: att hon interagerar mycket med svenska kulturpersonligheter för att öka sina chanser till ett välförtjänt Nobelpris i litteratur – det är och förblir en konspiration! Ja, vi har bättre saker för oss än att utse poetiska babes. Är det inte lite ängsligt, egentligen? En Alexander Bard-praktik? Alla med tillgång till internet har tillgång till en egen meme-generator. Vi har bättre saker för oss. Som att vårda peppen inför Johan Jönsons veckolånga läsning på Rönnells Antikvariat med start 16 januari, till exempel. Han ska läsa sig igenom 3.830 sidor dikt! ”Om rösten håller” (klart den håller). Det är bara Johan Jönsons namn som kan få ett sådant event att låta extremt ödmjukt, väl? Det kommer att bli så mysigt. Den halva av ”Vi som aldrig skrev prosa” som är bosatt i Stockholm kommer att bosätta sig lite mer konkret på Rönnells Antikvariat under just den här veckan. Annars är vi taggade på att läsa Petra Mölstads nya diktbok Omloppstid (Trombone, Svavelserien), men mest av allt på nåt sorts jullov, kanske. Vi kommer säkert att skriva här, sporadiskt, men 2016 är poesins år och då är vi tillbaka med dikter och relfektion och svårmod. Tills dess: ge bort fina diktsamlingar från små förlag i julklapp, eller ännu bättre, tipsa om gratis PDF-diktsamlingar från till exempel Fame Factory eller Ett av Sveriges Största Förlag (skriv ner en länk på en lapp, lägg lappen i ett paket, ge bort paketet) och ge pengarna till Ingen människa är illegal istället. Vägra att rimma. Kanske börja prenumerera på en kulturtidskrift? Gör ett konstverk som går att återvinna. Skriv på kylskåpet.

 

Snart kommer, för övrigt, Fame Factory 010, CUTE POEMS – FÖR VERKLIGA HJÄRTAN, av Sigrun Bragadottir och Ludwig Landström. Håll utkik. Vilken fest för ögat. Ett annat tips från vårens kalender: Kulturhuset Stadsteatern släppte ett poesievenemang som ser väldigt fint ut, den 18 mars, där Tom Van de Voorde, Katja Perat, Eva Ström, Khashayar Naderehvandi, Gabriel Itkes-Sznap och Arazo Arif medverkar! Framförhållning är A och O. Fyll upp den där kalendern redan nu. Det är för övrigt samma helg som poesimässan på Stadsbiblioteket i Stockholm, och dagen innan lilla Elis releasefest. Bråda dagar.

Och slutligen: ett tips på en poet man kan följa på twitter under julhelgen: Darcie Wilder. Hon är briljant. Kanske är det Darcie som är veckans poetiska babe? Eller Mara Lee. Det är alltid Mara Lee.

Och slutligen igen, ett annat tips: Logue Christmas Sale! Nya numret av Logue, från våra vänner på AFV Press, finns nu att att införskaffa till fin rabatt fram till julafton. Ovan nämnda Darcie Wilder medverkar, och massa andra coola poeter.

 

Snart är det jul. Tänk om de tre vise männen bara var ett krystat och missförstått (eventuellt konceptuellt) poesikollektiv? Hemska tanke. Puss.