Okej, vi gör det här kvickt. Veckans poetiska babe är ohotad, ja det råder inget snack om saken faktiskt. Det låg liksom i luften och dallrade likt gelén dallrade när den franska poeten Nathalie Quintane lyfte skeden och sen skrev om det (i den ordningen) i sina Anmärkningar (OEI Editör). Det är Ludvig Köhler. Ludvig Köhler! Hörde ni? ”Vi som aldrig skrev prosa” skrek precis att veckans poetiska babe är Ludvig Köhler. Vi skrek så att ni där längst bak också skulle höra. Poeten och ljudkonstnären, brevbäraren och chauffören, kompisen och guiden; Ludvig Köhler. Tidigare i veckan publicerade Tao Lins förlag Muumuu House fyra av hans dikter översatta till engelska. En handlar om flygplatser, en om en man i ett bibliotek, en om en lapp på en dator, och en om existensen. Tidigare i höstas på en Halloween-fest så klädde Ludvig Köhler ut sig till ett pokerbord, på Bokmässan charmade han Klas Östergren tillbaks till 60-talet, och han har så mycket prosa i jackfickorna att man inte vet vart man ska ta vägen!

Idag blir det en dubbellucka i den poetiska julkalendern!

Tre dagar senare: förlåt, det blir fyrlucka. Eller frippellucka eller vad man nu kan tänkas säga.

Bakom lucka 7, minns ni den dagen, det var en måndag och många var tillbaka på sina jobb och skolor efter helgen. Men många låg väl också hemma i sina sängar och var deprimerade. Deprimerade människor har en särskild konstnärlig förmåga, är du en sån så kanske du blir uppmuntrad nu för bakom luckan hittar vi George Bush och hans konst.

George Bush är en av våra mest älskade konstnärer.

Här med sina vackra hundtavlor, som får en att tänka på hundars själar. Man inser att de kanske har själar trots allt.

Vilka säkra penseldrag han tecknat denna hund med, och vilket mörker hunden verkar dölja. Vad tror ni den varit med om?

Vackra djur som visar en sorg, kanske världens sorg.

Fakta: Bush började måla efter sin tid som president för att ha någonting att uppta tankarna med.

Ett annat djur, Putin.

Dalai Lama. Vem är han ens? Det har jag aldrig fattat. Glömmer alltid bort om han finns på riktigt eller om han är en ”gud”, i stil med Buddha.

George Bush har även målat av sin fru men hon tyckte den tavlan behövdes arbetas lite med innan den blir offentlig.

Bakom lucka 8 hittar vi nyskriven dikt.

För det är nämligen det som gjort att jag var lite frånvarande på bloggen det senaste, jag har känt att bloggen varit för världslig. Till och med haft lite dåligt självförtroende inom företagande, tänkt att entreprenörskap inte är för mig. För jag ser ju denna blogg som en del av mitt entreprenörskap. Den ska en dag ge mig ett hus vid rivieran. Synd att jag inte ens vet vart rivieran ligger och inte ens orkat registera mitt företag så det får ett sånt organisationsnummer. Inte konstigt att man hatar sig själv. Men då har jag i alla fall börjat skriva dikt, riktig dikt och inte sån twitterdikt. Här ska ni få höra:

Till Brigitte Bardot

Du är ung du har det på din sida

Han ligger bredvid dig och det finns ingen ångest

Du är bara din egen

Det är inte så farligt nattetid

Det är inte så farligt och natten är mild

Han säger att du luktar rosor, nej vanilj. Som den där

vaniljparfymen han snodde en gång inne på Åhléns City

Hans riktiga flickvän brukade säga hans riktiga namn

Du kallar honom vid ett smeknamn,

det går bra. Som att säga

Ta min dikt den är / här

Den är som cigaretten

Så fruktansvärt sjuk i huvudet

Violboken luktade blomma och blomman luktade fett

Att se sminkad ut i ansiktet i skenet

Du vill alltid att man ska skriva ett namn som inte är ditt.

Nu faller bitarna på plats för mig. Och dem alla

Alla dem alla

Älska dem alla

De vill ALLTID att jag ska skriva ett namn, men det är ju ditt. Sitt

Sitt / var tyst / ssch

Det börjar nu

Det är en bra början

Så ska jag börja en bok: “Det är en bra början”

Sen ska den fortsätta, allt är en fantasi

Det är en bra fortsättning: “Allt är en fantasi”

Allt är en fantasi och jag kommer hem.

Det är tyst, i hallen. Jag behöver bara ett ord för att börja

OBS den är inte klar än utan det börjar utveckla sig till en bok, en riktig sån psykologisk prosalyrisk bok som ingen orkar läsa men som förlagen tycker är en riktig bok. Vet inte varför man gör snestreck i dikter förresten. Det har man rytm att göra men jag gillar mer att bara göra en ny radbrytning.

Bakom lucka 9 hittar vi…

en visserligen månadsgammal artikel men som jag glömt att länka: Lyra Ekström Lindbäck: No more glamourama

Lyra Ekström Lindbäck är ju som vi alla vet en av de bästa skribenterna som Sverige äger. (Det låter som en mening som skulle kunna va med i nån gammal bok) Jag är så dålig på journalistik och brukar trösta mig med att det är för att skönlitteraturen är ”min gåva” men Ekström Lindbäck har båda ”gåvorna” vilket gör mig galen och tårögd på samma gång. Ja, jag gråter när jag läser den där artikeln. Jag har ju blivit en sån som hatar Sverige pga jantelagen, och kanske pga att det är så svårt att driva företag här? (Se ovan) Så inte konstigt att artikeln faller mig i smaken. Se bara på stackars Ingrid Bergman! (återigen låter jag som i nån gammal bok): ”I hennes självbiografi Mitt liv kan man läsa om den berättigade chocken som denna omåttligt begåvade skådespelerska kände när hennes skönhet och storhet, som gjort hennes prisad över hela världen, i Sverige bara gav pressen incitament till att häckla henne.” Fy fan, va arg man blir.. Men Ekström Lindbäck sätter ord på vad jag själv är för upprörd för att formulera: ”Vad är det för som blir så hotfullt med ett glänsande och flärdfulld personlighet som Ingrid Bergmans? Idag kan vi alla fängslas av filmen om hennes liv, men om en i högsta grad levande och samtida person som Roland Paulsen verkar ha ens en gnutta glamour måste han genast detroniseras.” Lyra Ekström Lindbäck är för mig vad Jimmie Åkesson är för den genomsnittlige skånske vita mannen. Nån som säger som det är fast med finare ord liksom. Det finns alltid en politisk analys utan att det blir förutsägbart: ”Glamour utgör den starkaste näringen för många människors drömmar, framförallt unga och fattiga människors, vilket antagligen är en delanledning till att det inte anses ha intellektuell relevans.” Nu tänker jag på intervjun med Felicia Mulinari som vi hade här på Vi som aldrig skrev prosa, jag vet inte varför, kanske för att hon och jag brukar prata om hur vackert det är med drömmar. Eller inte vackert, det kanske inte är just det det inte är, drömmar är ingen extra accessoar till livet utan en fullkomligt nödvändig del av livet, eller kanske att det är det enda som är livet?

Okej då har vi kommit fram till lucka 10, dagens lucka. 

Och då ska jag ta er tillbaka till en dag i Oslo i november i år då jag, Elis Burrau (om ni vet vem det är?), Helena Fagertun (mer om henne en annan gång) hade ett samtal med Kenneth Pettersen (min och Elis norska förläggare på AFV Press, bra intervju med honom här) om twitterpoesi. Vi visste inte riktigt vad det var då men nu är det ju ett etablerad begrepp och en del av litteraturkanon!!!! Känns bra. Här kan du lyssna på samtalet.

Ha en bra dag!

Hälsningar Anna på Vi som aldrig skrev prosa

A cartoon Santa Claus waves through a circle – 3D render.

Författaren Martin Luuk slutar med Snapchat.

OBS: Bilden är ett montage.

Idag kan ”Vi som aldrig skrev prosa” som enda nyhetskälla avslöja att Martin Luuk, aktuell med boken Bröderna Luuk – får man göra slut med sitt syskon (Natur & Kultur), nu helt slutar använda Snapchat. Sedan april 2014 har sång- och dansmannen starkt förknippats med det sociala mediets lilla spöksymbol, i en intervju med tidningen Metro sa han bland annat: ”Det enda jag håller på med är Snap­chat. Det är en app som möjliggör att skicka bilder och videor som omedelbart raderas – à la Mission Impossible så fort de visats. Jag tycker om när ingenting sparas, när alla bevis utplånas! Jag skulle vilja leva hela mitt liv så.”

I över ett års tid kommunicerade Martin Luuk enbart med så kallade ”snaps” samt i Snapchats chattfunktion, men nu har han raderat sitt konto, lohengrin2000 (en Wagner-referens). Enligt uppgifter som ”Vi som aldrig skrev prosa” har fått ta del av beror det drastiska tilltaget på företagets nya användarvillkor, de som ger Snapchat rättigheterna till användargenererat innehåll. Martin Luuk kommenterar det hela i ett mail:

– Ja, jag läste det finstilta i användarvillkoren och insåg att allt snusk jag skickar till Lång-Kalle i tron om att det likt Mission impossible skall förintas för evigt inom några sekunder inte bara kommer att kunna återskapas / offentliggöras, utan även användas i reklamsyfte och jag har inte väldigt mycket integritet, men där drar jag gränsen.
Så om ni nån gång ser smör marknadsföras tillsammans med bilder på min berömda ”hallongrotta” så ha överseende och tänk att ja, en gång var även den mannen ung och gjorde misstag.

Huruvida Sven-Bertil Taubes hysteriska Snapchat-utbrott i senaste avsnittet av Så mycket bättre var en profetisk, ironisk grimas skickad i Martin Luuks riktning eller ej återstår att se.

VSASP  10-12-2015

Hej! ”Vi som aldrig skrev prosa” (har börjat skriva det med citattecken, lite störigt kanske) tog sig ett litet chattsnack med en favoritpoet som kommer äga 2016 minst lika mycket som hon ägde 2015, stjärnan bakom bästa bloggen TEXTER OM OSS, the one and only Felicia Mulinari!

”de här känns väll som ett queerkommunistiskt foto”

okej, felicia mulinari, haha vad sjukt att skriva ut folks hela namn i en chatt, det ser helt konstigt ut!… men, men, journalistik måste få vara proffsig… är du redo för 3-4 bloggiga poet-frågor?

ja e redo!!!

fast det låter lite läskigt nu

hahaha

haha, du behöver inte vara rädd. vi som aldrig skrev prosas läsare är väldigt snälla!

hahaha, dom e kära i er ju, de e bara underkastelse

okej kör!!

ja det kanske är sant!

okej. första frågan. varför skriver du poesi?

okej tusen olika svar: det privat narcissistiska att ge mig själv värdighet när jag är bakfull, men jag vet inte, det lite finare svaret är kanske att försöka formulera något jag ännu inte förstår – typ politiskt, som kollektivitet och hopp. jag tänker att jag förhandlar mellan olika gemenskaper i skrivandet, jag tänker att skrivandet är en konstig kombination av kompromisslöshet och kluvenhet, jag tänker att jag inte vet om skrivandet har någon legitimitet men att jag vet så lite saker, kanske förutom aktivismen, som har legitimitet i det här samhället. jag tänker att skrivandet länkar mig till traditioner av oansvariga brudar och blattar, och att jag älskar att få snacka med dom. ibland skriver jag också för att komma ihåg allt våld som har hänt och ibland skriver jag kärleksdikter till mitt gäng eller rörelse eller min familj för att, jag vet inte, formulera beroende för att det kanske e d jobbigaste o finaste ja vet

ja kan inte svara kort???

förlåt

äsch behöver inte va kort!!

fint!

ju

kanske ja skriver för att ingen ska avbryta mig för att utforska den manliga monologen??

ja vet inte

åh ja hade liksom velat fråga tillbaka

dig

men de e inte så en intervju funkar kanske

vilka är dina 5 senast besökta hemsidor i webhistoriken? detta säger mycket om ens poetiska praktik!!

okej assååå mina mail, facebook, veckorevyns astrologi, en youtubedokumentär om gramsci som min bror skicka till mig och icabanken

bortom intervjun, de här e min astro för veckan för övrigt, bam wow: ”Det blir en vecka med hög mysfaktor, kära Skorpion, men också goda nyheter kring ditt finansiella läge. En bonus, chans till extra eller en helt ny inkomst kommer åt ditt håll och sprider god stämning. Många Skorpioner njuter av cash nu som kommer från en investering eller ett uppdrag som du inledde för länge sedan. Det blir också en produktiv vecka, där ditt fokus är 100% och ingen eller inget kan stoppa dig från det du måste göra. Helgen hettar till kärlekslivet och du och en sötnos har ögonen fastklistrade vid varandra. Här finns mycket att bygga på.”

vi tar med astrot i intervjun.

kanske får jag jobb om astrot e med

varför är det soft att ha en blogg och att dela sina texter??

(vi på ”vi som aldrig skrev prosa” tycker det är supersoft, vi har en blogg där vi delar texter, det är den här bloggen, den heter ”vi som aldrig skrev prosa”, jag tror inte vi behöver länka till den)

jag tänker att jag började med bloggen innan jag kände nån som skrev poesi

det var fint att mina polare läste mina dikter

och var tvingade o likea dom,

och kanske tror jag, att det fick mig att börja skriva till dom

också

nu känner jag folk som skriver för ja går på skrivarskola och har festat med typ dig….

jag vet inte, för mig är skrivande utan riktning ganska ointressant. jag vill någon något

asså inte läsande utan riktning

men för mig

skrivande är som att snacka med sig själv och historien och sina syskonbarn och alla som är ensamma idag typ på samma gång eller bakfulla eller hopplösa kanske

fint!!! (jag känner lite likadant… *går utanför intervjurollen*)

ja ja tycker de e fint med dig

ja tänker att folk kommer kalla oss ängsliga och med bekräftelsebehov

o ja tänker att dom kommer ha rätt

men att det nödvändigtvis

inte behöver vara fel

idag i skolan läste vi trotzig o hon sa att de värsta va typ att inte vilja världen något

ja vet inte om ja håller med

men de var ändå fint

haha ja

lite som den banala ondskan…tänker typ på alla liberala privilegierade medelklassidioter som tror på tystnad o att flytta till ensamma hus på landet, renhet etc

men ja kände visst folk som skriver poesi innan förresten, typ min polare fatuma e bäst men vi snacka kanske mer om d nu när jag tänker att jag skriver

du fattar

jag fattar. en helt annan fråga: hur är livet på skrivarskola egentligen? enligt rykten ska du flytta till stockholm, tongue emoticon, smile emoticon

de e glassigt

so ive heard!!

vår kurslärare e amazing

min klass är jättefin

och så där…

o man får lägga tid på skrivandet o snacka med folk som håller på med det blabla

men sen

e de också läskigt

jag vet inte

det är ett rum så förknippat med makt, litteraturen och det är svårt att hitta en vettig strategi

i helgen snacka ja me min kompis yoko, yoko carlsson heter hon hon e världens bästa poet

vad sa hon?

ja vet inte kände mig för mkt, kände mig kroppslig o onormativ o okvinnlig som man gör i skolan för såna skolor är ju ändå vita o allt sånt där… men att bo där… och sen så sa hon att hon kände sig intellektuellt osäker av samma klasstrukturer och snubbighet o sånt… de var fint för vi snacka om hur vi blev fakkade av samma förtryck och hur vi visste bättre än att tro oss sämre och hur vi splittrades så länge vi inte snacka om det… ja sen e man ju alltid ensam på d sättet, men ändå, de va fint. de svåra är ju att alla känner sig osäkra o dumma och att alla samtidigt är priviligierade som är här – av olika skäl

sen har vi bara en fråga kvar! (rosanna vill spela schack och jag borde ställa upp och förlora). om vi ska spå in i framtiden lite, vad hoppas du på av poesiåret 2016?

okej bra fråga

björn ranelid tycker att det svenska politikerna gör allra sämst är att de använder ordet ”okej” när de pratar haha. förlåt, fortsätt

jag hoppas på en kommunistisk rörelse av poesi som är vacker, jag vill att den ska vara kollektiv och smutsig och ändå få mig att känna mig vacker, jag vill att den ska bäras upp av alla viktiga migrantröster vars texter bara har börjat komma (men det har ändå hänt något, tack antirasistiska rörelsen för d) vi ska bli så många blattar på skrivarskolorna och uppläsningarna att dom vita skall ses som ett integrationsprojekt… jag vill att texten skall vara begärsdriven och ansvarsfull på samma gång. jag vill att texten skall inordna sig i den antifascistiska kampen, underkasta sig den och bråka med den på samma gång, och på 30 november och när miljöpartisterna gråter vill jag se poeter med darriga cigaretthänder kasta sten och dikter på nazister och fascister.

sen vill ja ha ett fint gäng också

och en plats där vi kan va

hahaha

ja tror ja säger okej hela tiden i text

d e ett bra ord