13:19 2018-04-27

Äntligen är hon tillbaka med ännu ett misslyckande! Jag har tidigare vurmat för konceptet ”en bild i timmen” på olika bloggar, och känt FAN det är det här som ÄR att blogga!! Att nästan tvångsmässigt ta en bild vid ett visst minutklockslag under hela dagen OAVSETT vad man hittar på. Jag har själv en drömbild om att jag någon gång ska ha så mycket ork att min blogg blir liksom en direkt JOURNAL över varje steg jag tar i livet (inte bildligt utan verkligen ordagrant VARJE STEG jag tar) jag vill installera en stegräknare som direkt visar upp i realtid på nöjesguiden var jag är och vart jag går och sånt.

Men det går uppenbarligen inte eftersom jag igår, torsdag, försökte mig på det här ”en bild i timmen” och bara insåg ”fyfan, en timme är ju ingenting? Vad hinner jag på en timme egentligen?” Bara den här meningen tar en timme att skriva. Wow nu är jag klar med den meningen. En timmes arbete. Här kommer mitt ganska dåliga försök till ”en bild i timmen” som i verkligheten blev: några bilder nån timme och sen en paus och sen var det en ny dag.

08.30: Gutte morgN!! Jag tänkte först ”fy fan så ÄCKKLLLLIG den är frukosten ser ut, jag kan inte lägga upp den?” men vet ni vad: ibland är livet ordentligt äckligt. Det finns inga filter i det verkliga livet!! Väldigt många element i livet är såhär!! Dassigt och grått och med osmickrande färgskalor. Såhär gjorde jag min avancerade frukost (som åts vid det jag tidigare visat upp som matbord, alltså… diskbänken):

en ohygglig bild? förlåt mig.

  1. koka kaffe. Vill ha det starkt men med mjölk i eftersom ja hur hade ni tänkt att SVAGT kaffe med mjölk i skulle smaka? Vad är det för vansinne undrar jag.
  2. Knäcke: LEKSANDS RUNDA!! Har alltid varit emot den här sortens knäckebröd för de har en så otroligt oanpassningsbar storlek? Hur ska jag ha plats för en jävla DISKUS i skafferiet när jag måste HÄNGA min tekanna på en krok för att den ens ska få vara med i lägenheten? Nu har jag insett att det är ett jättegott knäckebröd så det handlar tydligen bara om prioriteringar *monterar ner diskhon för att få plats med ett lager leksands jävla runda knäckejävel*
  3. Hummus: Ja den har jag gjort själv men den blev inte god så det behöver vi inte diskutera. Har omsorgsfullt skurit EN cocktailtomat som extra pålägg pga studentekonomi (jag är som han i det konstiga programmet ”superspararna” som liksom la EN salamiskiva på sitt knäckebröd och sen successivt flyttade skivan en cm åt gången för att spara pålägg och därmed pengar):

    me :)
  4. Frukostbowl ;) ;) ;) ;) ;) BÖRJA MED ATT HÄLLA NESQUIK I EN SKÅL OCH HA SEN PÅ MJÖLK!!! Behövde skriva det i caps för jag blir provocerad av tanken på att ”bowl” är en grej och att det är SÅ spännande för människor att äta chia med kardemumma och helvete och snälla ÄT bara en sockerberikad frukost som påstår sig innehålla ”fibrer” (som säkert är socker bara att tillverkaren har mutat skaparen av ordet ”fibrer” så att socker nu räknas som fibrer) med e-ämnen och LE ÅT VÄRLDEN KANSKE?? Förlåt, man får äta vad man vill. Jag åt flingor som ett barn och det var jättegott.

Fortfarande 08.30 (ja, samma tid, jag har ju inte förstått detta koncept fullt ut):

Dricker kaffe ur min favoritkopp. Det är det ultimata beviset på min hybris. Jag har alltså skrivit mitt eget skämt på en kopp och dricker kaffe ur koppen varje morgon. Kompenserar denna självgodhet genom att varje vecka också ifrågasätta mitt eget värde och konstatera att jag är bristfällig. varsågoda.

9:30 Står och förundras över hur underbart det är att min cykel har stått under tak hela natten men ändå blivit svårt attackerad av monsunregnet som kommer till skåne 4 gånger varje dygn. Här måste jag också stå och tänka igenom det här med att gå runt med blöta jeans hela dagen i skolan. Kommer jag stå ut? Svaret är alltid nej. Sen cyklar jag iväg. Svär för mig själv när jag inser att: jag måste pumpa däcken, kedjan kommer snart släppa, styret är snett, sadeln ser ut att vara SÖNDERSKUREN pga klarade inte vintern. Det här ÄR knappt en cykel längre. Jag har haft den så länge och slitit sönder den och en gång BLEV DEN PÅKÖRD!!! En replika av en cykel :( En survivor. Jag tar mig till skolan varje dag på ett litet tunt skohorn med däck och det KÄNNS i benen ska jag säga. Hade varit mindre jobbigt att gå och ha cykeln fastlåst i ett bälte runt midjan och släpa den hela vägen.

 

ca….. 13.00? 
Sitter innan en föreläsning och funderar: hur dålig kan en relativt ny mobilkamera bli? Min hand ser ut som E.T. Har här spenderat x antal timmar med att vara en ansvarsfull student. Har, trots luckor i schemat som skriker ”sovmorgon!” skrivit grejer vi måste skriva + engagerat avhandlat ämnet ”Robinson” med min kompis Hannah (det tog 1 ansvarsfull timme att bearbeta samtliga deltagare).

15.00: Har förvandlats till ett tjurigt litet (rött???) barn på föreläsningen. Längtar hem till Nesquik och att byta jeans (de har fortfarande inte torkat i SADELPARTIET så att säga)

 

16.30: har cyklat hem i tidigare nämnda monsunregn. Känner 10% hopp om livet och har sedvanlig efter-skolan-magvärk. Måste lägga mig ner och lyssna färdigt ett poddavsnitt. Sen krävs drastiska åtgärder för att detta ändå ska bli en bra dag.

 

17.00: Har hämtat mig från Den Otroliga Magåkomman och tagit på mig en torr tröja. Har även gått till netto och köpt en lyxpizza för 20 spänn. Mozzarellan var slut vilket kändes som en domedagsförklaring. Det fick bli salami. Glad uppsyn trots detta.

 

17.00 (Här märker vi problemet med tidsuppfattningen igen) Behöver ta igen mig efter den långa färden till netto (100 meter ToR). Man ser i mina *simmiga* ögon att jag är djupt skakad efter att ha gjort en ansträngning utöver att vara i skolan. För ultimat komfort klär jag mig som denna modeikon:


gulli :)

17.30: Inser att inte ens en färdigpizza lagar sig själv. Nu är det dags att ta tag i sitt liv och sätta igång ugnen. Fundera över om den borde rengöras. Sen reflektera kring livets bräcklighet och konstatera att det där ”städa ugnen” verkligen är en ambitionsgrej. Människor med höga anspråk, som vill göra karriär inom ”ekonomi” och ta sig fram i livet kanske städar ugnen ibland. Det är ingenting för mig. De simmiga ögonen är kvar? Varför har jag ett så ofokuserat ansikte? Vad tänker jag på? Förmodligen utmattad av hunger och ansträngning.

 

17:40 Vilken middag va. Och vilken middagsutsikt sen. Stirrar ut över ett landskap av vissnande växter och kurslitteratur jag inte läst. Har även satt igång ett avsnitt av ”unga mammor” eftersom det håller en fantastisk nivå av ”ganska ointressant” men ändå ”behöver kolla ett avsnitt till innan jag stänger av”-känsla. Keyboarden viskar i bakgrunden ”ska du inte spela på mig sen?” HA!! ÄGD!!! Försummad av sina ägare ännu en gång. När ska jag sätta igång med min musikaliska karriär?? Inte nu.

 

19.35: Den sista bilden jag tar under torsdagen. Skickar denna desperat i en chatt med mina kompisar eftersom de lovat att vara hos mig 19.30 och sträckkolla samtliga robinsonavsnitt för veckan. ”VAR ÄR NI???” Skriver jag. Jag har blivit en otålig teletubbie som blir arg över att de inte kommer vid uttalad tid???? Vad är det för människor jag omger mig med???? Är besviken i en minut till sen klampar alla in och ryter att de vill ha kaffe och att min chromecast är dålig. Jag ger dem kaffe och håller med. Sen glor vi 4 avsnitt på raken, talar med begränsat antal ord, och mår härligt tillsammans.

ca 22.30 går alla hem, johan och jag kollar avicii-dokumentären IGEN sen somnar jag med en sorgsen min 01.30, sniffandes på min nyinförskaffade vetekudde som är, lyssna nu, fullproppad med lavendel och luktar som en lugn skog. Det var en dag.

Tack och hej!!!!

 

18:55 2018-04-23

Följ mä på Bloglovin

Hej och HÅ som alla sjömän säger (?) Nu var det ett tag sen igen (tråkigt sätt att börja ett blogginlägg på, att bara konstatera att jag är värdelös på kontinuitet).

EN enda sjuk grej har hänt sen sist. I övrigt är mitt liv nästan imponerande ointressant för tillfället.

Här är the extreme happening of april 2018:

Jag och Johan är just nu i ett starkt behov (läs:psykos) av att göra grejer som inte kostar pengar. Detta delvis för att vi inte ska arbeta i sommar och därför kommer behöva ha sand som huvudsaklig föda och i värsta fall sälja några njurar. Hittills har det inte gått så långt men vi söker ständigt efter CHEAP THRILLS som Sia skulle kalla det. Jag tror vi båda har lite tyst ångest över att vi har köpt en NY keyboard och båda spelade på den i 3 dagar och sen dess har den bara stått och stirrat på oss från dataskrivbordet. Nu kompenserar vi detta genom att sysselsätta oss med grejer som inte kostar nånting. Exempel: Vi joggade igår. Ihop. Så jävla konstigt. Annat exempel: Vi diskar ur olika glasburkar som varit typ sylt i och sen säger vi förälskat ”Åh denna kan vi ha typ LINSER i” och så passerar det som en helt okej hobby. Skåpen är fulla av glasburkar och vi är uttråkade. Oförlåtligt men så får det vara nu. Här är iallafall den vansinniga händelsen:

Johan köpte 1 ekologisk mango för några veckor sedan (fick äta en skål fryst spenat till middag för att täcka upp kostnaden) och hade ett jävla projekt med att få ut själva KÄRNAN ur KÄRNAN. Tydligen är mangokärnan inte den man ser när man äter en mango, utan den ligger liksom skyddad inne i det man tror är kärnan? (Rekord i information ingen bryr sig om)

Ja, och sen har han ansträngt sig hårt för att plantera den där mangokärnan. Den ska liksom ligga med en skarv uppåt, på sidan. Som när man ligger på ett piano och ska va snygg och sjunga för nån:

Så. fast liksom:

Ja, så. Det var ett jävla bök iallafall!!!!! tusen youtubeklipp senare satt den åt rätt håll i jorden och det skulle liksom GÖRAS ETT LITET VÄXTHUS också. Han skar av en petflaska och satte den över kärnan såhär, så det bara ser ut som vi odlar Pepsi:

Men glor man ner ser man den lille gynnaren:

Hallå kingen!!

Men nu. Några veckor senare. Ser ni vad som händer? Det ofattbara? Början på ett EXOTISKT MANGOTRÄD har tagit plats i krukan. Denna räknar vi med kommer kunna ge oss så mycket frukt att vi aldrig mer behöver arbeta. Det blir mango varje dag nu. faaaaan va peppad man blir ändå! Livet VÄNDER! Det ser värdelöst ut men sen VÄNDER DET FULLSTÄNDIGT!!! Houston: We have a baby *gråtsmiley*

19:55 2018-04-18

är innnnnnnte jag MEN jag fick ett tips från en underbar läsare om en så jävla go tävling som hemmets journal har nu:

I love????????

Här kan man nominera

Känner att det är min plikt som typ människa att tipsa om den här tävlingen för jag vill bara att nån underbar person som slitit i kassan och kämpat sitt bästa trots all skit man får utstå ska få 50 000 pengar och få göra något gött för dem!!!! Resa! Köpa en DYR jävla säng för sina ryggproblem! Sluta vara skuldsatt till sjukgymnasten!! Köpa en jävla HÄST kanske om man vill!!! ÄTA EN DYR OST JAG VET INTE!!!

Blir djupt rörd av den här tävlingen. Imorgon är jag förresten med i p4 Extra kl 14.20 och pratar om min bok och kassajobbet. Det kan man lyssna på om man vill!

Tack å hej kassörtjej
Erika

14:55 2018-04-17

Jaha hej! Nu är det dags att visa upp en jätteliten studentlägenhet i Lund. Se det som en unik inblick i trångboddhetens fantastiska värld. Nu ska vi hem!

Vi börjar med att gå igenom den här otroligt tråkiga utomhuskorridoren (Hade typ aldrig sett ett trapphus utomhus innan jag kom till lund)

Så ser det ut. Ingen blir glad av den här synen, bäst att vi knackar på:

hhahahahhahahaha det är ju JAG som knackar!!! Knackar på dörren till min EGEN lägenhet?? Det är ju bara jag hemma!! Vad knackar jag för? Heltokigt. Borde låsas in!! Kanske i den  här lägenheten.

Om du sysslar med nån sorts dörrknackarverksamhet är det här det enda du får se + ett forcerat leende och sen ett ”meneeeh hejdå”, men i det här fallet blir vi insläppta. (Det blir ett tråkigt blogginlägg annars)

”Jaha du har jacka och skor på dig och vill hänga av dig? Jag vet inte…. Jaja lycka till!” Jag vill gärna att den första känslan när man kliver in i ett hem ska vara ”här får du absolut inte plats”. I det här fallet är det också en bra uppbyggnad till känslan i resten av lägenheten som är just ”oj jag får kanske verkligen inte plats”

Två stenmark på kylen så att man ändå ska kunna känna ”okej då jag kan stanna ett tag”. Nu går vi in i RUMMET.

Hörn nr 1. ”Oj vilka fina påslakan, är det gucci?” frågar ingen. Då behöver jag inte heller svara ”nä det är ikea”

”Har hon alltid den där tröjan hon köpte på kupan 2013 eller?” jajamen!!! Den blir bara bättre och bättre för varje dag ska jag säga dig. Obs det ÄR faktiskt en ljusslinga och inte bara en sladd jag hängt upp på spegeln för att det är snyggt.

Hörn nr.2: 1cm från byrån står soffan. Här någonstans inser man ”aha.. det här är allt?” j-a. En fantastisk utsikt över alla andra studenter har man också. Vet vad alla gör varje timme och skriver ner det i min lilla ”grannkalender” hahahaha nej det gör jag inte… elleeeeeer…..

Stilleben på bord bestående av: Salt, palettblad vars hälsa jag ber till gud och djävulen om varje dag, murgröna i ölflaska, två värmeljushållare som inte är värmeljushållare. Tandpetare. Frodigt.

Hörn nr 3: Tänk att det finns en KREATIV PLATS även på dessa 26kvm. Kreativ plats som i: plats där man kan spela age of empires och keyboard och klappa olika växter som kämpar för livet varje dag. Hjältar!!! En riktig målning av picasso som kostade 60 000 + en affisch av mina favoriter på grafisk-design-byrån Hultbergmartens <3 Blomsterbänken hade också kunnat vara väldigt fin men nu är den fylld av olika teckningar jag och johan gjort och vill rama in. Det projektet kommer kanske slutföras år 2040.

Hörn 4: utsikt från soffan. (Utsikt är att ta i) det här är vad jag glor på varje dag men oftast är tvn på. Vi jobbar upp ett *ljuvligt vin och sprit-förråd* högst upp på bokhyllan, ironiskt eftersom vi båda är stöpta ur Den Stora Bakfylleformen. Tre öl och man är körd i 5 dagar framåt. Kanske därför kommer förrådet bli stort en dag. Vi gillar synen av en drinkvagn men måste dricka en liter vatten innan vi ens luktar på en whiskey.

Utsikten för gäster som har dragits in i den här SEKTKÄNSLAN som två personer på 26 kvadrat gärna kan förmedla, och sneglar längtansfullt mot utgången igen…. ”rädda mig…” viskar man men vem ska höra dig tror du? hahahahahahhahah!!!!!!!!

På garderoben händer ett ”sjok” jag sydde efter Karins konstgrepps härliga instruktioner. Det blev rätt bra passform men jag missbedömde tygets mönster. Jag ser ut som en hinduisk präst när jag har det på mig. jaja.

Ja, vad ska vi säga. Where the magic happens. Ett oförlåtligt ljus i badrummet men det är precis så stort att man får plats. Har försökt liva upp med ett härligt flamingodraperi men har börjat få obehagskänslor i duschen eftersom fåglar har så skrämmande ansikten. Vill inte att de ska stirra på mig sådär :(

 

mmmm man kan ifrågasätta det skarpt orangea köket. Hade jag fått välja hade jag kanske sagt ”ingenting fungerar med sådär modernt KAXIGT orange” men jag känner å andra sidan mig trygg med att alla studenter i det här bostadsområdet har lika fula (men fräscha!!!) kök.

Här är ett otroligt life hack om man bor flera på en minimal plats. Skärbrädan KAN bli ett frukostbord om person nr 1 inte går upp samma tid som en själv. ”Det där ser fan hemskt ut Erika” JAA men livet är faktiskt hemskt ibland! Och det är otroligt tacksamt att hitta/uppfinna en plats att sitta själv när man i flera månader levt i vissheten att man inte kan sitta själv nånstans. En räddning!!!!

En fråga som jag tänker mig existerar här och nu är: Var har ni alla grejer? Alla PRYTTLAR!! Svaret är att det är ganska smidigt att bo på det här sättet för man tvingas hela tiden ifrågasätta sina saker. Varenda pinal är överflödig och därför måste något annat förmodligen ut. Gör underverk för ekonomin. T.ex. har jag en sån vanlig halvmetersgarderob till alla mina kläder. Den blir överfylld trots att jag inte har särskilt mycket kläder. Sen lär man sig göra grejer osynliga. Vi har inget förråd vilket gör att vi måste placera grejer UNDER, ÖVER, BAKOM allting. Massa förvaring under sängen. Tavlor bakom soffan. En lite större garderob vid hallen där saker formligen PUSSLAS in. Det går.

Vi är färdiga med husesynen! En dag vill jag bo i ett hus där man kan sitta på stentrappan och dricka morgonkaffe men tills dess trivs jag jättebra här. Jag har haft turen att få tag i en av de bättre studentbostäderna i lund (med priset att det ligger en bit från stan) och jag har en relation som är skonad från bråk och ensamhetsbegär hittills. Vill man vara själv tar man en promenad. EN DAG kommer det säkert inte kännas lika lätt men nu gör det det. Nu ska jag sluta skryta om min livssituation, det här var lägenheten jag delar med min sambo. Hej hej!

(ursäkta ljuset och den varierande bildkvalitén jag är en bristfällig person)
Följ mig på Bloglovin

07:14 2018-04-16

Det finns ett element från mina unga år som jag aldrig riktigt försonats med. Ett inslag i min uppväxt som jag kan tänka tillbaka på idag och känna ”va? hur i helvete?”. Jag behöver dela med mig av mina känslor, kanske hitta en jämlike, därför vill jag lista mina konstigaste barnprogram från när jag var liten. Även om jag förstår att det här kan bli ett ganska smalt inlägg eftersom vad man är uppväxt med för tvprogram både beror på när man växte upp men också om man hade föräldrar som älskade att kolla på tv (som jag) eller om man växte upp i ett hem där det rådde konsensus kring att tv-program förstör barn. Nu sitter jag här 15 år senare, och älskar tv *för arvet vidare* (men är förmodligen helt förstörd av vissa grejer man fick kolla på)

Här är mina 6 MÄRKLIGASTE tv-program jag glodde på när jag var liten:

Program: Katthund
Kanal: Nickelodeon
Placering på märklighetsskalan: Oerhört högt

En otroligt osannolik berättelse om två sammanvuxna enäggstvillingar som av nån sjuk anledning är EN KATT OCH EN HUND. Som om inte det vore nog sitter de ihop i röven. UTÖVER dessa redan vansinniga faktum heter också hela serien KATTHUND!! KATTHUND!!! Det är så trött fantasi så jag vet inte ens. Jag var rädd för det här programmet när jag var liten (av uppenbara skäl) men jag vill minnas att de följde den vanliga intelligensnormen hos djur dvs att katten är smart-sur och hunden är dum-glad. Otroligt. Lärde mig mycket om livet.

 

Program: Rockos moderna liv
Kanal: Nickelodeon
Placering på märklighetsskalan: FRUKTANSVÄRD HÖG

Lista på saker som hade varit mindre obehagliga att uppleva som liten:
Att se sina vitala organ hand i hand vandra ut ur ens kropp :)
Att en dag upptäcka att man bara kan gå i sidled :)
Att få en sällsynt åkomma som gör att man behöver vråla för att kunna öppna ögonen :)

Man ser på introt att det där är det värsta som finns? Jag har ingen aning om exakt vad den här serien handlade om eftersom jag skrek på tvn när det sattes igång. Jag minns bara att det var nån obehaglig kossa som gick runt med Rocko och allt är så fruktansvärt hemskt tecknat. Hemskt som i läskigt.

 

Program: ”Aaahh riktiga monster”
Kanal: Nickelodeon (som tydligen är DJÄVULEN inser jag nu mer och mer?)
Placering på märklighetsskalan: Outhärdlig

*Andas i papperspåse*

URSÄKTA MIG MEN HUR ÖVERLEVDE VI DET HÄR HEMSKA???? Jag får krupp av intromusiken. Vill polisanmäla!! (Jag ser hur mina recensioner kanske verkar bristfälliga men det är bara känslominnen som får plats i mig när jag ser dessa intron, jag har väl ingen aning om vad något handlade om??) HUR ÄCKLIG  är den där gubben som HÅLLER I SINA ÖGON haha jag kan inte tänka mig något mer fruktansvärt. Vill hellre hålla i mina egna ögon hela livet än att se ett enda avsnitt av det där.

 

Program: Johnny Bravo
Kanal: Cartoon Network
Placering på märklighetsskalan: Haha va? Den är inte med där? Det här är ett ljuvligt program bara

TACK GUD Det här var det roligaste jag visste!!! Det kan man ifrågasätta idag!! Fast samtidigt inte? Johnny heter för det första ”Johnny” och har en gul triangel som frisyr. Världens mest ojämnt tränade kropp (ansiktet utåt för att hoppa över leg day) och han är så FUL!!! Har en rolig röst!! Pratar med väldigt mycket inlevelse, liksom i-n-t-e-n-s-i-v-t. Tror han kan nån sorts karate. 10/10 önskar mitt liv var mer som hans.

 

Program: Anki och Pytte
Kanal: Förmodligen svt?? Ingen vet
Placering på märklighetsskalan: ca 50000000

Snälla snälla snälla PAUS det här är faktiskt det roligaste som finns i hela världen. Anki: en anka med  dålig hjärna står och skriker på arbetare i olika fabriker. Förmodligen skulle väl själva programmet vara lite… utbildande? Typ ”hur gör man en pizza” och detta gav alltså detta FANTASTISKA GENI Pytte mandat att gå in på alla arbetsplatser i hela sverige, låtsas vara en anka med keps och bara SKRIKA ogenomtänkta meningar. Allt för att barn skulle lära sig hur man skivar banan. Vem kunde tro att drömjobbet faktiskt är att bli buktalare och låtsas vara en outhärdlig anka. *Slipar cv*

 

Program: Mosquito
Kanal: svt(?)
Placering på märklighetsskalan: DEN ÄR SPRÄNGD

Det här. Det här tänker jag på ibland. Jag har så många frågor till programmet ”Mosquito” för det känns som jag är den enda som såg på det. Jag såg på det och jag förstod ingenting. Ibland STOD jag framför tvn för det kändes som man fattade mer än när man satt ner. SPÄNDE blicken in i tvn för att kanske, nån gång, förstå lite grann. Var detta ett barnprogram? Varför minns jag bara en KONSTIG KILLE med skarp frisyr som pratade konstigt med kameran, blandat med äckliga bilder på… inälvor? Och ibland fick man åka bergochdalbana. Det gillade jag. Wow.

Det här är svaret på varför man är som man är om man är född i början av 90talet och älskade tv. Varsågoda, vi kan inte hjälpa det. Min generation är förlåten förevigt. Tack tack

Ps, den här knappen har jag hittat nu : följ mig på bloglovin om du vill ha uppdatering när jag har blöggat, eller gilla ”Erika Petersson” på Facebook.