17:51 2019-01-21

Hej!

Med anledning av att vi nu har en regering kan jag äntliga börja blogga igen! Jag har ett särskilt avtal med Regeringen AB som innebär att jag bara får blogga så länge Swedish country of Sweden har en statsminister. Därav denna lilla paus, nu åker vi igen.

SJUKT det hade varit?? 

Nu känner jag att denna blogg är ett svårstartat skepp. Eller det är ju ett skepp som egentligen aldrig varit igång, men nu känns det trögare än nånsin att driva igång det här projektet som det innebär att hålla en blogg aktiv. Jag förstår att ni nu efter mitt uppehåll har många frågor i stil med ”hur vågar du ens visa dig här igen?” och ”Erika vem??” och jag lovar att jag ska besvara ALLA dessa frågor i sinom tid.

Men först ska jag, i punktform (egentligen det mest förmånliga sättet att kommunicera på eftersom det är anpassat efter ett marsvins attention span), berätta om de största händelserna okt-jan i mitt liv:

  • Dagen efter nyår städade jag så vansinnigt intensivt att jag råkade hoppsparka sönder min dator rätt ner i golvet. Lämnade in den gamla dåren till något härligt killföretag som sa ”vi kommer skicka den till en T-E-K-N-I-K-E-R” (de bokstaverade ut det så för jag har tyvärr inte ett ansikte som utstrålar ordförståelse) och sen var det inte mer med det.

    Tre dagar senare fick jag ett mail där det stod ”det är inget fel på datorn” och då var jag riktigt nära att formulera ett syrligt svar om att ”HUR I helvete kan ni inte se hur mycket fel det är på den här datorn den har varit i fight med ROCKY (fast tjej) och legat och kvidit i flera dygn av smärtorna?” men jag hade ju ingen dator så jag kunde inte skriva det till dem. Gav dem alla mina pengar men upplever fortfarande ett oroväckande beteende från den här lilla ljusgrå lådan så hela min tankeverksamhet kretsar kring en enda sak nu, varje timme på dygnet.

    ”Hur har datorn det???” kan jag vakna mitt i natten av att jag tänker.

    Tyvärr känns datorer inte alls som självläkande djur, den här macbooken kommer inte likt en mask ”bara växa ut igen” om man hugger av den på mitten. (Undrar även om det där är en skröna eller sanning, vet du så maila mig.)

Det var en väldigt lång punkt. Nästan så att det här inte känns som en punktlista längre för jag har bara en till sak att berätta:

  • Har spelat en del GTA V

Ja, det var allt. Den här säsongen av Erikas Blogg På Nöjesguiden kommer, som ni ser, präglas en del av klickbetesrubriker. Det kommer alltså vara rubriker som ska locka er att komma in här, och sen blir ni besvikna för alla blogginlägg kommer vara typ ”jag sov 8 timmar sen åt jag frukost och sen frös jag lite så jag tog en filt!!” men själva RUBRIKEN kommer sälja så inåt helvete för den kommer låta typ såhär ”Åtta sätt att veta att du är två meter lång”

 

Sådär det var allt för mig, vilken jävla KICKSTART va!!

Hej från Mig

 

15:41 2018-10-21

Ja kära nån, jag LEVER faktiskt trots att jag inte lever just här på bloggen just nu. Anledningarna är två:

-Jag har heltidspraktik och är således trött på kvällarna
-Min identitet svävar längre och längre ifrån ”blogg-identiteten” varje dag. Jag känner att jag inte hör hemma här!! Men ibland… Ibland åker man dit. Ner i bloggträsket. Som nu!

Jag fick en fråga för några veckor sedan:

Och jag skriver GÄRNA lite om min tidspessimism för det är en egenskap som följt mig hela livet. Denna egenskap är en ganska stor del av mig, för den hänger ihop med många av mina andra egenskaper/brister.

Vi ska väl börja någonstans och exempelvis kan vi börja här: jag, Erika P purke petersson, är en stundtals ängslig person. Detta går absolut i ojämna cykler och är bundet till årstid, dagsform, sömnstatus, livssituation. Men ängslig är jag iallafall.

Den här ängsligheten tar sig uttryck i många skepnader. Exempel:

Jag vill inte göra folk besvikna
Jag vill inte vara en börda för andra
Jag vill inte att folk ska tro att jag tror att jag är något

När man slår ihop dessa tre komponenter i min personlighet kan man se summan: Jag Vill Inte Komma För Sent.

Utöver min egen ängslighet så finns det en annan del av mig som gör mig till en tidspessimist. Det är följande: 

(ursäkta jag har blivit ALLDELES för bra på photoshop jag ber om ursäkt)

Jo: jag litar för det första inte på att saker kommer gå som de ska. Jag är alltid förberedd på att grejer kommer gå helt åt helvete fel. Ett exempel: Man ska på en grej som är lite viktig. Säg att jag ska ha ett möte med en person. (går aldrig på möten men SÄG DET iallafall) Jag kanske måste åka en bit för att ta mig till mötet. Här kommer då en lista på saker som kan gå fel:

  • Jag kan tappa mina ben
  • Bussen kan gå sönder (om jag åker buss)
  • Tåget kan bli inställt (om jag åker tåg)
  • Jag kan gå vilse
  • Jag kan få akut skoskav och behöva kräla på mina knäskålar hela vägen
  • Vägen, cykeln, kickboarden eller fötterna kan gå sönder
  • Något kanske sprängs

Detta är bara exempel!! axplock!! Ur denna SKATTKISTA med förslag på vad som kan gå fel när man ska på ett möte. Och även om jag inte tänker aktivt på alla dessa punkter när jag ska någonstans sitter det i hjärnan. Jag är ohjälpligt skeptisk till min omgivning. Herregud JAG måste ta mitt eget ansvar när min omgivning inte kan göra det. Det är upp till mig att bege mig av en kvart innan tiden en sund människa hade gett sig av. För man vet aldrig!!!!

I grund och botten tycker jag detta är en riktig toppenegenskap. Jag känner att jag kan lita på mig själv. När andra kommer för sent korsar jag armarna förnöjt och känner att jag är en enda sak: oklanderlig. Det är självklart också bara  jag som får betala priset för mitt eget beteende. Mitt liv har varit en enda lång väntan på att få gå in, komma fram, gå på och så vidare. Om jag tänker tillbaka på mitt liv ser jag endast: ett evigt stirrande på en vägg i väntan på att någon ska säga ”Erika?”.

Jag kan också tycka att det här är förjävla ocharmigt. Det är klart jag hade velat unna mig att vara en lite avslappnad person. Men herregud jag gör väl vad jag KAN med den genpool jag har fått. Jag förmår mig helt enkelt inte lämna lägenheten för sent.

Att leva som tidspessimist är egentligen inget problem förrän man stöter på en tidsoptimist. Och det verkar vara en naturlag att är du tidspessimist och intresserad av att bli ihop med någon så kommer den personen UTAN TVEKAN vara tidsoptimist. Och du får helt enkelt stå ut med att du är den som blir:

  1. stressad innan ni kommer iväg
  2. stressad under tiden ni är på väg
  3. stressad efter att ni kommit fram lite sent

Men nu är det bara så att vi är en skara människor i världen som tänker exakt så här: Antingen kommer man lite för tidigt eller så Brinner Man I Helvetet För Evigt Amen.

Ha det gottglenn!!!!!!

Erika

 

09:23 2018-09-29

Nämen tänk att jag fick vara med och hänga på den här goa mässan. Jag var så himla nervös inför mina samtal men alla runtomkring var så hjälpsamma och glada och goa så det gick bra.

Gick upp så förebannat tidigt för att mosa in gröt i ansiktet och traska till tåget. Allt var försenat men man är ju en tidspessimist av RANG vilket för en gångs skull var extremt positivt. Tydligen är det något man ska ha lärt sig sen barnsben, var bokmässan är nånstans, eftersom den informationen nästan är omöjlig att googla sig fram till. Min göteborgskompis hjälpte mig i striden och det löste sig men om nån i framtiden undrar: MÄSSAN ÄR I GOTHIA TOWERS TYP OCH MAN GÅR IN MITTEMOT LISEBERG MEN DET FINNS OCKSÅ ANDRA INGÅNGAR TACK TACK!!

Inne på själva mässan stod alla montrar packade jämte varandra, man kunde stå i en ”korsning” och höra 4-5 författarsamtal samtidigt. Detta brände sönder huvudet efter 2-3 minuter och resterande timmar var man bara avdomnad. Tycker det är gal1 att människor orkar vara här 3-4 dagar efter varandra. Speciellt alla hjältar som jobbar på mässan och står 10 timmar om dagen PLUS plockar upp och plockar ner allting.

11.00-11.30 samtal på ABF om arbetarlitteratur med Sara Beischer, Magnus Nilsson, mig och Peter Gustavsson som moderator. Vi pratade om hur arbete skildras i böcker och hur arbetarlitteraturen växer fram i Sverige. Jag var nervös men de andra var så lugna så det smittade av sig efter ett tag. Det hjälpte också (faktiskt) att så många människor gick runt omkring montern och pratade och tog 0 notis om oss. Då kändes det inte som att det vi sa var så mycket i fokus. Folk sket väl i oss! Det var jättebra för scenskräcken just i det läget.

Efter ABF vandrade jag och Johan runt och kollade på andra utställare. Bokmässan är ett oändligt universum som aldrig tar slut när man väl börjar traska runt? Så märklig upplevelse att aldrig komma till ett slut eller en vägg utan snarare bara gå in i nya dimensioner hela tiden. Pausade också för att gömma oss i galagos förråd och äta pastasallad sittandes på 2 kartonger.

14.00-14.20 samtal på svenska kyrkans scen ”se människan” med moderator Ludvig Lindelöf.

Efter äventyrspromenaden och pastasalladen fick jag vara med på ett samtal hos svenska kyrkan. De hade en ENORM scen med storbildskärm(?????) vilket kändes som en enorm obehaglig prövning. Lättnaden över att ABF-samtalet gått bra försvann och jag blev nervös igen. Men Ludvig var världens lugnaste och trevligaste person så jag kände mig ändå trygg efter några minuter.

Det var en orimligt stor publik och efteråt ville jättemånga köpa en signerad bok. Blev tårögd. Sen kom 2 tjejer och frågade på norska om jag ville komma till Norge och föreläsa. I all hybris sa jag ”Hahahahahahaha ja!!!” Men nu känner jag baksmällan av det jakande svaret för hur i hela helvete ska jag kunna göra det ens. Jaja.

Sen följde tre timmar av planlöst promenerande igen. Fick Marie Tillmans nya bok signerad (rekommenderar till ALLA att kolla upp den) och vandrade runt och kollade på fantasyböcker och läsglasögon. Blev jättetrött.

17.45-18.00 samtal med Författarcentrums Vesna Prekopic. (Varför skriver jag ut tiden för samtalen? Hahaha det skiter väl ni i? Förlåt)

Vi var båda extremt trötta och enades innan samtalet om att vi kanske bara kommer svamla i en kvart. Men Vesna var så professionell ändå och ställde jättebra frågor. Känns som jag pratade i sömnen och sa säkert något riktigt sjukt och osympatiskt men jaja!!! Var ju helt slut. Efteråt kom det ÄNDÅ fram två glada damer som ville köpa bok. Jag blir tårögd varje gång nån kommer fram och vill köpa bok. Vill krama alla gamla tappra handelsmedlemmar/erfarna servicemänniskor som är intresserade av vad JAG har skrivit. Helt sjukt är det.

Nu är det väl slut på den här jävla skrytfesten hoppas ni och JA det är det!! Efter sista samtalet gick jag och Johan och åt på den goaste libanesiska restaurangen, drack en segeröl, gick vilse till hotellet i 2 timmar, somnade i ett mögligt hotellrum. Nu ska vi hem. Tack för allt bokmässan! Så jävla roligt att få vara med och känna sig stolt och bra. Tack tack tack till Galago också som ordnade allt!! TÅRÖGD IGEN!!!

13:57 2018-09-21

Hej alla kompisar och bröd, hur är läget?

Jag är helt slut efter min första praktikvecka på heltid och därför bloggar jag inte. Alla tankar och all energi tar slut under dagen och sen kommer jag hem och orkar inte göra nånting. Så förmodligen kommer bloggen bli ännu mer sporadiskt uppdaterad under hösten, om jag inte helt plötsligt dränks av kraft och lust och energi och börjar palla göra grejer på kvällarna också. Men det kanske dröjer. Det var bara det jag ville säga, så ni vet vart jag försvinner!

Kram från erk at work

15:19 2018-09-16

Hallå små lusar, hoppas ni mår bra. Nu kommer en till frågestund från mig till mig för det är tydligen mitt enklaste sätt att kommunicera här nu för tiden.

 

Vad har du gjort i helgen?

I torsdags tog jag mig vatten över huvudet och bestämde mig för att bjuda mina kompisar på min nyvunna kärlek AMAIRUTETTO SAUER, så jag pressade 14 citroner och hällde upp sockerlag i flaskor och höll på hela onsdagskvällen (tydligen sträcker sig min helg från onsdag till söndag). Sen bastade vi (mitt liv har sedan vi upptäckte bastun i bostadsområdet ändrat status från Risig Student till Risig Student Med Tillgång Till Bastu och det är en ljuv omställning). Det är en väldigt märklig grej att basta i grupp med människor man vanligtvis umgås med påklädd men det var en barriär vi långsamt tog oss över. Skönt!!

Besparar er eventuella bilder från bastun men här är lite citroner

I fredags var jag trött av bastu och drink, så på kvällen gjorde vi hamburgare med karamelliserad lök och glodde på Interstellar. Sjuk film? Så otroligt… lång? *bra recension* nej men den var toppen. Älskar matthew mc-gån-a-heyj

Igår hängde vi på 4H-gården igen för jag är ett barn som måste få se ett djur minst en gång i veckan, men insåg snabbt alla andra också hänger på 4h-gårdar när det är lördag. Vi trängdes 10 personer framför en liten grishage med en liten liten gris i. Det är ändå så man vill spendera lördagseftermiddagen? Ta en go kall promenad och sen glo på 2 höns. Livskvalité!! Sen kände jag mig rastlös och liten och usel (tvära kast i måendet kanske men kära nån det här var flera timmar efteråt, ha lite perspektiv!!!), och botade det någorlunda med att koka äppelmos och kolla på Goodfellas. Kanske inte en film man bara ger sig in i utan att läsa lite om den först, annars sitter man (som vi) och bara.. väntar på själva handlingen… tills filmen är slut 2 1/2 timme senare. Men den hade sina stunder.

*informativ bild på äpplen som blev mos igår*

Idag har vi storhandlat, vilket är det mest tillfredsställande jag vet just nu, är inne i en väldigt PLANERANDE period. Pengar ska sparas och veckor ska vara noggrant planerade innan de ens påbörjas. Sån är jag egentligen hela tiden men det blir som starkas i dessa ”börja på nytt”-faser alltså början av höstterminen och efter nyår.

Vad ska du göra ikväll?

Det är en bra fråga, jag vet inte riktigt. Jag har ingen plan!! Om jag vill uppnå något sorts välmående under kvällen borde jag ta mig ut och traska åt något håll nu. Sen ska jag försöka göra gnocchi ikväll och äta med tomatsås och mozzarella. Hel-vete va gött.

Vad tänker du på just nu?

Sitter och glor på hemnet dagarna i ända. Vill ha ett litet hus. Eller jag fattar ju att det inte går att skaffa just exakt nu innan jag är klar med min utbildning och har ett jobb och så, men jag längtar till ett hus nånstans ute åt helvete i småland verkligen. Vill odla och pyssla och ha något rum där man bara kan sitta och göra kreativa grejer. Blir rörd när jag tänker på att trampa upp på en liten stentrappa och kliva innanför dörren och bara… vara i sitt lilla hus. Hämta nån tomat ute i växthuset NÄ DRA ÅT

Ser ut som att paletterna är strategiskt placerade bakom datorn men sanningen är att de vuxit sig så stora under sommaren att de aktivt måste flyttas på 3-4 gånger om dagen beroende på vad vi andra i hushållet håller på med. De är överallt.

Fick en sån fin kommentar om att mina vardagsinlägg är trevliga så nu vill jag bara skriva vardag hela tiden. Mmmm det är ju faktiskt det jag gillar att läsa om mest själv också. Vi hörs hörni!!

Erkan