16:07 2018-04-05

Jag har haft en ledig torsdag. Eller vadå ledig, jag har gjort jättemånga saker. Kolla:

Jag har passat Dogge. Dogge är en mikroskopisk hund som bor hos min kompis. Ibland får jag ta hand om honom. Han är 1x1cm stor och brukar slåss med en toffla vi har hemma. Tofflan vinner 10/10 gånger

Han är så jävla rolig för han ser alltid ut som en vis gammal gubbe som precis fått reda på att alla Werthers original är slut i butiken :(

Dogge låg och sov på mattan medan jag planterade citronkärnor:

Ett otacksamt arbete eftersom de 1. inte kommer växa. 2. inte kommer fylla någon funktion om de börjar växa. Men det är lite skönt att göra onödiga grejer utan resultat.

Sen fick Dogge gå hem för han är så liten och jag orkar väl inte umgås med så små hundar hela tiden.

För de som missat så uppdaterar jag hyfsat frekvent på instagram att jag, efter att ha klippt gardinlugg, ser ut som robban the robert wells:

(identiska) Och det är är ingenting jag bara kan låta passera. Det måste bli en större grej. Jag och Johan har känt i flera veckor att vi behöver en ny HOBBY. Jag, för att jag måste lära mig att lägga ifrån mig mobilen ibland (så jag startade en blogg ;) ;) ); ) och Johan vill bara göra något kul. Så i förrgår köpte vi en underbar kreation:

Titta! Se! (C) hahahahahhahahahahhaha jo men vi köpte en keyboard. Jag spelade några månader när jag var liten, jag var skitdålig och hatade det. Mitt första uppbrott i livet var när jag ca 10 år gammal, efter ett år av opersonlig kontakt, under en lektion bad min keyboardlärare sätta sig ner ett tag. Hon gjorde det. Sen sa jag

”Karin (tror hon hette Karin) jag kommer sluta på keyboard”
”Jaha? Va tråkigt Erika”
”Ja, det är tråkigt och det är inte ditt fel. *vuxet tonläge* Jag hoppas vi kan ses ändå”

Otroligt oklar konversation, varför skulle vi ses ändå?????? Hon var ju BARA min keyboardlärare. Vi sågs aldrig igen. Hon var väl lättad över det kan jag gissa nu i efterhand. Störig unge.

Men nu är jag tillbaka på banan så att säga. Här står keyboarden nu, i världens minst ergonomiska läge:

Här ska vi sitta hela livet och kröka ryggarna och lära oss den delen av für elise som INGEN kan. Den snabba delen. Sen ska jag ringa Karin och be om förlåtelse för den onaturliga konversation vi hade för 14 år sen. Men först ska jag lära mig den här:

Världens vackraste lilla låt. Blir arg och tårögd när jag hör den för att den är så fin. Det kan försämra mina möjligheter att lära mig den kanske. Återkommer om 2000 år när jag lärt mig.

mvh Robert

Hej! Jag ville endast hoppa in och göra lite reklam helt skamlöst, i samarbete med Mig Själv™

Min bok Drottningen i Kassan har varit slut i världen i några veckor, och idag såg jag att den gick att beställa på Bokus (och andra sidor och i andra butiker) igen.

Här är den:

Och här är en länk

Puss och kram

13:50 2018-04-04

*funderar på en bra hälsningsfras*

Jag fick en fråga om vad jag går för utbildning och tänker att det är rättvist av mig att försöka sammanfatta mitt liv lite. Jag blir upprörd när jag följer människor på sociala medier och de verkar ha så oklara mysko jobb som man undrar: hur hamnade du där? Vissa personer kan ju också arbeta med att bara vara sin egen person och klara sig fint och tjäna pengar på det. Jag är inte en sån person och kommer förmodligen aldrig bli det heller, för jag är en orolig själ som förmodligen aldrig skulle kunna Släppa Tyglarna och bara *skriva på heltid* som vissa har ekonomiska förutsättningar för att göra. Även om jag gillar att skriva.

Såhär känns ganska många människor: har kanske en podd eller ritar serier eller släpper böcker ibland (och det är vad man ser), och det är det enda man tror de gör, men de är också sociala medie-konsulter åt företag/åker runt och föreläser/städar förråd/jobbar på hemtjänsten för att kunna överleva. Och även om jag är helt för att man inte behöver redovisa hela sitt liv på internet blir jag ändå frustrerad och vill skrika MEN SÄG DÅ!!! SÄG VAD DU GÖR EGENTLIGEN!! Jag vill se ALLA människors månadsbudget, vardagsschema, veckouppdatering. Det intresserar mig något oerhört? Kan läsa spaltmeter om hur människor har det i vardagen, herregud vad det fascinerar mig. Har ingen analys på det. Men här är min månadsbudget:

Nä. men här är väl en del av vad jag gör och hur jag kom hit och hur jag känner inför det:

Stor händelse 1994: ett litet barnalamm föddes som hette Erika

(Såg i runda slängar ut sådär tror jag)

Växte upp och hade mig på öland och började jobba (imponerande) tidigt på Coop. Hade en underbar titel som jag hittade på själv (snacksansvarig) vilket utöver själva kassajobbet innebar att få gåvor från olika snacks- och godisföretag som ville nässla sig in på stora utrymmen i våra hyllor. Jag var alltså en influencer långt innan jag visste att man kunde vara det:

Denna blev man mutad med för att ta in lite nya chipssorter t.ex. (fungerade skitbra)

Blev helt otroligt glad en dag när vi fick nya kläder (en otrolig känsla att få ta på sig en hoodie på jobbet)

Nå, jag jobbade i samma butik SÅ SJUKT länge, 10 år? det är 41% av mitt liv idag. Det… Wow. De sista åren jag jobbade skrev jag mycket om mitt jobb och konstiga kunder på twitter och ville efter ett tag göra något mer av det (jag pluggade media på gymnasiet och har aldrig riktigt släppt det), så jag skrev ett fanzine med bilder och krönikor och grejer. Jag döpte det till ”En triss med vinst” och det sålde ganska bra, men det var jobbigt att sköta all distribution själv. Det gjorde mig dock väldigt glad varje gång jag fick läsa ett mail att någon ville köpa den. När intresset svalnade, en sommar något år senare, skickade jag iväg mina sista 6 böcker till olika förlag:

Och sen tänkte jag
”jaja ingen blir någonsin utgiven ändå om man inte :
1. gått 870 årig skrivarlinje eller
2. har jättebra kontakter”

Så jag tänkte inte mer på det. Våren innan jag skickade iväg böckerna sökte jag till socionomprogrammet i Lund och kom in på något vänster med en reservplats. Jag trivdes ändå helt okej med mitt liv men kände också att jag satt fast och ville göra något annat ett tag. En lång kärleksrelation i mitt liv hade precis tagit slut och jag behövde andas någonstans. Och så ville jag bort från Kalmar och Öland.

Den hösten flyttade jag till Lund och mådde APA (Inte american pale ale). Det var en helt outhärdlig omställning för mig att flytta till en ny stad och börja plugga, även om jag hade många vänner där sen innan. Obehagligt hur oberäknelig människan kan vara ibland, för jag kände mig jättelugn med flytten och var glad och pepp på äventyr. Klipp till två veckor senare: kväver ett ångestskrik i kudden. Konstigt. Jag ångrar ändå inte att jag flyttade och började på utbildningen, men ibland tänker jag ändå att jag ska hoppa av. Men nu har jag snart gått fyra terminer och då känns det väl tusen gånger rimligare att göra klart. Det är skönare så. Lund är ganska trevligt.


En pixlig bild från vår nollning när jag skulle vara spindelmannen. Nervös och ville förmodligen stanna hemma :)

Samma höst som jag började första terminen fick jag ett mail av Mats Älskling Jonsson (han heter inte så på riktigt) som skrev att han tyckte mitt fanzine var roligt, och att Galago kanske ville ge ut det. Det var det sjukaste i mitt liv!!!!! Mats är så frrrrrrruktansvärt bra och begåvad och klok och det kändes så vansinnigt att han inte hade bränt mitt fanzine på bål. Galagos krav var dock att fanzinet skulle bli en längre bok, så sommaren året efter (alltså i somras) var jag tillbaka i butiken igen, både för att sommarjobba men också ganska mycket för att kunna fortsätta skriva om jobbet. Jag jobbade (återigen) nästan heltid samtidigt som jag skrev varje ledig stund, vilket var väldigt ledsamt och ensamt. Jag gick från kassan direkt hem till soffan och datorn och åt samma maträtt minst 4 gånger i rad.

I september skickade jag in ett samlat utkast till Galago, och efter mycket redigering och omslagsfix och allt som ska göras runtomkring gavs boken ut i början av 2018. Efter *den sista skrivarsommaren* har jag fortsatt på socionomprogrammet och försökt ställa upp på intervjuer och sånt när jag haft tid. I augusti verkar det bli så att jag ska få föreläsa lite om boken (WHAT??) men vi får se.

Okej, det var väl ändå en ganska fullständig redogörelse för min sysselsättning. Fråga mer så fyller vi i luckor. Tack å hej från Erkoyeiey (rim)

16:22 2018-04-02

hej små änglar

Idag är det sista dagen på helgen, vilket i de bästa fall betyder planera mat och veckohandla här. Jag och Johan försöker leva på 3000 spänn på mat varje månad, vilket egentligen inte borde vara en utmaning överhuvudtaget. Som student har man nästan obehagligt stora möjligheter till en låg matbudget, speciellt om man bor några ihop och inte samtidigt måste göda ett litet barn eller en stor kamel utöver sin egen matkonsumtion. Vi ligger dock ”back” i budgeten nu pga oklar lyxkonsumtion (kanske nån burk oliver jag inte minns), och då är det så jävla härligt att dra upp två riktiga GULDKORNSRECEPT som är enkla och kostar som nån diet på bara lök å filmjölk.

Först: ta på sig en matinspirerad tröja. Min enda är den här:

Fick den på en oklar kickoff med coop med *rocktema* (kanske den bästa kvällen i mitt liv)

Okej, recept nr 1: Linsgryta 

Jag vet, det vrider sig i kroppen direkt. LINSGRYTA? Alla som nånsin varit i närheten av ett par linser vet om att det verkligen dränerar en på livsenergi att äta LINSGRYTA (okej, så känner inte alla, men jag känner så) men det här är ändå ett helt okej recept. Det smakar 6/10 men är så för-e-bannat billigt och det är ganska tacksam mat om man kombinerar med ett bröd, om man orkar baka sånt.

Det här receptet läste jag först från coop (OBS EJ SPONS men bara extremt indoktrinerad pga arbetat där sen jag var 4 år gammal ungefär) för några år sedan och har vårdslöst snott det därifrån. För er som inte ser vad jag skriver så är det:

3 dl torra röda linser
2 gula lökar (hackade)
2 grönsaksbuljongtärningar
4 vitlöksklyftor (pressade/hackade)
1 tsk spiskummin
1-2 msk (ja, msk) paprikapulver
1 tsk cayennepeppar
minst 1 liter vatten
1 citron (pressad, saften)

Exakt såhär gör man:
Stek lök och vitlök i en stor kastrull i olja. häll i allt annat förutom citron. Låt koka upp och sjuda tills linserna är mjuka, det tar typ 15 minuter. Pressa i citronen sist. Sen kan man ha i lite persilja om man vill. Denna är SPICY (speciellt om man gör matlåda och äter något dygn senare) om man är klen som jag, fungerar bäst med en snäll ostmacka. Plånboken jublar.

Näringsvärde: förmodligen alldeles för nyttigt. Man blir inte mätt så länge och därför rekommenderar jag starkt ett gott BRÖ. Vill man köra hardcore budget och bara äta grytan tycker jag ändå man ska tänka: om man bränner i sig lite bröd också är man mätt längre. Mätt = glad och pigg. Det är bättre.

Recept nr 2: Pasta med spenatsås 

För er som inte ser vad jag skrivit:

600g fryst hackad spenat (kostar helt otroligt lite, man fattar fan ingenting)
Valfri mängd makaroner eller annan pasta
1 tärning grönsaksbuljong
Vitpeppar
En skvätt grädde
Lite mjöl och vatten

Såhär enkelt:
Kasta i spenaten i en gryta, koka upp med lite vatten och buljong. Vispa ihop typ två msk mjöl med en dl vatten. I med lite vitpeppar i spenaten, en skvätt grädde och mjölvattnet (underbart ord). Koka makaroner. Ät. Gärna med riven ost och ketchup (för den modige). Hahah det är så jävla GOTT och kostar jättelite!! Blir nästan upprörd när jag skriver om spenatsås? fyFAAN va gott det är!!!! JAG SKA ÄTA DET NU!

Obs: alla tycker nog inte det är så gott som jag tycker.

Näringsvärde: förmodligen OTROLIGT högt järnvärde så bra för oss tjejjor. De som vill köra hardcore budget här och skippa grädden: sluta HATA dig själv!!! (Man får göra så och vissa kanske måste pga pengar men jag är beredd att ta ett smslån åt er alla som behöver ett bidrag till att skvätta i lite grädde i spenatsåsen, den är liksom FRODIG med grädde. Utan grädde är den bara en torr torr jord med dyster uppsyn)

Sjuk illuminati: Samtidigt som jag skrev detta inlägg gjorde johan spenatsås så nu kan jag visa upp en bild nästan LIVE på resultatet:

Angels crying som E-type skulle sagt

älskar käk å att planera budget så man slipper va orolig över pengar

Kram från erika p Perkan purresson

14:22 2018-03-30

Åh tjena

 

tack för era fina kommentarer och meddelanden och grejer. Jag ska sluta noja och lägga upp det jag vill lägga upp bara. Nu sitter jag på ett tåg till Kalmar för jag ska äta ägg och liknande i Mörbylånga. Det är så sjukt långt dit från Lund så jag är redan utbränd av arbetsbelastningen att transportera sig. Är i övrigt golvad av mitt gymnasiekille-liv som började i måndags kväll (påsklov). Spela data (varva sims med age of empires för att aldrig tröttna), äta glass, dricka läsk, sova, repetera. Det förvånar mig HELA tiden hur glassigt mitt studentliv är i jämförelse med butiksjobbet jag haft tidigare. Vadå LOV en vecka??? Aldrig hört något så lyxigt. Känns som att gå runt iklädd en guldkappa (låter kanske tungt) och få kärnfria vindruvor inknölade i käften av en graciös katt. Mmmmm.

Igår tacklade jag min oklara ”VEM ÄR JAG SOM BLOGGARE EGENTLIGEN?”-kris genom att baka ett helt sjukt bröd:

Visst ser det helt otroligt ut? Det är faktiskt det mest magiska i hela världen att de grejer som ser mest värdelösa ut kan bli något så….fulländat om man kombinerar dem. Jäst, mjöl och vatten är usla var för sig men i kombination det vackraste vi har. Brö.

ja, det här var ett kort och meningslöst inlägg och så får det va!!!!! Vafan må RIKTIGT gott nu!!!!! Puss och kram!!

en rolig jan Stenmark som jag älskar: