(Foto: Aftonbladet)

Som vi nämnde i ett tidigare inlägg har ett kallt krig ägt rum mellan mig (Sebastian) och Aftonbladets Markus Larsson i hela sex år. Det hela började med att jag som 15-åring tyckte mig ha blivit trampad på tårna av den inflytelserika musikjournalisten efter att han givit Oasis ett minus som betyg efter en konsert på Hovet 2006. Han spydde galla över mina hjältar, och så gör man bara inte. Jag hade till och med fått tillåtelse av morsan att skolka från skolan så att jag skulle ha god tid på mig att köa för att plocka en av de åtråvärda platserna längst fram vid kravallstaketet. Efter konserten var jag lyrisk men Markus tog min upplevelse ifrån mig likt en kärring som stjäl godis från ett barn.

Under ett rus av finnig tonårsilska slängde jag iväg ett argt mail till Markus. Han skulle få se att man minsann inte muckar med vem som helst. ”Hur tänker dina chefer när de placerar en Britney Spears-tönt på ett Oasisgig?” löd en av raderna från mailet med starka insändarekvaliteter. Syftet var att såra honom så mycket som möjligt, precis som han sårat mig med ovannämnda recension (eftersom jag inte fick något svar antar jag att jag lyckades EXTREMT bra på den fronten).

Idag, sex år senare, vet jag betydligt bättre. Jag är villig att hålla med om att konserten var bedrövlig och att Oasis borde förbjudits både komponera och spela konserter efter 1997. Markus Larsson är värd en ursäkt av rang och mitt yttersta mål är att finna honom här på festivalen. Kanske avbryter jag honom mitt i en verbal kukmätning med Fredrik Strage? Det spelar ingen roll. Ett förlåt ska han ha.

Stay tuned.

CHRISTOPHER GARPLIND & SEBASTIAN NOWACKI