Foto: Way Out West
Ingrid live, natten till söndag på Trädgår’n.
Det var helt vansinnigt, givetvis, och så otight som man måste förvänta sig efter två dagars lekfullt rep.
Men oerhört kul och väldigt feelgood när Peter Bjorn and John, Miike Snow (med Andrew Wyatt i negligé) en silver(halv)klädd Lykke Li, glam-Jocke Åhlund med ansiktsmålning och fjäderboa, stenhårda Coco Morier och en gästande José González byter instrument med varandra, snubblar på varandra och i ett par fall kryper under varandra.
Höjdpunkterna var Lykke Li och Peter Morén tillsammans i Pughs gamla Små lätta moln, medan det regnade ballonger från taket, och inte minst Lykke Li och Andrew Wyatt i Young Folks, med originalartisterna förtjust visslande i bakgrunden.
Annat som gjorde mig glad i år:
Jonathan Richmans spontana piruetter. Billy Braggs tepaus, japanska The Suzan, First Aid Kit med märkbar ovana vid arrangemangets storlek men likväl fantastiska sånger och röster, Sara Wilsons nya trio Woodlands, Anna Von Hauswolff på hemmaplan, St Vincent, Mogwai, Miike Snow själva, Feist och stundom även Blur och Afghan Whigs. Och så givetvis det mest omtumlande moderna av alltihop, gamla Kraftwerk, trots de där irriterande brillorna.
/Patrik Forshage
Ben Howard! Hade aldrig hört talas om´na men vart som totalfrälst trots lite irriterande AOR-raspröstsång.
Miike Snow är musik för personer som är för unga för att gilla Toto. Lykke Li är urtråkig. Det visar inte minst hennes totalonödiga cover på Fleetwood Macs Silver springs.
Det enda bra med Stay out west var att Ingrid hölls borta från slottis. En akt av kreddängsliga södermalmare, för dito södermalmare.