För sista gången denna Sónar-resa tog vi oss ut till det stora nattområdet och rejvbunkrarna, där dagspassen gått åt och det äntligen var fullt redan tidigt. Vi pratade om hur vi sett så få slagsmål under hela Sónar, något ganska ovanligt för festivaler med så mycket fylla och ännu mer folk på en och samma plats. Det enda bråk vi sett var på gatan i Raval mellan en taxichaufför och en äldre, manlig turist som svingade stort en gång och missade. 

Om det inte beror på något slags fredsmedförande i själva musikinriktningen gissade vi att det måste vara för att det är en lyckad högre medelålder och att de allra flesta som tagit sig dit var mer intresserade av specifika akter (en kvinna från Amsterdam berättade för mig att hon egentligen åkt dit bara för att se Gesaffelstein) än att slösa tid på att försöka träffa någon annans kropp så hårt som möjligt. 

Och givetvis för att många kan vara trippade åt ett mer… mjukt håll! 

På dagen glänste t.ex. Dj Harvey och Neneh Cherry i festivalprogrammet, på kvällen var det motsvarande bl.a. Massive Attack, Four Tet, Lykke Li (som tydligen klarade sig bra trots det mest konventionellt bandbaserade upplägget!), Chic med Nile Rodgers och Laurel Halo, som spelade samtidigt som jag stod och funderade på om jag orkade ställa mig i kön till radiobilarna. Sörjer nu att jag inte gjorde det och att jag antagligen aldrig kommer gå på någon annan festival med samma smarta idé. 

Och till slut! Kollektivet som var en av de akter vi alla sett mest fram emot stod samlat på scen, Future Brown. De fyra i Future Brown producerar åt andra artister, spelar live och består av duon Nguzunguzu med Daniel Pineda och Asma Maroof, J-Cush och Fatima Al Qadiri. 

Jag är ju lite smått besatt av Asma Maroof – forna M.I.A.-dj bland annat – och Fatima al Qadiri, kan inte minnas att jag under ett helt dj-set stått vänd mot själva dj-spelandet förut. 

Som att det inte var nog att bara få se dem spela festivalens bästa musik, vara underbara och – jo – coola på så nära håll så bjöd de på att kramdansa ibland. Drömmer nog lite om att de två ska skapa en egen grej. De kanske inte spelade live under just det här en och en halv timme långa setet men allt de spelade var som den klubbmix du hoppas ska släppas när det kommer en bra låt, vare sig det var en perfekt klubbig mix på Rihannas ”Where have you been” eller deras egenproducerade ”Wanna Party” med Tink. 

Och ikväll hörni! Ikväll spelar Fatima al Qadiri på AKAs klubb på F12 i Stockholm. Var inte dum, gå dit.