Sista dagen inleds med att konstatera att Wasp inte är vad de än gång var. Det har vi i och för sig sedan länge slagit fast och deras framförande må kännas något malplacerade på en sådan här festival då de hade passar betydligt bättre i mörker eller på en klubb, men till skillnad från många andra konkurrenter levererar de fantastisk livemusik. Blackie Lawless har gjort sig ökänd genom sitt användande av förinspelade körer (och även ibland leadsång) men här bevisar han att både han och bandet förmår leverera äkta vara. Finstämt och hårt, men dock ganska uddlöst.

Satyricon, Copenhell 2018

Satyricon har tagit sin black metal till oanade kommersiella höjder utan att kompromissa med sitt sound, snarare mer genom att finmejsla fram en skarp och igenkännlig karaktär. Ikväll är det ett set som är väldigt fokuserat på festivalpubliken, hårda röjiga låtar prioriteras och Satyr ser ut att vara på ett mycket gott humör även om hans röst ter sig väldigt begränsad. Som en bandinsats kan detta vara ett av de mest intensiva gig på hela Copenhell, Frosts trummande är helt fenomenalt, men Satyrs uppenbara saknad av tryck i stämbanden ger en lätt avslagen ton om vad som hade kunnat bli fantastiskt.

Ghost, Copenhell 2018

De svenska spökenas utvecklingskurva är galen. Sällan ser vi band växa i denna fart rent musikaliskt och samtidigt populäritet. I dag är Ghost ett band som äger scenen med ett koncept som är så fyllt av humor och hårdrock till dansanta rocklåtar att få kan undgå denna uppvisning i showmanskap. Tobias Forge var redan tidigt väldigt charmig på scen, men hans tolkningar av sina olika roller och nu som Cardinal Copia är makalöst rolig. Nog för att det är varianter på samma verktygslåda, men med den nya stora medlemsuppsättningen blir upplevelsen något helt nytt och även soundet. Det är pampigare och hårdare på samma gång. Utan tvekan det gig som verkligen satte tonen för hela festivalen och dominerade i att bjuda på en riktig show.

Alice in Chains har ett otroligt arv i att vara en av de starkare korten i 90-talets grungevåg. Skillnaden var och är att bandet aldrig riktigt kunde mäta sig med konkurrensens simplare stilar. De är lite för bra helt enkelt och hade dessutom alltid ena foten kvar i hårdrocken vilket gjorde dem något mörkare och mer mystiska än Nirvana, Soundgarden och Pearl Jam. I dag frontar William DuVall bandet tillsammans med Jerry Cantrell och de gör ett fantastiskt jobb i att både framföra nytt material som det gamla. Den stora invändningen ligger i att musiken sällan matchar deras framtoning. Energinivån är helt enkelt för låg och även om Jerry Cantrell tackar publiken så blir denna konserten något antiklimatisk.

Kreator, Copenhell 2018

Kreator är det tyska thrashband som fortfarande än i dag har lyckats hålla sig mer relevanta än alla sina kollegor utan att egentligen tagga ner på aggressionen, utan att helt enkelt bara uppdatera sitt sound. Det är imponerande och märks sannerligen av genom inte bara deras höga intensitet men framöfr allt genom den imponerande scendekor de konkar runt på. Dock finns det en viss besvikelse i en bitter musikjournalist i att förnekas så mycket av deras låtskatt från 80-talet. Större delen av deras set ägnas helt åt låtar skrivna från milllenniet och framåt. Förståeligt, men ack så tråkigt för en annan.

Danskarnas stora metalfestival är i stort sett allt det som Sweden Rock inte är. Den är mer modern i sitt bandutbud, placerad i en storstad och är i stort ett stort töcken av festdrickande snarare än mysfylla. Det gör den varken bättre eller sämre än vår svenska festivalstolthet, bara betydligt mer dansk!

Arch Enemy, Copenhell 2018

Första dagens domineras helt av ett Arch Enemy som totalt knockar all konkurrens. Bandet som är ett av de större på den moderna metalscenen förmår med sin melodiska death metal att locka publiken till lika delar headbang som körsång. Det kräver ett skarpt låtsnickeri och en stark scennärvaro vilket frontfiguren Alissa White-Gluz mantlar utan några anmärkningar över huvud taget. Nivån på detta gäng är extremt hög och prestationerna är likvärdiga med deras mästerlig polerade albumprodukter.