Det verkar som att Lorentz lyckades få människor att dricka way too many mimosas på fredagen, vilket resulterat i att bakfyllan håller publiken hemma rätt länge även under festivalens andra dag.

Först ut att starta lördagens niotimmarsfest är hundra procent kvalite med Jin Mustafa på det stora golvet och Y+M på klubbgolvet. Precis som på fredagen är schemat väl planerat för att inte skapa alltför stora luckor mellan akterna.

Zhala utmanar hur en scen bör vara genom att skapa trevlig vardagsrumsvibb bland tyger och lampor. Det ser ut att vara så himla trevligt på scenen, jag erkänner att jag blir riktigt avundsjuk. Zhalas låtar är i toppklass och Konichiwa-bossen som står och lyssnar på sin protége har all anledning att vara sjukt nöjd. Att Zhala sedan avslutar med ett 213-BPM:s happy hardcore-röj känns festivaligt och härligt. 

På klubbgolvet har towLie tagit över. Hårt och avslappnat, en fin blinkning till alla instagrambilder som tas mot det stora fönsterpartiet på klubbgolvet. På temat hårdare och mörkare så har Shxcxchcxsh (ja, jag kopierade in namnet fast jag övade på att stava det innan) intagit stora golvet och skapar mystik med de stora kåpor som får dem att se ut som en blanding av gregorianska munkar och dementorer. Danskarna brevid mig står och spekulerar intensivt i vilka som kan tänkas gömmas under huvorna.

Jag går och tittar på ett band som är bra men också alldeles för tråkigt för tidpunkten, och vilken tid var det jag hade bokat tvättid egentligen? Hoppas inte imorgon. Torsdag, va? Vad är det jag lyssnar på egentligen? 

Klockan har blivit midnatt och runtom i de olika barerna känner allt fler att kanelwhiskeyshotsen ropar på dem. Kan det vara så att märket vi ej ska nämna vid namn jobbar lite som Voldemort och viskar till människors sinnen efter klockan tolv på helger?

Jaja, som tur är har loopmästaren Matias Aguayo börjat spela. Aguayo dansar nästan mer än alla i rummet tillsammans, och hans humör känns lovande för resten av kvällen. 

Studio Barnhus utmanar sen, inte för första gången, vad ett dj-set kan vara. Med ett gäng dansare, alla klädda i vitt (precis som trion själva), och med scenen dränkt i neonfärg och UV-lampor är det inte bara glowsticks som slängs ut över publiken utan även världens bästa stämning. Det här är ett genialiskt drag av trion, som firar att de numera finns med på bild i ordboken under ordet ”kreativitet”. Även: shoutout till ljustekniker som streamade Melodifestivalen under giget!

Mot slutet av kvällen ställs publiken inför sitt svåraste val: Nina Kraviz, förra årets sista minuten-inställda spelning med Paul Kalkbrenner, eller Stockholms superduo Mr Tophat & Art Alfie? Lyxig konkurrens för publiken. Men påminner inte Kalkbrenner lite om den där super glada dj:n från ”den där Youtube-videon”? 

Sónar Stockholm gör ett fint andra år i Stockholm. Förhoppningsvis återkommer det nästa år igen, ännu bättre och med en patatas bravas-foodtruck. På riktigt, hajar ni inte hur genialt det vore?

/Christoffer Reichenberg Andersson

I skuggan av silkesslipsar, handbojor och romantiska middagar pågår något mycket mer relevant att lägga dyrbara helgtimmar på. I alla fall om du gillar elektronisk musik. 

Sónar, en av få vinterfestivaler som sedan 2002 turnerar runt i 49 olika städer gick äntligen av stapeln igår. Stockholm får för andra gången besök av festivalen, som i år dukat fram 37 akter utspridda över två dagar. Vi begav oss till Stockholm Waterfront, det gigantiska stålhuset där festivalen tar plats, för att förhoppningsvis se omvandlingen från konferenscenter till festival och för att rycka tag i fem personer för ett par snabba frågor.

Jenny Öberg och Fanny Hultman.

Är det första gången du är på en vinterfestival?
Fanny: – Ja, det är det nog. Trevligt hittills, men lite långt mellan människor. Just nu känns det som en nattklubb där folk inte vågar socialisera sig.

Vad tycker du om Stockholm Waterfronts omvandling från konferenscenter till festivallokal?
Jenny: – Det känns lite som att vi snart ska gå in på ett möte. Men jag hoppas det artar sig.  

Vad utmärker Sónar hittills?
Fanny: – Jag har noterat att det är väldigt många kvinnliga akter bokade. Grymt! Det är så ovanligt. Jag håller på med musik själv, och vet att det är sjukt svårt att komma in på den här scenen. Vi tillåts inte ta plats, men här har arrangörerna tänkt till. Men jag hoppas de inte beskriver banden som ”tjejband”. De är fortfarande band, punkt.

Vet du vad sónar betyder?
Fanny: Ingen aning!
Jenny: En elektronisk puls? Någonting en ubåt mäter?

Cecilia Redhe.

Vilken artist ser du mest fram emot?
– SBTRKT – allt han rör blir till guld. Sen Tokimonsta, Lorentz och Zhala.

Är det något du saknar här idag?
– Vanligt vatten. Är det normalt att vatten kostar 40 kronor?

Vad är viktigast? Bokningarna, crowden eller rätt sällskap?
– Bokningarna.

Vet du vad sónar betyder?
– Nej!

Qaaim Nayyir.

Varför är du här?
– SBTRKT, min absoluta favoritartist, spelar.

Intryck hittills?
– Väldigt bra. Varje rum har en egen atomsfär, en egen känsla. Bokningarna känns rätt spretiga. Från minimalistisk elektronisk musik till funk, men varje rum har sin egen dynamik. Festivalen är stämplad som ”elektronisk” men jag skulle säga att det inte stämmer, den är bredare än så.  

Vad tycker du om Stockholm Waterfronts omvandling från konferenscenter till festivallokal?
– Jag är från USA, så jag visste inte att det var ett konferenscenter. Så ”bra” är nog mitt svar!

Vad tycker du om vinterfestivaler?
– Det är klart Sónar skulle bli ännu fetare utomhus. Men samtidigt hade det förmodligen inte varit lika populärt, eftersom det då finns en uppsjö av andra festivaler att välja på. Jag tror det är smart att lägga festivaler med smalare artister på vintern eftersom vi är mer svältfödda, sugna på festival och smalare bokningar kan därför ta plats på annat sätt.

Vet du vad sónar betyder?
– Nej, ingen aning! Har inte tänkt på det. Betyder det ljud?

Max Adolfsson.

Varför är du här?
– Jag ska absolut inte träffa några människor. Jag ska titta på ljus.

På vilka band hittar du ljuset?
– Kindness, Kasper Bjørke och Elliphant.

Vet du vad sónar betyder?
– Ingen aning.

Har du tänkt något på könsfördelningen mellan akterna?
– Det är viktigt, men jag tycker inte de lyckades framhäva att drygt hälften av akterna är kvinnor. Det är så många festivaler som av olika anledningar inte verkar kunna boka kvinnliga akter, så jag tycker Sónar kunde skyltat med det ännu mer för att uppmärksamma problemet.  

Vad är viktigast? Bokningarna, crowden eller rätt sällskap?
– Bokningarna och sällskapet.

Linn Dahlgren.

Vad fick dig hit ikväll?
– Förra året var jag ute i sen tid med att köpa biljett, så jag fick ingen. När biljetterna släpptes hit tänkte vi direkt att ”nu gör vi det”. 

Vad tänker du om att festivalen är förlagd i en konferensanläggning?
– Det är ganska kul, rent psykiskt för människor, eftersom vi behöver ställa om. Ofta har folk en viss förväntan på hur det ska se ut och hur det ska vara när det är festival. Folk anpassar sig mer här. Vi blir åskådare i de här miljöerna eftersom det enbart är uppbyggt efter att man ska lyssna. De har satsat helt på musiken och upplevelsen av den. 

Vad tycker du om att gå på festival mitt i vintern?
– Det är väldigt uppfriskande! Fast samtidigt är det mycket svårare att peppa till innan, haha. Energin är lägre under vinterhalvåret så man får anstränga sig hårdare för att komma upp under dag två. 

Vet du vad Sonar betyder? 
– Nej! Jag önskar att jag kunde spanska. Är det ett spanskt ord? 

Hon var den första som signades till Robyns skivbolag Konichiwa Records, och har sedan dess förtrollat oss med både Prophet, I’m In Love och Slippin Around. Snart släpper Zhala sin första fullängdare, och Nöjesguiden har träffat henne inför spelningen på Sónar Stockholm.

Zhalas musik är svår att beskriva. Hon, och andra, beskriver den som futuristisk kosmisk pop. Och det är kanske det lättaste sättet. Men samtidigt är varje låt så unik att det är svårt att riktigt genrebestämma den. Ibland varvas marimbor med bastrummor i fyrtakt, och ibland låter det som om någon rymdbo läst en beskrivning av mainstream-EDM och efterhärmat det, med resultatet att det låter som klubbmusik hämtad från en dystopisk sci-fi-film. Det enda bestående är Zhalas mjuka, viskande röst.

När Nöjesguiden möter upp henne på ett konditori på Götgatan i Stockholm är det svårt att förstå hur mycket som förmodligen händer i Zhalas liv just nu.

Kan du berätta mer om skivan?
– Jag ser så otroligt mycket fram emot att släppa den. Alla låtar är ganska olika varandra. Jag har tänkt väldigt mycket på klassiska nittiotalsskivor som jag hörde när jag växte upp, de här stora popstjärnealbumen. Så jag har lekt med idén att det ska finnas en ballad och en snabb låt. Jag leker med olika genrer, istället för att alla låtar går i samma stil, det har blivit mycket så inom musikvärlden de senaste tio åren. 

Är det någon speciell nittiotalsskiva du har inspirerats av?
– Egentligen är det ganska många. När jag var liten lyssnade jag väldigt mycket på Bodyguard med Whitney Houston, och allt från Michael Jackson till Britney Spears. Men jag tror inte att min musik låter som de skivorna överhuvudtaget, det handlar mer om idén. Det är mina referenser från mitt liv. Jag har fokuserat mycket på barndomen, men inte alls för att vara nostalgisk. Det har mer handlat om terapi för mig.

Som tioåring var du redan Grammisnominerad. Hade du någon aning om var du skulle hamna då?
– Någonstans har jag alltid vetat vad jag vill göra, och har alltid strävat efter det. Men jag tror att det handlar om den här jantelagsgrejen, jag hade nog inte självförtroendet att säga det under alla åren.

Du har beskrivit att du inspireras av kurdisk folkmusik. Hur märks den i din musik?
– När jag gör musik försöker jag vara ganska fri att fånga improvisation, det är det man gör när man gör musik. Många gånger märker jag melodier, eller något annat jag känner igen från barndomen, från kurdisk musik. Jag lyssnade väldigt mycket på musik från Mellanöstern när jag var liten.

Du var den första som signades till Robyns skivbolag Konichiwa Records. Vilket inflytande har Robyn i skapandeprocessen?
– Under tiden jag gjorde skivan skickade jag låtar till henne och fick feedback. Vi har fått en fin vänskap, och där utvecklas relationen på ett sätt som inte bara har med musiken att göra. Båda våra liv smälter ihop med vårt arbete. Ibland är det mycket business och administrativt, och ibland säger jag bara: ”Jag ska vara med på tv, vad ska jag göra? Vad fan ska jag tänka på?”.

Och nu ska du spela på Sónar Stockholm. Vad har du planerat för showen?
– Jag är skitpeppad. Det känns kul att ha en sådan spelning i Stockholm. Planerna kring vad vi faktiskt ska göra växer fram, och vi har massor av idéer.

Zhala spelar på Sónar Stockholm den 13 februari. Fullängdaren släpps senare i år.

SBTRKT.

Den 13 februari är det, som bekant, dags för ännu ett år med Stockholms bästa elektroniska festival. Och nu är de sista artisterna spikade!

Om du hör ordet ”sónar” och tänker på ”en teknik som använder ljudets fortplantning för att få information om förekomst och avstånd till objekt i omgivningen” är du helt fel ute. Det du istället ska tänka på är, förstås, festivalen som den 13-14 februari äger rum på Stockholm Waterfront.

Vi kan nu meddela att festivalens lineup är färdigställd. I det sista artistsläppet, som innebär att Sónar-cirkeln sluts, finner vi retrodoftande technoundret Towlie, drömliknande Quiltland, framtidselektroniska Martinou, Y+M, Mira Mark och Mount Liberation Unlimited.

Detta betyder att lineupen i sin helhet ser ut som följande:
SBTRKT
Paul Kalkbrenner
Jamie xx
Kindness
Nina Kraviz
Lorentz
Jimmy Edgar
Elliphant
Jaakko Eino Kalevi
Ryan Hemsworth
Shxcxchcxsh
Tokimonsta
Zhala
Roll The Dice
Shura
Sophie
Randomer
Studio Barnhus
Mr. Tophat & Art Alfie
Nisennenmondai
Matias Aguayo
Kasper Bjørke
Bella Boo
Drippin
Alizzz
Courtesy
Samaris
Maya Lourenco
DNKL
Quiltland
Jin Mustafa
Mount Liberation Unlimited
M. Wrecker
Towlie
Martinou
Mira Mark
Y+M

Sónar Stockholm äger rum på Stockholm Waterfront den 13 och 14 februari. Biljetter hittar du här, och för spelschema, klicka dig vidare hit.