Det verkar som att Lorentz lyckades få människor att dricka way too many mimosas på fredagen, vilket resulterat i att bakfyllan håller publiken hemma rätt länge även under festivalens andra dag.

Först ut att starta lördagens niotimmarsfest är hundra procent kvalite med Jin Mustafa på det stora golvet och Y+M på klubbgolvet. Precis som på fredagen är schemat väl planerat för att inte skapa alltför stora luckor mellan akterna.

Zhala utmanar hur en scen bör vara genom att skapa trevlig vardagsrumsvibb bland tyger och lampor. Det ser ut att vara så himla trevligt på scenen, jag erkänner att jag blir riktigt avundsjuk. Zhalas låtar är i toppklass och Konichiwa-bossen som står och lyssnar på sin protége har all anledning att vara sjukt nöjd. Att Zhala sedan avslutar med ett 213-BPM:s happy hardcore-röj känns festivaligt och härligt. 

På klubbgolvet har towLie tagit över. Hårt och avslappnat, en fin blinkning till alla instagrambilder som tas mot det stora fönsterpartiet på klubbgolvet. På temat hårdare och mörkare så har Shxcxchcxsh (ja, jag kopierade in namnet fast jag övade på att stava det innan) intagit stora golvet och skapar mystik med de stora kåpor som får dem att se ut som en blanding av gregorianska munkar och dementorer. Danskarna brevid mig står och spekulerar intensivt i vilka som kan tänkas gömmas under huvorna.

Jag går och tittar på ett band som är bra men också alldeles för tråkigt för tidpunkten, och vilken tid var det jag hade bokat tvättid egentligen? Hoppas inte imorgon. Torsdag, va? Vad är det jag lyssnar på egentligen? 

Klockan har blivit midnatt och runtom i de olika barerna känner allt fler att kanelwhiskeyshotsen ropar på dem. Kan det vara så att märket vi ej ska nämna vid namn jobbar lite som Voldemort och viskar till människors sinnen efter klockan tolv på helger?

Jaja, som tur är har loopmästaren Matias Aguayo börjat spela. Aguayo dansar nästan mer än alla i rummet tillsammans, och hans humör känns lovande för resten av kvällen. 

Studio Barnhus utmanar sen, inte för första gången, vad ett dj-set kan vara. Med ett gäng dansare, alla klädda i vitt (precis som trion själva), och med scenen dränkt i neonfärg och UV-lampor är det inte bara glowsticks som slängs ut över publiken utan även världens bästa stämning. Det här är ett genialiskt drag av trion, som firar att de numera finns med på bild i ordboken under ordet ”kreativitet”. Även: shoutout till ljustekniker som streamade Melodifestivalen under giget!

Mot slutet av kvällen ställs publiken inför sitt svåraste val: Nina Kraviz, förra årets sista minuten-inställda spelning med Paul Kalkbrenner, eller Stockholms superduo Mr Tophat & Art Alfie? Lyxig konkurrens för publiken. Men påminner inte Kalkbrenner lite om den där super glada dj:n från ”den där Youtube-videon”? 

Sónar Stockholm gör ett fint andra år i Stockholm. Förhoppningsvis återkommer det nästa år igen, ännu bättre och med en patatas bravas-foodtruck. På riktigt, hajar ni inte hur genialt det vore?

/Christoffer Reichenberg Andersson