Jaha, det var jag igen, tillbaka för att fortsätta min personliga vendetta på Zara Kjellner och Alicia Hansens New Level Of Pornography, den feministiska porrsajten som varit så i ropet på sista tiden och som alltså hade premiär igår.

Nej, jag skojade om vendettan. Men jag tänkte att jag skulle recensera de olika verken, i egenskap av Nöjesguidens porrexpert (en titel jag gett mig själv eftersom ingen annan ville ha den). Blir irriterad bara av tanken på att det här kan komma att behövas, men: en recension består alltså av recensentens åsikter. Det är helt okej att inte hålla med om recensentens åsikter. Nu vet ni det!

 FEMALE FANTASY
Initiativtagarna till New Level Of Pornographys egen film, som jag har skrivit tidigare om här. Ett utdrag:

”Hon har pyttesmå, perfekta bröst som hon fantiserar om att killen vid busshållplatsen kysser, ja, jättelänge kysser han dem. Han slickar utanpå hennes dyngsura trosor. Hon rider honom på bänken vid busshållplatsen. Man ser att ingen faktisk penetration sker. Jag undrar vad det finns för egenvärde i att zooma in på hennes röda prickar vid troskanten. Jag undrar om man måste tycka att de är sexiga för att vara en bra feminist.”

 SÅ DÄR KAN MAN VÄL INTE GÖRA
En ganska skräckinjagande historia om lust av sexperten Katerina Janouch. Den handlar om att kvinnlig sexualitet hålls tillbaka av tanken ”så där kan man väl inte göra”. Jag håller inte med – jag hämmas till exempel långt mer av rädsla för övergrepp och ryktesspridning och att blotta sig fysiskt än av någon föreställning om att det inte är ”rätt” – men det där kan man ju tycka olika om. 

Det riktigt upprörande är den här meningen: ”Bli en piratdrottning på de sju haven, plaska runt i sperma, fittslem och saliv!”. 

Det plaskade inte direkt till när jag läste det, om vi säger.

 EAT WITH… ME
Ett kort klipp ur en film av Erika Lust, den i sammanhanget välkända feministiska porrfilmaren. Plus för att båda skådisarna är jättesnygga (inte helt vanligt i den här typen av porr) och verkar ha svinbra kemi. Minus för att det contrary to popular belief ju inte är supersexigt med ostron.

 PENIS
Ett gäng bilder på en anonym penis, tagna av Jaana Alakoski som även medverkar i Female Fantasy ihop med Horace Engdahls son Marcel. Kan därför inte skaka av mig tanken på att det är Horace Engdahls son Marcels penis. 

 GO DEEP
En man äter en banan, tar av sig tröjan, och slickar sig runt munnen. Varvat med bilder på rökmoln. Det här blir första gången någon säger detta efter att ha sett en porrfilm, men: jättebra musik! Men än så länge har det inte plaskat till.

 SKIN
Herregud, den här pratade jag och en person om häromdagen, att den inte lät så sexig på beskrivningen: ”Ingen av dem har kön eller ansikte, och båda har fler lager hud än vad de borde”. Citat av mitt sällskap: ”Jag tänker mig att det är hälhud”. Måste säga att jag därför blev positivt överraskad, i egenskap av lover of all things alien! Dock roligare innan de klipper upp varandras ”hud” och har faktiskt sex.

 SPECTROPHILIA
Ännu en Erika Lust-film. Svartvit och väldigt gotisk. Ej minnesvärd.

 SPACE LABIA
Tar tillbaka att jag är lover of all things alien, det gällde tydligen inte porr. Två utomjordiska tjejer med tentakler och lösbröstvårtor har sex. Mycket experimentellt.

 ALTERING ARCADIA
Tre artsy bilder på repbondage. Med tillhörande wall of text, som alltid när det ska rättfärdigas att man gillar repbondage. Haha. Men själva bilderna var fina.

 I POOLEN
En bild på två kroppar i en pool. Tänkte på det snabba klippet i Bitch Better Have My Money-videon, ni vet? Ah, ska kolla på den bilden ett tag istället.

 A BLOW JOB IS ALWAYS A GREAT LAST MINUTE GIFT IDEA
Okej, kan vi konstatera det här nu så har vi det gjort: allt är inte porr som handlar om sex. Konst kan handla om sex utan att vara porr (och man kan bli kåt av saker som inte är porr) – det om något är New Level Of Pornography ett tecken på. Är den här filmen porr? Tveksamt. Men det är en gullig kortfilm om en kille som gillar klubbor formade som kukar. Och ännu ett bevis på att Erika Lusts styrka är att hon hittar så jävla snygga skådisar.

 VÅT
Äe, det här med att använda sig av frukt som metafor för kön… Tänker bara på Mr Pussy i Sex & The City, och det är inget man vill tänka på.

 RÖD I/RÖD II
Kan tyvärr bara recensera verket RÖD I eftersom någon verkar ha misslyckats med att lägga upp RÖD II på sajten. Men RÖD I är en bild på olika nyanser av rött. 

 DEAD BEAUTY AND THE BEAST
En dikt. Ah, nej, som porr betraktat: inte perfekt. Börjar tröttna på all ickeporr.

 DESTRUCTION OF DUDE
Starkt namn, men… Det är tentakler. Förlåt, men det är så svårt att ta tentakler på allvar.

 KUL ENSAM
Ett kollage föreställande en person som onanerar.

 AFTER EFFECTS AND EFFECTS
En fin dikt! Tror inte att den skulle hetsa upp så många. Men tyckte om delen på bilden ovan.

 RÖD III
En till bild på olika nyanser av rött.

 NÄRA DIG
En låt av Min Stora Sorg. Som jag tycker väldigt mycket om. Som inte kvalificerar sig som porr.

 MÖTET
En sexnovell som är exakt som alla sexnoveller man läste när man var ”liten” – en man som säger ”tja” och det sjuka faktum att det gör kvinnan helt vild av upphetsning. Känsla: vem har någonsin blivit upphetsad av någon som säger ”tja”? Noterar även att New Level Of Pornography verkar vara i behov av en korrläsare/redaktör. Undrar om de är sugna på att betala mig.

 BABY BRO
En svårt Arvida Byström-inspirerad fotoserie innehållandes saker som rosa siden, pastellgula stringtrosor och bröstvårtor. Dessvärre för den här texten är jag bekant med den ena av dem och kan därför inte uttala mig om detta verk.

Tillåt mig att aldrig mer kolla på porr, är ni snälla. Jag har fått nog. Om ni inte har fått nog: här kan ni undersöka det hela själva.

/på porr-rehab

Äntligen har det varit gala igen! Hade saknat att vakna på morgonen och ha en halvtimmes Instagram-scrollande förbi Nicki Minajs bröst (no lesbo) framför mig. Denna gång: på American Music Awards!

Vi går igenom mina favoritpersoners outfits, okej?

Att Kendall Jenner uppenbarligen har bestämt sig för att skicka en annan person i sitt ställe – och att den personen är Penny i Dirty Dancing?! Sååå lika. Ah, tycker inte att någon av dessa outfits var en hundraprocentig hit – Kendalls (förlåt, menar Pennys) hade varit mycket vacker utan de hemska axelpuffarna, och Kylies… Har svårt för nitar, alltså. Men är som bekant svag för dessa två oavsett vad de har på sig.

Selena Gomez! Definitionen av en tjej i min smak, vill sjunga Good For You (en av 2015:s bästa låtar?) till henne. Klänningen är sekundär men mycket fin.

Älskar Gwen Stefani så, så, så mycket. Gå i trosor på röda mattan vid 46 års ålder? Vet inte om jag någonsin känt en så stark längtan efter att säga ”goals”.

Jag hyser ju till många av mina nära vänners förtret ett intensivt ointresse för One Direction (bortsett från en mörk period i mitt liv då jag läste väldigt mycket Larry-fanfiction). Men när jag såg den här bilden tyckte jag liksom att Harry Styles var söt? Trots att passformen på byxorna lämnar en del att önska. Resten av gänget ser tyvärr mer och mer ut som The Killers-killarna för var dag som går.

Älskar rosa! Älskar blommor! Älskar Zendaya!

Mer trosor (eller lack thereof) på röda mattan – från Tove Lo! Magisk uppenbarelse, från klänningen till skorna till håret till läpparna. 

Nej nu. Här har Justin skaffat så fin stil på sistone – och så förstör han den igen på detta pubertala sätt? Längtar tills vi blir ihop så att jag kan göra det jag gör bäst i en relation: ge honom en makeover.

Finast av alla var, som vanligt, Nicki. Ängel! Jag har sagt det förut, men: tänk att hon vandrar bland oss vanliga dödliga. 

Ska återgå till att identifiera mig med Meek på den här bilden nu, hej på er. 

/Greta Bieber-Gomez-Minaj

Tro det eller ej – nu har jag hängt runt på internet igen. Eller: på extra mycket feels-versionen av internet, rättare sagt.

Perfekt komplement till att inte kunna lyssna på något annat än Ji Nilssons Nothing, visst?

Tänkte på mina älskade poesibloggare Anna Axfors & Elis Burrau (återkommande när det handlar om ”bäst på internet”) när jag såg denna. Tänk om Nicki Minaj kan hjälpa till att göra poesin sexig, tänkte jag! Och så tänkte jag, som jag ofta tänker, att det är helt otroligt att Nicki Minaj existerar. Att hon läser Maya Angelous Still I Rise på en välgörenhetskonsert för ”progress on race in America”.

Det är ju i vissa kretsar inte särskilt populärt att gilla Kylie Jenner. Men nu råkar jag göra det ändå. Den här videon må vara lite övertydlig på ett ganska gymnasialt/amerikanskt sätt, men berördes ändå oväntat starkt i slutet? Trots att budskapet är något så banalt som ”titta, hon blir gladare ju mer smink hon har på sig”. Men vem blir inte det, am I right.

/#jesuiskylie

Faksimil från Metro.

Det var jag igen, här för att berätta för er om alla pinsamma saker som stockholmare/reklamare har för sig om dagarna. Senaste nytt: skyltar som varnar för folk som går och kollar på sina mobiler. På Götgatan.

Hur kan man fortfarande ha den spaningen år 2015, att ”folk kollar för mycket i sina mobiler”? Vet ni vad det är? Det är så jävla ocoolt. Och inte för att gå in i någon sorts nittiotals-Nöjesguiden-regression (eller?), men: gud vad jag avskyr när folk är ocoola på det sättet. Samma människor som sätter upp papperslappar på sina fik med texten ”no, we don’t have wifi – talk to each other”. Blir hellre påkörd när jag går och kollar ner i min mobil än att behöva sitta och prata med er över en kaffe, hör ni det.

När jag presenterat denna ångestskrikframkallande nyhet för folk i min omgivning har reaktionerna inte varit nådiga. ”Nu flyttar jag från Stockholm”, sa min kollega Pelle Tamleht. Min vän (och tidigare kollega) Björn Werner skrev en liten dikt på temat.

Själv fantomsaknar jag DDR. Ingen hade kommit på att sätta upp så töntiga, flumliberala skyltar i DDR.

”Dock tror jag tyvärr att de som allra mest skulle behöva se skylten aldrig någonsin kommer att se den – de är ju för upptagna med sina telefoner”, säger reklamaren som är upphovsman till skylten till Metro. Ryser i hela kroppen när jag tänker på att folk säkert läser det och tänker ”gud vad smart sagt”. 

/folkföraktets främsta företrädare, Greta

Adeles nya skiva 25 släpps den 20 november. Om ni, som jag, har lyssnat på Hello på repeat de senaste veckorna vet ni kanske redan det. Men nu finns det en ny låt att spela sönder.

When We Were Young – som jag i ett sinnesförvirrat ögonblick trodde skulle vara en cover på The Killers When You Were Young? Årets mardröm! – är inspelad i ikoniska och mycket vackra London-studion The Church, och innehåller låtraden ”I’m so mad I’m getting old it makes me reckless”.

Vågar inte säga något om hög igenkänningsfaktor, för då blir väl någon medelålders med medelåldersångest arg, men…

/Greta (definitivt på väg att bli gammal)