Underbar dag idag! 10 grader i luften och sol. Soligt ute och soligt i mig. Grannen nedanför spelar piano så det ekar upp till oss och utanför fönstren slår våren ut. Jag har till råga på allt fått massa jobb gjort idag och samtidigt lyckats få sol på mitt lilla finniga gravidsvullna fejs.

Balkongen är ”öppnad” för säsongen. Välkommen ut Persson! Tackar tackar. *klipper det lilla invigningssnöret*. Det jag vill göra här ute är att:

1. Olja trallen (det gör jag varje år)

2. Betsa möblerna

3. Odla.

Det vi i växtväg har på balkongen just nu är en gräslök(!) och en hallonbuske som båda magiskt lyckats övervintra. Det jag vill odla är basilika pga enkelt och persilja pga godaste jag vet. Och så ett litet träd ska jag ha. Är lite osäker på vad jag ska ha i själva lådan i år? Vi brukar alltid ha pelargoner men är lite trött på det. Funderar om temat i år ska vara grönt rakt igenom? Hmm. Tror för övrigt att det kommer bli mycket balkonghäng för mig i år.

Jag lyckades ju tillexempel SOMNA en timme på den idag….. blev så förvånad när jag vakna.

Och så var jag förbi torget här utanför och köpte videung till min fina HAY-vas som passar perfekt i påsktider som dessa. Den fick jag av mina bästisar då jag fyllde 31.

Så komisk stämning de korta stunderna man rör sig utomhus nu förresten. Jag utöver social distansering på ett sätt där jag tex kliver ner från trottoarer om det blir mindre än en meter distans etc. Även på Ica får man ju stå och vänta när någon är vid hyllan men själv behöver något från. Ser att många andra tänker som jag vilket gör mig trygg.

Det är andra människor som smittar, inte att vara utomhus.

MEN jag blir på riktigt förvånad när man går förbi något fik och folk sitter UPPTRYCKTA mot varandra. Alltså inte i samma sällskap, utan mot okända människor. Tycker det är så märkligt? Eller framförallt känner jag bara; hur vågar ni?

Är lite orolig att folk börjar bli trötta på att jobba hemifrån och typ vill ”få tillbaka sina gamla liv” nu. Problemet är att sjukvården, framförallt här i Stockholm, börjar bli riktigt pressade nu och att det därför är VIKTIGARE ÄN NÅGONSIN att hålla social distans.

Kanske kan vi alla hjälps åt att påminna familj, kompisar och kollegor om det här nu? Att det är fortsatt viktigt – om inte viktigare än förut.

Stor virussäker kram på håll

Det är så konstigt.

Jag hinner på en dag gå igenom kanske 40 känslolägen :-))) Alltså jag fattar att det såklart kan pendla lite under en dag i vanliga fall men det är helt sjukt just nu. Idag tex så vaknade jag TVÄRSUR, gick promenad med anton, blev glad, kom hem och blev ledsen, sen arg, sen jättejättetrött, sen genomless och sen kände jag bebisen och blev på strålande humör igen. Och säkert hela den veckan 2-3 gånger igen.

Ja och sådär håller det på.

Tycker det funkar rätt bra att sitta hemma och jobba dock. Men jag MÅSTE typ kliva upp innan 08 annars känner jag att hela dagen är förstörd. Hahaha. Det är som att jag måste ”ligga före” i mejl annars blir jag rasande.

Normalt av mig. Ja det är mycket som är konstigt nu. Men också mycket som är precis som vanligt hörrni. Vi får inte glömma det heller. Vi är här. Livet är nu. Och nu. Och nu. Även om det känns tungt så finns det god mat att laga, människor att älska, FaceTime och bra serier.

Och så finns ju den här bloggen, precis som vanligt.

Stort tack för alla fina kommentarer på mitt förra inlägg. Ni är så snälla.

Puss och kram

Min mormor dog igår.

Mitt bland coronavirus och att vänta barn fick jag beskedet. Hon var dement, deppig och sjuk nu på slutet. När hon levde som mest var hon rolig, färgstark och generös. Hon arbetade som mattant hela sitt liv och var väldigt omtyckt av eleverna som den ”tokiga tanten” hon så ofta var, hon hade fyra barn och var själv yngst av fjorton syskon. Min fyrkantiga huvudform med djup näsrot och tydlig haka har både jag och mamma fått från henne. Och från hennes mamma. ”Fickorna på tarmarna” också. (Ja, de flesta på den sidan släkten är väldigt gasiga).

Men framförallt har jag ju fått en av de absolut viktigaste grejerna i mitt liv från just mormor; min mamma.

Som sextonåring blev hon gravid med mamma och när mormor var 23 hade hon tre barn. Som sen blev fyra. Som jag förstått det var det inte direkt ett liv i flärd och lyx. Ändå var mormor den som hela tiden gav. En tjuga där, en femtiolapp här med orden ”gå och köp dig en glass, säg inget till mamma”. Av många barnbarn blev man ändå alltid sedd av henne. Jag tror inte mormor alltid hade ett enkelt liv, men hon gjorde det enkelt för andra. Hon hade stor självdistans, massa humor och värme.

Och jag kommer sakna henne.

Jag kände inte min mormor så som jag kände och växte upp med min farmor. Men mormor är fortfarande mormor. En självklar roll i det som är jag. Och nu finns hon inte mer. Min roliga färgglada mormor som alltid dansade med tomten på julafton.

Som alltid är det så definitivt när någon dör. En era som går i graven. En dåtid som så tydligt blir just en dåtid och inte nutid och aldrig mer framtid.

Jag och mina syskon hälsade på henne i julas. Hade med fika. Det blev den sista gången jag såg henne. Det var svårt att få någon riktig kontakt eftersom hon sen länge börjat försvinna in i något annat. Jag berättade trots allt att jag skulle bli mamma och hon tittade på mig och log. Jag frågade, lite halvt på skoj, om hon trodde jag skulle bli en bra mamma? ”Jättebra” svarade hon och hade kvar blicken på mig.

Hanna: Hej Hanna, Jag är också gravid (två veckor efter dig) och känner sakta paniken börja komma när det gäller vad fan man ska ha på sig. Det vore så kul att se vad för outfits du trivs i just nu? Har du gjort några superklipp av plagg som du bor i? Är så redo att inspireras :))))) KRAM!

Hanna svarar: Två havande Hannor!!!!!!!!! FULL POTT!!!!! Stort grattis till gravven, hoppas du mår bra. Sett att ni är flera som frågar om det här och jag har nu tagit fram lite grejer. Nu när det fortfarande är relativt kallt utgår jag ofta från plagget: byxa. Alltid stretchiga sköna byxor, ofta typ utsvängda tights. Det kan man ha under klänningar också. Typ sånna här.

Jag har helt struntat i ”gravidkläder” utan kör istället på stretchiga vanliga kläder. Och går alltid på temat ”mjukt”. Jag orkar liksom inget annat. Och mjukt behöver inte va fult. Tvärtom!

1. Den här typen av stretchiga SET är väl uuunderbara. Det här är från h&m. Och jag har ett liknande därifrån men mörkblått och randigt (kommer ut snart). Matcha med lyxiga sneakers, nåt fint halsband och läppstift så är man liksom ready to go men är sitt absolut bekvämaste nånsin. Eftersom precis allt annat med graviditet kan va rätt obekvämt.

2. Förstått att det finns några TOKAR där ute som hatar den här trendiga 90-tals stretchtekniken? Va synd att ni har fel. Det är så snyggt tycker jag. Himla fint med ljusljus gult till våren åsså låta maggen formas in i denna stretch-bunker(?). Jag har massa snäva klänningar i stretch som kommer åka fram nu. Från Gina tricot.

3. Förlåt för till klänning i samma stil MEN HALLÅ ÄR DU PREGGO OCH SKA GÅ PÅ TYP BRÖLLOP (post corona!!) SÅ ÄR DENNA PERFEKT. Från Other stories. Blidde det ett köp? Ja det kanske det blidde.

4. Linne – you can’t live with it but you can’t live without it. Dom här byxorna har jag bott i sen jag var på Lindex showroom och haffade dem! Linneblandning, bra stretch i midjan, fickor och så HIMLA fin färg. Vad ska du matcha med då, jo låt mig visa:

5. …den perfekta linneskjortan! Tycker det varit brist på sådana på damsidan. Vilken tur att Filippa K tagit sitt ansvar och tillverkat en! Perfekt snitt och lagom genomskinlighet, matchas till linnebyxorna, jeans (om du ej är havande pga så oskönt) eller vilken jävla byxa som helst. Fint att ha öppen ovanpå t-shirt också. Mm besatt.

6. Vad nu? En helt otrolig sandal från Mango bara. Finast på hela säsongen. Satt lite i valet och kvalet om jag verkligen skulle tipsa om de här eftersom jag själv har köpt dem och inte ville att ni skulle veta varifrån dem kom…. men så ego kan man inte va som nån slags influencer. Så jävla skönt att glida in i denna ROLIGA väldigt 2020-sandal.

7. Känner du också att Skims loungewear är liiite för dyrt och alltid slut i din storlek? Då hittade jag det här liknande på Gina tricot! Kanske inget att ha på jobbet direkt men nu verkar vi ju alla jobba hemma ändåså. Så lyxigt med riktigt bra lounge wear. Kanske nåt att ha på BB???

(Inlägget innehåller adlinks)

Läser mitt kommentarsfält och fick mig ett gott skratt och kände stark VÄRME för er som läser bloggen. Underbara läsaren Ida som känner mig såpass väl att hon oroas över att någon ensam själ kommer få ta smällen av min vrede. Det är kul, för det är så sant.

Jag har fått runt femtio dm:s (och då har jag ändå stängt av dm:s) och säkert tjugo kommentarer här på bloggen som undrar var mina recensioner om GVFÖ är. Först och främst är det ju fantastiskt roligt att ni har uppskattat dem så mycket! Inget gör mig gladare än när ni gillar det jag skriver – förstås.

Men vet ni vad som gör mig sådär barnsligt SUR och TVÄR? Jo, tjat. Men det är inte lätt för er att veta. Ju mer någon tjatar på mig om saker ju mer på tvären sätter jag mig. När folk BER mig om saker för många gånger vill jag inte göra det. Kanske handlar det om nån prestationsångest? Vettefan.

Anledningen varför jag inte recenserar GVFÖ i år är för att jag inte tittar på programmet.
Anledningen varför jag inte tittar på programmet är för att jag inte orkar.
Anledningen varför jag inte orkar tror jag är för att det just nu är jättemycket hormoner i min kropp som gör mig dels trött men också känslosam. Att se ett SVENSKT program baserat på känslor tar för mycket energi av mig helt enkelt. Jag blir dränerad av att höra om andras känslor när mina är så stora.

Hoppas ni GODTAR detta ooooooch om… jag ser.. en… fråga till… om.. detta… ja, då kommer det SMÄLLA :-)