Jag och Anton har ju *ynnesten* (favoritord) att komma från samma stad. Det betyder att vi slipper konflikter kring somrar och julaftnar. Båda vill ju till vår hemstad. Samtidigt är det kanske lite tråkigt eftersom man inte får någon som tvingar med en till andra platser som man lär sig älska?

Vi har också ynnesten att Antons föräldrar har ett litet superfint torp på deras gård som vi får bo i hela sommarn <3 <3

MEN! Drömmen om en eeeeegeeeen stuga finns ju hela tiden där. Då gärna i just Sundsvallsområdet (gärna vid havet). Morsan och farsan har ju en massa mark uppe från mitt barndomshem och för ett par år sedan tog jag och farsan fyrhjuling för att titta var jag kunde stycka av en liten tomt. Om marken säljs och jag fortfarande vill ha mark där uppe.

Jag hittade en jättefinplats på en kulle med utsikt över sjön. Men sen har det inte blivit något mer av det, meeeeen… TÄNK OM man skulle sätta upp ett litet hus där? Alltså ett asbilligt attefallshus och leva utan el och vatten någrar somrar?

TÄNK OM!!!

Hittade detta för 45 000 spänn på en byggsajt:

Måla det mörkbrunt/svart. Sätta in ett spartanskt utekök. Hänga dit en hängmatta. Börja odla grejer. Köpa fin rottingmöbel (de nya från IKEA är ju magiska!!!):

Och vips skulle det bli såhär:

Frågan är bara vad fan jag skulle göra i stugan?

Halloj

Är på jobbet och har haft fullt upp sen jag satte lill-foten i denna byggnad. Men det är ROLIGA saker som händer nu. Gick ju succé, förlåt för skryt:-(, med vårt senaste program 100% vaken (snart 300 000 tittare på ett avsnitt!!!!!!!!!!!!!!) och nu ska vi göra en ny pilotgrej dvs. test-grej. Kommer vara en intervjuserie jag tror att ni som läser denna blogg kommer att gilla hehehe.

Nu till något viktigare:

Visst passar jag i keps?

Har lånat min kollega Amandas keps idag och kände att det fungerade bra. Eftersom jag har kort huvud tänkte jag att Skurt-liknelsen skulle bli för stor, men verkar ändå funka rätt bra. Så nu till mitt problem:

Var hittar man fina kepsar?

HEJ 

Istället för Stockholm åkte jag till Sundsvall och mamma och pappa. Hade typ ont i hjärtat i fredags för att jag saknade morsan såpass mycket. Trixade därför med lite tåg och fick tag på en suuuupertrevlig instagramföljare som hette Malin som plockade upp mig i Åre och körde mig till Sundsvall! Så schysst.

Nu sitter jag på morgontåget på väg direkt till jobbet. Har lite efterdyningar av migränjäveln och kan typ inte hantera sol? Synd att man är soldyrkaren nummer ett sen år 1988. 

Farsan har förresten byggt ett gubbrum hemma i huset (lol???) där vi satt igår och anförtrodde oss åt varandra och tittade på gamla bilder. Hittade bl.a bilden ovan från när farmor och farfar var unga. Farfar är död sen sjutton år men min fina fina farmor lever men har precis åkt i på hem för någon månad sen. Tänker så mycket på henne, och därför gör alla de här bilderna från hennes ungdom något med mig? Typ 50% dödsångest och sorg över att livet går men i övriga 50% känner jag hur FINT det är att tiden går och att vi får uppleva känslor, tankar och situationer varje sekund. 

Och att det ibland är soliga stunder där en snygg kille man gillar tittar på en i vårvädret (som farfar på farmor). Jag tror de var lyckliga där och då. 

Carpe diem hörni,

Kram

Idag gjorde jag mitt modigaste på länge. Jag tolkade med skoter upp till högsta toppen på Åreskutan och sen åkte jag baksidan off pist ner!!!!!!! Så stolt över mig själv och så glad att Emelie (Kagart) med gäng peppade mig! Jag var så rädd och spänd att jag skakade som ett litet asplöv i värsta branten – men det gick skitbra! Förutom att jag råkade åka in i ett litet träd i slutet. Hursomhelst; stolt över mig själv på denna punkt och kunde inte sluta le när swishade fram i djupsnön (på de mindre branta ställena, när det var riktigt brant hasade jag lite).

MEEEEEEEN 

Sen fick jag århundrandets migrän. Kanske var det anspänningen eller allt ljus och sol? Eller att jag jobbat och flängt runt mycket. Eller något annat. Jag vet inte men jag har knappt kunnat hålla ögonen öppna de senaste timmarna och sett sånt där sicksackmönster och blixtrar i ögonen. Otroligt störigt. Hade såhär i somras ett par gånger och ena gången var ju när jag skulle hoppa fallskärm (men inte gjorde det) så kanske är det direkt kopplat till extremsport?!?!? Hahahaaaaa sjukt isf.

Har även massa andra tankar i huvudet som jag länge funderat på om jag skulle skriva här om. Nu när jag är ensam i stugan och kan öppna ögonen igen kanske orken kommer till det. 

Återkommer snart.

Pouss