Om planet störtar eller om jag dör på något otroligt sätt kommer här några sista meddelanden:
Anton: Fortsätt jobba hårt dit du vill, och bli kär igen. Det är du värd! Men spara gärna mina långkalsonger som du sett mig så mycket i, låt det bli en påminnelse om kvinnan som tog dig med storm (jag). Lev livet som du vet att jag hade velat att du gjort.
Stamcellerna: Lev livet som glada pensionärer snart! Nu kan ni äntligen köpa lite hjälpredor till gården då era insättningar till mina telefonräkningar utgår. Och ta hand om varandra och er själva, sätt hälsan först lite oftare.
Gänget: Kanske bör ni ta in en ny medlem nu? Nu då tillgången till både spons-sprit och Singstar försvinner? Premissen är att hon har detta, men inte är roligare än mig. Ni ärver förresten alla mina kläder och accessoarer. Tycker speciellt att Frida ska ta alla mina örhängen. Se till att hitta på mycket saker ihop, ni är ju själsfrender.
Vänner: Vill egentligen ge ett personligt meddelanden till er alla. Men Marie, försök låta bli att gå på Internet-lur nu när jag inte längre finns här och skyddar dig. Kommer försöka hemsöka dig då jag har tid över pga du känns som om du har kontakt med andra sidan.
Syskon: Älskar er, ta hand om er. Och se till att Alma och Agnes blir coola och självständiga. Inte typ sånna som tror att de ska dö för att de ska flyga själva. Herre. Gud.
Läsare: Tack för allt. Utan er vore jag så mycket sämre. Fortsätt den feministiska kampen!
PS. Om allt går vägen så landar jag i San Francisco typ 03.00 natten till måndag.
