Todelo
Jag är tillbaka i bloggtagen OCH jag är i Åre! För er som missat det alltså. Som vanligt ska vi fira nyår här och stannar i en vecka ungefär innan vi tar tåget hem. Men jag känner mig irriterad just nu. Har försökt benat ut den här känslan och kommit fram till följande orsaker:
1. Anton älskar att åka skidor. Det gör inte jag. Vi är olika på många sätt men just här tror jag att det kulminerar. Han gillar adrenalin och jag får adrenalinpåslag av om nån tappar ett bestick på golvet. Det behövs inga höga toppar och branta backar för mig. Samtidigt gillar jag ju fjällivet, längdskidor, natur, gå runt i underställ och framförallt afterskin MEN jag känner att allt är kodat med värden jag inte hör hemma i. Som en gympalektion med tuffa killar där det jag är bra på plötsligt inte räknas. Vilket får mig att känna mig värdelös.
2. Jag har fått kommentarer om att ”skönt att kunna flyga även om man har klimatångest” eller ”uppmana inte folk att konsumera” som får den här irritationskänslan att nå nya nivåer. Igår när jag var ensam i bilen SKREK jag rakt ut i luften av ren frustration.
Om man som människa börjar intressera sig av något, låt säga feminism (som jag började blogga om runt 2006) eller klimatet och sen skriver om sina tankar kring det på ett väldigt icke-uppfostrande sätt – blir man då plötsligt själv ansvarig för att nå jämställdhet eller ett fungerande jordklot? Och är det genom att kritisera enstaka individer som vi når förändring? Eller kan det bli som det blivit med feminismen där begreppet urvattnas, där vi delar upp människor i onda/goda och tror på riktigt att vi gör skillnad när vi skäller ut någon som ”inte kallar sig feminist” (utan att lyssna på orsaken) eller skriver ”ca” på en instabild av en vit tjej i dreads.
Jag tror det är att famla i mörker. Jag tror det gör att folk inte vågar lufta sina tankar kring feminism eller nu; sin klimatångest. Eftersom så fort du YPPAT MINSTA ORD om att ”det vore kanske bra om man tänkte mer på miljön, hmm 2019 ska jag försöka flyga mindre” så förväntas du göra allt rätt. Inte flyga alls. Om du förstått att jorden lider, varför ska du ha kul? Du ska nu representera en hel rörelse.
Jag vet inte hur det är med er som skriver de här ”klimatkritiska” kommentarerna till mig, ni kanske jobbar ni på en arbetsplats som gör allt klimatsmart och som inte på något sätt bidrar till kapitalismen och där med konsumtionen vi lever i?
Så är det tyvärr inte för mig.
Den här bloggen och Instagram är en stor del av mitt jobb, ett jobb där jag måste få in pengar vilket gör att jag ibland tar uppdrag/skriver inlägg som ska tilltala en större publik. Halva grunden till det är att jag skrivit om bl.a. kläder, några av mina mest lästa inlägg handlar om klädtips.
Men ska förstås inte hymla med att ibland skriver jag om kläder, inredning etc. som ofta innebär konsumtion för att det är så jag överlever i den här världen vi skapat för oss själva. Fly min egen ångest och gå in i något ytligt, glättigt och mysigt.
Samtidigt förstår jag att med många följare kommer viss makt och ansvar (även om det är hundra procent tjejer som tar och också FÖRVÄNTAS ta detta ansvar) och utifrån den förståelsen vill jag kunna prata med er om viktiga saker OCKSÅ. Men det blir otroligt frustrerande när ett samtal förvandlas till att sitta och läsa kommentarer från personer som ”vet bäst” och som får ta hundra procent del av mitt liv men själva står fri från att kritiseras eftersom de för mig är anonyma. Samtalet förvandlas till en uppfostran helt blint från syftet.
Under nästa år har jag möten bokade med olika aktörer inom just klimatförbättrande och utifrån det hoppas jag kunna bidra till att sprida kunskap och framförallt själv lära mig om hur man kan påverka och sätta press på större aktörer och på riktigt göra skillnad. Det hoppas jag ni skulle vilja vara med på.
Puss till er som fattar och förlåt för lite sträng ton (ska gå och skrika i bilen)
