Inlägg taggade: genus

13:45 2014-01-10

Läser om ännu ett fall där en man blir friad i rätten efter att ha våldtagit en kvinna och mår fysiskt dåligt.

Utdrag ur artikeln:

”Kvinnan sa gång på gång att hon inte ville och skrek så högt att hon till slut svullnade upp i halsen och inte kunde skrika mer. – Jag uppfattade hennes nej som en del av det sexuella spelet, berättar mannen i förhör. Förklaringen godtas av Lunds tingsrätt som friar den 27-årige mannen från misstankarna om våldtäkt.”

”(…)Att hon inte samtyckt till det som skett stöds bland annat av en cyklist som möte den inte fullt påklädda kvinnan när hon ”hysteriskt” sprang och skrek. Även de poliser som då kom till platsen vittnar om hennes hejdlösa gråtande och uppgivenhet.

Rätten anser att det rent objektivt är bevisat att 27-åringen med våld tvingat kvinnan till sex. Det är däremot inte visat att han haft uppsåt till det, trots att partnerna inte haft någon överenskommelse om ett sexuellt spel.”

 

…Om ett nej inte längre är ett nej, vad finns då kvar att göra? Vad ska krävas för att en våldtäkt ska va en våldtäkt? Exakt VAD kunde kvinnan kunna gjort för att det enligt svensk lag skulle anses som våldtäkt?

Rätten kan alltså bevisa att 27-åringen med våld TVINGAT kvinnan till sex, men anser att detta inte var hans ”uppsåt” och friar därför honom. Ett tydligare bevis på att rätten vilar sig på föreställningar om den ”sexuellt korkade” mannen som ”bara tänker med kuken” har sällan skådats. Herre. Jävla. Gud.

Nästa gång jag kör för fort ska jag säga ”nej men jag fattade ju inte att det var 30 här, alltid när jag kör på liknande vägar brukar det vara 70 och inte 30” och hoppas på att frias från böter.

13:30 2014-01-04

Få människor berättar det så klarsynt och pedagogiskt som Gudrun Schyman. Få politiker vågar ta i SD-frågan på det sätt hon gör. Det måste komma fram att SD vill ta bort genuspedagogiken i förskolorna, avveckla genusvetenskapen på universiteten samt inskränka på abortlagen. Förutom detta vill de återinföra sambeskattning och på så sätt ta bort den ekonomiska självständigheten. 

När människor påpekar att Fi inte behövs kan vi påminna om när miljöpartiet var nytt och försökte ta sig in i riksdagen var det många som höjde på ögonbrynen, de där ”trädkramarna” hade väl ingen plats i riksdagen?! Partierna tyckte att de själva redan hade en miljöpolitik. Efter flera försök lyckades Miljöpartiet ta sig in i Riksdagen och det var då de övriga partierna fick brått att ta tag i sin egen miljöpolitik, stifta lagar, utbilda politiker inom partierna och framförallt ta hela miljöfrågan på allvar.

Kanske blir det samma sak i nästa val med jämställdhetsfrågan. Vi är flera som hoppas, flera tusen. In med feministerna, ut med rasisterna. 

20:16 2014-01-02

Till tonerna av Avicii dunkandes runt oss skrikpratar vi med varandra. Det är första gången vi träffas och ändå är du väldigt tidig med att berätta att du är feminist. Jag förstår rätt snabbt att du har koll på mig och vart jag står, kanske har en gemensam bekant berättat eller så har du kanske rent av läst min blogg. Jag ler och säger något i stil med ”ja det är ju bra!” i brist på något bättre. För det är ju bra att bry sig om jämställdhet. Det är bra att förstå och greppa en könsmaktsordning som innebär att män helt enkelt drar fördel av att vara just män.

När du klargör att du är feminist och ler mot mig bekräftas också slags systerskap oss emellan, att du förstår något som jag förstår. Att det är vi som tillsammans kan titta oss runt i rummet och kunna ta på sakerna som skaver och är fel. Som i nästa låt som börjar spelas där det sjungs om att I” know you like it but you don’t show it” om en kvinna som i låten ska knullas.

I nästa andetag konstaterar du att ”feminister minsann också kan raka sig under armarna och sminka sig” och att du själv gör detta. Mitt leende känns inte längre äkta, även om det fortfarande finns där, kanske för artighetens skull, för att fortsätta bekräfta vårt systerskap, för att jag vill rättfärdiga för mig själv att jag håller dig om ryggen. Men mitt oäkta leende avslöjar för mig själv att jag redan nu förstår var den här diskussionen är på väg. Jag har nämligen varit där förut.

Så står jag där i mina lösögonfransar och rakade armhålor mitt emot dig som ser ungefär likadan ut och tänker cyniskt att ”de har vunnit”. Inte för att vi just har rakade armhålor och lösögonfransar ikväll utan för att diskussionen om feminism har hamnat just huruvida vi ”får” se ut eller inte. Som att även fast det bara är du och jag som här, så måste vi försvara oss mot de yttre hoten, de som säger hur och vad feminister ska vara och se ut.  

I något slags trevande svar försöker jag ändå vrida på det du sagt och påpeka att visst får vi det (som att jag satt på något jävla feministiskt facit) men att det är ju en intressant diskussion det här med kroppsbehåring och utseende. Hur snabbt det kan gå från att för 50 år sedan vara något märkligt om en kvinna inte hade hår under armarna, till att idag vara något du blir mordhotad för om du har (jag syftade här på armhårsincidenten på melodifestivalen för ett par år sedan). Du tittar lite frågande på mig och konstaterar att du i alla fall tycker att det här med hår i armhålorna är ”ofräscht”.

På dig låter det som om du sagt något oväntat, men i mina öron har meningen varit återkommande en miljon gånger. ”Ofräscht med hår under armarna”. Ett uttryck som jag själv vänt ut och in på i mitt huvud flera gånger. Som i våras då jag lät mitt hår växa ut för att se hur det kändes, ett expriment för att se hur andras makt över min kropp tar uttryck. Jag rakade bort det efter att en på tunnelbanan tittat äcklat in i min t-shirt armhåla. Så lite makt hade jag själv över min kropp. 

Det är nästan per automatik som jag problematiserar huruvida armhår är ofräscht eller inte, som många gånger förr hör jag min mun säga att ”vi kan ju fråga oss VARFÖR vi tycker at det är ofräscht? och VARFÖR vi inte tyckte det för 50 år sedan? KAN det ha något att göra med ideal, vad varenda bild säger till oss vad som är fräscht eller ofräscht? Vad som är kvinnligt vs. okvinnligt?”

Du blir tyst och börjar titta dig omkring på klubben, jag gör likadant. Det dåliga samvetet kommer som ett brev på posten. Kanske borde jag hållit dig om ryggen? Och bara nöjt mig med ditt konstaterande av att du är feminist, jag menar, det är ju precis det jag vill att du ska vara. Att fler ska anamma den feministiska kampen. Men vad är begreppet feminism ens värt om det inte är just inom feminismen vi problematiserar kvinnors olika bojor, som exempelvis skönhetsideal.

Ändå känner jag mig som en dålig feminist. Som någon som försökte ta ifrån dig din feministiska identitet och bild av feminismen, som någon som inte ställde upp på systerskap. Kanske gjorde jag dig besviken på den, besviken på mig och min syn på feminism. Kanske lurade mina lösögonfransar dig. Jag förstår det. Men så tänker jag att feminismen inte är någon glad och glittrig fest där vi kan säga ”bye bye” till en bild av feminister som några arga bh-brännare och ”hello” till en mer kommersiell gångbar feminist för att det är lättare.

I förra veckan skrev jag en krönika om den ”feministiska uppsving” jag upplevt under 2013. Hur allt fler unga människor tar sig an begreppet och står för det. Sedan dess har jag funderat mycket på vad som ligger i begreppet idag och hur det kan vara lättare att ta till sig. Det är klart att en feminism som aldrig problematiserar skönhetsideal, en feminism som säger att tjejer och killar är olika *ENLIGT NATUREN* men att de är ”lika bra ändå” kan ta större uttrymme – för den är inte farlig, den får inte människor att ifrågasätta sig själva. Den är inte jobbig att ta till sig. Det är feminismen som inte utmanar. För mig låter det som ett lika ”crazy” statement som att säga att ”krig är dåligt” som att konstatera att kvinnor och män ska ha lika lön. 

Vi sa inget mer till varandra under kvällen, du och jag. Vi hade andra där och du pratade med dem, men jag sneglade mycket på dig och kände sting av dåligt samvete. Är det något jag är allergisk mot är det just elitism inom feminismen, attityder som ”läs en jävla bok!!!”, eftersom jag förstår att det inte är så jag själv, eller andra människor, faktiskt börjar läsa en jävla bok. Men samtidigt, ibland är det ju precis det jag vill säga och ofta önskar att fler gjorde, läste en jävla bok. 

10:18 2013-12-22

Efter Beyoncés nya skivsläpp har diskussionen om hennes feministiska statements blossat upp igen. Vi har kliat oss i huvudet och bah ”men hur kan man ha en porrig röv på skivomslaget och ändå va feminist?” eller hela Mrs Carter -turnén där hon stämplade sin turné med hennes mans efternamn och identitet. Jag själv har funderat mycket på Beyoncé, diskuterat henne på seminarium och ibland haft svårt att förhålla mig till henne. 

Men så kommer Katrine Kielos med dagens krönika och sätter fingret på vad Beyoncé gör; passerar gränser. Men framförallt sätter hon fingret på hur jag personligen (och stora delar av den feministiska rörelsen) så ofta stannar vid ”den vita kvinnans historia”. Även om jag försöker vara medveten om detta så märker jag ju hur jag per automatik utgår från mig själv och min värld, vilket såklart bidrar till bristfälliga feministiska analyser. Tack för att ännu en gång påminner mig och gör mig uppmärksam Katrine och framförallt; Tack Beyoncé.

(…)När Madonna eller Lady Gaga spelar roller och byter mellan olika identiteter verkar vi ha förmåga att se det för vad det är. Artisteri. När Beyoncé gör det tar vi det bokstavligt. Vita kränkta kvinnor med våra högskolepoäng och självklara idéer om hur feministisk frigörelse ska se ut(…)

(…)R & b-drottningen får precis som presidentfrun Michelle Obama ofta kritik för att öppet prata om sitt fokus på barn och familj. I den feministiska regelboken låter det som en tillbakagång. Varför ska en välutbildad karriärkvinna som Michelle Obama behöva säga att henne viktigaste roll för tillfället är den som mamma? Det är en rimlig invändning. När Hillary Clinton på 1990-talet deklarerade att hon inte tänkte baka kakor var det revolutionärt. Men svarta kvinnor i USA var aldrig hemmafruar på samma sätt. När presidentfrun säger ”jag tar hand om mina barn” säger hon inte ”jag yrkesarbetar inte”, hon ­säger i första hand ”jag tar inte hand om någon annans barn”. Det är den traditionella kvinnorollen för svarta kvinnor. Det är den och en miljon ­andra som både Michelle Obama och Beyoncé bryter mot(…)

Här hittar ni hela texten

10:35 2013-12-18

 

Sarah Slamen. Inga mer ord behövs, för hon säger det förjävla bra:

Senaste kommentarer

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla