”The geeks will run the world”.

Jag var på väg till universitetet här i Umeå, för att vara med i Mediespanarna, när jag träffade min vän Jonas. Han såg ut som en man som var helt blåst ur vattnet. Det enda han fick ur sig var ”Ice-T. Gaming-podcast”. Ice-T känner nämligen att twitterbegränsningen på 140 tecken inte räcker för att han ska få ut det han vill säga, så han startade en podcast: Ice-T: Final level. Det är från premiäravsnittet av Final level som ovanstående citat kommer ifrån. Ice-T och hans sidekick Mick Benzo har högre koncentration droppade sanningar per sekund än någon annan podcast jag känner till. Ice-T är outad gamer sedan länge, kolla bara på hans gamertag LORD 187x. Han är en jävel på Call of Duty, och listar Final Level som en spelrelaterad podcast. Det finns inte så mycket mer att säga, tecknen räcker liksom inte till.

Lyssna istället. Gör det här. Vill du höra mig droppa ett par spelrelaterade sanningar i Mediespanarna kan du göra det här.

Det pågår ett krig där ute. På ena sidan står vi, männen, som bara vill spela spel, dricka bärs och ligga ett par gånger i veckan. På andra sidan står de som vill ta allt det där ifrån oss. De som vill få oss att äta middag med familjen, titta på löjlig tjej-tv och hjälpa till att välja ut klänningen för kvällen. Kvinnorna. Mammorna. Fruarna. Feministerna.

Det här är ett krig som handlar om din fritid, och i förlängningen – om din manlighet. För hur länge ska du, broder, egentligen tillåta att andra bestämmer vad du ska göra i ditt liv? Hur länge ska du kompromissa? Om du vill spela spel, bli full och komma ska du göra det. Inte låta någon stå ivägen. Och om du gör det kommer vi hjälpa dig. Ingen man ska lämnas kvar.

Det här är ett krig som utkämpas i vardagsrummen, och om du vinner får du chansen att leka krig i tv-apparaten också. Med oss, dina bröder och stamfränder. Vi med hår på bröstet. Som gillar bärs, bruttor och ett saftigt jävla headshot.

Skål. *brofist*

Det här inlägget sponsrades av en stor del av spelindustrin – en bransch som nästan vunnit kriget.

Jag tänkte börja låna Tobias fina husvagnskoncept här på spelbloggen, men på torsdagarna istället för på tisdagarna. Premiärtorsdagen sparkas igång med en gammal krigsmaskin, en overkligt polsk teaser och ett av de spel jag ser fram emot mest av allt i år. Håll till godo!

Rambo The Videogame: Machine of War
 

Okej, så här ligger det till. För att göra ett FPS (first person shooter, syftar till spelets ”in eyes”-perspektiv. Och att det kommer pangas med gevär och/eller pistoler. Oftast) finns det typ tre olika vägar att gå:

1. Du har svinmycket cash att slänga på grafiker och grafikprogrammerare och gör ett spel som flyttar fram gränserna för vad som är tekniskt möjligt i ett spel. Som Dice och Battlefield-serien.

2. Du har inte så mycket cash, och satsar på att hitta en lite mer egen stil istället för att sikta mot fotorealism. Som Antichamber.

3. Du hittar en gammal men hyfsat älskvärd licens att knyta ditt spel till. Som Rambo.

Ingen av de tre alternativen betyder automatiskt att spelet kommer att bli bra, däremot kan en vara ganska säker på att majoriteten av de som väljer väg tre inte har något imponerande grundspel att komma med. Utvecklarna har vid något svagt tillfälle sagt att de vill få oss att ”komma under skinnet på Rambo och använda hans ikoniska vapenuppsättning”. Det låter verkligen som en salespitch för nästa Citizen Kane. I trailern verkar det ju dessutom vara John Rambos tardobrorsa som springer runt och mörsar. Men vad gör det när hans hår är så pass fab.

Get even
 

Polska The Farm 51 är inte kända för någonting. Eller, de har ju släppt ett par spel men inget av dem har varit något värt att lägga på minnet. Faktum är att det nog är första gången många hör företagets namn när de nu börjar teasa för Get even. Det finns knappt någon info alls om spelet än. Det sägs blanda single- och multiplayer på något sätt. Det har torterade kvinnor, beväpnade män och spruckna industrilokaler på agendan. Polackerna hävdar sig använda någon slags superavancerad 3D-scanning för att göra allt så snyggt att vi ska fråga oss vad som är verkligt och vad som är inte. Själv tänker jag bara att det kanske skulle ha funnits ett fjärde alternativ på den där FPS-listan: om du inte har något av the above – använd rök och speglar.

Dark Souls 2

Det finns inte tillräckligt många ord för att beskriva hur peppad jag är på Dark Souls 2. Trots att jag vet vad det kommer att göra med mig. Dark Souls är ett ondskefullt spel på många sätt. Svinigt svårt men samtidigt omöjligt att släppa ifrån sig. ”Cursed”-trailern visar kanske inte supermycket spännande, men den där slutraden ger mig ändå lite gåshudskänsla. Igenkänningsgrad: hög.

”Your wings will burn in anguish, time after time. For that is your fate, the fate of the cursed.”

Känner du till King? Mest känt för ett litet spel som heter Candy Crush Saga. Ett spel som gjort King till ett av världens snabbast växande spelföretag. Det finns massvis att skriva om det företaget. Om dollarstinna framgångar, om cynism och om rovgirig Zynga-kapitalism. Det senaste kapitlet i sagan om företaget rymmer nästan allt det här.

King har nu nämligen ansökt om att få varumärkesskydda ordet ”Candy”.

Men låt oss först ta ett steg bakåt, för att få lite perspektiv. För några år sedan satt jag i en park i Umeå med indiespelutvecklaren Nicklas ”Nifflas” Nygren och pratade om hans (då) kommande spel NightSky. Spelet låg på is under lång tid på grund av spelets förläggare, och som om det inte vore frustrerande nog släppte en liten oberoende spelstudio ett spel som såg misstänkt mycket ut som en klon av Nifflas spel. Några månader senare pratade jag med Petri Purho. Petri hade upplevt samma sak som Nifflas, fast i ännu större skala, under utvecklingen av Crayon Physics.

Berättelser av den här sorten är inte ovanliga på något sätt. Holländska indieduon Vlambeer har berättat hur de nästan helt tappade motivationen att fortsätta arbeta på Ridiculous Fishing när en konkurrent helt oblygt kopierade konceptet – och tjänade högvis med pengar på det. I Vlambeers fall slutade historien lyckligt. Ridiculous Fishing blev ett av 2013 års mest hyllade mobilspel. Men alla har inte den turen. Och för den ensamme spelutvecklaren är det i stort sett omöjligt att bekämpa idéstölder av den här sorten. Faktum är att de sällan ens har råd att gå i rättstvist med någon.

Det där sista lilla faktumet, att den lille utvecklaren inte har råd att ta frågan till rätten, går att utnyttja på många sätt. Till exempel så finns det varumärkestroll av den mindre sorten, som den fullständigt urspårade Tim Langdell. Och tragiska trollföretag som Bethesda som försökte sätta dit Minecraft-skaparna Mojang.

Och så finns det enorma aktörer som King. King äger redan ordet ”Saga”. Och under tiden de väntar på att ansökan om att ordet ”Candy” ska behandlas skickar de ut hotbrev till små utvecklare världen över. Till exempel till Benjamin Hsu, som gjort ett mobilspel med det fullständigt orimliga namnet Candy Casino Slots – Jewels Craze Connect: Big Blast Mania Land. Du får inte döpa ditt spel till något som får det att verka som att det har en koppling till något av de titlar med godistema som King har släppt.

King behöver inte göra något, inte ens vänta på att varumärkesansökan går igenom. De spänner sina finansiella muskler en aning, lutar sina stjärnadvokater mot den anklagade, skickar ett cease and desist-brev – och vinner. Eftersom ingen har råd att stå upp för sin sak. Har kan du dra dina egna slutsatser om hur rättssystemet funkar i ett kapitalistiskt samhälle. Uttrycket ”… som att ta godis från ett småbarn” har aldrig varit mer relevant.

Och aldrig förr har det väl varit så uppenbart att upphovsrätten är ett juridiskt skydd för de som redan har allt. Allt, inklusive godis.

Kommer ni ihåg när jag skrev om Awesome Games Done Quick 2014? Inget inlägg, förutom det där om spelen och könsförtrycket, har genererat så många hatmeddelanden som det. Men den här gången handlade det inte om avsky på grund av mina alldeles för korrekta åsikter (en får tydligen inte tycka vad som helst i det här landet), utan för att AGDQ2014 tog över livet för så många.

Läxa: när folk är duktiga på tv-spel, och sänder det dygnet runt, är det svårt att låta bli att titta.

Men för alla er som på något sätt missade de här 150+ timmarna med mäktiga spel tänkte jag plocka ut en topp 3-lista med klipp ni faktiskt MÅSTE se.

…och så håller vi tummarna för att fler tjejer/kvinnor kommer till nästa gång.

3: Mario 64 med en hand

En gång när Peaches var ute och cyklade blev han påkörd av en van. Efter det lärde han sig spela Mario 64 med en hand. Inte riktigt end of story:

2: Yoshi’s Island

För den oinsatte låter tre och en halv timme Yoshi’s Island kanske inte som en säljpitch från himmelriket. Om en inte vet att Yoshi’s Island är det mysigaste OCH snyggaste Super Nintendo-spelet som någonsin skapats, det vill säga. Det som på ytan ser ut som ett barnspel har ett förvånansvärt mäktigt djup, inklusive fet äggspottarfysik. Tri-Hex hundraprocentar HELA spelet, Carl Sagan kommenterar först och kör sedan tio minuter glitchshow i slutet. Han fullständigt FÖRSTÖR spelet, allt till tonerna av YSG:s magiska skratt. Och ja, han slutar det hela med att äta upp bäbis-Mario.

1: Klara Punch-Out med ögonbindel

Punch-Out är tveklöst ett av sin generations allra bästa spel. Men också ett sjukt svårt spel. Sinisterwon kan det här spelet utan och innan. Faktum är att han kan det så bra att han spelar det med ögonbindel, och klarar hela vägen fram till Mike Tyson – en av spelhistoriens allra elakaste slutbossar.

Bonus:

Super Metroid, fyrmannarace

Fyra pers som tävlar i Super Metroid, ett av tidernas bästa spel. Det går snabbare än du kan säga ”Samus Aran”.