Hallå där. Om ni tror att jag tänker skriva ner ett recept på några skitenkla kakor nu så har ni rätt. Förvänta er att slå folk med häpnad med dessa! De är liksom i enklaste laget. Inget att skryta med alls, ändå blir folk så exalterade över dom. En fantastisk ekvation.

1. Köp en såndär lustig korv med mandelmassa. Skär upp i 1 cm tjocka skivor.

2. Baka i ugn värmd till 200 grader tills de är gyllene, tar inte alls lång tid så var på din vakt.

3. För en extra fancy touch: Doppa i smält choklad och låt stelna.

Andra sätt att fluffa upp: Nymortlad kardemumma, att ringla över en sirap på citronsaft och socker, servera tillsammans med skivor av blodapelsin, gör en färskostkräm med färska hallon och kleta på mellan två kakor. Eller grillade fikon. Ja ni vet, gör vad ni vill. Jag bryr mig inte. Just saying.

Jag och en vän pratade här om dagen om livsviktiga saker som aptit, hungerskänslor och själva matlagandet i förhållande till matlusten.

Själv fungerar jag på så vis att jag uppskattar hungern mer än mättnaden. Jag tycker ofta mer om matlagandet än ätandet. Matlagandet är en aktivitet som jag njuter stenhårt av och när det är över längtar jag efter nästa gång jag får skrida till verket. Min vän å andra sidan beskrev sin aptit som frånvarande just nu, och när hungern väl kommer pockande så släcker hon den gärna snabbt och effektivt med vad som finns till hands. Jag är aldrig så kreativ och uppeldad i min matlagning eller för all del mathandling som när jag är hungrig. Det sägs ju att man av ekonomiska skäl inte ska handla hungrig, men jag tror nog att det inte finns något tråkigare än att handla eller laga mat när man är proppmätt. Och man har aldrig så lite förståelse för sitt hungriga jag som när man är mätt. Vem var det där dumhuvet som var jag för fem minuter sedan innan jag tryckte i mig allt det här? Hur kunde jag vara så djuriskt dum och hetsig?

Sedan finns det ju också en annan aspekt av det här jävla matkreerandet, och det är ju att intresset är konstant oavsett hur de omgärdande faktorerna ser ut. Med det menar jag hur mycket energi man har, hur ens ekonomi ser ut, hur hungrig man är eller hur få verktyg man har att arbeta med. Hellre intressant än gott. Det gäller väl alla former av skapande. Annars skulle jag väl lika gärna kunna äta kött och potatis varje dag, det är ju gott.

Tänkte här också ta tillfället i akt att vara lite privat för en gångs skull. Under en period ägnade jag varje dag åt att gå upp, gråta en skvätt och sedan sätta mig i min fåtölj och titta, eller snarare lyssna, på serier. Alltså varje dag, under några månaders tid. Jag struntade i att duscha och klä på mig kläder. På sin höjd bytte jag morgonrock ibland. Hungern på livet var kass, Som att ha genomgått någon slags gastrisk livsbypass, inget fick plötsligt plats. Under denna period var matlagning nog det enda som kunde få mig intresserad av någonting alls. Det och möjligtvis alkohol. Det tyder ju på ett visst överintresse för just mat, och det är jag väldigt glad för.

God kväll på er,
/Slaktarn

Så mycket Drake just nu. Drake och Madonna, överallt. Jag tänkte säga en sak om drakfrukt istället, för jag bryr mig inte speciellt mycket om Drake. Frukt däremot gets the juices flowing.

Idag smakade jag drakfrukt för första gången. Den får betyg: Utseende 5/5, smak 1/5.

Så falsk marknadsföring! Den är så snygg, men smakar så lite. Det är ju inte utan att man identifierar sig med den. Sådär, nu kan ni gå tillbaka till era Drake-studier igen om ni vill.

/Slaktarn

Ostron, havets vaginor! Vissa älskar, andra hatar. Somliga vågar eller vill inte ens prova. Jag tillhör den skara som älskar, vilket är idiotiskt eftersom jag är allergisk. Jag kräks som en gris oavsett kvalitén. Allergin är lite problematisk, för jag äter ostron med så långa mellanrum att jag alltid hinner glömma bort min överkänslighet.

Glad och snäll tjej innan katastrofen

Senaste gången jag satte i mig dessa encelliga varelser var på min mosters födelsedagsfirande i somras. Jag hade en inplanerad tinderdejt efteråt. Lite småberusad på champagne och pirrig inflör den stundande dejten skyndade jag mig hem för att smälla på mig lite mejkapp innan dejten ifråga skulle dyka upp med en medhavd flaska vin. Jag noterade redan då ett lätt illamående, men avfärdade det som någon slags nervositet eller inte vet jag, halsbränna av allt bubbel? Dejten dök upp och visade sig vara både rolig och snygg. Tjoho, världen är mitt ostron! Jag gick in på toaletten och kräktes. Tänkte, skitsamma, nu har jag ju kräkts och han verkar inte ha märkt något. Lika bra att låtsas som ingenting och ha kul istället. Tyvärr slutade jag inte må illa. Jag gick in på toan igen och kräktes ännu mera. Vid det laget mådde jag så dåligt att jag fullständigt sket i hur jag verkade inför stackarn som satt med ett glas vitt i min vardagsrumssoffa. Jag kunde bara tänka på att demonen i min kropp till varje pris måste drivas ut. Jag sa som det var till dejten och han försvann innan jag ens hunnit blinka. Honom lär man aldrig se igen, det var ju synd, tänkte jag. Han som verkade så trevlig.

Här är ett recept på rökta ostron som jag på grund av ovanstående aldrig kommer att äta själv. Servera som en förrätt eller något slags fancy tilltugg när det ska minglas.

RÖKTA OSTRON MED BACON, MANGOLD OCH MANCHEGO

Du behöver: Cirka tre ostron per person, olivolja, citronsaft, några stjälkar mangold med blast (kan ersättas med vårlök om det är bökigt att få tag i), rökt bacon i bitar och flagad manchego.

1. Elda på en grill. Lägg dina oöppnade ostron på gallret när det brinner som bäst och täck över med en gjutjärnspanna eller något i den stilen. Rök under pannan tills de öppnar sig. Pilla ut ostronen ur sina skal och rengör dem noga och kärleksfullt.
2. Lägg tillbaka ostronen i sina skal och ringla över lite olivolja och citronsaft.
3. Ställ pannan på rätt köl över elden och släng i baconet när den är varm. Lägg till mangolden i bitar, vänta en halv minut och addera den flagade eller rivna osten.
4. När osten smält – lägg på lite av blandningen på varje ostron. Eventuellt är grovmalen svartpeppar en bra idé.

Just det, hur gick det med tinderdejten undrar ni kanske nu. Tydligen är faktiskt ostron ett så starkt afrodisiak som de hävdas vara, även i uppkräkt form. Vi har varit tillsammans i nio månader.

Har alltid drömt fåfänga drömmar om att laga en måltid i helt monokrom färgskala. Jag och en lika monokromintresserad vän funderade för en tid sedan på vad man skulle kunna laga på temat svart mat. Det finns naturligtvis rum i marginalen, det är ju svårt att hitta mat som följer det kolsvarta temat till punkt och pricka, men man kan komma nära nog om man är lite frikostig och håller sig i den dovare färgskalan.

Svart ris, puylinser, blåbär, lakrits, kaviar, svarta oliver, musslor (gränsfall va?), bönor, alger, svarta sesamfrön, barsamvinäger, trumpetsvamp, svarta eller lila morötter, svarta tomater, vindruvor, alla typer av blodpudding eller blodkorv, vaniljstänger, svartrötter (åtminstone innan de skalas?), svarta körsbär, pepparkorn, svart vitlök, fikon (ja, ute och trevar i marginalen igen), kaffe, blåbär, soja, och säkert mycket mer som jag inte kan komma på.

Nu är jag ingen nyttighetssucker men det kan väl vara värt att tilläggas att svarta eller mörka grönsaker innehåller vansinniga mängder antioxidanter jämfört med sina mer färgglada likar. Begränsningar gör lustigt nog ofta att maten blir bättre, och när jag tittar på min lilla samling av ord här så tänker jag att det finns mycket man skulle kunna göra. Bristen på kulören svart i den animaliska delen av matlagning är ju också ganska uppfriskande. Nåja, en köttbit kan man ju kolgrilla, men varför blanda in en sådan när man kan äta smörstekt trumpetsvamp med svartpeppar och ugnsbakad karamelliserad svartrot på en bekväm bädd av salta buljongkokta puylinser. Eller en kaffedrink tillsammans med en liten pajbit lagad på svarta körsbär och mörk choklad.

För oss som går igång på detta kan det vara en bra idé att investera i en kokbok som heter The designers cookbook. Där hittar du mängder av mat sorterat på mycket aspbergersaktiga vis.