08:00 16 Dec 2015
Blomkålskungen Louis XIV
 
Den tidigaste dokumentationen som finns visar att blomkål kan dateras till sexhundratalet före kristus. På tolvhundratalet dök blomkålen upp i Spanien via Syrien, och blev stor i Frankrike tack vare den franska kungen Louis XIV, som var så förtjust i blomkål att han begärde att de skulle börja odlas på Versaille så att han kunde mumsa i sig obegränsade mängder när andan föll på. Och så var bollen i rullning. Den europeiska blomkålsbollen alltså.
 
1995 dök blomkålen upp på en förskola i en förort till Stockholm. Då var den kokt, sedan lagd i en ugnsform och täckt med ost, för att sedan gratineras. Den serverades tillsammans med knaprigt bacon. Undertecknad älskade det.
 
För några veckor sedan åt jag blomkål som brutits upp i buketter, ringlats över med lite olja och rostats i ugnen. De hade sedan badat i en vinägrette med mycket finrivet citronskal i, för att sedan slås ut över ett stort fat och strös över med ordentligt med grovhackad slätbladig persilja. Det var inte nyskapande eller på något vis revolutionerande, men det påminde mig om blomkålens egentliga potential, och hur dumt det är att de ofta förpassas till den deppiga söndagsstek-sektionen av matlagningsspektrat. Eller ligger och ser fientlig ut i någon svavelosande råkostsallad. 
 
Jag är också ganska förtjust i att använda blomkål i en indisk rätt som jag eventuellt har hittat på själv (hur ska man kunna hålla koll på autenciteten i allt? Omöjligt). Då fräser man gul lök i olja tillsammans med olika kryddor (mortlade korianderfrön, hela gröna kardemummakapslar, fänkålsfrön och en kanelstång), lägger till blomkål i buketter och låter gå en stund till, sedan görs det hela till en gryta med hjälp av krossade tomater, lite grönsaks- eller kycklingbuljong och röda linser. Det får bubbla på tills konsistensen är tjock och lite grynig av linserna, sedan ska det hela smakas av (salt? socker? hetta? syra? Ni vet hur det funkar) och serveras. Fördelaktigast sker detta med en klick yoghurt och rostad mandel på toppen, och något slags platt bröd att använda som skop-verktyg.
 
Vi avslutar dessa tankar med den här gifen, som på ett mycket bra sätt beskriver blomkålets oändliga potential.
 
 
Alltid tillfredställande att kunna arkivera ett inlägg som Grönsaksutbildning. Alla inlägg som faller in i kategorin kan du läsa här. Där finns tillexempel en jämförelse mellan aubergine och delfiner, och en fin illustration av hur Lady Gaga skulle se ut med en romanesco på huvudet.
 
/Slaktarn
11:49 15 Dec 2015

Jag verkar ha googlat lite för mycket på diverse julklappslämpade köksredskap senaste dagarna, för nu svämmas jag över av annonser på sådant. Somliga mer seriösa än andra. Sidan coolstuff.se har sina egna underliga presentförslag, framförallt är jag hänförd av denna manick som de kallar för Sushi Bazooka.

Plötsligt blir alla mångårigt tränade sushikockar arbetslösa. Allt prat om risets luftighet ut genom dörren! Oerhört tramsig gadget. Jag skäms lite för att erkänna att jag känner mig märkligt tilltalad av sushibazookan. Det är något med hur den kommer ut som en perfekt cylinder. Lite som när man gör en jell-o och tar av formen och första gången får se dess perfekt formade dallriga inre.

Vardågoda för denna ganska menlösa information. Nu ska jag återgå till att stöka runt i mitt liv (är mitt i en flytt).
/Slaktarn

18:30 14 Dec 2015
 
Nu är vi halvvägs till jul, i decembermått mätt. Jag har, trots min initiala ambition, inte hunnit med att reflektera över detta alls. Så, det är något chockad jag inser att det börjar bli dags att både önska sig och önska andra en god jul i form av materiella ting. Bäst görs detta förstås genom matrelaterade gåvor.
 
Från mig till er alla: En julklappsguide för den gastronomiskt besatta individen.
 
1. Rivjärn från microplane
 
 
Rivjärn som rivjärn, tänker den oinvigde. Nej. Inte rivjärn som rivjärn. Det finns rivjärn, och så finns det microplanerivjärn, som är så vassa att de strimlar luften du andas på dem. De är en total njutning att jobba med, och det billigaste blir ditt (…att ge i julklapp till någon annan?) för knappt tvåhundra kronor.
 
2. Smaklexikon av Niki Segnit
 
 
Jag tjatar om denna bok, det är jag medveten om. Det finns grund för det. Hoppa över en bok om pulled pork eller juicing, de böckerna kommer det att finnas drivor av i bokhyllan på myrorna om några år. Smaklexikon (eller ”the flavour thesarus” som den heter på orginalspråk) är en bok att vända sig till i en hel livstid.
 
3. Råvaror hem till dörren
 
Grönsakslåda från Årstiderna
 
Matkassar i all ära, den riktigt matpeppade blir nog gladare för en prenumeration på råvarulåda från utvalt ställe. Årstiderna tillexempel levererar grönsakslådor efter säsong hem till dörren, och på Gårdssällskapet finner du lådor med kött från utvalda gårdar som dyker upp månadsvis. Det blir roligare att laga när man vet var grejerna kommer från, och överraskningsmomentet i vad man ska få (i grönsakslådan, i detta fall) är inte att underskatta.
 
4. Oljor
 
Meny från krogen Gaston i Stockholm
 
Minns ni Grynet? Barnprograms-Grynet? Jag har ett underligt levande minne av att hon i ett avsnitt av sitt program hällde upp ett glas olivolja och sade ”Mmm, olivolja, livets dryck!”. Det var ju antagligen sarkasm, men sarkasmen åsido har hon ju rätt. Upp tills en viss ålder finns det inte på kartan att investera i något så dekadent som en ”dyr olivolja”, speciellt inte om man knappt har råd att köpa mat att hälla den på. Har du en ung gastronom med skral ekonomi i din närhet är det läge att kvalitetshöja vardagen för denna person genom en gåva i form av en eller flera oljor av högre kvalitet.
 
5. Vinprovning
 
 Patsy och Edina i Ab-Fab
 
Vinprovning är inte bara för gamlingar och torrbollar. Tvärtom! Ta med dig en vän och låt en proffsig typ lära er allt om jordmåner, syra och körsbärstoner. Inga förkunskaper nödvändiga.
 
6. Vassa blad
 
 
Att skicka iväg sina knivar på slipning är inget man ”unnar sig” speciellt ofta. Det är alltså en utmärkt gåva att ge bort. Har den du vill skämma bort redan en okej uppsättning blad hemma är det en bra idé, annars är en alldeles ny kniv något att överväga.
 
7. Gjutjärnsgryta
 
 
När jag var tjugo köpte jag en enorm gjutjärnsgryta i en second hand-affär. Jag var överlycklig och rejält svettig när jag kom hem efter att ha släpat den genom kollektivtrafiken och snömodden. Vansinnigt tunga föremål som är värda att göra detta för är inte allt för vanliga, men en åtta-tio liters gjutjärnsgryta från något anrikt franskt märke kommer alltid att vara ett av dem.
 
8. Skärbräda
 
Alla når en tidpunkt i livet då plastskärbrädor från Ikea helt enkelt inte känns speciellt värdigt längre, åtminstonde inte när de utgör hela ens arsenal av skärbrädor. Ett tungt block i trä är den enda vägen framåt. Jag har en från märket Skagerak som skänker mig mer glädje än jag vill erkänna.
 
9. Two Fat Ladies komplett dvd-box
 
 
Alla älskar inte Jennifer och Clarissa. Men gör föremålet för din juliga givmildhet det är dvd-boxen med samtliga avsnitt ur denna kultserie en given klapp.
 
10. Alkoholhaltiga drycker att hälla i maten
 
 
Jag har, trots ihärdiga försök, aldrig lyckats bli en av de som har ett skåp fullt av halvfulla sherryflaskor hemma. Recept som innehåller frasen ”en skvätt marsalavin” eller ”deglacera pannan med lite vermouth” har alltså aldrig varit högprioriterade. Drömjulklappen består av ett litet men genomtänkt utbud smakrika drycker som gör sig fint i mat. Tänk portvin, sherry, rom, vermouth, marsalavin, whiskey, sake, gud vet vad. Dessa drycker bidrar med en oduplicerbar tyngd i allehanda rätter.
 
11. Bonus! Matlagningskurs
 
 
Bäst av dem alla: Matlagningskurs med Taffel-Lisa Förare Winbladh hemma hos Lisa! Så här skriver hon själv: ”Äntligen drar jag igång matlagningskurser hemma! Fult hus, fint kök och superkul! Vi kommer att jobba i små intima grupper om cirka 8 personer och du kommer att få svar på alla era matfrågor. Varje tillfälle inleds med en inspirerande djupdykning i de olika råvarorna och nördiga tekniker. Sen lagar vi tillsammans och äter gemensamt. Det hela tar ca fyra timmar timmar beroende på effektivitet och snacksalighet. Fokus kommer att ligga på smarta tekniker, långväga råvaror och grönsaker. Allt anpassat för hemmaköket. Exakta recept bestäms beroende på tillgång av råvaror men räkna med mycket grönt och animalier av högsta kvalitet”. För 1400 spänn är saken biff, råvaror inkluderade.
 
Fyll hemskt gärna på listan i kommentarerna. Böcker, maskiner, upplevelser, råvaror, manicker och verktyg. Inget är för stort, för smått eller för gott att utelämnas.
 
Tack för idag,
/Slaktarn
10:34 10 Dec 2015

Hej allesammans. Jag har drabbats av något av en kris i min matlagning. Symptomen på detta är att jag söker mig till märkliga ingredienser som jag tidigare tittat snett på, och att jag allt mer intresserad mig för murriga grejer som …grönsaksbiffar? Vad i hela friden. Det verkar finnas två faktorer som uppviglat dessa beteenden. Det ena är den förfärliga nostalgitripp jag utsatte mig själv för i och med rensandet av gamla bilder. Det andra är att Nigella Lawson (till mig enorma glädje!) är tillbaka i rutan med mat från sin senaste bok Simply Nigella. Oklart vad exakt konceptet med detta ”simply” är, men eftersom jag hyser orimligt stor kärlek till henne vill jag inte ifrågasätta. Kan endast tillägga att jag längtar efter en bok av henne som heter Complicated Nigella, hur härligt vore inte det? I vilket fall vände hon allt upp och ned för mig genom att i flera avsnitt prata om glutenfritt, mandelmjölk, kokosolja, mjölkfritt och allehanda andra dietiga ting. Hon lagar till och med så kallade ”breakfast bars” i andra avsnittet. Kompletta med sötning i form av dadlar och fullpepprade med chiafrön. Först kände jag mig arg och ledsen, nästan sårad. Trodde aldrig att detta kunde ske. Nu har jag kommit över den värsta chocken, och tänker att… om det är någon som kan få mig intresserad av kokosolja (annat än som hudvård) så är det hon.

Igår gick jag iväg som i trans och köpte en burk kakaosmör (aldrig sett detta i butik innan, till mitt försvar! kul! Men vad sjutton ska jag göra med det? Tipsa en oerfaren, tack). Som om inte detta var nog fann jag att jag också lade ner gojibär i korgen. Och pumpafrön. Och sånna där kakaobön-nibs. Det ska sägas att jag tänkte klämma in dessa i en kakdeg, men ändå.

Svikaren Nigella Lawson bakar breakfast bars

Det bästa som kan komma ur detta är en slags branch-out. Vidgande av vyer, ni vet. Det sämsta som kan komma är väl lite gammal hederlig experimentlusta. Oavsett är jag just nu mycket yr.

/Slaktarn

PS. Tröstad av att det inledande stycket i hennes nya bok lyder: In how to eat written so long ago, I wrote: ‘What I hate is the new-age voodoo about eating; the notion that foods are either harmful or healing, that a good diet makes a good person and that that person is necessearily lean, limber, toned and fit… Such a view seems to me in danger of fusing Nazism (with its ideological cult of physical perfection) and Puritanism (with its horror of the flesh and belief in salvation through denial).’ The Clean-Eating brigade seems an embodiment of all of my fears. Food is not dirty, the pleasures of the flesh are essential to life and, however we eat, we are not guaranteed immortality or immunity from loss. We cannot control life by controlling what we eat. But how we cook and, indeed, how we eat does give us – as much as anything can – mastery over ourselves.

Har du bara sett denna kvinna, och inte läst henne, har du missat mycket. Typ allt.

20:25 7 Dec 2015

En vän lade upp dessa bilder på facebook igår, i samband med eget hot pot-lagande. De är så fantastiska! Kan ej se mig mätt, vill sitta och stirra på dem i timmar.

Ovan syns Chongqing Hot pot party, som hölls år 2007. Antal deltagare: 13 612.

Chengdu hot pot party, även denna bild är daterad 2007. Nedan ännu en bild från spektaklet.

En helt annan typ av hot pot, nämligen den japanska varianten Sukiyaki, kan du läsa mer om i mitt gamla inlägg här. Dessutom får du lära dig om en japansk låt med namnet ”Ue o Muite Arukō” framförd av Kyu Sakamoto, som översatt heter ungefär ”går och tittar uppåt”, men som när den slog stort i USA under sextiotalets inledande år plumpt döptes om till ”Sukiyaki”. Den handlar om att vara sorgsen över ensamhet. Så här går en del av texten, översatt till engelska:

Happiness lies beyond the clouds
Happiness lies above the sky

I look up when I walk
So the tears won’t fall
Though my heart is filled with sorrow
For tonight I’m all alone

Remembering those happy autumn days
But tonight I’m all alone

Sadness hides in the shadow of the stars
Sadness lurks in the shadow of the moon

I look up when I walk
So the tears won’t fall
Though my heart is filled with sorrow
For tonight I’m all alone

Det är en mycket vacker sång, som inte har något med kött och grönsaker som får sjuda i buljong att göra.