De som älskar den amerikanska hamburgerkedjan Shake Shack älskar den djupt och innerligt. Jag besökte Shake Shack för första gången förra våren, skrev till och med en liten berättelse om besöket efteråt som jag kallade ”Man skulle inte missa att äta på Shake Shack”. Nu till våren släpper Shake Shack kokbok, skriven av VD:n Randy Garutti, kokboksförfattaren Dorothy Kalins och kulinariskt ansvarige Mark Rosati.

Titeln på boken blir Shake Shack: Recipes & Stories och kommer finnas att köpa från och med sextonde maj, men går att förbeställa redan nu. Danny Meyer som är grundare av hamburgerkedjan har skrivit introduktionen till boken, och utlovar utöver sjuttio recept och tvåhundra bilder alla tips du behöver för att återskapa Shake Shack-burgarna hemma.

/Slaktarn

PS: Uppdatering! Finns att köpa bland annat här.

I Netflixserien Chef’s Table har tittaren fått följa den gastronomiska himlens klarast lysande stjärnor. Rockstjärnor, menar jag. För det var ju verkligen det som hände, någonstans samtidigt i tid som första säsongen av serien sändes tog stjärnkockarna av sig förklädena och traskade ut ur sina kök, satte sig till bords och fann sig plötsligt vara talespersoner för en konstform snarare än ett hantverk. Och vi lyssnade, älskade det. Älskar det fortfarande.

Humorserien Portlandia har som specialitet är att ge kulturella samtidsfenomen en känga där pretentionerna bubblar över som mest, och nu har turen kommit till Chef’s Table. I klippet får vi ta del av kocken Frances Kukos tankar inför öppningen av den egna restaurangen Kūkō som bygger på konceptet ”flygplatssushi”, eller som han själv beskriver det: ”sushi that everyone can eat, but nobody wants to eat”.

Vill man fördjupa sig ytterligare i Portlandias matrelaterade bitar finns en artikel här som summerar det hela i tio punkter, vissa roligare än andra. Kycklingutfrågningklippet nedan är smärtsamt träffsäkert.

Och: är man sugen på kokboken (är man någonsin inte det?) kan man kolla in den här.

/Slaktarn

Förutom att måla stora människoblobbar och speglar ute i öknen brukade Salvador Dalí då och då även ställa till med hejdundrandes middagsbjudningar tillsammans med hustrun Gala. Jag har själv inte fantasi nog att föreställa mig exakt hur dekadenta och bisarra dessa måste ha varit, men lyckligtvis sammanställde de en bok tillsammans på temat som utkom första gången 1973 – en raritet titulerad Les diners de Gala, mycket sällsynt och starkt åtrådd av såväl kokboksfanatiker som Dalíälskare. Förlaget Taschen beräknar att endast fyrahundra exemplar av kokboken finns kvar ute i världen, så åtråvärda och dyrbara att de förmodligen tillhör en liten skara biljonärer som stuvat undan dem i bankvalv vaktade av sfinxar.

Nyligen beslutades att boken skulle ges ut i en andra upplaga, och alltså kan nu även kreti och pleti ta del av de hundratrettiosju recepten. En av dessa är undertecknad, jag klickade nämligen precis hem boken från Adlibris i en slags alla hjärtans dags-baserad våg av uppskattning för mig själv, och jag är nu så exalterad att jag eventuellt kommer att sprängas.

Mat och surrealism är goda kompanjoner (personligt favoritexempel: middagsscenen i Fellinifilmen Satyricon). Kulinariska inslag i mer eller mindre aptitliga variatoner är ett stående inslag i Dalís verk, allt från självporträtt med grillat bacon till hummertelefoner. Boken är dessutom enligt vad jag förstått genomgående fylld av erotiska inslag. Kapitel tio som bär namnet The l’eat GALA handlar enbart om afrodisiakum och är tillägnat hustrun och medförfattaren.

I introt utlovas läsaren en resa i njutningens tecken, både smakmässigt och visuellt, men individer med fäbless för dieter och kaloriräknande göra sig icke besvär – om dessa ska Dalí ha yttrat följande ord: ”If you are a discipline of one of those calorie-counters who turk joys of eating into a form of punishment, close this book at once; it is too lively, too aggressive, and far too impertinent for you”.

Jag ser mycket fram emot att om två till fem dagars beräknad leveranstid kasta mig in i det kulinariska universum signerat Gala/Salvador, fyllt av grodbakelser, kannibalcollage och rakbladsuppskurna stekta ägg på smältande tallrikar.

/Slaktarn

PS. Är du också ständigt hungrig på nya kokböcker, och allra helst då av det mer bisarra slaget, föresår jag att du trycker på kokbokstaggen så får du upp allt kokboksrelaterat som skrivits här. Kul va!?

Det är än så länge bara fredag, men jag har redan beslutat att veckans intryckskvot är fylld. Resterande tid kommer att ägnas åt vila och rekreation i väntan på måndagen och nya spännande upplevelser.

1. Getglass

Titta. En glass gjord på getmjölk! Svaret på getmjölksgåtan är funnet. Jättesoft hemsida har de också, de som ligger bakom tillverkningen. Planerar test av glassen inom snar framtid.

2. Stuffing

Den här bilden kan inte beskyllas för att vara vacker, men den är tagen med stor förnöjelse. Jag var på mitt livs första Thanksgivingmiddag i veckan, och lagade således även mitt livs första så kallade ”stuffing”. Man skulle kunna tro att stuffing är något som endast ska hålla till inuti kalkonen, men nej, den har även ett liv utanför murarna – här är en variant jag skakat fram genom att blanda ihop en stor mängd hackade kastanjer med örtkryddad italiensk färsk korv (som tagits ur sina fjälster), mycket persilja, lök, selleri, marsalavin och annat. Jag är framförallt nöjd med den extremt retro-artade presentationen. Det enda som saknas är egentligen en krans av salladsblad runtomkring. Nästa år.

3. Totemo Ramen

På vardagar mellan klockan 11-14 håller Totemo Ramen öppet för lunch på St Eriksplan i Stockholm. Jag gick dit solo nyligen, för att få i mig lite näring innan dagen bullrade vidare. Rekommenderar! De har en liten meny (fyra varianter) med finstämda och mättande rätter vars stjärna är de handgjorda nudlarna. Framförallt är jag peppad på att göra egna marinerade ägg efter besöket – de kokas tills gulan är fast men geggig, och marineras sedan i något jag antar är en blandning vars bas är miso och soja. Tipsa mig gärna om tillvägagångssätt gällande detta ifall du sitter på information.

4. Att ge Jägern en chans

Tillräckligt vatten hade flutit under broarna för att ha glömt mitt senaste möte med jägern. Tyvärr upptäckte jag att allt vatten i världen inte räcker för att tvaga denna dryck fri från sina synder. Dock: miniflaska jäger + minijulkula = framgångskoncept som gå-bort-present, i alla fall om man ser till överraskningsparametern.

5. Energibollarna

Den här boken har:
1. Ett roligt namn
2. Inget annat som intresserar mig
However: Jag planerar en genomresa i energibollarnas värld snart, då jag tack vare en Tunisisk vän fått bekanta mig med något jag är bombsäker skulle kunna *slå stort* på den svenska energibollsmarknaden. Tänk att det finns en sådan, en ”energibollsmarknad”. Fantastiskt.

Det var allt! Synd men sant!
/Slaktarn

Senaste dagarna har jag hört tre olika personer i olika sammanhang gnälla över halloween. ”Vi är ju i Sverige, vad är det här för hittepå”, säger de. ”Här firar vi allhelgonaafton, det ör inte någon hyllning av pumpor inte”. Medan gnällrösterna ökar, når sitt crescendo och slutligen ebbar ut suger jag nektarn ur halloween. Man kan ju faktiskt fira allhelgona också. Tänk på det ni.

Dagens firande består i kokböcker. Fem stycken! Samtliga halloweenlämpliga!

1. Death warmed over

Framsidan får naturligtvis MVG, men underrubriken är nog det som skräller högst: ”Funeral food, rituals and customs from around the world”.

2. Cooking to kill – The poison cookbook

Du vill laga något gott med gift, men vet inte hur man gör. Här finner du svaret.

3. No salt, no sugar, no fat – an easy and delicious approch to good health

Om vill döda dig själv och/eller fina gäster genom att tråka ut dem är det här en optimal guide till framgång.

4. Cooking with FAT

Det enda som möjligen skulle kunna vara otrevligare än kokbok nummer tre är nog den här. Som skulle kunna vara okej om man slapp framsidan :(

5. Feeding Hannibal

Kommentar överflödig, tror jag.

Bubblare: Eating with a serial killer! Mer om den fantastiska boken finns här!

/Slaktarn