Hej allesammans. Jag har drabbats av något av en kris i min matlagning. Symptomen på detta är att jag söker mig till märkliga ingredienser som jag tidigare tittat snett på, och att jag allt mer intresserad mig för murriga grejer som …grönsaksbiffar? Vad i hela friden. Det verkar finnas två faktorer som uppviglat dessa beteenden. Det ena är den förfärliga nostalgitripp jag utsatte mig själv för i och med rensandet av gamla bilder. Det andra är att Nigella Lawson (till mig enorma glädje!) är tillbaka i rutan med mat från sin senaste bok Simply Nigella. Oklart vad exakt konceptet med detta ”simply” är, men eftersom jag hyser orimligt stor kärlek till henne vill jag inte ifrågasätta. Kan endast tillägga att jag längtar efter en bok av henne som heter Complicated Nigella, hur härligt vore inte det? I vilket fall vände hon allt upp och ned för mig genom att i flera avsnitt prata om glutenfritt, mandelmjölk, kokosolja, mjölkfritt och allehanda andra dietiga ting. Hon lagar till och med så kallade ”breakfast bars” i andra avsnittet. Kompletta med sötning i form av dadlar och fullpepprade med chiafrön. Först kände jag mig arg och ledsen, nästan sårad. Trodde aldrig att detta kunde ske. Nu har jag kommit över den värsta chocken, och tänker att… om det är någon som kan få mig intresserad av kokosolja (annat än som hudvård) så är det hon.

Igår gick jag iväg som i trans och köpte en burk kakaosmör (aldrig sett detta i butik innan, till mitt försvar! kul! Men vad sjutton ska jag göra med det? Tipsa en oerfaren, tack). Som om inte detta var nog fann jag att jag också lade ner gojibär i korgen. Och pumpafrön. Och sånna där kakaobön-nibs. Det ska sägas att jag tänkte klämma in dessa i en kakdeg, men ändå.

Det bästa som kan komma ur detta är en slags branch-out. Vidgande av vyer, ni vet. Det sämsta som kan komma är väl lite gammal hederlig experimentlusta. Oavsett är jag just nu mycket yr.

/Slaktarn

PS. Tröstad av att det inledande stycket i hennes nya bok lyder: In how to eat written so long ago, I wrote: ‘What I hate is the new-age voodoo about eating; the notion that foods are either harmful or healing, that a good diet makes a good person and that that person is necessearily lean, limber, toned and fit… Such a view seems to me in danger of fusing Nazism (with its ideological cult of physical perfection) and Puritanism (with its horror of the flesh and belief in salvation through denial).’ The Clean-Eating brigade seems an embodiment of all of my fears. Food is not dirty, the pleasures of the flesh are essential to life and, however we eat, we are not guaranteed immortality or immunity from loss. We cannot control life by controlling what we eat. But how we cook and, indeed, how we eat does give us – as much as anything can – mastery over ourselves.

Har du bara sett denna kvinna, och inte läst henne, har du missat mycket. Typ allt.

På grund av att jag är av det täcka könet (alltid tyckt att det uttrycket är så otäckt?) har jag några dagar varje månad då jag behöver ro, tröst och att folk helt enkelt håller sig på sin kant. Trösten tar, som jag tidigare skrivit om, olika former. Idag manifesterade den sig i ett nästan en timme långt youtubeklipp där Nigella Lawson intervjuas av Gabrielle Hamilton i och med släppet av hennes senaste bok. Finner ni er i en liknande situation som jag, det vill säga att ni behöver något typ av ”balsam för själen” som det kallas, rekommenderar jag att ni tar er an detta klipp. För att ytterligare övertyga den som inte redan fallit för min övertalning har jag valt ut två Nigella-citat ur nämnda intervju:

”Everyone thinks the home cook is this nurturing person, but actually, cooking is a way of controlling people”
”One can think and wear eyeliner at the same time”

(paus för kontemplation)

Varsågoda, här har ni spektaklet:

/Slaktarn

Minns ni att jag skrev en lång harang om det där med att bjuda på frukost ”morgonen efter”? Friska upp minnet här annars. I Lotta Lundgrens kokbok Om jag var din hemmafru ger hon sin input i frågan genom texten som syns ovan. Efter texten följer ett recept på pannkakor med tropisk frukt.

Jag tycker om tanken, men just pannkakor med tropisk frukt är inget för mig, och därför vill jag inte pracka på de på något eventuellt hemsläp heller. Jag föreslår istället en fransk äggrätt som bär namnet oeuf en cocotte, översatt ungefär ”ägg i ugnsform”.