6:25 5 Apr 2016

Förra veckan läckte två låtar från kanadensiska rapparen och ständiga samtalsämnet Drake. Med tanke på att Controlla och These Days med största förmodan var tänkt att förbli osläppta skiftar Torontos stolthet nu fokusen med två officiella singlar från det kommande albumet Views From The 6 – som släpps senare denna månad.

Först ut är Pop Style där The Throne gästar, och nej, det handlar inte om en ny okänd rnb-signing från OVO, utan Drake är bara Drake och ville tydligen inte ha två giganter som Kanye West och Jay Z på sin låtlista. Fast om vi ska vara ärliga gör inte den sistnämnda någon större insats än en adlib på det mörka beatet där pianoslingor möter nedtonade men aggressiva industrividunder. Den självutnämnda Pablo erbjuder däremot en vers, men får se sig krossad av raps Channing Tatum när Drake bjuder upp till en skrämmande Magic Mike-avart i Torontos dunklaste strippklubb – fast många kommer nog avfärda versen bara baserat på den där referensen till Hollywoodstjärnan och guldkedjor. Helt klart mer spännande än den senaste tidens försök till att låta som en rappare från Atlanta, men inte mycket mer spännande än så.

Frågan är dock om det inte såg ut lite såhär när Drake bad Jay Z om fler rader, fortfarande lite surt mellan de två?

Den andra singeln One Dance väljer Apple Music att likna vid en snygg dancehall-puls, och fast rytmen till viss del finns där kan vi ändå inte bortse från att Wizkid gästar. Med inspiration från det unga nigerianska musikhoppet kommer ett tempo – producerat av OVO:s senaste okända rnb-signing Nineteen85 – mer igenkännande för sydafrikansk house än Jamaicas riddims, redo att välta ett eller annat dansgolv denna sommar medan fansen försöker att inte nämna låten vid fel genre. Grunden för hela låten kommer dock från Storbritannien med en sampling av Do You Mind från rnb-sångaren Kyla. Tillsammans med en Drake vars sång äntligen doftar lite mindre av Hotline Blings sunkiga polo och desto mer av de kärlekskranka Take Care-balladerna, precis som varenda sunt fan vill ha det.

Även ifall båda låtarna kommer göra ett starkt avtryck på fans och övriga oskyldiga åskådare bland sociala medier så kommer det bli spännande att se ifall någon av låtarna lyckas hänga kvar längre än så. Hade släppet för Views From The 6 varit längre bort hade jag nog sagt att de båda är för tama för att bygga upp någon större hype, tyvärr släppte Drake den redan bortglömda singeln Summer Sixteen för några månader sen vilket betyder att vi helt enkelt får vänta och se ifall resten av albumet kommer lyckas bli sommaren 2016:s absoluta soundtrack.

Min största farhåga är dock inte att albumet skulle misslyckas – vilket den förmodligen inte kommer göra – utan att Drake kommer famla bort sig själv bland alla de häftiga influenser han har plockat upp de senaste åren. Det är sen tidigare känt att rapparen gillar att låna, hylla, eller bara sno, definitionen är upp till er, och jag har faktiskt börjat glömma hur den riktiga Aubrey Graham låter. Förhoppningsvis blir jag påmind om några veckor, förhoppningsvis med några tårar inkluderade.

”Ta mig tillbaka till Marvins Room.”

5:06 19 Mar 2016
Sommaren är snart här och denna kanadensiska rappare verkar inriktad på att göra det till en svettig en med sitt nya projekt.

När det kommer till snuskiga raps tar Ramriddlz det ett steg längre. Som den nästa Drake-co-signade rap-sjungande sensationen från Toronto har han differentierat sig från alla Partynextdoors där ute med endorfinsprudlande produktioner och en berättarglädje till stor del inspirerad av två lår på hans axlar. Medan Weeknd låter nedsövd av 100 sömnpiller och hjärtesorg när han beskriver hur han gång på gång kommer över tjejers ansikten så gör Ramriddlz faktiskt något som låter lika roligt som sex är med sin nya ep Veins.

En stor anledning till att denna dopade Lil Wayne lyckas med sina musikaliska perversioner är producenten och den trogna samarbetspartnern Jaegen. När andra verkar tro att den kvinnliga kroppen beskrivs bäst över beats mer ämnade för tårögt onanerande än något annan dyker Ramriddlz ner i ett hav av Cider och dancehall-inspirationer. Högoktaniga trummönster, bubblande melodier och högt pitchade falsetter i looper blir till en perfekt bädd för den nynnande Bodmons slaviskt sexuella rader, allt med en glimt i ögat som gör det upphetsade projektet lättare att svälja – du är bara så snuskig som du väljer att tolka den meningen.

För vare sig du köper den självbetitlade Sweetermans väldigt frisläppta musik eller ej, så kan du knappast förneka att den är medryckande. Kärleken för dancehall gör Veins essentiell när den kommande sommaren väl anländer, och med refränger likt den skönsjungande Tek Off lär ett eller annat dansgolv falla för dessa kåta oder till svettiga nätter – i mer än en benämning, helt i linje med Ramriddlz.

Men ärligt talat vem kan hata på storslagen lyrik likt ”my baby sweet like cider I just wanna get inside her”?

6:19 17 Mar 2016

Gorgeous Children Untether <i>Demo of Flames</i>

Fram med kofoten för det är dags att bege sig ner i katakomberna och bända upp kistor fyllda av rysliga raps. Bland mörkret och tunga dammtäcken guidar Gorgeous Children dig, din nya favorit när det kommer till hiphop gjord för att rubba på sömnrutinerna. 

Även ifall jag tycker bittra och pensionärssinnade kommentarer likt ”rap är bara trap nuförtiden” är extremt tröttsamma och medvetet reaktionära, så går det inte och vifta bort påståendet. Mycket inom rap har en dos av trap år 2016, vare sig det är traditionella Guwop-spår eller obskyra Thugger-manér som inspirerar den oändliga renässansen. Tur då att jag älskar trap, men jag älskar ännu mer när någon tar det ett steg längre.

Förhoppningsvis är underskattad inget problem för några med underjorden som sin hemvist. Rapduon Gorgeous Children är nämligen den säregna delen av rapinternets bäst bevarade hemlighet. Rapparen Face Vega och producenten Gila har varit en aktiv konstellation sen rapbloggarnas gyllene era i början av 2010-talet, men är för många fortfarande en okänd två-huvudsdemon med en monsturös kapacitet för rap-gotiska skräcknummer – detta är efter fantastiska projekt likt den självbetitlade debuten och Blade Runner-samplande ep:n ICE.

Tur är det att Face och Gilas föda främst tycks bestå av blod eller något annat diaboliskt, vilket gör försäljningssiffror irrelevanta, då de precis har släppt sitt senaste album. Demo of Flames är exakt alla de eldemojis namnet insinuerar, med några infall av dödskallar. En helvetisk men medryckande strapats, som andas sömnlösa nätter färgade av identitetskriser och hänsynslösa fyllor. Sen är det rätt gastkramande också.

Här fortsätter Gilas tradition av radikala beats där det förutsägbara får stiga åt sidan och ge utrymme för det oförklarliga. Spökliknande stråkar, isande klockor och trollbindande slagverk – allt i en form av traptakt – gör producenten till kompositören för en Dario Argento-film, med den amerikanska söderns sumpmarker som dess sceneri. Och framför kameran har vi en flawless Vega i kontrastfull lädermundering, med ett rubbat släpigt flow över de terroriserande beatsen, likt en Gucci Mane med sin styrofoam cup fylld av flytande trioxin istället för lean. Med en bländande men samtidigt diffus berättarförmåga förvandlar rapparen din förutfattade bild av en knarklya till ett skräckfilmsmotiv endast bestående av färgerna svart, vit och röd.

Från öppningsspåret Technicolors vampyrfunk – där Vegas röst bara blir mer hypnotiserande för varje effekt som appliceras på den – till Strange Futures vida ambienta landskap, löper en röd lina av egensinniga produktioner och ännu mer egensinniga raps. Låtarna är genomarbetade, in på bara skinnet, och flyter helt utan ansträngning samman till en fascinerande symbios. Kort sagt, vässa dina grills, tänd ljus i en satanistisk uppställning och förbered ditt andliga väsen för en rappande ritual inte lik någon annan.

10:09 8 Mar 2016

Med våren kommer även vintern, det vill säga en ny säsong av Game of Thrones, och med den nya trailern är det uppenbart att ingen har en aning om hur detta ska sluta.

När den förra teaser-trailern – stor betoning på teaser här – släpptes verkade det nästan som att HBO var redo att hålla tillbaka på allt rörligt material före premiären av Game of Thrones femte säsong. Serien är ju trots allt ett sånt världsfenomen att de nu har valt att sluta ge kritiker en förhandstitt på de kommande avsnitten, rädda för en repris från förra året då fyra avsnitt läckte.

Men vi talar ändå om en väldigt oförutsägbar tv-serie, som till och med har passerat böckerna de är baserade på, och lagom till att våren börjar smyga fram överraskas vi med en ny trailer – likt en påminnelse om att vintern fortfarande är på ingång.

I den sjätte säsongen för vintern också med sig våld, en hel del sådan i äkta Thrones-manér, när religiösa extremister ställs mot kungahuset i Kings Landning, medan Davos och Melisandre är redo att befria Jon Snow från hans rätt döda tillstånd – för kom igen, visst har vi en återuppståndelse på gång? Ja det lär bli en rätt spännande säsong när verkligen ingen har någon aning om vad som komma skall, jag tror knappt George RR Martin vet själv om jag ska vara helt ärlig. Vi kan dock alltid räkna med att det lär bli en del blodiga svärd, drakar och garanterat några kontroversiella samt incestiösa såpoperor – och helt utan någon relation till det: ja Hodor är tillbaka, Hodor!

Se hur Game of Thrones försöker behålla ditt intresse genom att aktivt inte visa klipp från feta actionscener med Jon Snow i här nedan.

Jag är redo att recappa avsnitten i vår även fast HBO tänker göra det svårare för mig. Det är dock struntsamma, get hyped #cleganebowl

1:49 11 Feb 2016

I Stockholms stad är kanske asfalten blöt och täckt av grus. Men i den mytomspunna värld Yemi har byggt upp, den vi alla känner vid namnet Neostockholm, tycks snön aldrig smälta. Luften är där evigt tung och har gjort rapparen kall inombords förklarar han på sin nya låt, passande nog betitlad Kall, där han kämpar genom efterdyningarna av ett förlorat förhållande.

Sen länge har jag längtat efter en rappare med förmågan att applicera den svenska ängsligheten på ett beat och ge vinterdepressionen en hymn. Med Yemi har nu väntan nått sitt slut, när han flowandes över en egen produktion av melankoliskt klingande synthtoner ger oss en inblick i ett svenskt överfruset helvete. För ibland verkar kärlek vara något ackompanjerat av demoner, men en ångerfull Yemi fruktar dem inte. Det enda rapparen fruktar är kylan han själv bär på som gör honom för evigt icy, med konsekvensen att närkontakt kan leda till frostskador.

Som en del av gruppen Europa Gang – bestående av han själv samt vännerna Busu och Teo Sweden – hämtar Yemi, till skillnad från många andra rappare, inte sin inspiration från västerut bortom Atlanten. Den egensinniga gruppen siktar istället söderut och tillbaka i tiden till det industriosande 90-talets mest hypnotiska eurodance-musik.

Uppgivenheten den senaste singeln speglar ekar dock för mig personligen ännu längre tillbaka, till den franska coldwave-vågen under 70-talet – passande namn, inte sant? Och när synthmelodier påminner en själv om sorg och ångestladdade svek kan jag inte hjälpa och känna att detta är hur Asylum Party hade låtit med traptrummor, helt enkelt sjukt bra om något smärtsamt.

En iskall låt kräver en iskall musikvideo och än en gång står Natan Gullström för regin när dansaren Evelina Jacobson Potenciano gör comeback – efter en storslagen insats i Fenix-videon – för att här försöka vinna uppmärksamheten av en tjej lika kylig som Yemi. Något av en dragningskraft gör att de två inte kan slita sig ifrån varandra hur mycket de än försöker, men som alla fans av tonåriga såpoperor vet så är det dömt att misslyckas, dock fångar de två skådespelarna den hjärtebristande känslan perfekt om än något dramatiskt.

Låtens huvudperson glider samtidigt ensam genom snöpulserande landskap för att sedan sluta upp själv i en neonbländande loge – med ett par Gucci goggles kring sitt huvud som om han vore Sveriges DJ Nate – fortfarande ledsen för allt. Vemodet är påtagligt och bland de lila ljusen ger musikvideon låtens tårögda essens en axel att luta sig mot medan tårarna porlar.

Huruvida Yemi fryser idag eller ej så vill jag bara passa på och säga att värmen kommer till slut, det är i alla fall vad jag brukar få höra. Med det sagt får låten gärna slå an på mina ömmaste känsloband när den vill, för ibland kan det vara lite befriande att känna sig kall.