Igår bloggade jag om Blondinbella och Löwengrip Care & Color, som betalat ut resten av årets lön till sina anställda redan i juli för att slippa betala de höjda arbetsgivaravgifterna från 1 augusti. Det dröjde inte länge innan jag fick sånahär kommentarer:

”Samtidigt så får kapitalisten Timbuktu slippa undan all granskning av sin ekonomi, bara man står för rätt åsikter förstås!”

Amen förlåt då att jag inte har ”granskat” samtliga svenska kändisars ekonomi. Det borde jag ju naturligtvis ha gjort för det är ju mitt uppdrag som bloggare. Ni som har läst den här bloggen en längre tid vet ju att den mestadels handlar om privatekonomi, hedgefonder och frankfurtbörsens svängningar.

När jag valde att blogga om Blondinbella i söndags så var det såklart enbart i granskningssyfte, och inte för att skriva något lättsamt som alla läsare från Pride skulle kunna läsa även fast de var bakfulla.

Tyvärr så är jag inte någon sorts public service-institution som måste granska allt och alla hela tiden och vara neutral i det jag skriver. Jag skiter allvarligt talat i Timbuktu och andra svenska kändisars deklarationer. Oavsett vilka åsikter de har eller vad de röstar på. Hur skulle jag kunna orka bry mig om det när jag knappt orkar deklarera själv? Det är ju tillräckligt jobbigt att behöva tänka på sin egen deklaration, att dessutom behöva granska någon annans låter som helvetet på jorden. Tack och lov så är det inte mitt ansvar heller.

Från och med 1 augusti så höjde regeringen arbetsgivaravgifterna för unga. Det kan man tycka vad man vill om, men Blondinbella och Löwengrip Care & Color har tagit det hela ett steg längre och beslutat sig för att betala ut resten av årets lön till sina anställda redan den 25 juli för att garantera att inget ska gå till staten i onödan. Pingis Hadenius förklarar hur de har tänkt: 

”Dels så är det en besparing men så tänker vi också att det är kul för personalen att tänka lite mer på sparande, och nu får de ett sparkapital. Vi försöker vara transparenta med alla kostnader som ägare och i det här fallet har vi sparat 120.000 som vi kan använda i verksamheten istället” 

Jaa, ”kul” att få fem månadslöner direkt in på kontot och sedan ingenting under resten av året! Perfekt! Nu får personalen ”tänka lite mer på sparande” och det är ju jättekul. Tänk vad roligt att få 100.000 på en gång istället för 20.000 en gång i månaden och sen ba ”lycka till med sparandet, hoppas det går bra, annars är det ju trist för dig om pengarna tar slut två månader innan jul!”. Pingis fortsätter att utveckla: 

”De flesta är på semester nu men när vi pratade om det innan sommaren så tyckte de att det var bra. Jag och Isabella har skrivit en bok om privatekonomi och vi pratar mycket om sparande. Så det känns extra kul att de får en större lönesumma som de kan placera under hösten” 

Alltså förlåt men det är ju fortfarande samma totalsumma som de får? Lönen blir ju inte ”större” bara för att man får alltihop på en gång, även om det kanske känns så. Pingis försöker få det till att det är ”en gåva” till personalen och att det är en fantastisk möjlighet, men de gör ju bara det som de är skyldiga att göra, dvs ger sina anställda lön fast alltihop på en gång för att slippa skatt? 

”Efter semestern kommer bolaget hålla en privatekonomisk guidning för de anställda med tips på hur de kan placera och hushålla med pengarna.”

Puh, tur att de får en två timmar lång föreläsning om privatekonomi, då är det ju lugnt! ”Här är 100.000 och en självhjälpsbok, lycka till i höst! Hoppas du inte väljer att satsa på någon aktie som går dåligt och förlorar allt”. Pingis fortsätter:

”Vår ekonomichef Gustav Lidén skickade ut en uppmaning om att de ska vara försiktiga med pengarna. Men det finns redan en kostnadsmedvetenhet, både privat och inom organisationen”. 

Ja för Pingis vet ju allt om sina anställdas privatekonomi! Men det är lugnt, ekonomichefen har ju skickat ut ett mejl med en uppmaning att alla ska vara försiktiga så det blir säkert jättebra! 

Varför inte betala ut all lön ända tills det eventuella regeringsskiftet 2018 redan nu? ”Varsågod, här får du 900.000 kronor, nästa lön kommer när moderaterna sänkt arbetsgivaravgifterna igen efter valet!”. 

Personligen så tycker jag också det är trist att arbetsgivaravgifterna för unga har blivit höjda, men det är väl bara att gilla läget. Det går ju inte att fly ifrån. Men men! 

Vet ni vad – idag är det EXAKT fem år sedan som jag kom ut som bög för min familj! Tänker fira detta med att återvinna blogginlägget som jag skrev några dagar efteråt när jag kom ut för resten. Delvis för att jag är lat och inte orkar skriva något nytt, men mest för att det var jävligt bra.

”Hehe, gud, hur ska jag formulera det här utan att det blir superawkward, jag får stroke bara jag tänker på det, men det var hela den här grejen about me being a bög. Nej, det här är ingen bloggrape. Jag har fan ljugit varenda gång den här frågan kommit upp tidigare. Främst för att jag inte haft något reellt behov eller lust att prata om det. Det var Blondinbellas egoboostbok som fick mig att ta det här steget nu. NOT. Det är nu ni ska säga typ ”Men guuuuuuuuud Frans”.

Varför just NU är väl en befogad fråga i sammanhanget. Jag har ju ändå gått omkring och varit smygbög hela livet. Hehe. Det är sista dagen på sommarlovet, andra året på gymnasiet börjar imorgon, och någon gång i juli så lovade jag mig själv att jag skulle vara helt öppen innan augusti var slut. Hela den här processen med att komma ut är liksom typ som ett gift för mig. Jag har genomfört hela den här Operation Hockeyböglover i olika steg och etapper, jag började redan i fucking mars med min best friend och fixade familjen i början av augusti. Det här är det sista. De flesta andra VET redan att jag är bög, så congrats, ni är sist. Era jävla losers. Muhahahaha.

Jag är så happy och stolt över att vara bög, ni anar inte. Det har allvarligt talat aldrig existerat något annat. Jag hatar muttor. Tycker bröst är något av det äckligaste som finns och skulle hellre dö än tafsa på dem. Blablabla ni fattar grejen. Jag vill ha en hårig bringa att vila upp mig på varenda natt. Kul. Nä, alltså, jag skulle ändå vilja kalla mig rätt romantisk, men det är ju liksom inte en sida jag kunnat visa upp tidigare. I’m such a pussy. Tro nu inte att jag kommer balla ur helt och hållet. Jag håller mig i skinnet.

Klart att Frans är bög liksom. Det säger väl ändå sig självt till viss del. Man kan inte gå omkring och vara som jag är och INTE vara bög. Det är så gulligt att ni har gått omkring och misstänkt. Ibland har ni frågat också, och jag ba ”Näääää, minns ni inte när jag hade frågestund, jag sa ju då att Mat-Tina är min drömtjej och att jag vill ha sex med henne”. Hahaha. Ni borde fan ha fattat det redan då. MAT-TINA! HAHAHAHAH KOM IGEN! Borde ha sagt typ Megan Fox istället så att jag hade varit safe. Ni borde ha ställt mig mot väggen och anordnat en intervention. Allt jag gör är ju så sjukt jävla gay. Jag lekte jämt med Barbie när jag var liten, jag älskar att spela Sims, jag lyssnar bara på Abba, älskar att spöka ut mig i tacky färger…

Imorgon börjar mitt nya liv som Transfrans. Hahahahaha. I just löööv det smeknamnet. Främst för att jag inte är transa. Någon måtta får det vara. Imorgon när jag kommer till skolan så kommer alla skrika och peka och ba ”Aaaaaaaah kolla, It’s Christer Lindarw, fast vänta, jag tror han har klippt sig” bara för att upptäcka en sekund senare att det bara är Frans. Not. Ska bli som Amir nu.

Jävligt skönt är det iallafall. Ni kan ju tänka er själva, eller nä, det kan ni inte alls. Det här är ju ändå kind of revolutionerande. Det är skitsvårt för mig att INTE göra en big deal av det här, jag har ju ändå gått omkring och ruvat på min egen sexualitet i över ett och ett halvt decennium, klart som fan att man känner för att slå på stora trumman en dag som denna. Jag kan liksom inte bara säga ”Ja, jag är bög, so what”. Inte just nu. Sen. Det är ju inte MITT fel att jag är en attention whore. Hahaha.

Nä, seriöst, det är nog inte så mycket som kommer förändras. Jag är samma Frans som jag var igår. Jag har fortfarande hål mellan benen på jeansen som jag har på mig, till exempel. Har läst igenom det här inlägget hur många gånger som helst nu för att försäkra mig om att jag inte skrivit nåt insane, det skulle ju vara asjobbigt om jag blev missuppfattad, men jag kommer ändå inte fram till något så vafan. ”

Ja sedan dess så har ju en hel del hänt OM VI SÄGER SÅ!!!  Jag har till exempel slutat prata svengelska. Älskare har kommit och gått osv.  Älskar ändå Frans 16 år? Han var så rolig! Så sjukt att vissa av er faktiskt har FÖLJT mig sedan dess? Har varit med om så mycket konstiga och roliga saker under de här åren som jag aldrig kommer kunna blogga om.

Jag önskar att jag kunde berätta allt för er men då kommer jag väl aldrig få ett jobb. Vet att jag väldigt sällan är personlig här, men det är ju ändå Pride-parad här i Stockholm idag så jag tänkte varför inte. Puss! 

Igår kväll så skakades Göteborg av en kraftig jordbävning. Ungefär 3 på Richterskalan. En uttråkad sommarvikarie på Aftonbladet slängde sig genast på telefonen och ringde samtliga svenska kändisar med någon form av anknytning till Göteborg för att förstå omfattningen av naturkatastrofen. Det var typ som orkanen Katrina 2005! Såhär lät det: 

”Programledaren Jessica Almenäs kände av jordbävningen.
-Upplevde precis en jordbävning. I Göteborg.”

Starkt, Jessica. Tur att du är van med jordskalv efter alla som tappat sin danspartner i golvet i Let’s Dance.

”Skådespelaren Claes Malmberg bor inte kvar i Göteborg men är just nu på plats för att göra föreställningen ‘Charley’s tant’. Han missade dock skalvet.”

Om det hade varit en jordbävning värd namnet så hade det förmodligen inte gått att ”missa”. Inte ens en skådespelare kan vara så självupptagen att man missar en omfattande naturkatastrof.

”Däremot kände Claes Malmbergs barn av jordbävningen.
-De ringde mig och sa att de känt av det. De tyckte nog att det var lite otäckt eftersom de var ensamma hemma.”

…

”Lasse Kronér är hemma i Göteborg men kände inte heller av skalvet. Ingvar Oldsberg befinner sig i Dublin.”

Starka, västsvenska berättelser. Idag är vi alla göteborgare. Skicka gärna en tanke till en västsvensk person nära dig idag. Krama dem. Fråga hur de mår. Alla insatser räknas en dag som denna. Det här är det värsta som hänt Västsverige sedan Lotta på Liseberg.

För övrigt så kände inte jag heller av jordskalvet. Förmodligen för att jag befann mig i Stockholm.

Hittade denna godbit på Cissi Wallins Twitter. Paolo Roberto har delat med sig av sina allra bästa förlossningstips i senaste numret av Mama! Alla vet ju att vi män är de som är bäst lämpade att ge goda råd och konstruktiv kritik angående kvinnors förlossningar. Ni kvinnor är ju alldeles för självupptagna för att förstå att det egentligen inte är så farligt med smärta. Tur då att Paolo Roberto är Sveriges alldeles egna managementkonsult för förlossningar!

Hade du som läser detta en jobbig förlossning? Det berodde förmodligen på att Paolo Roberto inte var på plats och påminde dig om att andas ordentligt. Alltihop handlar ju som ni vet om andning när man ska trycka ut en tre-fyra kilo tung klump genom fiffin. Gör det ont så är det ENBART för att du som kvinna inte andas på rätt sätt. Det förstår ni väl?

Paolo Roberto har ju faktiskt gått en kurs i förlossningar (”profylax, allting”) och har utvecklat en unik spetskompetens. Ja han är till och med bättre på det än sin egen fru som har lite ”svårt för smärta”. Tur då att Paolo vet att ”det är bara att föda, jag har kompetensen”.

Härligt att Paolo fick ”väldigt mycket beröm” under förlossningen också. Allt handlar ju såklart om Paolo när hans fru föder barn.

Sveriges alla landsting – headhunta genast Paolo Roberto till era förlossningsavdelningar! Lovar er att ingen kvinna någonsin kommer vilja ha kejsarsnitt när Paolo Roberto är klar.