Har ni missat att Bingo Rimér har gjort en makeover på sitt lifestylemagasin Moore, och att han nu återlanserar den med ett nytt koncept och varumärke? Det är slut på svällande tuttar och styva bröstvårtor nu, och Bingo satsar istället på ”en rockig DI Weekend” för framgångsrika unga män. Sverige är ju verkligen i skriande behov av fler medier som skildrar unga killar som det går bra för. Känns som en lucka som är viktig att täppa till! Gärna med t.ex. en intervju med den coola uppstickaren Avicii!

Till att börja med så känns det suicidalt att över huvud taget investera i en papperstidningsverksamhet riktad till en yngre målgrupp 2015. Det låter rent spontant som en lika dålig affär som att investera samtliga av ens besparingar i grekiska statsobligationer, men vad är det Bingo har för vision egentligen? Jo det här:

”Min ambition är att Moore ska vara en rock n’ roll-version av DI Weekend. Om de har en mer gubbig, träig och ibland lite förlegad syn så vill jag att Moore ska vara en kaxig uppstickare. När jag startade Moore i 25-årsåldern var det mycket lättklätt. Men nu ser inte min vardag alls ut så. Tidigare bodde jag i studion med modellerna, men nu är jag trebarnsfar och byter blöjor och är en ansvarsfull och mogen person – någorlunda”.

Smaka på det, ”en rock n’ roll-version av DI Weekend”. Om det är något jag har lärt mig så är det att man ska passa sig för saker som beskrivs som en ”rock n’ roll-version” av något annat. Det brukar oftast inte sluta speciellt lyckat, det räcker ju bara med att kolla på ett ”Gör om mig”-inslag i Go’ kväll på SVT där en valfri 55-årig landstingsanställd tant får en ”ny, rockig stil” och drar på sig en ”fräsig” skinnjacka och en riktigt opraktisk frisyr hon aldrig kommer orka fixa själv. Bingo fortsätter att berätta om sin vision:

”Det finns en efterfrågan på den här typen av produkt om entreprenörer och människor som lyckas.

Tidningens devis lyder: ”10 procent business, 100 procent pleasure”.

– Om DI pratar aktiekurser så pratar vi om vad du kan spendera pengarna på när du har lyckats.”

Wow vad spännande och fräscht med en tidning som har som koncept att ge läsarna tips på saker att köpa! Det har jag aldrig sett förr i något livsstilsmagasin! Tur att Bingo Rimér har sett detta skriande behov av tips på saker att konsumera.

Sen så ställer jag mig faktiskt även frågande till hur mycket svensk media egentligen behöver en till ”produkt om entreprenörer och människor som lyckas” och hur stor efterfrågan egentligen kan vara? Det är ju typ det enda svensk lifestylemedia rapporterar om? Man kan ju knappt slå upp en tidning utan att läsa om Spotify och Avicii och Zlatan och Minecraft-miljardärer blablabla i all evighet. Om det någon gång rapporteras om misslyckanden istället så är det alltid en del av en större berättelse, där slutet blev lyckligt till sist ändå och där den intervjuade personen säger att motgången gjorde hen starkare och att det var tufft men att hen nu har ett hus i L.A. och en skidstuga i Verbier. Ja ni vet ju själva hur det brukar låta!

Behövs det verkligen EN TILL tidning där journalister ska intervjua framgångsrika killar och ställa exakt samma frågor som tusen journalister redan har ställt tusen gånger tidigare? Svaren är ju alltid likadana. Jag vet inte alltså.

Vem är det som ska få tidningen då? Dagens Media rapporterar följande:

”Tidningen, som är gratis, har en upplaga på 30 000 exemplar. Nytt är också att den delvis ska distribueras per post till unga män på vd-poster”

Tur att de valt en specifik målgrupp att rikta in sig på iallafall. Äntligen någon som tänker på alla unga män på VD-poster som aldrig blir uppvaktade annars! Riktigt omtänksamt. På bilden ovan verkar det dock som att tidningen ska kosta 179 kronor? Låter rimligt! En Café kostar ju typ 79 kronor, så då blir det ju bara 100 kronor mer! Lagom!

Naturligtvis så hade jag inte förväntat mig att Bingo Rimér skulle producera något samhällsnyttigt, men om man ska starta en tidning idag kan man väl iallafall bemöda sig med att komma med NÅGOT nytt koncept iallafall? Typ se ett behov som inte redan är uppfyllt av tjugo andra etablerade tidningar sedan tidigare. Men aja, vad vet jag, jag är inte marknadsansvarig på något mediebolag!

Nu är det ju som ni alla vet dags för Almedalsvecka. Det känns ungefär lika roligt som Fredrik Reinfeldts musiksmak. Först så kände jag bara ”zzzzz” och tyckte att alla som åker dit borde göra något meningsfullt istället (t.ex. bygga en rejäl träkrubba eller något annat slöjdrelaterat), men så insåg jag att Almedalen är ungefär som politikernas Eurovision Song Contest, och då blev det lite mer förståeligt.

Själv så har jag ju gått in i en djup depression efter att ha insett att jag inte har något kvar att leva för i år nu när både Melodifestivalen, Eurovision och prinsbröllopet är över. Därför har jag svårt att vara glad för någon annan som får skåla i rosé när jag sitter här och redan har haft mitt roliga för i år.

Jag har dock lite idéer för att hotta upp Almedalen som tur är, och här är dem!

1: Inför konceptet ”mellanakt” någon gång under veckan. Alla stora jippon och underhållningsprogram har ju alltid en mellanakt för att deltagarna ska kunna hämta andan, och Almedalen borde inte vara något undantag. En hel dag mitt i veckan skulle t.ex. kunna ägnas åt ett riktigt långt trombonframträdande eller något annat som man får ont i öronen av, utan några övriga aktiviteter. Ingen ska få gå runt och vara rosébakfull ostörd!

2: Simulera en eventuell rysk invasion av Gotland. Många pratar om att Sveriges krisberedskap är alldeles för dålig, så vad passar då inte bättre än en krigsövning i Almedalen? Gotlänningarna är ju vana med rollspel eftersom medeltidsveckan äger rum i Visby varje år, så varför inte starta en ny rollspelstradition? Detta skulle dessutom vara ett perfekt tillfälle för Niklas Svensson att få åka upp i en helikopter och låtsasrapportera live.

3: Starta ett rykte i stil med ”Bajsmannen”. Kommer ni ihåg bajsmannen på Hultsfred? Ni vet han som gick runt och välte bajamajor medan folk använde dem. Almedalen behöver något liknande spänningsmoment som folk kan enas kring! Observera att jag inte uppmanar folk att kasta avföring på oskyldiga, men ni fattar! Om Almedalen är Vasastan-vuxnas motsvarighet till att åka på festival så behöver man något som påminner om det.

4: Släng in en ”Pandoras Ask” som i Paradise Hotel. Alla politiker har frågor som de inte alltid vågar ställa till varandra. Om det fanns ett ”Pandoras Ask” i Almedalen så skulle de slippa undra, och djupa statshemligheter skulle komma upp till ytan. Konstitutionsutskottet och andra granskande instanser räcker inte, och med tanke på hur mycket skattepengar vi betalar till politikers löner osv så är det inte mer än rätt att de bjuder oss på lite Paradise Hotel-drama emellanåt.

Jag får ju typ aldrig ta emot näthat här på min blogg. Troligtvis för att jag skriver om relativt okontroversiella saker, till exempel Agneta Sjödins jakt efter den perfekta hjärtformade stenen att lägga upp en instagrambild på.

När jag gick på gymnasiet så var det annorlunda! Var typ besatt av Gossip Girl (och det är jag fortfarande i och för sig, men under kontrollerade former) och skrev typ bara om skolan och specifika grupper jag ogillade. Tyckte att det kändes *spännande* att provocera och kunde inte få uppmärksamhet på något annat sätt. Förmodligen så var det därför jag blev skitlycklig och nöjd över att hitta toaklotter om mig själv på skoltoan när jag gick i tvåan. Det ultimata beviset på framgång! Synd bara att det stod att jag skulle äta bajs:(

Jag var dock irrelevant hela högstadiet, och att gå från en nobody till att bli en sån som folk klottrade på skoltoaletter på gymnasiet kändes ungefär lika hedrande som att få Polarpriset. Ett äkta privilegium! Hellre att folk inte gillade mig än att de inte visste vem jag var över huvud taget (rimlig 17-åringslogik). Vet inte om klottret finns kvar än idag, men om det är det så borde det helt klart K-märkas omedelbart.

Efter ett tag (några år…) så kom jag dock på bättre tankar och insåg att jag inte behövde vara provocerande och grälsjuk för att nå ut, och att det räckte med att skriva lite roligt om Charlotte Perrelli för att folk skulle fortsätta läsa. Så skön insikt!

PS min gamla blogg är raderad sedan länge THANK GOD. Tycker typ att det är pinsamt att gå tillbaka och läsa inlägg som jag har skrivit för en månad sen. Vill inte ens tänka på hur det skulle vara att läsa sånt jag skrev när jag var 16.

Svenska kändiskvinnor gillar rent generellt att samla på olika saker. Nanne Grönvall samlar på penntroll, Christina Schollin har Norra Europas största ängelsamling och Agneta Sjödin samlar på allt som är format som hjärtan! Man kan knappt gå in på hennes Instagram utan att mötas av massa bilder på hjärtan hon har hittat, och samlandet har eskalerat sedan hon skadade sig i en cykelolycka i maj och är sjukskriven med lite för mycket fritid. 

På bilden ovan visar Agneta upp sitt senaste fynd. I bildtexten så berättar Agneta att hon av principskäl bara lägger upp bilder på hjärtan som hon har hittat själv, men att hon var tvungen att göra ett undantag då hennes mycket goda vän Soraya Lavasani på TV4-Nyheterna skickade en bild på en ”magisk” hjärtsten till henne.

Det blir inte direkt bättre ju mer man scrollar. Jag har dock svårt att fokusera på det fina motivet och är mer intresserad av alla medelålders kvinnor i kommentarsfältet som önskar Agneta Sjödin en trevlig helg utan att få något svar tillbaka. Styrkekramar till er!

Här har vi en bild på en kopp kaffe som Agneta drack häromdan, och japp, det är naturligtvis ett hjärta i den också. 

Här har vi min personliga favorit! Agneta Sjödin hittar en brosch med sjöjungfrun Ariel på i trädgården och tolkar detta som att hon är ”Jordens ärkeängel” samt Guds lejoninna. Vad annars! 

Ännu en hjärtformad sten! Oroade instagramföljare tröstar Agneta med att hon snart kommer hitta mannen i sitt liv så att hon slipper lägga upp bilder på stenar hela tiden. ”Trevlig helg och du kommer hitta mannen i ditt liv!” är ju inte en fras man hör folk säga så ofta utanför Agneta Sjödins instagram, men där händer det hela tiden.

Kram Agneta<3 Oavsett om du hittar mannen i ditt liv eller inte så är vi många som älskar dig ändå. Hoppas vi ses på Yasuragi Hasseludden någon gång! 

Idag kan jag stolt berätta att jag och Anna Toledano Book har blivit goda vänner igen! Eller det kanske bara är min personliga analys och oförskämt att anta, men hon började iallafall följa mig på sin träningsinstagram igår där hon rapporterar om sin gripande resa mot att springa Tjejmilen i höst.

Det var visserligen inte hennes ordinarie konto som hon började följa mig på, men det känns bra att få in en fot iallafall! Sverige behöver lägre trösklar mellan kändisar och oss andra! Många människor går runt hela livet utan att någonsin bli följd av en kändis på sociala medier och lever i utanförskap.

Äntligen så har jag och Anna försonats efter #annabookgate! Antar att det var precis såhär det kändes under freden i Versailles 1918 när första världskriget var slut. 

Om du läser det här Anna så ser jag fram emot att vi någon gång ska kunna umgås och kanske äta lite tapas (dessa fotas självklart med blixt) och därefter dricka din berömda sangria. Kanske tala ut om Let’s Dance också och snacka lite skit om Tony Irving. Hör av dig! Jag är ledig hela juli!