Hallå! Ett nytt avsnitt av min och Gustavs podd Två glas senare är ute. Hittills så har avsnitten kommit ungefär lika oregelbundet som en genomsnittlig svensk menscykel. Det kanske förklarar varför cirka ingen verkar veta att vi har en podcast över huvudtaget, men å ena sidan så kan inte jag heller hålla reda på alla andra självupptagna svenska mäns poddar. Bilden ovan är tagen då vi bodde på ett äckligt hostel i Barcelona förra året och försökte öppna en flaska cava vi köpt för 15 kronor på Carrefour. Vi blandade ut den med redbull för att orka gå ut. Vi har alltid varit lika classy.

VI försöker dock bli bättre med poddandet, och ambitionen är att komma ut med ett nytt avsnitt varannan söndag. Ungefär som ett avsnitt av Agenda på SVT2 med skillnaden att vi dricker vin och pratar om svenska hollywoodfuar. Tycker dock att det är minst lika viktigt som annan samhällsbevakning.

I den här veckans avsnitt så har Gustav hånat mig genom att läsa upp mina TripAdvisor-recensioner jag trodde att ingen jag känner någonsin skulle läsa, och Gustav är upprörd över konceptet ”foodie”. Det är tydligen någon grej att vissa människor åker runt och äter jättedyr mat på olika restauranger och anser att deras egna smaklökar är bättre än alla andras och kommer med ”konstruktiv kritik” till kockar på stjärnkrogar. Tycker att det låter jätteprovocerande och mer obekvämt än en genomsnittlig frulunch i svenska hollywoodfruar.

Ni kan lyssna på podden genom att klicka HÄR eller söka på ”Två glas” på iTunes eller i podcaster-appen.

Vi är många som har legat sömnlösa under de senaste nätterna och oroat oss för hur det ska gå för Agneta Sjödin, som råkade ut för en cykelolycka häromdagen ute på Djurgården. Agneta var som vanligt på väg till jobbet på ”Vardagspuls”, då hon skulle väja för en parkerad lastbil men hamnade UNDER den efter att ha fastnat med cykeldäcket i järnvägsspåret intill där spårvagnen passerar. Tack och lov så gick allt bra, och ambulansen kom relativt snabbt trots att Agneta först ringde kollegorna på Vardagspuls.

Det här kan man bara dra en slutsats av. SL måste omedelbart sluta med sin spårvagnstrafik. Nu har de nästan dödat Agneta Sjödin! Vem vet vilken folkkär artist som står näst på tur? Lill-Babs? Det här är verkligen vad Aftonbladet skulle beskriva som en DÖDSFÄLLA.

Jag hoppas iallafall att Agneta Sjödin kryar på sig snart och blir frisk. Fångarna på fortet kommer inte att kunna programleda sig själv, och Kristin Kaspersen behöver all hjälp hon kan få i Vardagspuls-studion.

Lovar att komma förbi med ett stort fång blommor och en chokladask inom kort Agneta! Eller så kommer jag förbi med ett par rawfoodbollar som du kan spotta ut precis som Mikaela Bleys barn gjorde.

Eftersom jag aldrig verkar bli bjuden hem till Odd för att få smaka på hans vin och få en livespelning med alla hans största hits, så har jag nu tagit saken i mina egna händer och lyssnat på låten på Spotify istället med ett glas Chapel Hill i handen. Låten som finns på Spotify heter I’ll Try To Hide, och är förmodlligen bara den första av en lång rad hits vi kommer att få höra. Det är inte alls omöjligt att Odd Spångberg kommer göra Anna Book sällskap i Så Mycket Bättre inom några år. 

Jag tycker att vi börjar med att diskutera titeln. I’ll Try To Hide. Vem eller vad är det han försöker gömma sig för? Barnen, svärföräldrarna, karriären, alla onda dumma feminister som bara vill förstöra för honom och Bella? Är det rentutav MIG låten handlar om? Ja, det känns nästan som det. Nu kan vi ta en närmare titt på texten. Såhär börjar låten:

”Away from the sun, into the night, that’s when we come to life”

En textrad som känns svår att relatera till för de flesta småbarnsföräldrar. Natten är ju som bekant den tid på dygnet då barnen regelbundet vaknar upp för rutinmässiga kolikutbrott, och då man helt utmattad försöker få två timmars oavbruten sömn. Odds favoritstund på hela dagen! 

”And when you look into my eyes that’s when I realise, that it’s not too far from a breaking heart every time the sun goes up. Yeah it’s beautiful til I’m waking up and still can’t find the love”. 

Jag har läst den där textraden ungefär tio gånger nu men förstår fortfarande inte vad den betyder, och då är jag ändå relativt bra på engelska. Odd tittar in i nån bruds ögon och förstår att ett brustet hjärta inte är långt borta varje gång som solen går upp? Wow, det där var verkligen för djupt för mig. 

”Saving my dreams, baby it seems, we can’t be doing this, but it’s not too far from a breaking heart every time the sun goes up. So tonight, I’ll try to hide, baby when you show it tonight, I’ll try to hide”. 

Förstår fortfarande inte vad som menas och vad det är Odd ska försöka gömma sig ifrån. Är han vaken eller sover han?  

Mer text än så består inte Odds låt av. Det är inte alls samma hantverk som vi sett i t.ex. ABC med Anna Book eller andra mer kända hits från andra artister. Det tycker jag är tråkigt. Vi har ju sett tidigare att Odd kan vara väldigt poetisk. 

Aja. Odd är ju knappast den första artisten i världshistorien som släppt en ologisk låttext, så det kan jag inte belasta honom för. Jag hade dock förväntat mig något mer?

Den internationella marknaden kan ju inte vara det viktigaste i det här skedet av karriären. Om jag hade varit Odd så hade jag sett till att släppa en låt med en banal, svensk text som folk skulle kunna dansa till i Visby och Tylösand i sommar (eller vart fan folk åker nu för tiden?). Tänker mig typ Bag in da box eller något Gyllene Tider-inspirerat. Alternativt en raplåt om hur det är att vara pappa på Kungsholmen. Då hade vi haft en given succé. Våra hederliga svenska trubadurer behöver nytt material.

Nu blir det bara platt fall istället. Det här hade lika gärna kunna varit producerat i Bulgarien. Inget ont mot Bulgarien, men jag tror faktiskt att Odds styrka är att sjunga på svenska om sånt som folk kan relatera till. Typ en ny Vill du ligga med mig då?-låt med potential till att bli en sommarplåga. Sånt ÄLSKAR folk.

Odd, eftersom du är konstnärlig ledare för detta musikprojekt så skulle jag uppskatta en förklaring med hur du tänkte. Tack på förhand. 

HÄR kan man lyssna på Odds låt.

Jag visste inte att det skulle bli en sådan storm när jag skrev om Karla Frukt i mitt inlägg om Mikaela Bleys helg igår. Flera av er har hört av er, chockade och illa berörda över att jag inte vetat om att Karla Frukt faktiskt säljer godis. Såhär har det låtit:

”Karla frukt är en f.d. fruktaffär som för några år sedan lades ner och istället nu är godisaffär men har behållit den gamla neonskylten. Om man som journalist dels inte känner till fakta och dels inte orkar eller finner det viktigt att ta reda på fakta, alltså inte klarar av sitt arbete, skall man kanske dra ner på den nedlåtande och föraktfulla tonen.”

”Karla frukt är en av Stockholms få kvarvarande fruktaffärer av det gamla snittet. Den ligger snett emot Östra Real och har legat där typ sedan 30-talet. Fråga Carl Bildt, eller vilken som helst gammal elev, och se dem få något nostalgiskt i blicken.”

”Jag har lika mycket problem med den här prettohelgen som de flesta andra. Inte för att jag är avis utan för att allt känns så uttänkt och planerat, som om det är så här man ska leva för att bli accepterad… Typ. Däremot är det sånt jävla mega-misstag av Frans att kritisera utan att ha koll på Karla Frukt, det är en institution i Stockholm, må hända bara bland Östermalmare men läs på innan du kastar sten i glashus.”

Ja förlåt! Jag ber så hemskt mycket om ursäkt! Helt sjukt att jag inte har koll på vilket utbud olika småbutiker på Östermalm har. Det är ju inte så att jag bor där. Ett riktigt ”jävla mega-misstag” av mig. Pinsamt!

Dessutom oförskämt att anta av mig att Karla Frukt säljer frukt? Bara för att de har frukt i sitt namn så behöver ju inte det betyda att de har något med frukt att göra?

Blir dessutom lika road varje gång någon tror att jag är ”journalist” och hävdar att jag ”inte klarar av mitt arbete”? DET om något är väl oförskämt att anta? Bara för att jag har en blogg så betyder det faktiskt inte att jag är journalist. Jag försörjer mig inte (tyvärr) på den här bloggen. På sin höjd så räcker mina bloggintäkter till några middagar på Brillo eller några krämiga getostar.

Sen så tycker jag faktiskt att man får räkna med att folk kommer ha åsikter om man ställer upp på ett reportage i en av Sveriges största tidningars helgbilagor. Det är ju inte så att jag skulle rusa fram IRL och håna Mikaela Bleys kompisgäng när de sitter på Taverna Brillo och matar barnen med tryffelpizza. Om de däremot berättar om det i SvD i ett glassigt lifestylereportage så tycker jag att det är en annan sak.

Dagens Media har iallafall varit i kontakt med Mikaela Bley angående reportaget. Mikaela tycker inte att hennes helg skiljer sig från särskilt många andras och förklarar att helgen inte är påhittad. Aja. Nu ska jag gå till Karla Frukt och köpa en oljeplattform för industriellt bruk. De verkar ju ha det mesta där.

Inspirerad av gårdagens lifestylereportage så sitter jag här och funderar på hur jag ska inreda min egen balkong nu till sommaren! Jag har massor av idéer och här delar jag med mig några av dem.

1: En utedusch. När jag läste tidningen ”Vi i villa” mellan 2003-2007 så hade ungefär 90% av alla personer de fotade hos en ”utedusch” i trädgården. Det verkar nästan som att det är kravställt från staten att samtliga trädgårdar som är större än en viss areal MÅSTE ha en utedusch där de boende kan få duscha av sig i iskallt vatten under de två veckorna varje sommar som det är varmt i Sverige. En sån vill jag ha på min balkong.

2: Lulu Carter-balkongen. Ja ni vet ju hur Lulu är i Äntligen Hemma. Tror aldrig hon inrett något utan att blanda in ”marockansk stil” med brandfarliga ljuslyktor och pösiga, svettiga kuddar som man kommer glömma bort att ta in när det börjar regna.

3: Ernst Kirschteiger-balkongen: Eller ja, förlåt, ”uterummet” som Ernst själv skulle ha kallat det. Kollade på premiären av ”Ernst i Toscana” igår, ett program som gick ut på att Ernst mutade lokalbefolkningen med mat för att de skulle vilja umgås med honom, samt att han sa citatet ”varje gnocchi har sin egen personlighet”. Så vill jag också ha det med mina grannar!

4: En badtunna. Som Maud Olofsson hade! Där tjocka män kan få sitta och prutta även på vintern.

5: Ett DJ-bås. Dags att slå ett slag för alla hungriga DJ:s därute. Alla kan ju inte få spela på Trädgården i sommar. Kom hem till mig istället! Förhoppningsvis så går det att dra av på RUT-avdraget senare.

6: En vinodling. Jag har ju faktiskt morgonsol på balkongen. Tror att det skulle kunna växa någon riktigt fruktig chardonnay-druva där med lite hjälp på traven. Vinet kan jag sen trampa i badtunnan.