Vad döljer sig bakom lucka nummer 1 i ”vi som aldrig skrev prosas poetiska julkalender”? Jo, inget mindre en lite bilder från Lisa Nilssons dag i Så mycket bättre! Man skulle kunna kalla dessa för image macros, en spirande poetiskt genre som bland annat folket på skojiga förlaget Boost House sysslar med (enligt rykten är en antologi på g)!

Här är ett citat som många kan känna igen sig i! Vilken kombination ändå; kaotiskt + emotionellt + hormon + monster = poesi. Svenskan är världens vackraste språk. Bilden är tagen av Elis. Han fotade av sin dator med mobiltelefonen.

Den här bilden är så sann. Det är verkligen fruktansvärt! Man ska inte kritisera gamla människor. Speciellt inte om de sitter på, säg, chefspositioner. När Anna skojade i chatten häromdagen att hon knappt kunde vänta tills den äldsta generationen dog ut så var det inget roligt skämt. Det är fruktansvärt att bli kritiserad när man är 1617 år! Även denna Lisa Nilsson-bild är fotad av Elis, den fick ganska många likes på Instagram. (Vi måste börja skriva såna namn som ”Instagram” eller ”Lilla Aktuellt” eller ”Göran Sonnevi” med stora begynnelsebokstäver trots att det är töntigt för annars går korrekturfascisten och språkmaterialismens största fiende Greta Thurfjell in och ändrar. Greta är för övrigt Lotta Lundgrens nya favorit, och Lotta Lundgren är med i årets julkalender. Nu är hon även med i ”vi som aldrig skrev prosas poetiska julkalender” tack vare den här onödiga parentesen.)

SÅDÄR NU ÄR DET ANNAS TUR ATT LÄGGA UPP LITE BILDER!! Som hon har printscreenat, med mycket möda och stort besvär. Här är när Lisa Nilsson pratar med Kleerup och förutom det som står på bilden så säger hon: Nu är du otålig va? Vet inte varför jag tyckte det var roligt!

Lisa när hon berättar om hur jobbigt det var att va tonåring med alla krav och måsten! Det är i såna lägen man bara skiter i allt och blir popstjärna!

Sen tröttnade jag på att printscreena, det var så jävla jobbigt och jag har en Chromebook vilket gör att jag inte kan spara ner så mycket på den.. *varför är jag fortfarande inte sponsrad av Google?* men det var väldigt kul när Lisa Nilsson sa att hon egentligen ville bli musikalartist men eftersom det var så töntigt så slog hon in på den ”creddiga” vägen. Och där har hon varit fast ända tills nu. Sen när Jenny Berggren skulle köra ”Varje gång jag ser dig” så fnittrade Lisa Nilsson och bara, kul att hon vågar ge sig på denna creddiga låt och göra den lite mer flamsig.

Man bara: Lisa Nilsson!!!!! Du har aldrig varit creddig!!!!!! Men det är ok!!!!!

Förlåt, pallar bara inte folk som har dålig självbild.

Stört att ingen körde Långsamt farväl förresten? Det är väl typ århundradets bästa svenska låt? Tycker jag iaf!

Puss och kram från tomtefabriken!

Dialogue that happened before this was posted: ”That should be the caption.” ”The flash makes it too red?” ”Yes.” ”It should.” ”Do you want to do it? The caption?” [hands phone to me]

/tao lin

Igår firade jag thanksgiving tillsammans med Tao Lin och Mira Gonzalez hemma hos litteraturklippan Ludvig Köhler. Det blev mycket röda saker i olika nyanser på bordet så därför tog jag bilden ni kan se här ovan och bad Tao skriva en bildtext. Jag hoppas att den scenen kommer med i hans nästa bok. (Har ni hört, förresten, att Linda Skugge ger ut Taipei på svenska nästa år?) Det kändes lite som scenen i Annie Hall när Tao skulle tillaga den där hummern, med skillnaden att hummern redan var död. Och att den var ensam. Och att Tao inte är Woody Allen. Och att Mira inte är Diane Keaton. Jag berättade att Aris Fioretos senaste bok pryds av ett granatäpple eftersom det fanns ett tjusigt granatäpple på bordet. De frågade vem är Aris Fioretos. Mira berättade att en taxichaufför frågat om hon var här på grund av den stundande nobelprisutdelningen när hon sa att hon var poet. Hon hade sagt nej. Tao drack sitt kaffe ur en Franz Kafka-kopp eftersom han kvällen innan blivit presenterad som ”en Franz Kafka för smartphonegenerationen”. Tao sa att det kändes bra, eftersom han gillar Kafka. Han tjatade mycket om hur lite han sovit. Tidigare under dagen hade vi intervjuats för Lilla Aktuellt, förlåt, jag menar Kulturnyheterna. Vi stod på ett tak, eller en innergård, nära Norra Brunn, och det var passande eftersom vi hade väldigt roligt. Vinkeln var twitter och poesi (hur funkar det?). Vi fick också läsa lite dikter. Här är en länk. Jag ska försöka att inte beklaga mig över mitt utseende, och på hur de zoomade in mitt ansikte, men just när jag ser mitt ansikte sådär nära, ansiktsköttet som täcker en hel skärm, så får jag panik. Jag tror det har att göra med ett komplex som härstammar från min tid som fåfäng, kortisonsvullen 14-årig cancerpatient med smärre ätstörning. Det var ingen bra kombination. Det plus ett sorts inverterat Per Hagman-komplex (notera hur jag hänger mot den där väggen med handen i fickan och mössan på sne). Förklarar sen. Nåväl. Nu har man konstaterat att twitter och poesi, eller twitter och litteratur, finns. Det finns litteratur på twitter. Nästa gång kan man gå vidare. Kanske prata om vad som faktiskt står. Vad några twitterpoeter faktiskt skriver och varför det är intressant. Eller varför det är dåligt. Och kanske inte göra det ”samtida” och ”unga” övertydligt i själva klippningen.

Efter hummern åkte vi buss till poesifestivalen. Tao och Mira verkade tycka det var kul att ha medverkat i den statliga svenska televisionen. De gillade även Systembolaget, som idé. Som kreativ begränsning. De verkade ha löst sin grässituation. De var lagom höga utan att behöva tjata om det. De skötte det där snyggt, i smyg. Det var min bästa thanksgiving hittills. Och min första.

Tao med sin hummer som köpt i Hötorgshallen. Han slutade aldrig tjata om den där hallen. På själva Hötorget köpte han sedan granatäpplet. Han skulle äta det till frukost tillsammans med tre råa ägg.

Mira och statyer. De satt kvar sen i det här rummet och åt kolhydrater istället för att lyssna till Skator och Mattias Alkberg i samtal med John Swedenmark. Jag satt och lyssnade på Skator och Mattias Alkberg i samtal med John Swedenmark. Jag minns inte hur det var.

/Elis

Det är dags för en ny poetisk babe-ceremoni, och denna vecka föll valet på vår favorit, Mira Gonzalez! En mycket artig renässansmänniska som gillar bebisar och gräs, och som just nu befinner sig i Stockholm. Första gången i Sverige! Hon bor på ett hotell bredvid C.U.M. Clubwear. Hennes diktsamling i will never be beautiful enough to make us beautiful together är en modern klassiker för alla oss som gillar vacker/rolig/sorglig poesi som träffar hjärtat och hjärnan som en blaserat bitterljuv direkt pil, och hennes briljanta twitterkontos eld är den största i Los Angeles. (Bonusmaterial: den unge Elis Burraus första krönika som Nöjesguidens litteraturredaktör handlade just om Mira Gonzalez och det fina i en rastlös läsart). Igår twittrade hon om svampbluffen på Hötorget och hur det känns att få sina finnar inzoomade i Kulturnyheterna samtidigt som man läser om att stoppa en MacBook i sin vagina, ikväll samtalar hon med Tao Lin om deras gemensamma Selected Tweets på en scen på Stockholms poesifestival. Mira Gonzalez inleder dessutom AKT UNG-blocket! (Vill du komma och kolla? Köp en biljett här, och glöm inte att skriva in rabattkoden ”aktung”, så kan du ge pengarna du sparar till Ingen människa är illegal.)

Ett fyrfaldigt leve för veckans poetiska babe, Mira Gonzalez! Hurra, hurra, hurra, hurra! Poeten som gav upphov till talesättet ”en inställd Skypeläsning är också en Skypeläsning”.

PS. Veckans poetiska babe kunde ha gått till Aris Fioretos, om han vunnit Augustpriset, det vill säga. Det här med priser är väldigt viktigt i vår bok. Bättre lycka nästa vecka, Aris!

Hej! Vi som aldrig skrev prosa var lite nyfikna på poeten Johanna Frid, @expertpanelen på Twitter, och tog oss friheten att ställa några frågor.

Bild jag snott från Johannas facebook.

1. ”Vem är du?”

27-årig kvinna med smak för livets goda.. och dåliga… På fredag läser min kollega Gordana och jag lite epos ihop, det handlar om harar, Norge, m m men främst om att ha eller inte ha en familj. Enjoy

2. De sa ju nåt bra om din text i [insert namn på den där poesiantologin här] på SR för ett tag sen, nu kan jag inte hitta det, saker försvinner så snabbt på internet. Men vad var det?

Poeten Lars Hermansson recenserade OEIs antologi Det fanns flera vi och någon bad om tydlighet (13 × 84+ = ?) i Kritiken på P1 den 8/9. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/601450?programid=4648#

Såhär sa han:

Men det finns flera poeter här jag gärna skulle vilja läsa en hel bok av. Kanske särskilt Johanna Frid, vars tio sidor långa bidrag nästan känns som en hel bok. Så mättad och mångförgrenad är tematiken gränstillstånd. Hennes långa dikt är skriven på omväxlande svenska och danska, ibland byter hon språk mitt i en mening vilket förstås mycket konkret gestaltar slitningen mellan två språkidentiteter. En annan konflikt som texten bearbetar och gestaltar är den mellan att vara människa och djur. Att vara djur av kött som äter andra djur av kött, och hur språket ofta hjälper oss att göra det. Det är inte ”någons avlidna kropp” vi äter; det är fläskkött. Den här dikten är ett hopplöst försök att försöka ge djuren röst och slutar magnifikt på Köpenhamns Hovedbanegård, spår 26 närmare bestämt, där djuren står och gråter, ”græder”, och de har ingenting att säga ”fordi de græder bare”. Pardon my Danish.

3. Kan du säga de fem senaste sajterna i din webbhistorik. (Censurera inte)

1. skunk.cc

2. Treriksröset – wikipedia-artikel

3. midget outfit – googlesökning

4. Min myndighetspost – avisering

5. dr.dk – Kærlighed ved første blik

4. Vad tycker du om ordet sajt, håller det på att dö ut eller är det rent av påväg tillbaka?

Det håller! Däremot tror jag ordet ‘sajber’ är över för alltid.

5. Om du var tvungen att ta med dig tre poeter till en öde ö, vilka skulle det va?

Tove Ditlevsen, som iofs är död, och som jag inte är så förtjust i som diktare… men tror hon var trevlig att ta ett glas med. Och så läste jag nyligen hennes självbiografiska bok Gift, som handlar om att hon är trevlig att ta ett glas med.

Inger Christensen. Hon känns trygg? Tröstar när Tove druckit för mycket och blir elak. Reder ut någon ontologisk problematik, bjuder på en cigarett.

Emil Kjær Voss, f¨år jag säga honom? Dels så är han fd scout och kan nog ordna ett och annat på en ö, en eld eller vad man behöver, och dels så skriver han bra dikter.

utgår ifrån att det var tre danska poeter som åsyftades

6. Vad tycker du om Lisa Nilsson – Allt jag behöver? Jag tycker den är jättefin.

Stämningsfull. Kan relatera till innehållet, som är: det är svårt att komma över någon. Men hur svårt kan det vara för Lisa Nilsson frågar sig vän av ordning.. hon är ju en hel orkester till sin hjälp.

7. Beskriv din poesi med fem ord varav ett är poledance.

levnadsglad, djurhatare, subversiv, Storkkliniken senast 2020, poledance.

Johanna Frid läser på AKT UNG på fredag och hon har även med en text i senaste Ordkonst som hon skrivit tillsammans med Gordana Spasić!!!!! Hon hälsar även att jag får redigera i svaren om de blev för tråkiga och att Lene från danska gift vid första ögonkastet har en blogg https://blgebrud.wordpress.com/ 

/Anna

jag minns när jag fick åka

till Peace and Love-festivalen

med hjälp av pengar

från stiftelsen

”Min stora dag”

jag minns att jag gick runt själv

min pappa var också med

men jag ville gå runt själv

och låtsas att jag var där

med ett gäng

i min ålder

min pappa är äldre än mig

han är mycket bra på att

söka pengar

från stiftelser bland annat

vi var ett bra team

jag romantiserade en sorts

gängvåldskultur

han sökte pengar

och det var samma koncept

som låtsaskompis

fast det var gängvåldskultur

istället för kompis

jag vågade inte dricka alkohol

så det var skönt att ingen

utmanade mig

jag fick en slurk vatten

av en volontär

hon sträckte fram en

sån där vattenflaska i plast

som man inte får

suga på

jag var väldigt noga med att

inte suga på den där

vattenflaskan

jag vet inte varför

men där och då

kändes det som

min viktigaste klunk

jag stod i en lång kö

jag fick Mando Diaos autografer

på en keps som jag hade

jag stod i en annan kö

jag tog en bild tillsammans

med Sahara Hotnights

i ett partytält

jag har aldrig varit så snygg i hela mitt liv

/Elis