Festival, festival. Ångan uppe i Borlänge. Efter två dagar av extra allt blev fredagen mer av en finsmakardag. Inget vansinnesrusande, utan istället bara besöka det jag verkligen ville se.
Inne på Graceland-scenen bjöd Lo-Fi-Fnk på en riktigt skön spelning. Det händer något när electroclashen framförs med eltrummor live. Allt det som känns stumt på platta lever plötsligt sitt eget liv. Ruggigt bra, med alla gamla favoriter och en del nya låtar som lät precis sådär på gränsen mellan indie, electro och club som känns rätt just nu. Trendigt utan att försöka för mycket, helt enkelt. Festivalens bästa spelning så här långt.
Social Distortion lyssnade jag en del på under nittiotalet, men (som jag och alla andra misstänkt) lät det riktigt trist och intetsägande idag. Märkligt att boka ett band som så tydligt passerat sitt bäst-före-datum på näst största scenen.
Förvåningen var stor när jag traskade ut för att se The Strokes runt midnatt. Vart var allt folk? Svaret var att Maskinen drog vansinnesfullt på en scen längre bort. Märkligt kanske, men Strokes gjorde en tajt, inspirerad spelning. Fanastiskt stundtals. Visst, bandet står mest still och posar, men drivet är ruggigt taggat, ljudet unikt bra och ljuset bland de coolaste jag sett på länge. Neon bakifrån och inget ljus från toppen. Snygg livevideoproduktion på skärmarna dessutom. Låtarna då? Börjar bli ett par klassiker: ”Take It Or Leave It”, ”Last Nite”, ”Someday”, ”Reptilia” och så vidare. Publiken dansade långt bak vid mixerbordet. Det hutlöst kassa spelningen på Hultsfred 2007 (?) bleknar i jämförelse.
Anna var pepp. Väckte mig till sist. BRA.
Några tankar så här långt:
Allmän trend 1: Elektronisk musik och hårdrock har uppenbart passerat indien/popen som populäraste festivalgenre.
Allmän trend 2: Langos forsätter attrahera ett obegripligt stort klientel. Vidrigt fenomen.
Allmän trend 3: Festivalens ”budskapsfokus” är hedervärt och speciellt, men är inte ”kramas mer” och liknande slogans ett sätt att banalisera problematiken?
Och jämställdheten? Lite väl mycket killar/gubbar på scenerna i allmänhet va?
Snälla sluta med jämställdhetstramset. Konst ska inte påverkas av kön. Äckel.
Haha att konst påverkas av kön är ju precis vad det gör idiot – därav en icke jämställd musikscen som så många andra scener, Öppna ögonen gubbe.
Hörru lilla tolvåring som skriver så otrevliga kommentarer, tagga ner lite va. Om du nu inte tycker att konst skall påverkas av kön så borde du ju kanske tycka att det är konstigt att en så extrem majoritet av de som uppträder på festivalerna är män, trots att det finns sjukt mycket tjejer som håller på med musik också. Det går ju att problematisera varför det är så, eller är vi äckliga då?
Ta en titt på följande diagram också förresten. Puss.
http://3.bp.blogspot.com/-TnDGinkRCS8/TXDdv1Z9qXI/AAAAAAAAFnE/Ow2yoa5Zc90/s1600/191969_10150094748380895_584220894_6819228_8060831_o.jpg
”lilla gubben” – Så du menar att peace and love avsiktligen skulle ha bokat fler manliga artister? För om det bara är så att de bokar artister/band de gillar eller kan få tag på, och det blir fler killar, så påverkas ju musiken inte utav kön. Kanske det bara är så att det är fler män som håller på med musik? I senaste numret av nöjesguiden var 75% av de recenserade artisterna/banden män. Nöjesguiden hatar kvinnor.
”Martin” – Samma svar som till lilla gubben, ”Så du menar att peace and love avsiktligen skulle ha bokat fler manliga artister? För om det bara är så att de bokar artister/band de gillar eller kan få tag på, och det blir fler killar, så påverkas ju musiken inte utav kön. Kanske det bara är så att det är fler män som håller på med musik? I senaste numret av nöjesguiden var 75% av de recenserade artisterna/banden män. Nöjesguiden hatar kvinnor.”
Jag är helt med på båda era resonemang om det nu skulle varit så att bandbokarna haft som avsikt att boka fler manliga band/artister, men kom igen. Att en person som jobbar inom media år 2011 skulle vara emot jämställdhet är sinnesjukt.