Vi hade turen att springa in i Markus Larsson här på Peace & Loves ljuvliga presscenter och jag fick äntligen möjlighet att be om ursäkt för mina tidigare synder. Det sex år långa bråket är officiellt över och fred har slutligen skipats mellan mig och M-Larz. No hard feelings osv…

Vi passade dessutom på att göra en EXKLUSIV intervju:

På tal om hotbrev så pratade jag tidigare med Johanna Paulsson på DN och hon berättade att efter att hon sågat de där äckliga Jedward fick hon massa hotbrev från typ 13-åringar. Vilket är det värsta hotbrev du har fått? Förutom det från mig då?
– Ditt tog ju priset, du jämförde ju mig med en Britney Spears-skribent, hur ska man överleva det? Ärligt talat så minns jag faktiskt inte, jag har fått så många hotbrev av allehanda och de värsta kan man ju inte riktigt ta på allvar. Det känns som att folk bara skriver av sig i affekt, och hotbrev från typ Jedward-fans… Det är inte direkt som att min chefredaktör ger mig skyddad identitet efter ett sånt brev. Men det värsta var väl efter någon Stones-recension när hotfulla äldre män börjar ringa och säga att de vet var man bor… Då kändes det som att nu börjar folk ta en persons åsikter på lite för stort allvar. Det handlar ju för fan bara om musik.
Vilken artist är jobbigast att dissa i Sverige? Kent till exempel får ju nästan alltid bra kritik men vi kan tänka oss att deras fans kan vara ganska rabiata.
– De har inte alltid fått bra kritik! Jag och Anders Nunstedt på Expressen gav dem en etta efter deras spelning på Hultsfred 2006. Och året innan fick de en tvåa på premiären av sin stora tältturné. Däremot så ryckte de upp sig och blev bättre ju längre den turnén pågick. Men ni har rätt i vad ni säger, det är svårt med Kent. När det gäller dem får man fila lite på sina formuleringar för där kan man bli riktigt slaktad av deras fans. Det blev ett jävla liv nu i våras när jag hade den hutlösa fräckheten att bara ge deras senaste album (Jag är inte rädd för mörkret, reds anm.) tre plus.
Vi älskar Kent! Men deras senaste album är ju verkligen en typisk trea…
– Jag älskar också Kent och kan aldrig sluta göra det, för de är ju för bra. Men den skivan tycker jag faktiskt är en trea. Den recensionen var dock lite speciell och jag försökte skoja lite med Kents fans eftersom att de verkar tro att de är underground och indie och att de lyssnar på väldigt alternativ musik, men Kent är ju extremt mainstream på ett sätt och därför jämförde jag dem med bland annat Bo Kaspers Orkester och schlagern, och det gör man inte ostraffat. Det var dock menat mer som en lustig poäng, men när det gäller Kent så tar deras fans precis allt på blodigt allvar.

CHRISTOPHER & SEBASTIAN