Innan vi stämplar ut för den här gången bjuder vi på en sista exklusiv intervju som aldrig hann komma upp på internetz. Den här gången med Kristian Anttila som på lördagsnatten spelade inför ett överfullt Cozmoz trots att Rihanna gick på Utopia-scenen i samma veva.

Hur kändes det att spela på ett fullsatt Cozmoz?
– Extremt oväntat men fint.
Du har tidigare fått elchocksbehandlingar mot tunga depressioner. När fick du din senaste ECT-kyss?
– Senast jag doppade tungan i eljacket var väl för cirka 4-5 år sedan. Jag har hittat andra metoder nu.
Man kan väl säga som så att jag tacklar mina svackor med diverse missbruk. Just nu ägnar jag mig åt mat i alla dess former.
Vilken typ av mat?
– Framförallt fläsk. Jag kan rekommendera alla som mår dåligt att äta mängder av fläsk i alla tänkbara former.
Har du någonsin haft ett husdjur?
– Ja, en gång hade jag en kanin i två dygn. Den hann inte ens få ett namn innan jag råkade klippa av ena tån på den när jag bara skulle vara snäll och klippa hens klor. Då bajsade den ner sig totalt i min famn och sprutade någon sörja över mitt lår. Efteråt tänkte jag åtgärda det genom att låta den gå på grönbete i närheten av mitt hem. Jag gav den världens bästa maskrosfält men den sprang iväg och gömde sig under en container. Ungefär arton månader senare var jag på en efterfest hos min granne i industriområdet där jag bor. I ett av rummen var det fullt av kvistar och grenar och i ett hörn satt kaninen och huttrade. Min granne hade alltså hittat kaninen och tagit sig an den, vilket var bra. Det känns som att den fick ett mycket bättre liv där.
Om du var tvungen att enbart äta mat bestående av en enda färg i resten av ditt liv, vilken färg hade du valt då?
– Blå. För blå färg sänker aptiten mest av alla färger. Jag har till och med läst studier om folk som har blå solglasögon på sig för att äta mindre.
Men du verkar ju älska mat?
– Det stämmer. Jag äter sällan men väldigt mycket. Idag har jag till exempel inte ätit något på hela dagen för att kunna svulla ordentligt när klockan slår fem.

Efter en evighetslång bussresa med Masexpressen är vi sedan några dagar tillbaka i Stockholm. Nu tackar vi för oss och bugar för den här gången. Men frukta icke! Vi hörs nog snart igen.

PUSS!

CHRISTOPHER GARPLIND & SEBASTIAN NOWACKI

PS. När det gäller Rihanna-giget lämnar vi över till vår kollega Nicholas Ringskog Ferrada-Noli och hans geniala text på temat.