Ambitionen för årets festival verkar vara effektivitet i form av ett chip. Ni har säker redan hört om gårdagens haveri, något som färgade hela festivalens första dygn. Var din syn än kunde nå fanns köer. Matstånden är självklara men tro inte för en sekund att påfyllningsstationerna kom undan. Platserna gjorda för att fylla festivalband med kontanter var självklart eftertraktade vilket resulterade i att mängder av människor fick köa utöver festivalen.

Men trots det lyckades första dagen bli en lycklig historia. Den svenska sommaren var total och utan vatten levde du osäkert. Vatten och festival går dock inte alltid hand i hand då många väljer alkoholen före naturens heliga dryck. Därför var det kanske ingen överraskning att redan när jag anlände vid klockan 11 tycktes en del vara slutkörda. Sandplanen med några strån av gräs längs med festivalområdet verkade vara en tämligen skön plats att finna ro på bland myllret av köer.

Den hypnotiserande Future Islands-dansen har blivit populär på campingen.

Inne på campingen var dock festen igång bland kåkfarartatueringar och superhjältar. Från äldre rockgubbar till yngre besökare på sitt första festivaläventyr, alla tillsammans på vad som nästan skulle kunna liknas med en folkfest – om en något berusad sådan. Det finns en risk att medelåldern har sjunkit betydligt idag efter att Iron Maiden avslutade sin konsert.

För konserter var det många av, och några av de största namnen på festivalen ställde sig på scenerna igår för att ge fans ett överflöde av musik. En av de mest besökta var säkerligen scenen Luna där Markus Krunegård kicka igång spektaklet och M.I.A. avslutade. Men mest efterlängtad och förmodligen omtalad var Lana Del Rey – melankolikens drottning – som steg upp på scenen vid klockan 21.

”Har du en cigg?” eller ”har du en tändare?” är återkommande frågor här på Bråvalla men inget Lana behövde oroa sig över. När nikotinabstinensen kickade in var det endast att ropa så blev hon serverad med en redan tänd cigarett till sångerskan.

”So amazing to be here” uttryckte sångerskan mer än en gång och visst såg Lana allt lycklig ut. Med ett leende på läpparna sträckte hon ut sin hand i ett publikfrieri och de kunde endast ta den. Det var upplagt för allsång under storslagna hits likt Born to Die och Video Games. Dock såg hon lite ensam ut där uppe på den stora scenen endast med sitt band. Men rösten bar konserten även fast instrumenten stundtals dränkte den. Lana fann även ett perfekt tillfälle att besöka fansen längst fram. Uppstod hysteri? Absolut. Men hysteri är inget sångerskan räds och hon mottog ett flertal kramar från tårögda fans. Utrymme fanns även – turligt nog – för selfies och hon vann en Coca-Cola-keps på kuppen. Lite oväntat kanske att låten Cola inte framfördes, men textraden ”my pussy tastes like Pepsi Cola” skulle kanske kunna uppfattas som hyckleri när rivalen prydde hennes huvud.

Konserten nådde sedan sitt slut med National Anthem och en evighetslång falsett. Sedan vandrade Lana Del Rey – utan något ord – av scenen. Det verkade dock inte störa publiken där majoriteten liknade medlemmar av en religös församling med blommor i sitt hår. Skulle det vara sista gången eufori uppnåddes framför Lunas scen? Nej sanden skulle komma att slå återigen när M.I.A. äntrade scenen vid midnatt för första dagens sista uppträdande.

Det går nästan att likna publikhavet med ett dansgolv på en punkspelning när några av rapparens mest hektiska låtar spelades. Yolo-parodin Y.A.L.A. tog uttrycket till nya nivåer när det blev nästintill farligt att vistas bland de närmast scenen. Fötterna värkte medan M.I.A. – tillsammans med galna fans från publiken – utan problem dansade längs med scenen. När genombrottslåten Paper Planes går igång följer ändå frågan: borde inte detta ha varit festivalens avslutning istället för messias Kanye West?

Svaret på den frågan väntar på lördag, det är dock imorgon och först ska jag försöka ta mig igenom denna dag i rockens tecken. Har du fobi för elektriska gitarrer är detta kanske den dagen du håller dig nära tältet när band likt The Hives och Kings of Leon ska göra sitt avtrycka på Bråvallafestivalen. 

Dyr mat på festivalen? Jag har funnit en lösning, men den är inte smärtfri. Några kilometer bortanför området finner ni pizzerian Marinara där priset har fallit för festivaltrycket. Jag gjorde min journalistiska plikt och uppsökte denna mytomspunna plats. Tur nog var kön inte lång och pizzan – som endast kostade 25 kr – var tämligen god. Vi får se om det blir en valfärd även imorgon. Den stora frågan för alla pizzaentusiaster kvarstår dock: hur kan en Vesuvio vara dyrare än en Margarita?

Dagens tips till Bråvalla! Möjligheten att ladda mobilen i baren är något som har tagit sig till Stockholm. Kanske något för festivaler? Vore väl minst sagt jobbigt att missta en sommarflört vid baren när batteriet dör.

Resultatet av långa köer.