Som när på alltid under en festival, så kommer det att regna. Väderprognosen hade visserligen skvallrat om en betydligt sämre festival än detta, men under större delen av eftermiddagen satt nog de flesta och hukade under tältdukarna.

Simone Simons får med sig en trött publik på både headbanging och allsång.

Några som lyckades med nöd och näppe undvika de inblåsta regnmolnen var nederländska Epica. Deras symfoniska metal välkomnades med sol och lagom till att sista låten avslutades öppnades himlen. Trots en tidigt eftermiddagstid och deras storslagna musik som kräver mycket av lyssnaren, får bandet med sig publiken. Sångerskan Simone Simons behärskar obehindrat skiften mellan hennes klassiska operasång och ett mer rakare popvibrato. Det är lekfullt med samtidigt väldigt underhållande och dessutom ett makalöst musikaliskt framförande. Epica hade förtjänat en senare och längre tid.

Nicke Andersson ser ut att inte riktigt greppa det stora publikhav som samlats för att se gruppen återförenas.

En av festivalens större svenska bokningar är utan tvekan det återförenade The Hellacopters. Med Dregen tillbaka på gitarr hyllas deras nära ikoniska punkrockderby Supershitty to the max. Det är ett sammanspelat gäng som det är svårt att tro har varit ifrån varandra så länge. Jag ler konstant genom hela giget då detta är ren och skär spelglädje. Dregen ser dränkt ut i svett och Nicke sjunger tills rösten nära spricker. Avslutningen är rent euforisk och jag hoppas innerligt att jag också får se det här på en tajt klubb innan medlemmarna går vidare till nästa projekt.

Nemesis Divina är 20 år gammal men är ett album lika aktuellt i dag som då för black metal.

När mörkret har fallit ställer sig norska Satyricon på 4Sound Stage för att framföra hela sitt 20 år gamla stilbildande album Nemesis Divina. Ett black metal-verk som förde den råa norska tonen samman med den mer symfoniska. Nostalgiskt men fortfarande så aktuellt och viktigt. Satyr tar fram en betydligt mer vass röst än vad vi är vana att höra från honom i dag. Det märks att han själv är tagen av stunden och pratar med en mycket personlig av avslappnad scenpersona. Efter att albumet har spelats genom dras även ett par klassiker och nya spår av, för att sedan avsluta med deras nattliga hymn King. Även om Twisted Sister höll sitt sista gig några 100 meter bort var det framför denna lilla scen som festivalens viktigare stund hölls.

Christoffer Bertzell