The 69 Eyes, Sweden Rock Festival 2018

The 69 Eyes

Att de finska vampyrerna som snart firar 30-års jubileum bara får spela på 4SOUND Stage tidigt under den sista dagen av Sweden Rock Festival är ett mysterium. Inte för att de skinnklädda herrarna låter detta påverka dem, de framför en fantastiskt tajt och svängig konsert som lockar fler än bara gamla glamrockare och gothtjejer. Den svartklädde Jyrki69 har fortfarande kvar sin crooner-röst och kan sväva ut som en gotisk variant på Billy Idol. Med en sådan lång karriär bakom sig har de också byggt upp en superb låtskatt vilket ser till att det inte finns en enda tråkig stund.

Paul Laine & Danger Danger, Sweden Rock Festival 2018

Danger Danger / Paul Laine

Vad som är årets överraskning och kanske bästa gig är något som inte ens fanns uppskrivet på festivalens poster. Under lördagen framförde nämligen Danger Danger med sin andra sångare Paul Laine två akustiska gig i Elons tält. På en intim scen med en liten publik bjöd trion Rob Marcello, Paul Laine och Steve West på gamla hits med Danger Danger samt en av Paul Laines klassiker ”Dorianna”. Förutom att detta var något helt unikt som kanske aldrig sker igen är det slående vilka fantastiska låtar dessa är när det skalas ner till bara akustiska stycken och med en sådan gudabenådad röst från Paul Laine är det en smärre tragedi att han inte har fått ett större kommersiellt genombrott i sin solokarriär.

Judas Priest, Sweden Rock Festival 2018

Judas Priest

Heavy metal-gudarna gjorde ett fantastisk gig även om startsträckan var något längre än när de sist var här. Judas Priest har klassiker nog att fylla ut tio timmar av konserttid men till skillnad från många andra veteraner är deras nya material väldigt intressant och det märks när de drar igång Firepower, Rising From Ruins eller Spectre – låtarna står sig väl bland deras äldre verk. Rob Halford ger verkligen allt när han står på scen och att se denna farbror klämma ur sig Painkiller med sådan bravur är makalöst. Han må vara något stapplande i sitt scenspråk emellanåt men är ändå en kraft som interagerar med både sitt band och publiken. En mycket värdig avslutning på Sweden Rock Festival som toppas med att den parkinsonsjuke Glenn Tipton kommer in och spelar avslutningslåtarna med bandet. En hedersvärd insats som visar på hans otroliga spelglädje men samtidigt vittnar om ännu en hårdrocksmusiker som ser att ha en tuff tid framför sig.