Vi lämnar festivalbloggandet med Le Scooter – the one and only. Trots att Scooter inte bara är den blonderade frontmannen, är det honom man fokuserar på. Det är Jersey Shore-t-shirten, det är ”du du du du du du du du” och det är så himla tyskt. Kanske har Scooter gått från att vara okreddigt, till att vara en guilty pleasure, för att till slut bli bara något man har så extremt roligt till. För hur hjärndött det än är, man älskar Scooter./Vendy

Festivalbloggen mötte upp med Tove Lo som spelade på torsdagseftermiddagen. Tove Lo, vars hit Habits etsar sig fast skrattretande lätt i hjärnan, har precis signat med Universal men skriver också för andra artister, som Icona Pop (vilka hon också delade turnébuss hit med). 

Vad är ditt intryck av Putte i Parken?

– Jag tycker att det känns som en väldigt mysig och varm festival, den är ganska liten och det tycker jag om. Jag har inte varit här innan men det jag alltid har fått höra är att ”det är alltid sol i Karlstad”, så det vet jag inte.

Vad sysslar du med just nu?

– Jag har precis signat med Universal så då har vi gått igenom hela min totala bank av låtar, jag ska släppa en EP i höst och en första singel i september, den jag spelade idag, Out of mind.

Det var väldigt mycket bas under din spelning, speciellt under den låten.

– Vi bara köttade, jag vill att det ska vara hög volym för jag lyssnar alltid på max. så vi håller på att planerar videon till den, vi ska spela in den i sommar. Sedan skriver jag till massor av andra projekt som jag håller på med. Jag är med på Icona Pops platta, sedan är det lite från England; Girls Aloud och Cher Lloyd bland annat. Riktiga popakter som jag tycker att det är kul att skriva till.

Ska du in i ett stort PR-maskineri nu och lanseras utomlands?

– Det är väl såklart att man vill bli stor överallt men framförallt så handlar det väl om att man har sina små delmål hela tiden. Det är andra länder som är involverade i det här nu men det är här jag vill börja, jag vill köra Sverige och bli varm i kläderna.

Du gör dina videos själv eller hur?

– Ja, det är lite samma med den här som kommer. Men nu ska de det vara massa animationer i den så då var jag tvungen att ta in lite andra, för det där har jag ingen aning om. Men det kommer bli fantastiskt. Han som ska illustrera allting, han har fått lite utdrag från dagbok att utgå från. Han måste riva sönder dem och riva upp dem sedan.

Blir det lika privat på EP:n?

– Ja, det blir väldigt rätt på. Men jag kan inte göra det på något annat sätt, det är mig man får så att säga.

Vem är Putte i Parken?

– Nej, jag har ingen aning? Har du?
 

Nej, festivalbloggen letar fortfarande efter denna figur. 

En halvtimme får vi vänta inne i Holken, samma folkparksliknande lokal som huserade Nordpolen dagen innan, medan metal spelas högt i högtalarna. Det kan vara en annan av festivalens headliners Lillasyster vi hör, ett band vars yngsta fan jag träffade igår i form av en nio-årig tjej. Lokalen har fyllts upp bra, och det är mycket bakåtvända kepsar vi ser i den relativt unga publiken. 

Efter att Seven Nation Army-brölet hade initierats fem gånger (något som kan höras under exakt alla konserter här) klev Stor på och drog av I&F:s Stationen till publiken stora förtjusning och igenkännande. 

Stor får bara en kvart på scen. Festivalschemat är tight och besvikelsen blir stor. Många uppgivna kepsar får lomma iväg, men jag överhör ändå orden ”fan vad coolt det var att se Salla”. 

En kort men effektiv spelning. 

Rebecca & Fiona igår. 

R&F-bussen tog sig till Putte och Karlstad igår. Det är fortfarande lika roligt, nästan absurt, att se vilka hängivna fans de har. Rebecca & Fiona hade, precis som Icona Pop, tilldelats den mindre scenen. Kanske är arrangörerna oroliga över att detta ”dj-under” (ett ord lika urvattnat och töntigt som ”festivaldöd”) bara är en fluga :/

Med överkorsade hakkors på sina preppy tröjor, stora Ung Vänster-fanor i publiken och de avslutande orden ”Sverigedemokraterna ut ur riksdagen” lämnade de sedan scenen med en bestående intryck som förhoppningsvis sträckte sig ändå bort till den passiva ölinhängnaden. 

Efter Rebecca & Fiona, äntrade vad som kan vara landets dummaste och smartaste live-akt på samma gång scenen – Maskinen med ett stort lysande M. Maskinen, med sångerskan Seinabo Sey, drog till sig Putte i Parkens största publik hittills. Och helvete vad det hoppades i strobljusen. Herbert Munkhammar och Frej Larsson vet precis hur de ska göra för att få den annars timida publiken att röra på sig och deras shoutouts mellan låtarna (”Vi vill att alla ska få tatuera sig i ansiktet, oavsett ålder! Det ska bli vår partifråga!”) visade sig enormt framgångsrika. Den mest fängslande stunden blir när de får hela publikhavet att sjunga med i den blödiga och snygga Kärlek vid sista ögonkastet.

Johnossi gick på den stora Stage of Joy-scenen klockan nio igår. De vet exakt hur de ska tala, spela och föra sig framför en publik av denna medelstorlek. De vet exakt hur de ska låta lagom mycket ”som på skiva”, och hur Ossi ska låta lagom live-skramlig på sina trummor och John med en sprucken röst. Resultatet är snyggt och får hundratals högerhänder svaja med i luften (en gest som återkommer under samtliga spelningar under gårkvällen, oavsett genre). Problemet är att medan Johnossi gör det de gör bäst, så stjäl deras träiga show uppmärksamhet från var man egentligen borde ha befunnit sig – hos Nordpolen inne på Holken-scenen. 

Alldeles för få unnade sig att se Nordpolen med band igår. Mot bakgrunden av vad som kan vara festivalakternas bästa musikproduktion står Pelle Hellström i jeansjacka och knutna nävar, med en sång som dånar ut över lokalen som är som vilken folkpark med stora högtalare som helst. Han har lånat ut sin guldspräckliga jacka till en keyboardist som kämpar hårt för att få sin nacktofs att hålla jämt sving och gung med mannen i full kostym som ska maniskt transdansa sig igenom hela giget på scen. Det är folkpark, det är disco och det är fruktansvärt vackert därinne – alla kämpande entertainerdudes till trots. 

Allra vackrast är det när Nordpolen går ner till sitt lägsta basregister för att sedan låta rösten gå upp och spricka. Det känns precis lika oputsat som när den andra Hellströmmen sjunger och med det menas: .

Finn ett stort jävla fel: Till vänster spelade Icona Pop och till höger Johnossi. Förmodligen samma genier som har bestämt detta, som de som inte tror att Beyoncé kan sälja ut Friends Arena tre dagar i rad. 

Caroline och Aino (som p.g.a. helt svarta kläder tyvärr inte syns så bra)

Icona Pop alltså. Det är få band som kan ge så mycket rysningar bara av mellansnack om tjejkompisar och hångel. Men hela deras spelning innehöll så mycket känsla, strob och dopamin, de hade kunnat få mig och alla andra att unisont skrika ”CARPE DIEM” om de hade velat. Deras Billboard-placering och framgång med I love it är inte ett resultat av bra timing – Icona Pop kan mycket väl vara Sveriges bästa live-akt. 

Kvällens största överrasking var dock inte Icona Pops äg, utan när Labyrint plötsligt kom utskuttande på scenen mitt under Näääk & Nimos spelning på teaterscenen. Labyrint, som blev gripna efter en spelning i april i Karlstad och därför avbokade av PiP, var alltså ersatta av Näääk & Nimo. Nu fick publiken se dem alla på samma scen och när de drog igång Ortens favoriter, först med en uppmaning till publiken att skrika ”Red! – Line! – Karl! – Stad!”, sedan med ett konstaterande att orten lär finnas i Karlstad också, kom det riktigt stora bifallet och jublet. 

Med en balans av ödmjukhet, sylvasst levererade verser och glimt i ögonen, plus ett mellansnack om solidaritet och en vink till polisen angående beredskapen för urinprov, blev kombon Labyrint och Näääk & Nimo festivalens mest uppfriskande och minnesvärda stund. En till anledning varför det var sinnessjukt skönt att se dem och deras mottagande från publiken? Samtidigt, lite längre bort, spelade AC/DC-komplexet The Darkness. Ja, de är tydligen fortfarande alive and kicking. 

To be continued

/Vendy