Vår pod HanaPee’s otroliga podcast blir inställd den här veckan, så att ni vet. Hann liksom inte med mig själv och kände att man får ställa in. Man får ställa in allt faktiskt.
Men varför har jag då så dåligt samvete?
Innan sommaren mådde jag dåligt och kände mig stressad/pressad men så vips blev det semester och jag fann något slags lugn. Men så fyra veckor senare var det dags för jobb igen och i samma veva, eller ja exakt samma dag som jobbet startade, så dog min älskade fina farmor. Och så fortsatte liksom livet, trots att det känns som att jag inte hunnit gråta klart eller fått ordning på mina existensiella tankar.
Och så kom pms:en. Och jag blev plötsligt mega-skör. Helt hudlös och som en sten på samma gång. Vill gråta, kan inte gråta, och när jag väl fått tag i gråten kan jag inte sluta. Detta tillsammans med det här överhängande dåliga samvetet. Mot min kille för att jag är så här skör, orolig och uppe i mitt huvud och grejar. Mot er för att jag inte hinner med. Och mot typ mejlen i inkorgen?
Hahaha hur fan kan jag tycka synd om ett mejl?
Och så känner jag mig så jävla SÄMST. Helt otroligt egentligen? Att jag är en ”dålig person” och det värsta är hur extremt FUL jag känner mig. Jag som har nån falsk självbild av att jag inte berörs av den typen av dumheter. En kjol jag beställt kom idag och mådde röva när jag provade den.
Ja hörrni, inte är det lätt att vara mänscha.
Men oroa er inte för mig för då får jag bara dåligt samvete för det också.
