Facebook-poliser i barnböcker, Hanna är så otroligt trött på att vara rädd för allt, en bruten stav, Martin har haft en vidrig påskupplevelse, avgrundsvrålet på barnland, coola 14-åringar som inte säger hej till pinsam 29-åring och en massa massa mer.

Ni hittar den som vanligt där poddar finns. Spår du i kristaller, samlar på kvistar och är vän med järv? Tryck play nedan:

Så har ännu ett avsnitt passerat.

Först och främst: varför har Madeleine och Martins resa plötsligt övergått till någon slags viktresa istället för kärleksresa? ”Det är bra att ha ett gemensamt mål” säger terapeuten, men vafan? Martin känns ju 100% omöjlig och Madeleine börjar bli bitter (förståeligt). En KRAM kan han väl ändå kosta på sig när de ses? Ingen kommer bli galet kär i dig för att du ger en kram, det kan ju däremot va lite trevligt om man ändå bor ihop? Nu börjar fan mitt tålamod med honom ta slut.

Fast samtidigt: vilken jävla panik om man är hundra procent säker på att det inte kan bli något och bara vill ta sig ur det. Då kanske man måsta hitta typ en ”viktresa” för att se nån mening alls med att man är med i programmet?

En konstig liten grej jag lagt märke till helt apropå ingenting; varför pratar Madeleine förtroligt med sina GRANNAR? Hahahaha det är så jävla konstigt? I första avsnittet berättade hon om giftermålet med sina grannar (inte familj eller kompisar etc) och nu i senaste avsnittet titulerades kvinnan i hennes soffa som ”granne”. Hur jävla personlig är man med sina grannar? Och när går ”grannen” till att bli ”kompis?”. Vid första förtroliga samtalet kan en tycka?

Sen har vi ju Sam och Magnus också. Räddharen och *komikern*. Känner ju för båda och lider med vilket missmatch detta är? Höll förresten på att DÖ när Sam och Magnus skulle smörja in varandras händer och terapeuten började viska sensuellt(?) ”är det skönt?” och de båda blundade tvunget.

Låt oss till sist prata om stora succén John och Sara.

Går från KLARHET till KLARHET. John är väldigt bra på att sätta ord på sina rädslor och reflekterar över varför sin hjärna beter sig som den gör – och Sara är så bra på att TA EMOT honom? Rös typ av välbehag när hon sa till honom i soffan att han ”får vara rädd” det är hon också, så bra sätt att möta den andra istället för att helt rida på sin egen känsla av att vara rädd för att bli lämnad.

Sen är hon ju eventuellt jordens största idealist med påslösa dammsugare och källsorterar folien kring ölflaskor. Men samtidigt, har man verkligen rätt att irritera sig på det?

Jo, lite.

Så glider vi in i en ny vecka.

Swooooooshhhhhhhh.

Våren är här och det ska vara sol i Stockholm från tisdag till lördag! Igår var det 12 grader varmt och Agneta 57 (dvs. jag) gjorde i ordning på balkongen, betsade möbler och rensade i växterna. Jag har råkat glömt mitt fikonträd i trapphuset i 4 månader och det är ju såklart… dött.

Så måste åka och köpa ett nytt sånt i veckan.

Bild från min balkong när jag var alldeles nyinflyttad maj 2016

MÅNDAG
Tv-inspelning hela dagen. Spela in pod hemma på kvällen.

TISDAG
Jöbb och lunchyoga. Åsså laga mat med Marlene efter jobbet.

ONSDAG
Ska dj:a med Parisa på kvällen! Har inte snackat ordentligt med henne på kanske tre månader så det ska bli kul att höra vad som har rört sig i skallen på na.

TORSDAG
Här kanske jag kan åka och köpa växterna?

FREDAG
Göra ett speak-jobb för UR. Alltså ni vet när man är röst till ett tv-program? Så KUL. Kan berätta mer om detta gig framöver.

LÖRDAG & SÖNDAG
Just nu är det lite 50/50 om jag ska åka till Gotland på en grej över helgen… Vi får se. Om inte så ska jag träffa *girlsen* på middag!

I lördags på eftermiddagen tog jag på mig promenadskor (som egentligen är mina gamla ridskor, men de är så satans sköna) och mötte upp mina polare Linso och Frida för en tre timmar lång promenad i Nackareservatet.

Frida är ju gravid (med tvillingar!!!!!!) och det är så otroligt kul att prata med henne om hur allt känns osv. Precis som Linso lärde jag känna Frida under gymnasiet och sen dess har hon emellanåt varit lite som min mamma? Väldigt så omhändertagande rent känslomässigt. Hennes barn kommer ha sån jävla bra morsa :’) Kul också med gravid kompis – så man får göra lite annat än ses över spriten.

En förlovad (Linso) och en gravid (Frida). Åsså han coola killen Jensa i tunn blank dunjacka och en piss off -attityd mot alla som muckar med honom (jag).

Linso var väldigt mån om att ta sån här par-bild med händerna formade som ett hjärta över magen.

”När jag är gravid vill jag gå till fotostudio och ta sånna proffsbilder, gärna svartvita där vi båda bär denim” sa hon och drömde sig bort…..

Huuuuuur mycket bättre har min blogg blivit sen jag köpte min iPhone x? Eller är det bara jag som gnatar på med den här typen av vardags-det-här-gjorde-jag-inlägg fast ni bara vill ha roliga klädinlägg?

Era giriga jävlar!

Skoja älskar er :-))))

”Det var inte som man tänker sig en våldtäkt” skriver Tingsrätten i en friande dom mot en 26-årig man som anklagas för misshandel och våldtäkt mot en kvinna.

Och ännu en man blir frias på grund av svenska rättsväsendes bild av sex och samtycke innebär. En bild byggd på kvinnans kropp som ett föremål att få våldföra sig på, en bild där sex främst handlar om mäns lust och vilja – och där det inom kontexten ”sex” tillåts hända lite vad som helst (som bortslitet hår och bitmärken på halsen).

Men framförallt en bild där män inom just kontexten ”sex” plötsligt tillåts förlora sin förmåga att skilja rätt och fel – så länge inte kvinnan berättar det för honom.

Det är så märkligt egentligen. Män får överallt i samhället leda, styra och bestämma. Studier visar att män har högre trovärdighet och tar mer plats i klassrum eller på jobbmötet. Vi lyssnar och tror på män, ofta såpass mycket att de får högre lön, status och positioner. Män ”vet och kan saker”. Men när de hamnar i en sexuell situation förväntar vi oss plötsligt ingenting av dem längre? Då är plötsligt ansvaret kvinnans, då är det hon som förväntas ta ansvar över det som sker.

Och ansvaret slutar inte heller där. Du som kvinna måste också veta hur ett offer bör bete sig, annars är risken stor att ingen som kommer tro dig. Gråt, skrik och var chockad på rätt sätt om omvärlden ska förstå att det han gjorde mot dig var fel. Annars är felet ditt.  ”Hon kan ha orsakat blessyrerna själv” kan de att säga om skadorna han gett dig.

Jag läser domar, anmälningar och rubriker från bara den senaste månadens våldtäkter och tänker att det inte är så konstigt att min sexlust och tankar på sex ibland kan kännas inlåsta i en liten liten låda längst in i kroppen – helt omöjlig att låsa upp. För hur ska jag hitta glädjen och intresset för sex när jag bär med mig offrens vittnesmål om panik, skräck och obehag?

Det är nämligen inte svårt att relatera. Känslan av att inte få ha sin kropp ifred.

Och känslan av att det är hela tiden jag som måste vara redo att skydda den, ta ansvar för att ingen annan gör fel mot den. Att det ligger på mig – för hur ska han veta?

Ja, hur ska han veta egentligen? Hur ska han veta att det är fel att slita hårtussar, slå och bita i hals på en människa som inte gett samtycke?

Det borde vara väldigt enkelt.

Men så är jag inte heller man.