ÄR det intressant för någon annan än mig när jag grottar ner mig i min graviditet? Jag vet inte jag. Men nu händer det! Kanske är kul att ha kvar hur jag mådde i vecka 27 i slutet av april år 2020?

Det svarar jag när någon frågar hur jag mår.

”Bra”. Dels för att det är ju socialt märkligt att svara något annat? Jag är inte för den här grejen att man ska vara ”ärlig” med folk som frågar hur man mår??? Hahahaha. Alltså vänta, missförstå mig rätt. Klart man ska vara ärlig med de nära man har. Som familj och nära vänner där det faktiskt finns ett utbyte i känslor och ansvar MEN folk måste fan bli bättre på att välja sina situationer? Tror jag är lite skadad av att vara runt människor som i tid och otid ska prata negativt om sitt mående. För vad gör man med informationen när någon bekant svarar ”nä det är faktiskt inte så bra”. Jahopp? Hur ska jag hantera dina känslor nu då? Var ska jag göra av dem? Tror jag har svårt att sortera i det där och vill inte utsätta andra för samma känsla.

Ja ja förlåt det var inte det vi skulle prata om nu.

Jag svarar ju också ”bra” för jag faktiskt mår bra. Oftast. På det stora hela mår jag jättebra och speciellt i jämförelse med hur jag vet att andra kan ha det.

Men kom igen …du har väl ont nånstans?
Ha! Ha! HAAaaaaaa. Låt mig inte börja gorma om min svanskota. Men eftersom du frågar så SPECIFIKT SÅ tar jag tillfället i akt och är ärlig med mitt mående: för en vecka sen fick jag foglossning och det gör så satans ont. Andra symptom är nästäppa (jag är absolut beroende av Otrivin nu och vill inte ha tips om nässköljning eller värdelös saltvattenspray), svullna fötter, svårt att sova, är vaken på nätterna, trötthet, lite huvudvärk, HALSBRÄNNA osv. osv.

De mest vanliga gravidsymptom helt enkelt men det är inte så allvarligt egentligen för jag kan faktiskt fortfarande ibland ”glömma” att jag är gravid 8-)

Hur är ditt humör då?
Ja som ni märker är jag ofta på ”hugget”. Tycker det pendlar mellan att bli RASANDE på at folk ska hålla på att ”tipsa” i tid och otid. TRO MIG JAG HAR OCKSÅ GOOGLE OCH JAG VET ATT MANDLAR ÄR BRA MOT HALSBRÄNNA ELLER ATT EN SÅN DÄR STOR KUDDE HJÄLPER MOT FOGLOSSNING. OCH NEJ JAG VET INTE OM JAG SKA HELAMMA SLUTA FRÅGA.

Så känner jag ofta. Vilket är ju orättvist mot folk som bara vill vara snälla. Tror jag blir irriterad eftersom ett ”tips” ibland känns som översitteri eller ett sätt att säga att jag inte räcker till eller har kunskap.

Det där raserier blandas med att jag känner mig jätteharmonisk och typ ”viktig” i min graviditet hahaha. Och så ÄLSKAR jag tanken på att livet rör sig framåt. Saker händer. Jag SKA någonstans. Jag trampar inte.

Ibland har jag såklart generell ångest över livet, pandemin och allt …och ibland är jag orolig för bebisen också förstås, typ om han inte rört sig.

Ja, hur ofta känner du babyn?
Senaste tiden har han verkligen ”kommit igång”. Känner han liksom lite hela tiden iaf nån gång varje timme. OM jag känner efter förstås, inte alltid så man har tid med det heller. På kvällarna och nätterna är han dock helt vild. En sån knäpp grej är att jag blir på gott humör varje gång han ger sig till känna.

Är du nervös inför förlossningen?
Lite. Kanske 3/10. Men yogan jag går på har hjälpt och Anton har bokat nån hemmakurs åt oss i början av juni, ”föda utan rädsla” ni vet. Alltså som den boken som jag och 99,9% av alla gravida läser. Tror och hoppas att den kommer va bra för oss.

På ett sätt vill jag bara ha förlossningen överstökad och på ett sätt känner jag att ”hur i helvete ska jag klara av den smärtan”. Men på nåt sätt ska väl ungen ut? Och jag som gillar att räkna mig igenom saker har börjat tänka mycket på hur många andetag en värk är eller att förmodligen så är den här förlossningen som mest typ 42 timmar av mitt liv. Förhoppningsvis liiite kortare.

Tankar inför framtiden som morsa?
Det är så blandat. Ofta längtar jag och blir pirrig av tanken på att ha en bebis att greja med. Min egna unge liksom, som jag sinom tid kommer älska så hjärtat brister. Ibland får jag grov panik och känner mig kvävd och funderar på varför jag satt mig i en sits där mitt liv kommer förändras så mycket för alltid?! ”Va i helvete håller jag på med?!” tänker jag förskräckt och blir livrädd för alla stora och jobbiga känslor.

Men. Min största trygghet nu är att tänka på att Plutten faktiskt inte heller vet ett jota om nånting. Han och jag lär oss det här med mammabarn-grejen tillsammans på vårt sätt. Och så har han ju världens bästa pappa. Vill grina när jag tänker på lyxen att få ha Anton som pappa. Om han kan få Plutten att känna sig så trygg och älskad som han fått mig att känna mig de senaste femton åren – ja då är vi väl i hamn tänker jag.

Martin har skaffat nytt jobb! Hanna kallar en följare för ärthjärna! Det blir nästan inget snack om corona och istället prat om… KÖN. Hur vet man att ens kön är ”normalt” egentligen? Martin har tydligen varit i vårdsnurran och undersökt sitt. Allt om det i veckans avsnitt av podden som håller en över vattenytan!

Ni hittar den som vanligt där poddar finns.

Dricker du mjölk direkt ur paketet, har stearin som nagellack och är väninna med en äldre sork? Tryck play nedan:

‘

1. The good fight säsong 4 (HBO)
JAAAA! Har ni också sett alla tusen säsonger av The good wife? Och sen gått vidare till The good fight? Och blivit överraskade av hur satans bra The good fight var? Så var det nämligen för mig. Blev helt tokig i den här advokatserien med otrooooliga karaktären Diane Lockheart. Den är smart, vass, samtida och spännande. Förra säsongen var väldigt Trumpkritisk på ett befriande sätt och tydligen ska första avsnittet i nya säsongen spegla vad som hade hänt om Hillary hade blivit president istället.

2. After life säsong 2 (Netflix)

Gu va jag grina av säsong 1, jag grinade OCH skrattade …och tvingade Anton att lova att han aldrig skulle bli sjuk och dö. Älskar ju allt Ricky Gervais gjort och gör (Office, Extras, Golden globe) (ok kanske inte me too grejen absolut) och här tycker jag om honom ännu mer. Massa *hjärta och smärta* i riktig stark Brittisk miljö och mörk humor.

Mmmm.

Nu fattar jag tv-dosan och pressar play.

TjoFLÖJT

En bra morgon denna måndag eftersom det var första natten för mina luktärt ute på balkongen utanför sitt lilla drivhus – och de klarade sig jättefint. Hurra! Bra jobbat gubbar!!!!!1

…

I övrigt präglas starten av denna vecka av känslan: Jag vill resa! Jag vill dricka öl! Gå på fest! Jag vill inte jobba! Jag vill ha massa pengar utan att göra nåt ansträngande! Jag vill kunna göra planer! Jag vill va fri!

Men det är inte synd om mig såklart. Ha ha ha varför skulle det vara det liksom? För att jag måste ha tålamod? För att jag HAR ett jobb? Oj va jobbigt Hanna.

Jag läser den här nyheten på svt om att förlossningsrädda inte får planerat kejsarsnitt, och jag mår skit av tanken på det. För att det känns så nära förmodligen? För att jag är mitt i den där utelämnade känslan det är att vara gravid. Och så tänker jag på de förlossningsfobiska jag känner och hur det här skulle ha drabbat dem. Ren tortyr för en som inte vill att bli tvungen. (OBS! HALLELULIJAAAHHHh kom upp ny artikel där läkare dementerar detta! Håller tummen för det.

Och så tänker jag på några andra kompisar till mig som jag vet var ute i fredags bland massa andra. Och så blir jag så jävla arg. Att man inte ser sambandet? Att man inte ser hur ens egna handlingar bidrar till en kedja som i slutändan leder till en hårt ansatt vård. Att även om du inte hamnar på sjukhus, hamnar någon du smittar där och vips tvingas livsviktiga kejsarsnitt ställas in. Eller cancerbehandlingar. Eller så tar ecmo-platserna slut. Och ja, människor dör ju. Det kan ju ingen slå ifrån sig.

Nästan skrattretande att ALLA de fem krogar som tvingats stängas här i Stockholm (pga att mina kompisar och andra egoister är ute och trängs) såklart ligger i mitt kvarter och är de krogar jag gått förbi och knutit handen i fickan. Det är fruktansvärt provocerande att solidaritet inte kan stå högre än luststyrda egoistiska beslut.

Krisen är inte på något sätt över. Men vi klarar den här veckan såklart. Och nästa med. För att vi tänker på varandra och för att vi har TÅLAMOD.

Ja, så snabbt gick det denna morgon hörrni. Från luktärt till raseri.

Puss puss

Söndag idag era dårfinkar!!!

Herregud vilken lugn helg vi har haft här. Jag vaknar ju tyvärr 07:10 varje morgon och somnar ändå rätt sent? Typ 01 kanske. Så måste vila på dan hela tiden. Så otroligt störigt att jag är pigg 07? Men så i morse bestämde jag mig för att ligga kvar i sängen efter att jag vaknat. Vände mig mot Anton som sov med bebisens filt under hakan, och jag blev så trygg av den synen att jag somnade om på noll sekunder och sov sedan till 10.

Mm ljuuuuuvligt.

Ja, jag har alltså lagt bebisens filt i vår säng för att den ska lukta som oss……. 8-) en grå liten stickad merinofilt från Stokke är det för den som vill ta anteckningar.

Så här ser det ut när jag vilar.

OCH sådär som på sista bilden skulle jag alltså se ut om jag hade kort fönat hår?!?!? HahahaHSDHjdjsj påminn mig om att det inte är en frisyr som klär mig.

I övrigt var vi på väg ut till Bauhaus igår eftermiddag för att vi skulle köpa mörkläggningsgardiner till sovrummet men vi fick givetvis vända om. Det var SÅ MYCKET FOLK. Alltså klungor med människor överallt. Kom på att det var löningshelg men fick virus-panik när jag såg folk trängas, så jag slängde mig på ratten och skrek ”vääääänd!!!!” till Anton samtidigt som jag tömde i mig en flaska handsprit. TYP.

I morse gjorde vi ett nytt försök tiiiidigt och då hade Bauhaus gjort ett jättetrevligt kö-system in i butiken med 2-metersavstånd och bingo i kön! Vi var dock där innan alla människor kommit men när vi kom ut så hade fler anlänt och kön kändes som ett litet virussäkert event?! Blev på himla gott humör.

Jaha vad blev det här för märkligt blogginlägg egentligen??

Jaja nu är det slut.