Hörrni.

Nu när det är mycket för mig i form av jobb och tungt med gravven så hamnar jag ibland efter med saker. Som med blogg. Och pod. Och mejl. Anton har lärt mig en fin grej med försenade mejl förresten! Istället för att jag hela tiden ska ursäkta mig och bah ”förlåt förlåt för jag inte svarat på två dagar!!!!!” så skriver jag nu ”Hej och stort tack för ditt tålamod”.

Hahaha. Märkligt kanske, men hittills har det känts mycket bra.

Så det säger jag till er nu när jag inte hunnit blogga på flera dagar.

Stort tack för ert tålamod.

Ska vi kolla lite på en nakenbild på mig som jag aldrig la upp på storys för jag fick lite ångest över att vara besatt av min graviditet där? Och tycker det känns ”tryggare” här på bloggen? Ja det tycker jag att vi ska!

Haaalloooj

Igår upptäckte jag tre bristningar på vänster sida. Bröt faktiskt ihop. Jättejättetöntigt eftersom jag rent logiskt förstår att kroppen förändras och att det här med bristningar är en del av det samt att utseende inte är viktigare än ett friskt barn och yada yada. Men faktiskt rätt otöntigt också eftersom det ÄR jobbigt att kroppen förändras. Det är faktiskt piss ibland. Det är obehagligt på alla sätt.

Men nu är det så här och jag försöker snarare förlika mig än att stå på nån jävla bild och bah ”BODY POSITIVITY” ”HURRA FÖR MINA TIGERRÄNDER” etc. för jag vill ju inte ha bristningar? Jag vill ju faktiskt inte det. Men nu är det så och ja, det får bara vara så. Haha va ska man liksom göra då? Det är ju bara vad det är.

Fan vad jag älskar att blogga förresten! Kände det jättestarkt nu.

Ska försöka göra det oftare den här veckan.

Tack för ert tålamod.

JAHOPP!

I’m a superstitious girl I’m the worst in the world never walk under ladders I keep a rabbit’s tail… I’ll take you up on a dare, anytime anywhere name the place I’ll be there, bungee jumping I don’t care! Life, oh life, oh life, oh life…

…ja det är ju min vanligaste låt jag har i hövvet. Tycker den sätter livet i *perspektiv*. Att det pågår och att dagar bara är dagar. Med det sagt så mår jag lite bättre idag. Egentligen redan igårkväll, men jag ställde in podden denna vecka för att lösgöra lite mer vilotid vilket kändes viktigt för mig och 1,4 kilos bebisen som just nu bor i kröppa min!

I morse vaknade jag 05:15 av extrem hunger. Öppnade gravidappen som sa ”grattis du är i vecka 30” och förklarade att ”mamman kan behöva många mellanmål nu” (…) Jag tog det som ett tecken, klev upp, gjorde två rejäla ost-avokado-paprika-mackor och väntade på att svt’s morgonprogram skulle starta. Är ju som bekant stark motståndare av tv4 nyhetsmorgon och försöker få er att också kolla på svt istället. Mest för att jag älskar hon Karin Magnusson.

Sen somnade jag (så så jävla bra är kanske inte morgonprogrammet??). Sov till 08:30 och så blev det dags för promenad.

Promenerade ner till Nytorget, köpte en islatte och pratade med Linso i 20 minuter. Kände starkt mys. Linso är ju hemma med sin tiomånaders bebis Noah och det är så kul att höra hur roligt det är med barn i den åldern. Alltså jag fattar att det är pissjobbigt också, men tänk att ha en tiomånaders hemma som gillar att kramas, ankor och att göra kvack-ljud? Det längtar jag efter.

Nu sitter jag och jobbar inför morgondagens livesändning med tema ”PROBLEMLÖSNING”. Och så måste jag boka gäster för Gott folk. Har ni lyssnat på senaste avsnittet med Edvin? Gör det om ni får lust. Han hatar bland annat gamla som åker buss och jag blir på riktigt arg på honom……..

Mm men nu är klockan lunch och jag måste äta igen. Ska fråga min kollega (anton) om han är redo för en liten lunchpromenad till nåt folktomt kvartersställe. Jag är jättesugen på lax!!!!!!!!

Idag känns det så.

Kommer tillbaka så snart jag hittat 0.1% mer energi.

Puss puss

När jag i julas var runt vecka 11 försökte jag sticka en bebismössa. Min svärmor lärde mig och jag kom en liten bit, sen orkade jag inte mer. Sen dess har stickning varit förknippat med att må illa för mig? Jag mådde ju nämligen illa de där första veckorna och kände mig som ett hormonmonster.

Finns också vissa personer jag ”umgicks” mycket med den där första tiden i graviditeten som nu är betingat med illamåendet. Samma med kontoret på Nöjesguiden. Kan knappt tänka på det utan att få känslan och vilja spy. Hahahaha. Samma med thaimat. Fy fan vad illa jag mådde på nån sån snabbmatsthai-låda. Urk.

Men! Tiden går! Och det bästa med ”betingade” saker är ju att man kan fylla dem med nya värden! Igår tog jag nämligen upp stickningen igen och mådde inte ett dugg illa av det.

Sitter i detta nu på balkongen och försöker få ihop en bebiströja. Min kompis Jojje är stickmästaren nummer 1 och igår gick jag en liten kurs hos henne. Så himla mysigt. Sitta på varsin kant i en soffa och bara sticka och sticka.

Tror eventuellt att den här bebiströjan kommer bli lite…. sned? Och lite maskor i den? Men hey det är min första! Och som med precis allt annat i mitt liv orkar jag inte ”göra om” och ”gå tillbaka” utan kör istället på fast det blir lite fel.

Kanske något jag ska tatuera in? ”Kör på fast det blir lite fel”.

Puss puss